Motion i Andra kammaren, nr 794 år 1969

Motion 1969:794 Andra kammaren

io

Motion i Andra kammaren, nr 794 år 1969

Nr 794

Av herr Hermansson m. fl. om höjning av arvs- och gåvoskatten
samt förmögenhetsskatten.

(Lika lydande med motion nr 710 i Första kammaren)

Vid riksdag efter riksdag har den kommunistiska gruppen krävt en
skärpning av beskattningen av stora förmögenheter och stora arv. Vi har
påvisat hur förmögenhetskoncentrationen fortsätter och alltmera fördjupar
klyftan mellan de mycket rika och den stora majoriteten av folket. Våra
konkreta förslag till skatteskärpningar har dock avvisats.

Den allt intensivare debatten om de stora förmögenhetsskillnaderna ledde
till tillsättandet av kapitalskatteberedningen år 1967, som har till uppgift
att företa en översyn av såväl den årliga förmögenhetsbeskattningen som
arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen fortsätter sitt arbete även under
1969. ....

Samtidigt som frågan utreds fortsätter emellertid förmögenhetskoncentrationen.
Dess omfattning kan illustreras med några uppgifter ur 2/1969 av
tidskriften Veckans affärer under rubriken 50 000 tillhör allt rikare »överklass»
i Sverige. Tidskriften presenterar följande röntgenbild av överklassens
anatomi: ,

4 000 miljonärer och mångmiljonärer,

11 000 halvmiljonärer (förmögenheter mellan 500 000 och 999 999 kronor,

35 000 kvartsmiljonärer (250 000—499 999 kronor).

Bland dessa 50 000 rika finns 16 000 stora aktieägare. De har var och en
aktier värda minst 200 000 kr. och tillsammans 65 procent av alla aktier
som ägs av enskilda personer. Bland de lika finns också ett övre skikt:

Ett tiotal personer som var och en har eu förmögenhet på över 20 miljoner
kronor.

Ett femtiotal med förmögenheter mellan 10 och 20 miljoner kronor.

Ca 140 som äger mellan 5 och 10 miljoner kronor.

Sedan andra världskrigets slut har antalet privata miljonförmögenheter
ökat med i genomsnitt 150 per år. Men det är en ökning som accelererats.
I början av perioden var ökningen ca 80 miljonärer om året — de senaste
åren har den varit 300. 1960 års allmänna skatteberedning räknade med att
det år 1970 skulle finnas 2 950 beskattningsbara miljonförmögenheter ägda
av privatpersoner. Bedan 1966 var siffran uppe i 3 560, och prognosen pekar
nu på att Sverige i början av 1970-talet kommer att ha över 5 000 enskilda
miljonförmögenheter.

Till invändningen att det skulle vara naturligt att miljonärernas antal
ökar med inflation och försämrat penningvärde, anför Veckans affärer:

Motion i Andra kammaren, nr 794 dr 1969

11

»Vi har vänt oss till en skatteexpert för att få bevis för eller argument mot
denna hypotes. Om man räknar om gårdagens toppförmögenheter i dagens
priser, så finner man:

att Sverige hade 3 600 miljonärer 1945 mätt med 1968 års mått,

att antalet miljonärer, omräknat på detta sätt, hållit sig ganska konstant
under större delen av 1950-talet fram till mitten av detta decennium för att
på de senaste åren öka kraftigt,

att landet, trots penningvärdeförsämringen, berikats med ca 400 ''inflationssäkra’
miljonärer.

att en procent av de rikaste i riket ägde 15 procent av alla förmögenheter
1945 och 18 procent i fjol.»

Att helt bryta förmögenhetskoncentrationen är möjligt endast genom ett
starkt vidgat samhälleligt ägande av företag och produktionsmedel. Men
detta står inte i motsättning till att man genom skattepolitiken kan motverka
den allt mera ojämna fördelningen av förmögenheterna, som står i skriande
kontrast till tal om jämlikhet och solidaritet mellan olika folkgrupper. Den
nuvarande beskattningen såväl genom den årliga förmögenhetsskatten som
genom skatten på gåvor och arv måste anses som synnerligen låg. Den har i
realiteten mildrats under de senaste åren.

Enligt vår åsikt bör en skärpning av skatten på stora förmögenheter och
arv införas som en provisorisk åtgärd oavsett de resultat som kapitalskatteberedningen
kan komma till. Det handlar här om en rättvisefråga av stor
betydelse.

Beträffande höjningen av arvs- och gåvoskatten bör den vara av sådan
storleksordning att statens intäkter ökar med ca 50 procent (för budgetåret
1969/70 beräknas en inkomst av 210 miljoner kronor med nuvarande skattesatser).
Inkomsttillskottet för statskassan skulle alltså bli ca 105 miljoner
kronor för helt budgetår. Det hemställes att vederbörande utskott vid förord
för motionskravet utarbetar lämpliga skatteskalor.

Beträffande höjningen av den årliga förmögenhetsskatten bör den ske
efter den skatteskala som redovisas i bilaga till motionen. Uttag enligt denna
beräknas ge statskassan ett inkomsttillskott av ca 265 miljoner kronor för
helt budgetår.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställes,
att riksdagen måtte besluta

dels om en höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt
50 procent varvid vederbörande utskott förutsättes utarbeta
lämpliga skatteskalor,

dels ock höjning av förmögenhetsskatten i enlighet med
bifogade bilaga.

Stockholm i januari 1969

C. H. Hermansson (vpk) Gunvor Ryding (vpk) Eivor Marklund (vpk)

12

Motion i Andra kammaren, nr 794 år 1969

Bilaga

Förslag

till

Förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om

statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig förmögenhetsskatt skall erhålla följande lydelse på sätt nedan angives.

11 §•

I mom. Statlig förmögenhetsskatt---familjestiftelse utgöra: när den

beskattningsbara förmögenheten överstiger

150 000 men icke 200 000 kr.: 500 kr. för 150 000 och 1,5 % av

återstoden

200 000 men icke 400 000 kr.: 1 250 kr. för 200 000 och 2 °/o av

återstoden

400 000 men icke 1 000 000 kr.: 5 250 kr. för 400 000 och 2,5% av

återstoden

1 000 000 20 250 kr. för 1 000 000 och 3 % av

återstoden