Motion i Andra Kammaren, N:o 284

Motion 1907:284 Andra kammaren

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

1

N:o 284.

Af herr K. E. 0. Kjellberg, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
omorganisation af fältläkarkåren.

Sedan Riksdagen denna dag i öfverensstämmelse med Kungl.
Maj:ts proposition n:o 141 beslutat en omorganisation af arméns centrala
förvaltningsmyndighet och därmed inrättandet af en sjukvårdsstyrelse
inom arméförvaltningen, hvarigenom såväl högsta ledningen af hälsooch
sjukvården vid landtförsvaret som chefskapet öfver de vid armén
anställda läkarne ordnats på ett enhetligt sätt, så torde tiden vara inne
att fästa Riksdagens uppmärksamhet på nödvändigheten af en snar och
tidsenlig omorganisation af fältläkarkåren.

Med genomförandet af 1901 års härordning ha krafven på denna
kår blifvit i afsevärd grad ökade och detta så, att de ingalunda kunna
tillgodoses vare sig genom ökadt antal militärläkare ej heller genom
löneförbättringar inom kårens olika grader.

De bristfälligheter i hälsovården och än mer i sjukvården vid vår
armé, hvilka tid efter annan diskuteras i dagspressen, måhända en och
annan gång betydligt förstorade, visa hän på ett bristfälligt system.
De förändringar, som skola leda till ett bättre tillstånd, torde således
i första rummet böra riktas mot det rådande systemet, och därvid kommer
frågan om fältläkarkårens omorganisation främst i betraktande.

Det nuvarande systemet innebär ett alltför stort antal militärläkarbefattningar
och däremot svarande otillfredsställande aflöningar,
hvarigenom läkartjänsterna vid armén i de allra flesta fall för sina innehafvare
blifva bisysslor. En omorganisation af fältläkarkåren torde
framför allt böra gå ut på en koncentrering af såväl åligganden och
ansvar som löneförmåner på ett betydligt mindre antal tjänsteinnehafBih.
till Riksd. Prof.. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 132 Käft (N:o 284). 1

2

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

vare, på samma gång man tillser å ena sidan att kårens rekrytering
kan försiggå på ett tillfredsställande sätt och å andra sidan att eu
fältduglig och fulltalig reserv i händelse af mobilisering är att tillgå.

För närvarande finnas vid hvarje infanteriregemente (med två
undantag) tre läkare: eu regementsläkare och två bataljonsläkare. Deras
tjänstgöring är vid de icke garnisonerade truppförbanden bestämd
(genom generalorder den 6 februari 1905, n:o 160), på det sätt, att
regementsläkaren och hvardera bataljonsläkaren minst hvart tredje år
göra tjänst under beväringsrekrytskolan omkring fyra månader; vidare
äro alla tre skyldiga att årligen tjänstgöra vid inskrifningsförrättningarne
(i februari och mars) samt vid repetitionsöfningarna i september.
Bataljonsläkarne skola dessutom i tur tjänstgöra vid arméfördelningens
vinterskolor, på fälttjänstöfningar in. m.

Det år läkaren tjänstgör vid beväringsrekrytskolan är för honom
synnerligen betungande, ty hans enskilda praktik påverkas då ofördelaktigt
för mycket längre tid än den, som åtgår för tjänstens fullgörande.
Men äfven de år, då tjänstgöring endast förekommer vid inskrifningsförrättningar
och under repetitionsöfningar, blir läkarens civila verksamhet
så inkräktad genom resor vår och höst, att detta under hela
året menligt inverkar på erhållandet af ackord hos enskilda och vid
industriella företag. På fasta platser, såsom extra provinsial- och
stadsläkartjänster m. fl., hvilka under gångna tider med dess kortvariga
trupptjänstgöring utan svårighet läto förena sig med militärläkartjänst,
antagas nu alltmera sällan vid armén anställda läkare. Ån
svårare bli förhållandena, då våra regementen blifva garnisonerade.
Skulle då alla dessa läkare, så som i årets upplaga af tjänstgöringsreglementet
för armén (del III kap. III § 3 mom. 2) antydes, inflytta
till garnisonsstäderna, hvilka redan förut ha sitt läkarebehof fylldt med
både stadsläkare, distriktsläkare, lasarettsläkare och deras underläkare,
andra tjänsteläkare samt privatpraktiserande läkare, så blir det ju för
militärläkarne i ekonomiskt afseende så godt som omöjligt att existera.
Lägges därtill att här och hvar flera truppförband förläggas till samma
stad, så blifva förhållandena än svårare. Några exempel torde belysa
detta. Sköfde får, utom redan där bosatta civila läkare, 8 militärläkare.
Örebro får 6, Linköping minst 6 eller också 6 på Malmen, Uppsala 5
militärläkare. Äfven andra städer och orter bli väl försedda: Sala med
3, Streugnäs 3, Växjö 3, Hessleholm 3, Sollefteå har 5 och får nu 6
militärläkare. Den bataljonsläkartjänst, som förut finnes vid trängkåren
därstädes, står ledig trots upprepad ledigförklaring; detta visar hur det
mångenstädes kommer att bli i framtiden; trängens bataljonsläkare är

Motion i Andra Kammaren, N:o 284

3

den ornlo bataljonsläkare, som tillsvidare varit skyldig bo i Sollefteå;
ingen läkare vågar söka den tjänsten.

Stipendiaterna, 54 till antalet på papperet, ha i verkligheten
vant omkring 18 under senare år; dessa platser bli nog icke begärligare
genom den af Riksdagen nyligen beviljade höjningen af stipendieboloppen
(från 600 och 500 krouor till resp. 900 och 600).

Men det är icke blott brister i organisationen, som göra att de
vid armén anställda läkarne blifva utsatta för en icke sällan berättigad
kritik. I många fall beror denna på en fullständig saknad af fackutbildning,
hvilket gör den unge militärläkaren osäker och famlande;
det omdöme, som hans officerskamrater däraf bilda sig om hans bristande
insikter i militära saker, hvilken okunnighet är påtaglig och lättförklarlig,
öfverföres allt för lätt på läkarens hela verksamhet. Den
militäriäkarekurs, som nu gifves för relativt gamla bataljonsläkare, omfattar
ämnen, som borde vara inhämtade före första anställning som
rnilitärläkare.

Däremot ingå i kompetensvilkoren för fast anställning som bataljonsläkare
fordringar, som snarare motverka än befrämja den önskvärda
rekryteringen af fältläkarkåren. För närvarande och sedan 1903
äro anställning som underläkare i sex månader vid garnison ssjukliueet
och stipendiattjänst under minst fyra månader kompetensvilkor
för bataljonsläkaretjänst *) (kungl. förordningen 24 juli 1903 § 2 och
3). Detta är tydligen tillkommet för att vid ifrågavarande sjukhus erhålla
tillräckligt antal underläkare och för att hindra civila läkare från
att bli anställda vare sig såsom sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset
eller såsom bataljonsläkare. Allt, som afstänger det stora flertalet läkare
från militärläkarbanan utan att öka kompetensen bland fältläkarkårens
egna medlemmar, inverkar ofördelaktigt såväl på kårens höjande som
på dess rekrytering.

Några synpunkter vid en blifvande omorganisation af fältläkarkåren
anhåller jag att här nedan få antyda.

Först och främst borde alla värnpliktiga medicine studerande
under värnpliktstiden utbildas med särskild hänsyn till deras möjligen
blifvande användning såsom militärläkare i fält. Därigenom skulle armén
beredas tillgång till en så talrik och fältduglig läkarkår, som öfverhufvud
står att få. Måhända borde hvarje årsklass bland dem förläggas
till ett och samma infanteriregementes beväringsrekrytskola för att

*) Medicinalstyrelsen har under sistlidne april månad hos Kungl. Maj:t anhållit om upp
häfvan de af föreskriften om tjänstgöring vid garnisonssjukhuset såsom villkor.

4

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

utbildas till underbefäl, hvarefter de torde böra fullgöra sina tre repetitionsöfningar
i en följd under en tre månaders särskild kurs för värnpliktiga
läkare. Redan nu kunna visserligen medicine studerande efter
eget val få uppskjuta repetitionsöfningarna och göra dem i en följd
(kungl. bref af den 30 juni 1905 § 75 och generalorder n:o 201 1907)
men ingen kurs är för dem anordnad. Kursen för värnpliktiga läkare
skulle förläggas till Stockholm och skulle få genomgås först sedan så
väl den propedeutiska sjukhustjänstgöringen som en eller annan praktisk
kurs vid karolinska institutet blifvit afslutade. Då bör den värnpliktige
medicine kandidaten vara så utbildad i sitt yrke, att han efter
en 3 månaders kurs i militärmedicinska ämnen är fullt användbar för
läkaretjänst i fält. Kursen torde böra stå under öfverinseende af IV
arméfördelningschefen och chefen för fältläkarekåren och bland annat
innefatta sanitetstaktiska öfningar.

Vidare torde antalet aktiva läkartjänster vid armén böra reduceras
till det minsta möjliga antal. Exempelvis borde vid hvarje truppförband
endast finnas en (regementsläkaren). Bataljonsläkarna böra
placeras direkt under den nyinrättade sjukvårdsstyrelsen för att af
denna kommenderas på inskrifningsförrättningar och repetitionsöfningar.

Med endast en läkare vid hvarje truppförband, hvilken ensam
skulle fullgöra hvad som nu i de flesta fall delas på tre (med undantag
af inskrifningsförrättningar), så finge regementsläkaren väsentligen
ökadt arbete och ansvar samt endast mycket begränsad tid öfrig till
privat praktik. Hans löneförmåner torde då böra i motsvarande grad
höjas, förslagsvis till öfverstelöjtnants med 500 kronors tillägg. Under
repetitionsöfningarna vid infanteriet, fältartilleriet och de stora skånska
kavalleriregementena, där stor styrka värnpliktiga ligga i tjänst på eu
gång, skulle han vara biträdd af dit kommenderade bataljonsläkare.

Bataljonsläkarna skulle få åtskilligt minskade åligganden, hvadan
deras löneförmåner torde böra i motsvarande grad minskas förslagsvis
till 2,000 kronors lön för »äldre» och 1,500 kronors arfvode för »yngre»
bataljonsläkare. Under deras till repetitionsöfningar och inskrifningsförrättningar
begränsade tjänstgöring borde de samtliga ha 10 kronor
i dagaflöning.

En sådan anordning med en ordinarie läkare vid hvarje truppförband
och med denne i ständig tjänstgöring skulle hos läkaren öka
känslan af ansvar och intresse för hälso- och sjukvården; de militära
sjukvårdsbiträdena skulle bli bättre utbildade, då regementsläkaren själf
måste använda dem i den dagliga tjänstgöringen; sjukvårdstjänsten
skulle få mera stadga.

5

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

Under regementsläkares semester, som ej borde fa infalla under
repetitionsöfningar eller beväringsrekrytskolan, torde tjänsten kunna uppehållas
af annan läkare på garnisonsorten mot ersättning af 7 kronor
per dag.

Genom att inskränka och fixera bataljonsläkarnes tjänstgöringsskyldighet
till inskrifniugsförrättningar, repetitionsöfningar och dylikt,
d. v. s. till omkring 6 veckor eller 45 dagar om året, skulle mycket
vinnas. DeBsa bataljonsläkare skulle då utan olägenhet för tjänsten
och till fördel för deras praktiska duglighet kunna förena sin militära
tjänst mod amanuens- och underläkare^ än st vid sjukhus, amanuenstjänst,
i hygien och bakteriologi m. in. vid våra medicinska högskolor,
med stads- och extra provinsialläkaretjänst. Härigenom skulle väsentliga
fördelar vinnas i afseende på rekryteringen af fältläkarekåren.

De nu befintliga nittio bataljonsläkaretjänsterna torde vara alldeles
tillräckliga för tjänstgöringen på inskrifningsförrättningar och
repetitionsöfningar äfvensom för extra kommenderingar; stipendiatkåren
torde såsom i så fall öfverflödig böra indragas.

Att nittio bataljonsläkare äro tillräckligt många för att med omkring
sex veckors tjänstgöringsskyldighet utgöra all nödig förstärkning
i läkarekrafter under inskrifningsförrättningar, repetitionsöfningar
och dylikt, framgår af följande: endast 75 läkare behöfvas för inskrifningsförrättningarna
(en för hvarje rullföringsområde; Gottlands 8 rullföringsområden
räknas då såsom ett område, hvilket i sin helhet
endast kräfver en tid af 13 dagar för inskrifningsförrättningarna). Inskrifningsförrättningarna
togo år 1905 i olika rullföringsområden en
tid, räknadt, från ocli med företa till och med sista förrättningsdagen,
af 6 till 57 dagar; endast i 16 områden räckte de mer än 15 dagar,
däraf endast i 7 områden en tid öfver 20 dagar. De 15 läkare, som
icke varit kommenderade på inskrifningsförrättningarna, stå alltså till
förfogande 45 dagar hvardera; 6 af dessa läkare behöfvas vid fältartilleriet
under deras 42 dagars repetitionsöfningar efter 1908; 2 äro
erforderliga vid de 2 stora skånska kavalleriregementena under lika
lång tid, 42 dagar; öfriga 7 af dessa 15 läkare, som icke gjort inskrifniugar,
äro i disponibilitet under 45 dagar hvardera. — Då endast 16
af 75 läkare varit upptagna mer än 15 dagar på inskrifningsförrättningar,
så torde 59 af dem vara disponibla för 30 dagars repetitionsöfningar;
om man då såsom nu beräknar 2 på hvarje af de 25 större infanteriregementena
och 1 på hvardera af Vaxholms och Karlskrona
grenadjäregementen samt tre vid Gottlands trupper, så kräfvas härtill
55 bataljonsläkare;] öfriga 4 af dessa bataljonsläkare äro disponibla 30

6

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

dagar hvardera. De 16 läkare, som varit på inskrifningsförrättningar
längre tid än 15 dagar, men kortare tid än 45 dagar äro för återstående
del af dessa 45 dagar äfven disponibla. Vid de truppförband, som ieke
ofvan omnämnts, torde regementsläkaren vara tillräcklig för sjukvården
äfven under repetitionsöfningarna. Skulle för extra kommenderingar något
mera läkarekrafter erfordras, kunde af de 45 yngre bataljonsläkarna de,
som icke under sina första militära tjänsteår äro anställda som underläkare
vid de längre fram i detta förslag omnämnda lasarett, till hvilka militär
sjukvård borde anknytas, i stället vara till förfogande äfven öfriga delar
af året mot eu ersättning utöfver arfvodet af tio kronor per dag.

De nu föreskrifna kompetensvillkoren för bataljonsläkare, att ha
varit underläkare vid garnisonssjukhuset och stipendiat, torde böra upphäfvas,
så att garnisonsstädernas nuvarande civila läkare kunna vinna inträde
på militära läkarebanan under öfvergångsåren till den nya organisationen.

Afgår militärläkare, som haft fullmakt eller fast förordnande (se
nedan), ur aktiv tjänst före pensionsåldern, borde han vara skyldig att
under återstående tjänstetid tillhöra reserven. Härigenom skulle eu
stor kår af reservläkare skapas.

Utöfver dessa antydningar rörande en blifvande omorganisation
af nuvarande fältläkarekåren bör äfven hågkommas önskvärdheten af
sakkunnig hygienisk ledning inom de olika armcfördelningarne.

Vid hvarje fördelning torde på stat böra anställas eu fältläkare,
som har att öfvervaka hälso- och sjukvården inom fördelningen; för
lätt att söka och erhålla sådan fältläkaretjänst borde sökanden på tillfredsställande
sätt kunna styrka sin kompetens som hygieniker. Betydelsen
af dessa tjänster har vid flera tillfällen framhållits, och tjänsterna
ingingo i regeringens förslag till ny härordning vid 1901 års riksdag,
men afslogos då af Riksdagen; Riksdagens uttalande i frågan gaf dock
förhoppning om, att förslaget med utsikt till framgång skulle kunna
återupptagas vid tiden för härordningens fullständiga genomförande.
Och med den tjänstgöringsskyldighet, som ofvan föreslagits tillkomma
regementsläkarna, kunna dessa ej längre uppehålla förordnandena som
fältläkare samtidigt med skötandet af egen tjänst. Fältläkarnes löneförmåner
borde motsvara öfverstelöjtnants jämte ett lönetillägg å 1,000
kronor; de komma nämligen ej att kunna ha nämnvärd privat praktik.
Dessa viktiga tjänster skulle vålla en utgift af 48,350 kronor, därifrån
afgå 6,000 kronor, hvilket belopp redan nu utgör arfvoden åt regementsläkare
för förordnanden såsom fördelningsläkare; alltså skulle anslagsökningen
för 6 fältläkare utgöra 42,350 kronor.

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

7

Nu gällande stat för fältläkarekåren ter sig pä följande sätt.

Nu utgående löner åt:

53 regementsläkare å 3,400 kronor

45 äldre bataljonsläkare ,, 2,400 „

45 yngre bataljonsläkare „ 1,020 „

Kronor. Summa Kronor.

180,200: —

108,000: —

45,900: — 334,100: —

Nu utgående inkvartering sbidrag åt:

52 regementsläkare (45 å 600 kronor i lands orten

och 7 å 1,000 kronor i Stockholm

och Göteborg).........................................................

44 äldre bataljonsläkare (34 å 400 kronor i landsorten
och 10 å 500 kronor i Stockholm

och Göteborg) .................................................

44 yngre bataljonsläkare (43 å 300 kronor i landsorten
och 1 å 400 kronor i Stockholm ......

Iförslag till stat för år 1908 uppförd dagaflöning för:

53 regementsläkare.....................................................

90 bataljonsläkare..................................................

För 1908 beviljadt anslag till stipendiater:

18 stipendiater å 900 kronor...................................

36 stipendier å 600 kronor.......................................

Minimum år 1905 utgående dagtraktamenten till
läkare under inskrifningsförrättningarna:

1,041 dagar å 6 kronor per dag .........................

Arfvoden å 1,000 kronor åt 1 regementsläkare och
1 bataljonsläkare vid garnisonssjukhuset i
Stockholm samt å 300 kronor åt läkaren
vid krigsskolan...........................................

Arfvoden å 1,095 kronor åt 6 underläkare vid

garnisonssjukhuset i Stockholm.....................

Arfvoden å 1,000 kronor åt 6 regementsläkare
för förordnanden såsom fördelningsläkare

34,000: —
18,600: —

13,300: —	65,900: —
76,775: —
87,409: so	164,184: so
16,200: —
21,600: —	37,800: —
6,246: —	6,246: —
2,300: —	2,300: —
6,570: —	6,570: —
6,000: —	6,000: —

Summa kronor 623,100: 50

8

Mation i Andra Kammaren, N:o 284.

Den här föreslagna omorganisationen skulle kräfva följande ändringar

i nu gällande stat:

Kronor. Summa Kronor.

Löner åt:

6 fältläkare å 5,500 kronor............ 33,000: —

53 regementsläkare „ 5,000 „ 265,000:

45 äldre bataljonsläkare „ 2,000 „ 90,000: 388,000: —

Inkvarteringsbidrag åt:

6 fältläkare (4 å 600 kronor i landsorten och

2 å 1,000 kronor i Stockholm)....................... 4,400: —

53 regementsläkare (44 å 600 kronor i landsorten
och 9 å 1,000 kronor i Stockholm

och Göteborg)........................................................ 35,400: — 39,800: —

Dagordning åt:

6 fältläkare å 5 kronor i 365 dagar.................... 10,950: —

53 regementsläkare å 5 kronor i 365 dagar 96,725:

90 bataljonsläkare 45 dagar å 10 kronor ......... 40,500: 148,175: —

Årfvoden åt:

45 yngre bataljonsläkare å 1,500 kronor............ 67,500: * 67,500: —

vikarie under semester för 53 regementsläkare

6 veckor å 7 kronor pr dag........................... 15,582: — 15,582: —

Summa kronor 659,057: —

Anm. Gemensam regementsläkare är här ofvan beräknad för Svea ingeniörkår och fälttelegrafkåren
likaså för Gottlands infanteriregemente och artillerikår. Karlsborg och Boden ha här loreslaoits
få en regementsläkare (= garnisonsläkare) hvardera för artilleri- och mgeniörtrupperna
på ”dessa platser! En regementsläkaretjänst vid krigsskolan är tillagd, likaså en vid positionsartilleriet,
som ännu ej fatt regementsläkare uppförd på sin stat. En öfvertalig regementsläkaretjänst
är afräknad från Karlskrona grenadierregemente; en sådan är också afräknad från
Garnisonssjukhusets stat i samband med här nedan antydda förslag till ordnande af de militära
sjukvård samtal tema.

ökningen i anslag för den nya staten skulle blifva 35,956 kronor
30 öre, men därvid är att märka, att uti den nya staten ingå 6 nya
fältläkarebeställningar, hvilka ensamma skulle ha kräft en ökning af
det gamla anslaget med 42,350 kronor; själfva omorganisationen skulle
alltså faktiskt något minska attslagsbehofvet, i stället för att öka det.

I nära samband med fältläkarkårens omorganisation står frågan
om den militära sjukhusvården. Det torde nämligen vara af stor be -

Mation i Andra Kammaren, N:o 284. 3

tydelse, att beträffande de sjukhus, som erfordras för den garnisonerade
truppen få utreda om icke öfverenskommelse skulle kunna träffas mellan
staten å ena och städer och landsting å andra sidan om anordnande af
garmsonssj,ukhus i anslutning till de redan befintliga lasaretten, endera
i form afl tillbyggnader eller också genom upplåtande af sängplatser
(detta senare- tillämpas redan* beträffande epidemiskt sjuka i en del orter,
däri äfven inbegripet Stockholm; Stockholms garnison vårdar nämligen
sina epidemiskt sjuka å stadens epidemisjukhus). De till lasaretten “anslutna
garmsonssjukafdelningarna borde under tider, då de ej behöfvas
för militära sjukvården, kunna disponeras för den allmänna sjukvården

Vore underläkare vid dessa lasarett samtidigt bataljonsläkare''
hvilket ofvan framhållits som önskemål, så torde fordringarna såväl på
en god rekrytering af fältläkarekåren som på en god sjukvård för de
värnpliktige på ett tillfredsställande sätt blifva tillgodosedda.

Att anordna små fristående garnisonssjukhus med förstklassig
personal och, utredning skulle kräfva betydliga kostnader, hvarjämte —
med hänsyn till det begränsade antalet sjuka och sjukdomarnas rino-a
omväxling bland värnpliktiga — den vid dylika sjukhus anställda personalen
knappast finge tillfälle att underhålla sin praktiska duglighet
än mindre utveckla densamma. &

Vidare skulle vid mobilisering de små fristående garnisonssjukhusen
bil ganska svåra att i hast lämpa efter de stora kraf, som under krigstid
komma att ställas på de militära sjukvårdsanstalterna; byo-gas de
däremot som, afdelningar vid våra civilt väl organiserade lasarett skulle
dessa redan i fredstid ha en organisation, som genom tillbyggnader af
baracker och sjukpaviljonger vid krigsutbrott skulle fullt motsvara sitt
ändamål. Det torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke sjukhusvården
inom , Stockholms garnison enligt nu angifna synpunkter skulle
kunna ordnas medels upprättande af särskilda afdelningar vid stadens
civila sjukhus. Eu utredning härom torde föranledas redan af den
ifrågasatta nybyggnaden af allmänna garnisonssjukhuset. På de platser,
dar icke^ lasarett nu finnas i eller i närheten af garnisonsorten skulle
kanske öfverenskommelse kunna träffas med närliggande kommuner om
mottagapde^ äfven af civila personer till vård å de garnisonssjukhus
som dar maste upprattaa, hvarigenom dessa sjukhus äfven komme den
civila sjukvården till godo; läkarne vid dessa sjukhus skulle ^enom en
sådan anordning,få tillfälle att underhålla sin praktiska duglighet

För att möjliggöra en kombination af bataljonsläkaretjänst’med
anställning som underläkare vid dessa sjukhus torde emellertid sättet
tor anställning af bataljonsläkare böra ändras. De 45 äldre batéionsBih.
till Rilisd. Prof, 1907. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 132 Häft. '' 2

10

Motion i Andra Kammaren, N:o 284.

läkarne borde liksom nu ha fullmakt, hvaremot de 45 yngre endast borde
erhålla förordnande exempelvis på tre år i sänder med rätt till tjänstårsberäkning
för hela den tid förordnandet omfattar; i tur efter militära
tjänstår och öfriga meriter borde de på ansökan få fullmakt såsom äldre
bataljonsläkare vid inträffande vakans af sådan beställning. Denna anordning
är önskvärd med hänsyn till de yngre bataljonsläkartjänster,
hvilka skulle vara fast förbundna med underläkartjänsterna på de civila
sjukhus, som ofvan omtalats såsom lämpliga äfven för militär sjukvård,
och dessa underläkartjänster borde såsom varande utbildningsplatser
icke få innehafvas af samma person under längre tid än 3 år; öfriga
innehafvare af dessa tre års förordnanden såsom yngre bataljonsläkare
borde vara disponibla för extra kommenderingar utöfver de förut nämnda
45 dagarna, för hvilken tid, såsom ofvan nämnts, alla bataljonsläkare,
äfven lasarettsunderläkarne, skulle vara disponibla.

Genom obligatoriskt inträde i fältläkarkårens reserv för dessa
underläkare, om de lämna den aktiva militära anställningen, tryggas
arméns behof af läkare vid mobilisering, utan att den civila sjukvården
beröfvas dessa utbildningsplatser; lasarettsunderläkarne skulle
nämligen efter sina tre års anställning såsom sådana ha fritt val att
iämna militärläkaretjänsten eller kvarstå med samtidigt innehafvande af
civil tjänst.

Ersättning åt öfver- och underläkare vid lasaretten för deras ökade
arbete och ansvar skulle väl kunna anskaffas utan anslagsökning på
följande sätt. Ofvan är beräknadt 1,500 kronor i arfvode åt yngre
bataljonsläkare; detta är det minsta tänkbara för de rörliga platsernas
innehafvare, men beträffande de bataljonsläkareförordnanden, som bli
bundna vid garnisonsorternas lasarett, kunde aflöningsförmånerna fördelas
så, att öfverläkaren finge 500 kronor och underläkaren i egenskap
af yngre bataljonsläkare 1,000 kronor; naturligtvis förutom den
lön, som han af landsting och kommun erhåller. Visserligen får han
på detta sätt mindre arfvode än öfriga yngre bataljonsläkare, men dels
innehar han utbildningsplats, dels torde han alltid ha utsikt att äfven
under repetitionsöfningarna få vara kvar vid lasarettet; hans tjänstgöring
under repetitionsöfningarna torde nämligen komma att äga rum
vid ett af garnisonsortens truppförband; för ökningen i arbete under
denna tid skulle han, som ofvan nämnts, ha 10 kronor i dagaflöning.

Då fält läkarkåren med sin nuvarande organisation icke torde
kunna anses motsvara de betydligt höjda fordringar, som genomförandet
af 1901 års härordning ställa på densamma, och då ordnandet af
den militära sjukhusvården onekligen står i intimt samband med

Motion i Andra Kammaren, 3/.o 284.

11

och fordrar en snar omdaning af fältläkarkåren, så får jag vördsamt
hemställa

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning
angående fältläkarkårens omorganisation samt
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 8 maj 1907.

Knut Kjellberg.