Motion till rikdagen 1987/88:N11

Motion 1987/88:N11

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till rikdagen
1987/88:N11

av Hans Nyhage och Arne Svensson (m)

med anledning av prop. 1987/88:25 med förslag om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1987/88

Den svenska tekoindustrin har under en lång tid brottats med betydande
svårigheter. Redan under 1950-talet påbörjades en kraftig nedläggning av
tekoföretag, vilket fortsatte i ökad takt under 1960-talet. Genom en
missriktad löne-, avgifts- och skattepolitik under första hälften av 1970-talet
drabbades näringslivet och i synnerhet den arbetskraftsintensiva tekoindustrin
av mycket kraftiga kostnadsstegringar. Detta försämrade allvarligt
tekoindustrins konkurrenskraft samtidigt som importen från lågprisländer
tilläts öka i snabb takt. Därtill kom att världen drabbades av en mycket
omfattande lågkonjunktur samt att oljepriserna sköt i höjden. Allt detta
ledde till att många tekoföretag gick i konkurs och att andra fick läggas ner,
vilket innebar att tusentals tekoanställda förlorade sina arbeten och blev
friställda.

Det var i den situationen nödvändigt med insatser från statens sida för att
förhindra en total utslagning av tekoindustrin. Sysselsättningen måste
tryggas för ett stort antal människor och det gällde att bevara en för landet
viktig och värdefull yrkestradition och beredskapsresurs. Särskilt för Sjuhäradsbygden
var det av största vikt att tekoindustrin kunde bevaras - där har
den av hävd haft sitt centrum. På förslag av den första borgerliga trepartiregeringen
beslutade därför riksdagen 1977 att det generellt verkande s. k.
äldrestödet skulle utgå till tekoindustrin.

Statsbidrag utgår förutom för sysselsättningspolitiska ändamål genom
äldrestödet också för industripolitiska. De gjorda insatserna har emellertid
inte lett till att de av riksdagen 1978 beslutade produktionsmålen innebärande
en 30-procentig självförsörjningsgrad har kunnat förverkligas. Ett alltför
högt kostnadsläge i jämförelse med omvärlden har skapat svåra konkurrensoch
lönsamhetsproblem och lägger alltjämt hinder för att nå de sedan tio år
uppsatta målen. Dess bättre har emellertid den tidigare snabba nedgången
för tekoindustrin kunnat bromsas upp, till vilket den senaste högkonjunkturen
påtagligt har medverkat. Också branschens egna insatser har varit av stor
betydelse liksom de upprepade devalveringarna. Antalet sysselsatta fortsätter
dock att minska. Samtidigt härmed finns ett ökat behov av yrkesutbildad
arbetskraft, vilket naturligtvis skall ses som ett positivt tecken.

Tekoindustrin består för närvarande av ca 650 företag med ca 31 000 heleller
deltidsanställda personer. Den omsätter drygt 10 miljarder kronor och
svarar för ca 2 % av den svenska industriproduktionen. Exporten av
tekovaror uppgår till ca 6 miljarder kronor, motsvarande mer än 2 % av
landets totala varuutförsel.

Tekoindustrin utgör således en mycket viktig del av det svenska näringsli- Mot. 1987/88

vet. Den tillför vårt samhälle inkomster som avsevärt överstiger kostnaderna NI 1

för statens åtgärder gentemot den. Den ger åtskilliga människor sysselsättning
och trygghet. Dess produkter kännetecknas av god kvalitet och design,
vilket vittnar om stor yrkesskicklighet. Allt detta måste givetvis framhållas
och understrykas och spelar självfallet en avgörande roll för utformningen av
tekopolitiken.

Trots att tekoindustrin har utsatts för oerhörda påfrestningar under en lång
följd av år, har den till viktiga delar kunnat överleva och fortbestå.

Branschens egna satsningar visar att det finns förutsättningar att inte bara
bevara tekoindustrin utan också att utveckla den ytterligare. Detta förutsätter
en politik som genom generella, konkurrensneutrala åtgärder medför att
kostnadsläget trappas ner så att konkurrenskraften ökar. Skatter och avgifter
måste sänkas, inflationen hållas nere, lönekraven begränsas och byråkratin
minskas. Från moderata samlingspartiets sida har vid upprepade tillfällen
ställts krav på en politik med en sådan inriktning till gagn för hela näringslivet
och då inte minst tekoindustrin.

Moderata samlingspartiet företräder således en politik som syftar till att
näringslivets kostnader kraftigt begränsas. Med en sådan politik kan stödet
till tekoindustrin successivt trappas ner. Med nuvarande av socialdemokraterna
förda politik med höga skatter och avgifter är det emellertid nödvändigt
med fortsatta statliga stödåtgärder, så mycket mer som en konjunkturavmattning
kan förväntas. Dessa stödåtgärder bör vara generella och konkurrensneutrala
och syfta till att stimulera till utveckling och industriell
förnyelse. De ekonomiska resurser som nu utgår till äldrestödet samt delar av
det industripolitiska stödet bör sammanföras till en ny typ av stöd med ovan
angiven inriktning. Tekoindustrin har själv presenterat ett program härvidlag
och föreslagit att ett särskilt utvecklingslån införs mot vilket företagen har
att svara med motprestationer. De angivna lånen är avsedda för tekoföretag
med inhemsk produktion för att finansiera investeringar och satsningar på
offensiv utveckling. Lånen skall vara tidsbegränsade och innehålla en
självfinansiering från företagens sida.

Det föreslagna utvecklingslänet har utformats på följande sätt.

Utvecklingslänen är avsedda för tekoföretag med inhemsk produktion för
att finansiera investeringar och satsningar på offensiv utveckling.

Lånen skall beviljas med belopp som beräknas efter antalet produktionstimmar
och utbetalas kvartalsvis. Lånet skall beräknas med en fast kronokoefficient
per faktisk produktionstimma - definierad på samma sätt som för
det särskilda sysselsättningsbidraget.

De berörda företagen skall senast den 1 april resp. budgetår till statens
industriverk (SIND)/utvecklingsfonden inkomma med uppgift om det beräknade
antalet produktionstimmar för det kommande året räknat från den 1
juli. Företagets uppgifter skall ha fastställts i samarbete med de lokala
fackliga organisationerna. Dessutom presenterar företaget - även här efter
samarbete med de lokala fackliga organisationerna - en plan över vilka
investeringar man avser att använda utvecklingslänet till.

Därefter skall SIND/utvecklingsfonden - som har att granska företagens
lånegrundande investeringsplaner - fastställa och godkänna antalet timmar 13

per företag för kommande år. Detta beslut utgör underlag för fastställande av Mot. 1987/88

de preliminära kvartalsvisa utbetalningarna. Beslutet skall kunna överklä- Nll

gas.

Utbetalning av lånebeloppet skall ske kvartalsvis den 1 juli, den 1 oktober,
den 1 januari och den 1 april. Företagens ansökan om utanordning skall vara
myndigheten tillhanda en månad före utbetalningstillfället.

Lånen skall kunna beviljas årsvis och i princip vara ränte- och amorteringsfria.
I anslutning till en förnyad årsansökan om utvecklingslån skall företaget
redovisa det faktiska antalet produktionstimmar under det föregående
låneåret samt redovisa de faktiska kostnaderna för avskrivningsberättigade
investeringar. Uppgifterna skall styrkas av företagets revisor och de fackliga
organisationerna. Företagen skall efter ansökan till SIND/utvecklingsfonden
kunna erhålla avskrivning av lånet med ett belopp som motsvarar antalet
faktiska produktionstimmar multiplicerat med en lånekoefficient om 5 kr.
och 50 öre (5:50) per produktionstimma. Detta dock under förutsättning att
företagen kan redovisa avskrivningsberättigade investeringar för motsvarande
belopp.

För erhållet lån på upp till 200 000 kr. får företagen möjlighet att göra
avskrivningar med 100 %. Om det totala lånebeloppet under ett år överstiger
200 000 kr. får företagen på det överstigande beloppet (200 000) endast göra
avskrivningar på 75 %. Det innebär att företag med höga investeringsbehov
och stora utvecklingslån själva aktivt medverkar till viss självfinansiering av
åtgärder.

Eventuell mellanskillnad mellan preliminärt utbetalt belopp och slutligt
fastställt belopp skall omedelbart regleras. Ett företags avskrivningslåneberättigade
investeringar - som visst år uppgår till högre belopp än utvecklingslänet
- skall kunna avskrivas även kommande år med det överskjutande
beloppet.

Uppburet lån som inte används för avskrivningsberättigade investeringar
skall återbetalas med ränta (diskonto plus 3 %).

De investeringar och offensiva satsningar som skall kunna anses avskrivningsberättigade
är följande:

1. Kompetenshöjande personalutbildning.

2. Produktionsförbättrande och rationaliseringshöjande åtgärder/investeringar
inom produktion, administration och organisation samt åtgärder för
att förbättra de anställdas arbetsmiljö.

3. Marknadsföring/marknadskommunikation.

4. Produktutveckling/design.

Kostnaderna skall kunna avse såväl hårdvara som konsultinsatser eller
anställning av expertkunskap.

I motsats till vad som är fallet med det nuvarande äldrestödet kräver det
ovan angivna systemet med utvecklingslån offensiva insatser från tekoföretagen,
om de vill komma i åtnjutande av stöd. Det stimulerar till investeringar
och satsningar på utveckling. Lånen är generella och konkurrensneutrala.

Allt detta är positivt. Enligt vår mening talar därför starka skäl för att stödet
till tekoindustrin ges den ifrågavarande utformningen.

Föredragande statsråd har i proposition 1987/88:25 tyvärr markerat en
negativ inställning till en satsning på utvecklingslån. Detta är beklagligt och

vittnar knappast om en förståelse vare sig för tekoindustrins reella situation Mot. 1987/88

eller för dess företrädares ambition och förmåga att stabilisera och utveckla NI 1

sin näring. I motsats härtill anser vi att riksdagen hos regeringen skall begära

förslag om ett stöd till tekoindustrin i enlighet med det ovan redovisade

utvecklingslänet. Förslaget bör omfatta en treårsperiod. För innevarande

budgetår har riksdagen anvisat ett förslagsanslag om 119 milj. kr. till det s. k.

äldrestödet. Vi anser att motsvarande belopp skall utgå till det av oss

förordade utvecklingslänet, som således skall ersätta äldrestödet. Systemet

med utvecklingslån bör träda i kraft senast den 1 juli 1988.

Hemställan

Med anledning av vad vi ovan anfört hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system för stöd till
tekoindustrin med utvecklingslån i enlighet med vad som anges i
motionen samt att detta förslag föreläggs riksdagen så att beslut senast
kan fattas för budgetåret 1988/89.

Stockholm den 24 november 1987

Hans Nyhage (m) Arne Svensson (m)

15