Motion i Andra kammaren, nr 172 år 1961 (Motion 1961:172 Andra kammaren)

Motion i Andra kammaren, nr 172 år 1961

Nr 172

Av fru Gunne, om skattebefrielse för ersättning till övervakare
och tillsynsman.

Till de frivilliga övervakarna och tillsynsmännen inom kriminal-, nykterhets-
och barnavård utgår en ersättning per klient och månad av 15 kronor.
Detta belopp kan knappast betraktas som betalning för utfört arbete,
eftersom det inte står i proportion till de prestationer övervakaruppgiften
innebär. Det kan däremot sägas ha karaktären av en schablonmässigt fastställd
ersättning för kostnader i samband med uppdragets fullgörande. Beloppet
torde för övrigt i många fall vara helt otillräckligt för de kostnader
det är fråga om.

Dessa arvoden har hittills i stor utsträckning betraktats och behandlats
som skattefria. Frågan om deras karaktär av skattepliktig inkomst har i dagarna
aktualiserats i samband med 1961 års taxering.

Vid deklaration av sådan ersättning såsom skattepliktig inkomst har vederbörande
givetvis möjlighet att göra avdrag för kostnader för uppdragets
fullgörande. En detaljerad och riktig redovisning av kostnaderna måste
basera sig på noggranna anteckningar om utlägg för porto, telefon och vissa
resor, ävensom för nödvändiga vänskapsgåvor och kontaktmedel av de mest
skilda slag m. m. En sådan redovisning innebär i förhållande till den ersättning
det är fråga om — 180 kronor om året —- en anmärkningsvärt omständlig
procedur. En omsorgsfull kostnadsredovisning är dock förutsättningen
för att övervakaren ej skall åsamkas en ofrånkomlig förlust genom
det viktiga och ansvarsfulla uppdrag han åtagit sig.

Det förefaller vara en både riktig och lämplig lösning att ersättningen för
övervakaruppdrag genom lagstiftning undantas från beskattning. De inkomster
som det allmänna därigenom skulle gå miste om torde vara mycket
obetydliga.

Det måste vara ett samhällsintresse av första ordningen att allt fler människor
engageras i arbetet med övervakning, inte minst människor från det
produktiva livets många verksamhetsgrenar. För dessa människor kan och
bör det ej bli fråga om många övervakaruppdrag utan om något eller några
få fall, som kan ägnas desto större intresse och omsorg. I denna betydelsefulla
verksamhet är det över huvud taget ytterst angeläget att övervakarna
ej omhänderhar flera fall än att vart och ett av dem kan bli föremål för personlig
omtanke. Det förhållandet att varmhjärtade människor åtar sig övervakaruppdrag
utan tanke på ersättning får inte inverka på frågans bedöm -

Motioner i Andra kammaren, nr 172 år 1961

ning. Från alla synpunkter är det angeläget att undvika krångel. För de
allra flesta människor skulle skattefrihet för dessa ersättningar te sig rimlig
och rättvis och uppfattas som ett naturligt uttryck för samhällets positiva
syn på övervakarens samhällsviktiga och i många fall uppoffrande gärning.

Det är sålunda angeläget att frågan om beskattningen av ifrågavarande
ersättningar utreds. Utredningen, som torde kunna utföras inom
Kungl. Majrts kansli, bör syfta till att ersättningar för övervakaruppdrag
i största möjliga utsträckning hänförs till icke skattepliktig inkomst.

Med stöd av vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att frågan
om befrielse från beskattning av ersättning som utgår
till övervakare och tillsynsmän inom kriminal-, nykterhetsoch
barnavården snarast utredes.

Stockholm den 24 januari 1961

Stina Gunne