Motion i Första kammaren, nr 19 år 1970

Motion 1970:19 Första kammaren

14

Motion i Första kammaren, nr 19 år 1970

Nr 19

Av herr Pettersson, Karl, m. fl., angående taxeringsvärdena för
statens vattenfallsverks kraftverksanläggningar.

(Lika lydande med motion nr 68 i Andra kammaren)

Vid 1970 års fastighetstaxering kommer i stor omfattning fastighetsvärdena
att höjas i väsentlig grad. Procenttalen för enskilda fastigheter varierar,
men egnahem och en hel del jordbruksfastigheter kommer att åsättas taxeringsvärden,
som med upp till 30—40 procent, i en del fall ännu högre, överskrider
de tidigare åsatta taxeringsvärdena.

Under arbetet med fastighetstaxeringarna har emellertid en betydelsefull
grupp fastigheter kommit under debatt. De fastigheter som åsyftas är vattenkraftverken.
De lokala taxeringsmyndigheterna har erhållit instruktioner
om att vattenkraftverkens taxeringsvärden skall sänkas kraftigt vid 1970 års
f asti ghet st axering.

Inom en skogskommun i Norrlands inland finnes tre statens vattenkraftverk.
Dessa tre kraftverks taxeringsvärden är enligt gällande fastighetstaxering
165,5 miljoner kronor. Enligt de direktiv den lokala fastighetstaxeringsnämnden
erhållit skall dessa taxeringsvärden sänkas med 33 miljoner kronor,
således till 132,5 miljoner kronor. Detta skulle betyda en sänkning av
kraftverkens taxeringsvärden med 20 procent.

I denna skogskommun var alla övriga fastigheter, bostadsfastigheter,
skogs- och jordbruksfastigheter, taxerade för 30 miljoner kronor enligt tidigare
fastighetstaxering. Sänkningen av kraftverkens taxeringsvärden skulle
således bli större än alla andra taxeringsvärden tillsammans inom kommunen.

Dessa tre kraftverk ligger inom en kommun efter Indalsälven. I Indalsälven
har flottningen lagts ned och avlysts i och med 1969 års flottning. På
grund härav kommer kraftverken att kunna utnyttja vattenföringen utan
hänsyn till flottningen och därför på ett betydligt bättre ekonomiskt sätt än
tidigare kunna dra nytta av vattenmagasinen. Detta bör ge kraftverksföretagen
ännu bättre resultat än tidigare, när hänsyn måste tagas till vattenhushållningen
för flottningen. Detta förhållande berördes också i viss utsträckning
i tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969 angående Kungl. Maj :ts
proposition nr 104 med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m. jämte
motioner i ämnet. I propositionen och utskottsutlåtandet berörs frågan om
uppkommen vinst vid ändrade vattenhushållningsbestämmelser, och i motio -

Motion i Första kammaren, nr 19 år 1970

15

nerna I: 1032 och II: 1186 i anledning av nämnda proposition påtalas den
stora vinst vattenkraftsindustrin kommer att få vid en nedläggning av flottningen
i huvudflottleder som utbyggts med kraftverk och regleringsdammar.

På grund av den vinst vattenkraftsindustrin skulle kunna räkna med efter
flottledsnedläggningarna avsattes medel till en särskild skogsbruksfond för
bidrag till utbyggnad av skogsbilvägar inom de områden som drabbas av
ändrade transportförhållanden. Dessa åtgärder har tyvärr icke kunnat motverka
kostnadsökningarna för skogsbruket genom flottledsnedläggningarna,
utan de s. k. 0-områdena har ökat. Därigenom kommer fastighetsvärdena
för skogsfastigheterna inom dessa 0-områden att kraftigt sänkas. Detta medför
ytterligare svårigheter för berörda skogskommuner.

Bakgrunden till dessa kraftiga sänkningsförslag när det gäller taxeringsvärdena
för de statliga kraftverken måste härleda sig från uppfattningen att
räntabiliteten skulle ha försämrats i motsvarande grad sedan 1965 års fastighetstaxering.

När det gäller statens vattenfallsverk redovisade vattenfallsverket, på
grund av ränte- och avskrivningsmetoder, icke något rörelseöverskott från
kraftverksrörelse på femton år förrän vid 1966 års inkomsttaxering. Samma
beräkningsmetod används allt fortfarande när det gäller gäldränta och avskrivningar.
Detta medför att dessa kraftverkskommuner har gått och går
miste om stora bortfall av kommunalskatter från dessa kraftverk. Enligt
verkställda utredningar var dessa bortfall vid 1966 års inkomsttaxeringar
cirka 38 miljoner kronor — för de tidigare femton åren cirka 62 miljoner
kronor per år.

Beskattningen av kraftverkens taxeringsvärden har därför utgjort kommunernas
väsentliga inkomster från dessa industrier. Genom den tidigare genomförda
sänkningen av repartitionstalet minskades kommunernas inkomster
från kraftverken väsentligt. Skall nu även kraftverkens taxeringsvärden
kraftigt sänkas, kommer dessa inkomster att ytterligare minska.

När det gäller förutsättningarna för statens vattenfallsverks inkomster
från kraftverksrörelse kan noteras att statens vattenfallsverk i pressen den
5 mars 1969 redovisat verkets driftresultat för år 1968. Enligt uppgift
skulle året ha varit ett rekordår för statens vattenfallsverk. Av redovisningen
framgick att verkets avskrivningar, efter tillämpad gäldränteprincip, var
totalt 298 miljoner kronor. I detta ingick en extra avskrivning på 124 miljoner
kronor motsvarande penningvärdeförsämringen. Ett sådant resultat kan
icke tala för en dålig lönsamhet och därför vara anledning till sänkta taxeringsvärden.

Det kan vidare anföras, när det gäller framtidsprognoserna för vattenkraftverkens
konkurrenskraft och billiga produktionskostnad, vad statens
vattenfallsverk yttrade över den fortsatta utbyggnaden av norrländsk vattenkraft
i allmänhet. Där sade vattenfallsverket beträffande Vindelälvens
utbyggnad: ”Det bör uppmärksammas att fortsatt drift av en befintlig vat -

16 Motion i Första kammaren, nr 19 år 1970

tenkraftstation ger en nettokostnad på cirka 0,2 öre per producerad kilowatt,
lägre än 10 procent av nuvarande totala produktionskostnad. Att spekulera
över om och vid vilken tidpunkt kraft kan produceras till detta pris i nyuppförda
kärnkraftanläggningar ter sig helt meningslöst.”

Under tiden efter 1965 års fastighetstaxering har dessutom statens vattenfallsverk
bedrivit en mycket stark rationalisering när det gäller driftpersonal
vid sina kraftverk. Fjärrstyrning av ett flertal kraftverk från ett kraftverk
med liten driftpersonal har genomförts, varför även på detta område
det ekonomiska resultatet bör ha förbättrats. Skulle så inte vara fallet, kan
dessa personalindragningar icke ha fyllt den uppgift som angivits såsom
skäl för vidtagna åtgärder. Dessa inskränkningar av driftpersonal har också
menligt inverkat på berörda kommuners kommunalskatteintäkter.

Av detta synes framgå att det icke kan vara en riktig åtgärd att, samtidigt
som taxeringsvärdena kraftigt höjs på bostads-, rörelse-, jordbruks- och
skogsfastigheter, kraftigt sänka taxeringsvärdena för vattenkraftverken.

Med stöd av vad här anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och Kungl. Maj :ts förslag med anledning av
de föreslagna kraftigt sänkta taxeringsvärdena för statens
vattenfallsverks vattenkraftsanläggningar vid 1970 års fastighetstaxering
och med beaktande av vad i motionen anförts.

Stockholm den 14 januari 1970

Karl Pettersson (m) Bertil Strandberg (m) Gunvor Stenberg (m)

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700023