Motion pr i Andra Kammaren, N:o 225

Motion 1896:225 Andra kammaren

4

Motion pr i Andra Kammaren, N:o 225.

Nso 225.

Af friherre C. Carlson Bonde, med förslag till ändrad lydelse
af G § regeringsformen.

Det torde vara öfverflödigt att erinra om, huru ofta inom den svenska
Riksdagen den önskan blifvit uttalad att vid Konungens rådsbord erhålla
en särskild målsman för landets näringar, i synnerhet den som i allmänhet
kallas modernäringen eller jordbruket, hvars så betydelsefulla angelägenheter
hittills saknat en sådan.

Då denna fråga senast förelåg till behandling, var det på grund af
en kongl. proposition, som till och med utan vidare meningsskiljaktighet
en gång blifvit godkänd, men då det hvilande förslaget till ändring i regeringsformen
åter förelåg, föll detsamma på Första Kammarens motstånd, som
hufvudsakligen framkallades utaf vissa formella skäl. Under diskussionen
rörande denna fråga uttalades dock vid detta tillfälle allmänt den önskan,
att, om äfven frågan skulle falla, den måtte falla framåt och snart återkomma.
Åtta år hafva sedan dess förflutit och ännu hafva ty värr ej de
uttalade förhoppningarna blifvit uppfylda.

Mången har möjligen hoppats att vid denna riksdag få se något förslag
till förändring af departementsindelningen framkomma från Kongl.
Maj:t, sedan möjligheten att till ett departement sammanslå de båda försvarsdepartementen
nu genom en särskild komité blifvit utredd och man
genom en sådan åtgärd inom det nuvarande antalet statsråd, utan att minska

Motioner i Andra Kammaren, N:o 235.

5

de konsultativa statsrådens antal, skulle kunna vinna plats för en särskild
departementschef för jordbruk, handel och näringar. Något sådant förslag
synes dock ej vara att från Ivongl. Maj:t förvänta, hvarför det torde vara
nödvändigt, att Riksdagen sjelf åter upptager frågan, för att det ej skall
dröja allt för länge, innan den nödvändiga reformen införes.

Att frågan inom för jordbruket intresserade kretsar anses vara af
stor betydelse, visas bland annat deraf, att hushållningssällskapens senast
församlade ombud beslöto ingå till Ivongl. Maj:t med en underdånig anhållan,
att Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen inrättandet af ett sådant
departement.

Do skäl, som tala för detta oafvisliga behof, hafva så ofta inom Riksdagen
blifvit framhållna och finnas uti dess protokoll mångenstädes åtorgi
fria, att deras upprepande synes mig vara öfverflödigt. Dock torde någon
kunna invända, att förhållandena sedan 1888 blifvit förändrade och
att rätt mycket vunnits för jordbrukets sak, derigenom att en särskild
landtbruksstyrelse sedan dess blifvit inrättad och trädt i stället för den
såsom administrativ myndighet föråldrade landtbruksakademien. Jag vill
i så fall endast erinra om, att det redan, då inrättandet af denna styrelse
utaf Riksdagen beslöts, uttryckligen påpekades, att detta ej skulle få anses
såsom eu ersättning för ett särskilt jordbruksdepartement, utan endast
såsom eu början och inledning till erhållandet af en fullständigare organisation,
och i öfverensstämmelse härmed blef också verket inrättadt. Med
allt erkännande af den mycket gagnande verksamhet, som landtbruksstvrelsen
under de senare åren utöfvat, tror jag dock, att man måste medgifva,
att den ännu icke fullkomligt motsvarar sitt vigtiga ändamål och
att den fullkomliga enigheten inom högsta ledningen af jordbruksangelägenheterna
ännu icke blifvit vunnen, då, som vi väl veta, landtbruksakademien
fortfarande såsom sjelfständig myndighet eger att handhafva
en del institutioner, hufvudsakligen i vetenskapligt syfte, men hvilkas
särskiljande från öfriga jordbruksangelägenhoter senast under loppet
af denna riksdag vid behandlingen af en fråga visat sig medföra olägenheter
och dessutom ofta stått hindrande i vägen för nödvändiga åtgärder
till jordbrukets gagn och förkofran. Äfven en annan vigtig fråga väntar
ännu på sin lösning, hvilken troligen ej på något lyckligt sätt kan vinnas,
förrän vi hafva erhållit ett särskilt jordbruksdepartement, nemligen sättet
för ordnandet af den högsta ledningen utaf landets hästafvel. Olämpligheten
af den nuvarande organisationen erkänncs allmänt, men man strandar
alltid på svårigheten att kunna få något bättre i stället, hvilket likväl
troligen ganska lätt skulle kunna ordnas genom inrättandet af en byrå
för dessa ärenden inom det föreslagna departementet.

6

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

Den oerhörda mångfald ärenden, som nu är hopad under civildepartementet,
gör en omflyttning och utbrytning af en del deraf önsklig och
nödvändig, ty det lär nog vara fullkomligt omöjligt att till chef för detta
departement kunna få en person så qvalificerad, att han med fullständig sakkännedom
och lika intresse kan följa ledningen och afgörandet af alla dessa
olikartade ärenden. Man har äfven föreslagit att från civildepartementet
utbryta samfärdselsangelägenheterna och att för dessa och den del deraf,
som nu hör till finansdepartementet, bilda ett nytt departement. Äfven
detta vore onekligen för civildepartementet en beaktansvärd lättnad, och
om samtidigt vissa andra ärenden derifrån lades under justitiedepartementet
och åter andra från ecklesiastikdepartementet öfverlemnades till
civildepartementet, så kunde detta senare mer än nu blifva ett verkligt
departement för jordbruk, handel och näringar, hvarför en sådan utväg
äfven vore möjlig; men samma mål vinnes och vinnes fullständigare och
bättre, om till ett nytt departement förlädes allt, som mer eller mindre
berör jordbruk, handel och näringar, och om samtidigt äfven vissa andra
omflyttningar af ärenden verkstäldes, skulle civildepartementet kunna blifva
hufvudsakligen ett departement för samfärdselsangelägenketer.

Huru ärendena närmare skola mellan de olika departementen fördelas,
anser jag mig dock icke böra vidare beröra eller föreslå, då det
enligt regeringsformen ej tillkommer Riksdagen att derom besluta, utan
detta skall af Konungen genom en särskilt utfärdad stadga bestämmas,
ehuruväl de i grundlagen faststälda benämningarne på de särskilda departementen
böra innebära en viss begränsning af denna Konungens rättighet.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, får jag hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta och såsom
hvilande antaga följande förändrade lydelse af
regeringsformens § 6:

Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer
och föredragande, hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet
;

en chef för justitiedepartementet;
en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare
Konungens rådgifvare i kommandomål;
en för civildepartementet;
en för finansdepartementet;

Motioner i Andra Kammaren, N:o 225.

7

en för ecklesiastikdepartementet;
en för landtbruks-, industri- och handelsdepartementet
;

den närmare fördelningen af ärendena, departementen
emellan, bestämmes af Konungen genom en
särskildt utfärdad, offentligen kungjord stadga.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.

Stockholm den 29 februari 1896.

Carl Carlson Bonde.