Motion i Andra kammaren, nr 1152 år 1969 (Motion 1969:1152 Andra kammaren)

Motion i Andra kammaren, nr 1152 år 1969

Nr 1152

Av herr Hedlund m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr ii, med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m. m.

(Lika lydande med motion nr 994 i Första kammaren)

De förändringar i de allmänna underrätternas arbetsformer och organisation,
som föreslås i proposition nr 44, är i åtskilliga avseenden lika genomgripande
för förhållandena inom rättsväsendet som införandet av nya rättegångsbalken
var på det processuella området. Reformen bör också på många
sätt kunna leda till förbättringar. Så får exempelvis den enhetlighet i organisationen
som nu uppnås anses stå i bättre överensstämmelse med moderna
samhällsförhållanden än den organisation med två skilda typer av underrätter,
som hittills funnits och som har sitt ursprung i förhållanden mycket
långt tillbaka i tiden. Det bör också noteras med tillfredsställelse, att man
åtminstone i vissa avseenden får ett förstärkt lekmannainflytande i rättskipningen.

I fråga om regler för domstolarnas domförhet kan valet anses stå mellan
att i huvudsak följa nuvarande ordning i häradsrätterna eller att tillämpa
en ordning som mera överensstämmer med de nuvarande förhållandena i
rådhusrätterna. Valet har betydelse enbart för domförhetsreglerna i tvistemål,
eftersom det i brottmål sedan några år finns gemensamma regler för
de bägge underrättsformerna. Som departementschefen betonar har både
den ordning som tillämpas i häradsrätterna och den som tillämpas i rådhusrätterna
skäl för sig. Utredningsarbetet som ligger till grund för propositionen
har också givit klart vid handen, att erfarenheterna är goda såväl av att
ha domstol bestående av domare med nämnd som domstol sammansatt av ett
juristkollegium vid behandling av tvistemål. Remissinstanserna har därför
i stor utsträckning förordat den sammansättningsform från vilken respektive
instans har störst erfarenheter. Enligt vår mening skulle det ha varit
värdefullt, om man hade kunnat skapa utrymme för lekmannainflytande
även vid behandlingen av allmänna tvistemål. Någon förändring i den riktningen
i förhållande till vad som föreslås i propositionen är vi dock inte beredda
att föreslå utan tillgång till ytterligare utredningsmaterial. Möjligheterna
för att senare vidga kompetensområdet för domare med nämnd
bör därför hållas öppna.

Motion i Andra kammaren, nr 1152 år 1969

I ett bestämt avseende innebär det föreliggande förslaget en direkt försämring
i jämförelse med nuvarande förhållanden. Enligt de riktlinjer som
föreslås för indelningen i domkretsar blir den minsta enheten genomgående
s. k. tredomarskrets, d. v. s. område som bär underlag för en underrätt med
arbetsuppgifter för tre lagfarna domare. En centralisering av detta slag
skulle medföra att antalet underrätter skulle minska med mer än eu tredjedel
jämfört med det sammanlagda antalet häradsrätter och rådhusrätter
som nu finns. Det skulle i sin tur föra med sig starkt försämrade möjligheter
för rättsväsendet att betjäna allmänheten på ett tillfredsställande sätt.

Ur rättsvårdssynpunkt finns knappast några avgörande skäl för att genomgående
låta de mindre domkretsarna uppgå i större. Som nämnts talar
erfarenheterna ganska tydligt för att mindre och större domkretsar ur rättsvårdssynpunkt
måste betraktas som likvärdiga. En förändring i domförhetsreglerna,
som innebär att juristkollegium alltid skall döma i allmänna tvistemål,
rubbar inte det förhållandet. Antalet mål som i sådant fall skall avgöras
av juristkollegium med tre lagfarna domare kommer att bli mycket
litet i en mindre tingsrätt. Att döma av de utredningar som domstolskommittén
företagit kommer antalet sådana mål i en normal domsaga knappast
att överstiga 10—20 stycken per år. Det bör då inte innebära några större
problem att vid handläggningen av dessa mål anlita någon domare som normalt
tjänstgör vid en närbelägen domstol. Under alla förhållanden måste de
svårigheter som kan uppstå vara mycket ringa i förhållande till de olägenheter
som uppkommer om man företar en stark reduktion av antalet underrätter.

En nedskärning av antalet underrätter innebär inte heller några kostnadsbesparingar.
Domstolskommittén uttryckte efter sina undersökningar
av kostnadsfrågan också sin mening, att skälen för större domkretsar
inte är av ekonomisk natur utan av administrativ art. Det är således ingen
tvekan om att de kostnader som eventuellt står att vinna för statsverket i
samband med en mera omfattande nedläggning av underrätter är mycket
ringa jämfört med den utgiftsökning för resor m. m. som allmänheten förorsakas.

För en indelning där de minsta enheterna utgörs av tredomarkretsar
skulle alltså i första hand tala vissa fördelar i administrativt hänseende. Sålunda
har det framhållits, att det i en liten domkrets ibland kan vara svårt
att åstadkomma en jämn arbetsbelastning på befattningshavarna och bemästra
ledigheter i samband med sjukdom och semester. Även om svårigheter
av den arten självfallet kan förekomma, kan det enligt vår mening
ifrågasättas om det är ett allmänt problem. Erfarenheterna från de mindre
domstolar som finns tyder knappast på att så är fallet. Under alla förhållanden
kan inte heller detta få vara ett avgörande skäl för att genomföra en
drastisk inskränkning av antalet underrätter, när förändringarna i övrigt
har mycket betydande nackdelar.

Motion i Andra kammaren, nr 1152 år 1969

Avgörande för hur riktlinjerna för den framtida indelningen i domkretsar
skall utformas måste därför bli hur man på bästa sätt skapar en organisation
som kan tillgodose allmänhetens krav på service i olika avseenden. En
indragning av underrätter av den omfattning som blir en följd av de i propositionen
framlagda förslagen kan enligt utförda beräkningar väntas medföra
försämrad service och ökade kostnader för allmänheten i områden med
tillsammans omkring en halv miljon invånare. Någon mera framträdande
förbättring av servicen i övriga delar av landet är inte heller att vänta. Skälen
för ett bibehållande av en del av de nuvarande mindre domkretsarna är
därigenom mycket starka.

Det är rimligt att en ny domkretsindelning anpassas till kommunblocksindelningen.
Detta möter dock inget hinder även om ett antal mindre domkretsar
bibehålies. Som motiv för en så genomgripande förändring i domkretsindelningen
som föreslås i propositionen har också åberopats en önskan
att anpassa organisationen till en ändrad polis- och åklagarorganisation. Då
något förslag till ny polisdistriktsindelning ännu inte föreligger, kan detta
knappast på nuvarande stadium åberopas för ändringar i domkretsorganisationen.

De pågående kommunsammanläggningarna syftar i sig till att skapa tillräckligt
bärkraftiga enheter för en fullgod kommunal och allmän service.
Det vore orimligt att så snart som de nya kommunerna färdigbildats vidta
åtgärder som berövar många av centralorterna en viktig del av de allmänna
servicefunktionerna genom att domstolsorganisationen tunnas ut.

Vi vill slutligen med tillfredsställelse notera att departementschefen under
frågans behandling i departementet funnit de här angivna skälen för ett
bibehållande av mindre domkretsar i viss utsträckning ha stark tyngd. Att
grunda ett bibehållande av vissa tvådomarkretsar i den nya organisationen
på en undantagsregel finner vi dock mindre välbetänkt. Huvudregeln bör
därför vara att tingsrätt skall inrättas då arbetets omfattning ger sysselsättning
åt två eller flera lagfarna domare. I de glesast befolkade delarna av landet
kan en tillfredsställande service inte upprätthållas ens med tvådomarkretsar.
När speciella skäl föreligger, bör därför även endomarkretsar kunna
inrättas.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställer vi,

att riksdagen vid behandling av proposition nr 44 måtte
besluta, att som riktlinje för rikets indelning i domkretsar
skall gälla, att tingsrätt i allmänhet skall inrättas då arbetets
omfattning ger sysselsättning åt två eller flera lagfarna

Motion i Andra kammaren, nr 1152 år 1969

domare med möjlighet att när speciella skäl föreligger även
inrätta endomarkretsar.

Stockholm den 11 april 1969

Gunnar Hedlund (ep)

Lars Eliasson (ep) Nils G. Hansson (ep)

i Sundborn i Skegrie

Sven Vigelsbo (ep)

John Eriksson (ep) Gunnar Larsson (ep)

i Bäckmora i Luttra

Johannes Antonsson

(ep) S. G. W. Wahlund (ep)

ESSELTE AB. STHLM 66
914248