Motion i Andra kammaren, nr 1H8 år 1969

Motion 1969:1148 Andra kammaren

Motion i Andra kammaren, nr 1H8 år 1969

7

Nr 1148

Av herrar Oskarson och Magnusson i Borås, i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 44, med förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken m. m.

Ett genomförande av en ny domkretsindelning i enlighet med proposition
nr 44 skulle medföra att nuvarande 142 domkretsar skulle minska till
86. Detta betyder att en stor del av landets invånare får väsentligt längre
resor till domsagans kansli med därav följande tidsförlust och höjda kostnader.
Detta skulle kunna godtagits om andra väsentliga fördelar hade
kunnat påvisas. Några sådana har emellertid icke enligt vår mening redovisats.
Kostnaderna för domstolsväsendet skulle i stort sett bli desamma
som nu, men allmänhetens väsentligt högre. Förslaget kan icke motiveras
utifrån önskemål om en bättre rättsvård då det konstaterats att de nuvarande
underrätterna fungerar bra. Förslaget innebär vidare att ett stort
antal centralorter för kommunblocken, som nu har domsagokanslier, skulle
mista dessa. Detta skulle i sin tur medföra en utarmning av centralorterna.
En sådan utveckling står helt i strid med tankegången bakom kommunindelningsreformen.
Ansträngningarna borde gå i motsatt riktning, och en
förstärkning av centralorterna inom kommunblocken eftersträvas.

Vi kan icke godtaga att för den enskilde medborgaren och kommunerna
så betydelsefulla förändringar som den föreslagna domkretsindelningen
innebär genomföres, när icke väsentliga fördelar kan uppnås. Det borde
vara fullt godtagbart att basera en ny domkretsindelning på s. k. tvådomarkretsar
och bibehålla endomarkretsar då särskilda skäl som t. ex. långt avstånd
till annan kansliort motiverar detta. Enligt hovrätten för nedre Norrland
erbjuder en domstol med två—fyra domare också den bästa arbetsmiljön.

Angående gränsdragningen för de nya domkretsarna delar vi departementschefens
mening att domkrets icke bör dela kommun eller kommunblock
utan dessa bör bevaras odelade. Vi anser också att länsgränserna i
princip bör respekteras och att mycket starka skäl skall ligga till grund om
man avviker från denna huvudregel.

I propositionen ansluter sig departementschefen i huvudsak till domstolskommitténs
förslag till domkretsindelning. Vidare föreslår departementschefen
att en arbetsgrupp bör inrättas inom justitiedepartementet
som får till uppgift att utreda och utarbeta förslag i organisatoriska frågor

8 Motion i Andra kammaren, nr 1148 år 1969

vilka sammanhänger med det praktiska genomförandet av en ny domkretsindelning.

Vi kan icke godta dessa av deparlementschefen föreslagna riktlinjer för
det fortsatta arbetet utan anser dessa frågor vara av så stor vikt och betydelse
att förslag om ny domkretsindelning vid varje särskilt fall bör underställas
riksdagens prövning.

En fråga som nära sammanhänger med domkretsarnas storlek är underrätternas
sammansättning i skilda mål. Sedan gammalt har det ansetts att
lekmännen vid våra domstolar garanterar allmänhetens förtroende för rättskipningen.
Och även om nämndmedverkan har betydligt större betydelse
i brottmål än tvistemål anser vi dock det vara av stort värde att även i
tvistemål bibehålla lekmannainflytandet och föreslår att nämnd alltfort
skall medverka i tvistemålsrättskipningar. Vi tror att lekmännens medverkan
även i tvistemål utgör ett värdefullt komplement till den lagfarne
domarens kanske mera strikta juridiska bedömning.

En av nämndens viktigaste uppgifter är att genom nämndledamöterna ge
uttryck för det allmänna medborgerliga omdömet vid rättskipningen. För
att deLta skall fungera väl bör som departementschefen framhåller på s.
191 till nämndemän utses lekmän med moget omdöme och allmän livserfarenhet.
Vi anser därför att sänkningen av åldersgränsen för nämndemän
bör anstå tills åldersgränserna för de lagfarna domarna ändras.

En kraftig nedskärning av antalet nämndemän samtidigt som man gör
domkretsarna större kommer att innebära att kravet på att nämnden skall
vara allsidigt sammansatt inte kan upprätthållas. Vi föreslår därför att antalet
nämndemän i likhet med vad som för närvarande gäller fastställes till
7. Vi kan inte heller godtaga förslaget till omröstningsregler, innebärande
att nämndens mening gäller framför ordförandens om minst tre nämndemän
eller, när i nämnden sitter fem nämndemän, minst fyra av dem är ense
om skälen och beslutet. Vi anser inte att en sådan ändring av omröstningsreglerna
är ägnad att öka rättssäkerheten. Lekmännens medverkan i underrättsprocessen
bör i fortsättningen liksom hittills syfta till ett positivt samråd
mellan jurister och lekmän. Vi föreslår därför att nu gällande omröstningsregler
bibehålies. Vi biträder däremot förslaget att en nämndeman
skall ha rätt att reservera sig mot rättens avgörande.

Det blir allt vanligare att förslag till centralisering framföres i olika sammanhang
utan att det finns objektivt godtagbara skäl för de föreslagna
åtgärderna. Ofta motiveras förändringarna med allmänna talesätt som de
större enheternas organisatoriska fördelar i förhållande till de mindre.
Eftersom inget bevis företes för de allmänna påståendena, kan de ej heller
bemötas. Gemensamt för dessa förslag är att de i allmänhet medför ökade
kostnader och försämrad service för allmänheten. De skapar därtill oro
och osäkerhet för den kommunala planeringen.

Åberopande det anförda hemställes,

9

Motioner i Andra kammaren, nr 1148—1149 år 1969

1. att riksdagen måtte

a) uttala att Kungl. Maj :t vid det fortsatta utredningsarbetet
med domkretsindelningen måtte beakta vad i motionen
anförts angående domkretsarnas storlek och antal,

b) besluta att Kungl. Maj :t, innan beslut fattas om ny
domkretsbildning, underställer riksdagen förslaget för prövning,

c) besluta att i nämnd skall sitta 7 nämndemän,

d) besluta att tingsrätt vid särskild huvudförhandling i
tvistemål skall vara domför med ordförande och nämnd,

e) besluta att vid omröstning i brottmål nämndens mening
skall gälla om alla i nämnden är ense om skälen och
slutet samt att i annat fall ordförandens mening skall gälla,

f) besluta att nuvarande valbarhetsålder för nämndemän
skall bestå;

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga
författningsändringar.

Stockholm den 8 april 1969

Gunnar Oskarson (m) Tage Magnusson (m)

i Borås

Nr 1149

Av herr Sjöholm m. fl., i anledning av Kungl. Maj. ts proposition
nr 44, med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m. m.

(Lika lydande med motion nr 1001 i Första kammaren)

Stockholm den 11 april 1969

Sten Sjöholm (fp)

Erik Tobé (fp)

Sven Antby (fp)