Motion i Första kammaren, nr 746 år 1969

Motion 1969:746 Första kammaren

Motion i Första kammaren, nr 746 år 1969

5

Nr 746

Av fru Lundblad, Grethe, m. fl., om ersättning av allmänna medel till
vittne som åberopas av enskild part i brottmål.

(Lika lydande med motion nr 862 i Andra kammaren)

Jämlikt 36 kap. 24 § rättegångsbalken skall ersättning till vittne, som åberopas
av enskild part, utgivas av parten. Ersättningens storlek bestämmes dock i princip
av rätten, som därvid icke är bunden av att parten medgiver att utbetala det av
vittnet fordrade beloppet. Häri ligger en viss trygghet för part som av olika skäl
kan stå i beroendeförhållande till vittne som vittnat till partens förmån.

Särskilt när det gäller brottmål, i vilket åklagare för talan mot person med yrkande
om ansvar för brott, kan emellertid den angivna bestämmelsen medföra mindre
tilltalande konsekvenser. Om nämligen den åtalade parten icke åtnjuter fri rättegång
men det oaktat har bristande ekonomiska möjligheter att betala ersättning
till ett vittne, som parten önskar åberopa i rättegången, kan den situationen inträffa
att parten avstår från att inkalla vittnet, som åklagaren icke vill inkalla. Möjligen
sitter vittnet inne med upplysningar som är av avgörande betydelse för målets
avgörande. Den situationen kan också uppstå, att parten inkallar vittnet som höres
och lämnar så viktiga uppgifter att åtalet ogillas. Som lagrummet är utformat kan
rätten i detta läge icke göra annat än att hänvisa vittnet till att uppbära sin ersättning
av parterna. Först i samband med målets slutliga avgörande har domstolen
möjlighet att jämlikt 31 kap. 2 § rättegångsbalken av allmänna medel tillerkänna
parten ersättning för vittnets hörande med samma belopp som utgått till vittnet.
Förutsättningen är då bl. a. att åklagaren väckt åtal utan sannolika skäl eller eljest
synnerlig anledning föreligger därtill.

Enligt vår mening vore det ur rättssäkerhetssynpunkt betydligt rimligare om
domstolen redan i samband med prövningen av den till vittnet utgående ersättningen
även hade befogenhet att pröva huruvida icke ersättningen borde utgå
direkt av allmänna medel. Därigenom skulle en part, som själv i ett brottmål nödgades
inkalla ett för målets avgörande viktigt vittne, kunna befrias från skyldigheten
att själv utgiva ersättningen. Rädslan för att av ekonomiska skäl inkalla ett
vittne skulle därigenom väsentligt kunna minska och rättssäkerheten följaktligen
också öka.

Under hänvisning till ovanstående hemställer undertecknade,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
översyn av rättegångsbalkens kap. 36 § 24 för prövning av möj -

6

Motion i Första kammaren, nr 746 år 1969

ligheter och regler för domstols fastställande av ersättning av allmänna
medel till av enskild part i brottmål inkallat vittne.

Stockholm den 28 januari 1969

Grethe Lundblad (s) Lilly Ohlsson (s) Margit Lundblad (s)