Monopolet på den statliga pensionsadministrationen

Motion 1998/99:A601 av Lars Elinderson (m)

Sedan några år råder inom den kommunala sektorn fri
konkurrens vad avser pensions- och kapitalförvaltning och
försäkring av tjänstepensionsavtal. Inom ramen för lagen om
offentlig upphandling kan kommuner, landsting och
församlingar själva välja den
pensionsadministratör/förvaltare som bäst tillgodoser de krav
man ställer på pris, service, effektivitet och kvalitet.

Samtliga de upphandlingar som avslutats fram till dagens dato har skett till
prisnivåer som ligger väsentligt under de kostnader som tidigare gällt. Av-
vecklingen av monopolet har medfört en påtaglig besparing för kommuner-
na, samtidigt som konkurrensen lett till bättre service och högre effektivitet
vad avser pensionsadministrativa tjänster.

Erfarenheterna antyder att samma resultat också skulle kunna åstadkom-
mas inom andra avtalsområden, bl a inom den statliga sektorn.

Statens
pensionsadministration

Alla statliga myndigheter är skyldiga att köpa sina tjänster
vad avser pensionsadministration från Statens löne- och
pensionsverk (SPV). SPVs uppdrag är att administrera löner
och pensioner för all statlig verksamhet, vilket anges i
särskild förordning. I samma förordning fastslås också att
SPV har monopol inom området Statlig Pensionsförvaltning.
Detta innebär att lagen om offentlig upphandling (LOU) inte
gäller.

Under senare år har SPVs uppdrag vidgats. Genom ett särskilt beslut
medgavs SPV 1992 rätt att åta sig pensionsadministrationen för Stockholms
stad. Senare har SPV, bl.a. i samarbete med SPP och Skandia, åtagit sig
uppdrag avseende pensionsadministration m.m. för andra kommuner. Det
kan i sammanhanget nämnas att SPP har avtalsmonopol vad avser ITP för
tjänstemän inom den privata sektorn.

På förslag från SPV har staten fastställt de avgifter statliga myndigheter
m.m. skall betala för pensionsadministration. Enligt regeringsbeslut skall
avgiften uppgå till 0,1 procent av den utbetalda bruttolönen per år. Denna
avgift avser pensions- och grupplivadministration.

Jämförelser mellan den schablonersättning som statliga myndigheter
betalar för SPVs tjänster och motsvarande uppdrag (upphandlat i konkurrens)
inom den kommunala sektorn visar att statens kostnader för pensionsadmi-
nistration är mycket höga. Sannolikt skulle statens kostnader för pensions-
administration väsentligt kunna sänkas om SPVs monopol inom detta
område avskaffades.

Regeringen

Regeringen har i olika sammanhang uttalat SPVs vidgade
uppdrag skall följas, och att förutsättningarna för SPVs
verksamhet inom detta område skall prövas.

I proposition 1998/99:1 anför regeringen dock att inriktningen av SPVs
verksamhet skall ligga fast. I det avsnitt som särskilt gäller resultatområdet
Pension/Försäkring betonas uttryckligt att SPV erbjuder pensionsadministra-
tiva tjänster till statliga och privata bolag samt kommuner. Syftet är, säger
regeringen, att SPV genom ökade volymer ska kunna utnyttja sina resurser
och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för hela SPVs
verksamhet. Det ekonomiska målet, även för denna del av SPVs verksamhet,
skall vara full kostnadstäckning. Samtidigt säger regeringen att "på grund av
olika ärendens varierande komplexitet, och därmed krav på resurser, har
SPV svårt att redovisa kostnaden per ärende på ett jämförbart sätt mellan
åren vilket efterlyses i regleringsbrevet".

Det måste då betonas att i föregående års proposition angavs att uppdrag
från icke statliga uppdragsgivare skulle redovisas separat under egna
resultatområden som skall bära sina kostnader. Från detta krav tycks man
alltså nu backa.

I klartext innebär regeringens uppfattning, att SPV i skydd av sitt monopol
vad avser administration av statens pensioner också skall kunna erbjuda sina
tjänster till privat bolag och kommuner, även om denna del av verksamheten
"på grund av olika ärendens varierande komplexitet" inte kan särredovisas.

Regeringen konstaterar vidare att SPV inom den konkurrensutsatta delen
av pensionsadministrationsmarknaden ökat sin marknadsandel, vilket ses
som positivt. Bristen på särredovisning av den denna del av SPVs verk-
samhet innebär att man inte med bestämdhet kan säga, huruvida denna ökade
marknadsandel också är en av förklaringarna till att verksamhetens resultat
fallit från 17 miljoner till 13 miljoner mellan 1996 och 1997, och att SPVs
totala överskott minskat från ca 76 mkr till ca 21 mkr under samma år.
Mycket tyder dock på s.k. korssubventionering mellan SPVs olika verk-
samheter.

Det nya avtalet PFA98

Regeringens ursprungliga ställningstagande för att SPV
skulle kunna agera inom den konkurrensutsatta, kommunala
marknaden byggde på att befintlig överkapacitet hos SPV
skulle utnyttjas.

På det kommunala området har ett nytt pensionsavtal träffats. Det nya
avtalet, PFA98, bygger på ett avgiftsbaserat system. SPV administrerar i
dagsläget inte något sådant avgiftsbaserat pensionssystem. För att kunna
erbjuda pensionsadministration m.m. på den konkurrensutsatta kommunala
marknaden kommer SPV därför att tvingas göra avsevärda investeringar i
nya rutiner och ADB-system. Därav följer omfattande affärsrisker.

Möjligheten av s.k. korssubventionering kommer att öka i takt med att
SPV tvingas ta större affärsrisker inom den konkurrensutsatta delen av sin
verksamhet. Det är mot denna bakgrund särskilt anmärkningsvärt att
regeringen utan vidare åtgärder tycks godta avsaknaden av särredovisning av
den konkurrensutsatta delen av SPVs verksamhet.

Konkurrensverket

I en skrivelse till regeringen avseende frågan om
administration av tjänstepensioner på det statliga området
anför Konkurrensverket 1997-04-17 bl.a. att "det
grundläggande konkurrensproblemet på marknaden för
administration av tjänstepensioner inom den offentliga
sektorn är den monopolställning som Statens löne- och
pensionsverk (SPV) har inom den statliga sektorn. Detta
förhållande leder till två negativa effekter. För det första
medför det bristande konkurrenstrycket att SPVs kunder,
d.v.s. främst statliga myndigheter, riskerar att få betala ett
alltför högt pris för de tjänster som tillhandahålls av SPV på
den monopolskyddade marknaden. För det andra innebär
SPVs särställning på det statliga området en allvarlig
snedvridning av konkurrensförutsättningarna på marknaden
eftersom SPV kan konkurrera med KPA inom den
kommunala sektorn samtidigt som KPA saknar möjlighet att
verka inom den statliga sektorn".

Konkurrensverket föreslår mot bakgrund av bl.a. detta att marknaden för
administration av statliga tjänstepensioner bör utsättas för konkurrens, och
att riktmärket för förändringar inom detta område bör vara att skapa en
marknad med utrymme för flera aktörer. Man anser att detta bör ske genom
att t.ex. upphandlingen av de aktuella tjänsterna sker genom att varje statlig
myndighet sköter sin egen upphandling av administrationstjänsterna, d.v.s.
på samma sätt som varje kommun sköter upphandlingen av sin egen
pensionsadministration.

Utskottets tidigare
behandling

När finansutskottet senast behandlade frågan (1997/98:FiU7)
hänvisade utskottets majoritet till att en nämnd inom SPV
skulle kunna anses utgöra en garant för att de avgifter som
kommer att erläggas till SPV kontrolleras och prövas i syfte
att hålla kostnaderna nere. Detta uttalande ansåg
reservanterna i utskottet ( m, fp, mp och kd) med rätta som
synnerligen anmärkningsvärt. Reservanterna tillbakavisade
detta planekonomiska synsätt och ansåg att starka
samhällsintressen motiverar att man på olika områden verkar
för att skapa en sund konkurrens under lika och fria villkor.
SPVs monopol medför att det inte är möjligt för andra
aktörer att konkurrera med SPV på den statliga
tjänstepensionsmarknaden samtidigt som SPV är aktivt på
den kommunala tjänstepensionsmarknaden. Reservanterna
ansåg därför att SPVs monopol borde avskaffas och ersättas
av konkurrens, i vilken marknadens samtliga bolag kan delta.
Reservanterna ansåg det vidare som mycket anmärkningsvärt
att regeringen underlåtit att redovisa den ovan refererade
skrivelsen från Konkurrensverket och ej heller angivit något
hållbart motiv för fortsatt statligt monopol på området.

Ny prövning av frågan
nödvändig!

Vad ovan anförts visar tydligt att det är nödvändigt att
riksdagen på nytt prövar ärendet. Det kan inte vara rimligt att
administrationen av de statliga tjänstepensionerna skall vara
skyddad mot konkurrens och därmed föranleda till onödigt
höga kostnader. Regeringens upplysning att SPV inte kan
särredovisa sina kostnader på tidigare föreskrivet sätt
understryker detta ytterligare.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att marknaden för administration av statliga tjänstepensioner skall
utsättas för konkurrens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Statens pensionsverk skall ges i uppdrag att organisera sin
verksamhet så, att myndighetsuppgifter och konkurrensutsatta
servicefunktioner särredovisas.

Stockholm den 26 oktober 1998

Lars Elinderson (m)