Motion i Första kammaren, nr 232 år 1970 (Motion 1970:232 Första kammaren)

Motion i Första kammaren, nr 232 år 1970

Nr 232

Av herr Björk, om översyn av bestämmelserna om telefonavlyssning.

(Lika lydande med motion nr 271 i andra kammaren)

Hemlig telefonavlyssning kan anordnas av polismyndigheterna med stöd
av tre olika bestämmelser i gällande lagstiftning.

I 27 kap. 16 § rättegångsbalken ingår en bestämmelse, avseende det fall
att någon misstänkes för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än
fängelse i två år och det finnes vara av synnerlig vikt för utredningen att
undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samtal till och från
telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas
komma att begagnas av honom. Om dessa förutsättningar bedömes föreligga,
äger domstol meddela tillstånd till telefonavlyssning.

Lagen den 21 mars 1952 med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i
vissa brottmål tillåter en utvidgning av reglerna om telefonavlyssning vid
förundersökning rörande vissa brott samt vid försök, förberedelse eller
stämpling till sådana brott. I lagens brottsuppräkning ingår spioneri och
olovlig underrättelseverksamhet. Enligt tvångsmedelslagens bestämmelser
kan rätten meddela tillstånd till telefonavlyssning, även om det för brottet
är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Slutligen har den provisoriska lagen om telefonavlyssning vid narkotikabrott
öppnat möjligheter till sådan avlyssning även vid förundersökning
om denna typ av brott, varvid undantag gjordes från regeln i rättegångsbalken
om att straffsatsen skall vara minst fängelse i två år.

Lagstiftningen om hemlig telefonavlyssning är svåröverskådlig och oklar.
Den särskilda tvångsmedelslagen har temporär karaktär men prolongeras
varje år. Förslag om förlängning av den särskilda lagen om telefonavlyssning
vid narkotikabrott har signalerats. Det skulle finnas skäl att före varje
ändring av gällande bestämmelser på detta område företaga en fullständig
översyn av hela området.

I två avseenden har det visat sig finnas behov av parlamentarisk msyn
och kontroll i fråga om polisens användning av hemlig avlyssning. Den
parlamentariska nämnden i Wennerström-affären fann anledning att
granska den praktiska tillämpningen av 1952 års lag när det gällde telefonkontroll.
De parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen har insyn
i den särskilda polisverksamheten och torde därigenom i efterhand få
kännedom om beslut om telefonavlyssning.

Motion i Första kammaren, nr 232 år 1970

I samband med behandlingen av den särskilda lagen om telefonavlyssning
vid narkotikabrott uttalade första lagutskottet att ett så allvarligt ingrepp
i den personliga integriteten som telefonavlyssning bör användas
ytterligt restriktivt. Metoden bör med andra ord tillgripas endast när tungt
vägande skäl föreligger. Som villkor för lagens förlängning förutsatte utskottet
att riksdagen skulle erhålla en redovisning för de erfarenheter som
vunnits genom lagens tillämpning.

Det statsråd, som varit särskilt engagerat i lagens utformning, har lämnat
riksdagen en kortfattad redovisning av lagens effekter. Det torde kunna
förutsättas att ett förslag om förlängning av lagen åtföljes av en mera
inträngande analys.

De reservationer, som första lagutskottet gett uttryck åt, synes vara tilllämpliga
i fråga om alla de fall, då hemlig telefonavlyssning tillgripes av
polismyndigheterna efter domstols medgivande. Om parlamentarisk insyn
och kontroll befunnits angelägen i vissa fall av telefonavlyssning, föreligger
ungefär lika starka skäl för en sådan insyn och kontroll i samtliga de
fall, då telefonavlyssning enligt gällande bestämmelser kan förekomma.
En sådan insyn bör kunna anordnas utan att polisverksamheten ytterligare
kompliceras eller angelägna sekretesskrav eftersättes. Den kan ta formen
av redovisningar i efterhand med bevarande av diskretion i personfrågor.
Vilket parlamentariskt organ som bör erhålla insyn kan närmare övervägas.
En dylik insyn torde underlätta en precisering av gränserna för polisens
nödvändiga befogenheter på detta område.

Härmed hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
dels om en fullständig översyn av gällande bestämmelser
i fråga om polisens befogenheter att tillämpa hemlig telefonavlyssning,

dels om förslag till former för parlamentarisk insyn och
kontroll i fråga om polisens tillämpning av gällande bestämmelser
om hemlig telefonavlyssning.

Stockholm den 22 januari 1970

Kaj Björk (s)