Motion i Första kammaren, nr 1128 år 1969

Motion 1969:1128 Första kammaren - höst

4

Motion i Första kammaren, nr 1128 år 1969

Nr 1128

Av herr Österdahl m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 151f, med förslag till särskilt oly eks fallsskydd för
värnpliktiga m. fl.

(Lika lydande med motion nr 1302 i Andra kammaren)

I Kungl. Maj:ts proposition nr 154 föreslås ett särskilt olycksfallsskydd
för värnpliktiga, vapenfria tjänsteplikt^ och vissa civilförsvarspliktiga
som skadas under tjänstgöring. Olycksfallsskyddet avses däremot inte
komma att omfatta den frivilliga tjänstgöring för vilken militärersättningsförordningens
bestämmelser gäller. Någon egentlig motivering för
denna begränsning i olycksfallsskyddets omfattning synes inte förekomma
i propositionen. Eftersom skyddet enligt departementschefen bör utformas
efter mönster av det frivilliga kollektiva olycksfallsförsäkringssystem
som regelmässigt förekommer inom det civila livet och då frivilliga
organisationer ofta har tecknat dylik kollektiv försäkring, torde olycksfallsskyddet
i viss utsträckning vara säkerställt genom kollektiva försäkringar.

Värnpliktskommittén har uppmärksammat att hemvärnsmännen i motsats
till annan frivillig personal inte genom någon form av kollektiv
olycksfallsförsäkring är ekonomiskt skyddade för följder av ett under
tjänstgöring eventuellt inträffat olycksfall. Det skydd i detta hänseende
som kan erhållas genom att militärersättningsförordningen äger tillämpning
på den frivillige är enligt värnpliktskommitténs mening ofta otillräckligt.
Detta torde få anses ha varit främsta anledningen till att de frivilliga
försvarsorganisationerna tecknat en kollektiv olycksfallsförsäkring
för sina medlemmar under deltagandet i frivillig utbildning. Vi finner
det anmärkningsvärt att hemvärnsmännen inte har något motsvarande
försäkringsskydd. Kommittén är medveten om de tekniska svårigheter
som är förknippade med ett införande av en kollektiv olycksfallsförsäkring
för hemvärnsmännen. Kommittén anser emellertid att denna fråga är
av sådan vikt att alla möjligheter bör prövas för att pa lämpligt sätt kunna
ge hemvärnsmännen och därmed också deras anhöriga det ytterligai e
ekonomiska skydd som en här avsedd försäkring utgör.

Enligt hemvärnskungörelsen utgör hemvärnet en del av armén och består
av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade förband
etc. Hemvärnet är således inte någon civil organisation i egentlig mening.
Några medlemsavgifter tas inte ut. Hemvärnet, vars inkomster huvudsak -

Motion i Första kammaren, nr 1128 år 1969

5

ligen erhålles från vissa stödjande föreningar eller genom gåvor av olika
slag, har tydligen inte ekonomiska möjligheter att teckna en kollektiv
olycksfallsförsäkring för sina medlemmar. En sådan försäkring blir också
avsevärt dyrare från premiesynpunkt än vanliga civila försäkringar, vilket
givetvis beror på de risker vid vapnens bruk som hemvärnsmännen utsättes
för. Det är inte motionärerna bekant huruvida det också finns andra
frivilliga försvarsorganisationer som inte har tecknat kollektiva olycksfallsförsäkringar.

Enligt vår mening är skyddet mot följderna av eventuellt olycksfall under
lagstadgad eller frivillig tjänstgöring vid krigsmakten en fråga av
stor vikt. Skyddet bör under sådan tjänstgöring vara av samma storleksordning
och utgå efter samma regler som för värnpliktiga m. fl. Staten bör
garantera detta skydd då den frivillige i sådana fall inte bör vara beroende
av någon enskild organisations eller hemvärnets möjlighet att teckna
frivilliga försäkringar. Olycksfallsskyddet bör därför utgå även vid frivillig
tjänstgöring där militärersättningsförordningens bestämmelser är
tillämpliga utom i de fall då kollektiv olycksfallsförsäkring är giltig.

Enligt departementschefen har begreppet olycksfallsskada getts samma
innebörd som i yrkesskadeförsäkringen, i vilken till olycksfall i arbetet
hänföres jämväl olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, såframt
färden föranledes av och står i nära samband med arbetsanställningen.

Eftersom de värnpliktiga som reser mellan tjänstgöringsorten och hemorten
i samband med permission bör kunna jämställas med arbetstagare
som reser till eller ifrån arbetsstället, bör olycksfallsskyddet omfatta även
permissionsresor.

Med stöd av vad i motionen anförts hemställer vi,
att riksdagen måtte uttala

att olycksfallsskyddet även skall omfatta hemvärnsmän
och annan personal som deltar i frivillig tjänstgöring och
som omfattas av militärersättningsförordningens bestämmelser,
såframt kollektiv olycksfallsförsäkring inte är gällande,
samt

att olycksfallsskyddet jämväl bör omfatta resor mellan
tjänstgöringsort och hemort och vice versa i samband med
beviljad permission.

Stockholm den 2 december 1969

S.-O. Österdahl (fp)

Sven Nyman (fp) K.-A. Levin (fp) Bo Skärman (fp)