Motion er i Andra Kammaren, N:o 4

Motion 1894:4 Andra kammaren

Motion er i Andra Kammaren, N:o 4,

7

N:o 4.

Af herr 0. Anderson i Hasselbol, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utarbetande och framläggande af förslag
till lag rörande anläggning, delning och underhäll af
utfarts- och byvägar.

I allmänhet befinna sig utfarts- och byvägar uti ett otidsenligt skick.
Detta beror merendels på den ofullständiga lagstiftning i ämnet, som
förefinnes, och är för den skull eu allvarlig maning till lagstiftarne att afhjelpa
denna brist genom en mera bestämd och tydlig lagstiftning i detta
ämne, äfvensom derigenom förekomma en allmän berättigad klagan öfver
denna brist i lagstiftningen. Derigenom skulle många tvister biläggas,
enär en hvar då visste sin rättighet och skyldighet, samt eu förbättrad
samfärdsel å landsbygden kunde åstadkommas.

Vid flera föregående riksdagar har denna fråga genom motioner
förelagts Riksdagen, och det ärade lagutskottet har äfven erkänt, att lagen
rörande byvägar är hvarken nog omfattande eller tillräckligt bestämd
för ordnandet af skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och
byvägar, helst dessa vägar nu mera, med vår tids höjda anspråk på beqväma
och lätta kommunikationsmedel, måste anses vara af större betydelse
än då berörda stadganden tillkommo. Men utskottet har ansett,
att behofvet af bristernas afhjelpande icke är så trängande, att icke med
en dylik lagstiftning skulle kunna anstå, till dess verkningarna af 1891
års väglag få visa sig, i synnerhet rörande huru många nu varande byvägar
som kunna komma att ingå till bygdeväg i eu blifvande vägdelning.

Vägdelning för allmänna vägar är nu redan företagen i en ganska
stor del väghållningsdistrikt, och befinnes att en mindre del af nu varande
utfarts- och byvägar ingår i delning som bygdeväg, och då inträffar,
att eu del underliållsskyldige befrias från sin underhållsskyldighet,
och åter andra, till och med i samma byalag, lå behålla sin väg.

8

Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.

Detta synes vara en ytterligare maning, att ju förr dess hellre en lagstiftning
för utfarts- och byvägar bör komma till stånd.

Det må väl vara sant, att det kan blifva svårt att uppställa allmängiltiga
bestämda grunder i fråga om byvägars underhållsskyldighet och
dess fullgörande, så att endast Kongl. Maj:t med det material, som står
till dess förfogande, kan utarbeta och framlägga ett antagligt förslag i
ämnet, men jag anser mig böra anföra några af de grunder, som jaganser
att lagen bör innehålla, nemligen:

a) att såsom hittills underhållet åligger dem, som sig af vägarne
betjena;

b) att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af så kallad
annan fastighet och med fastighet förenad industriel rörelse, då egaren
eller inneliafvaren, vid tiden för underhållsskyldighetens fördelning, sig
af vägen begagnar;

c) att vägunderhållsskyldigheten beräknas och fullgöres efter gällande
taxeringsvärde det år vägdelning förrättas;

d) att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, ega att i vissa
delar eller om allt som rörer vägfrågan, såväl sommar- som vinterväg,
ingå förening, hvilken har lagligen förbindande kraft under 20 år, och
att förening må kunna förnyas med eller utan förändring.

é) Kan icke, på sätt är nämndt, förening komma till stånd, har en
eller flere byamän rätt att genom Konungens befallningshafvande kalla
landtmätare eller annan lämplig person att vägen fördela, på sätt om
allmänna vägars delning i lag föreskrifvet är.

f) För tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick väljer bylaget
på utlyst sammanträde en förtroendeman till vägfogde för minst 5 år,
hvilket val genom protokollsutdrag aflemna^ till Konungens befallningshafvande
för stadfästande af valet.

fl) Vägfogden har att tillse, det väghållningsskyldig fullgör sin
underhållsskyldighet, och eu gång årligen, efter skedd pålysning, hålla
vägsyn, och har vägfogden åliggande att muntligen eller skriftligen
tillsäga den försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet
och derefter verkställa lega för den tredskande, hvarefter lian har att
omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning att af vederbörande
utbekomma verkstäld lega.

På grund af anförda skäl i min motion vid 1892 års lagtima riksdag,
n:o 12, äfvensom hvad jag härvid anfört får jag vördsamt anhålla,

att Riksdagen må besluta att i skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästa

Motioner i Andra Kammaren, N:o 5.

9

Riksdag framlägga förslag till lag rörande utfarts- och
byvägars anläggning, delning och underhåll.

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 23 januari 1894.

0. Anderson.

N:o 5.

Af herr A. V. Ljungman, om ändrad lydelse af § 25 mom. 1
i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Med hänvisning dels till den uti motionen i Andra Kammaren n:o 21
vid 1884 års riksdag lemnade utredning, dels till den samma riksdag
vid lagutskottets utlåtande n:o 17 fogade reservationen, dels till hvad
af mig vid detta utlåtandes föredragning i Andra Kammaren yttrats
(Riksdagens protokoll, 1884, Andra Kammaren, I, n:o 9, sid. 10), dels
till lagutskottets utlåtanden n:o 13 vid 1891 års riksdag och n:o 18 vid
1892 års lagtima riksdag, dels ock till stadgandet för det analoga fallet
i § 33 riksdagsordningen, får jag härmed hemställa,

det Riksdagen måtte för sin del besluta, att första
punkten i 25 § af förordningen om landsting den 21
mars 1862 skall erhålla följande lydelse:

Kongl. Maj:t utser för hvarje lagtima landsting
bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande, hvilkens
befattning skall fortfara intill nästa lagtima sammankomst.

Stockholm den 18 januari 1894.

Axel Vilh. Ljungman.

Bih. till Minut. Prof. 1804. 1 Band. 2 Afd. 2 Band. 1 Käft.

2