Minskning av antalet djurförsök, m.m.

Motion 1991/92:Jo508 av Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c)

Riksdagen har åtskilliga gånger uttalat att antalet
djurförsök skall minska och ett antal åtgärder har vidtagits
i detta syfte.

Åtgärderna har dock inte varit tillräckliga. Antalet
plågsamma djurförsök är fortfarande mycket stort och
många djur utsätts för onödigt lidande. Ytterligare åtgärder
behöver därför vidtas.

Avvecklingsplan för djurförsöken

Som ett led i att minska antalet djurförsök infördes l979
djurförsöksetiska nämnder med uppgift att pröva alla
djurförsök. Sedan nämnderna infördes har dock bara ett
dussin ansökningar avslagits. Därutöver har vissa
djurförsök ändrats efter prövning i nämnderna.

Någon tillförlitlig statistik över antalet ansökningar och
anmälningar till nämnderna finns inte, men de torde uppgå
till ca 15.000.

Om det skall bli något reellt innehåll i riksdagens
uttalande om att antalet djurförsök kraftigt skall minska,
krävs nu en systematisk avvecklingsplan.

En sådan avvecklingsplan måste bl.a. innehålla förslag
om att ökade resurser ställs till centrala
försöksdjursnämndens försorg för forskning kring
alternativa metoder.

Det är också viktigt att de resultat som uppnås när det
gäller alternativa metoder ges spridning så att de kan
tillämpas på andra institutioner. Genom en organiserad
spridning av sådana resultat underlättas också de olika
djurförsöksetiska nämndernas möjlighet att neka tillstånd
till djurförsök då alternativa metoder kan användas.

En utvärdering av djurförsökens verkliga betydelse som
modell för att behandla olika sjukdomar och som testmetod
för kemikalier, bekämpningsmedel, kosmetika, läkemedel
osv är mycket angelägen.

Olika myndigheters föreskrivande av tester av olika slag
för godkännande av produkter som släpps ut på marknaden
är i starkt behov av en översyn om antalet djurförsök skall
kunna minskas.

De exempel som nämnts ovan är några delar som måste
ingå i en avvecklingsplan för djurförsöken. Centrala
försöksdjursnämnden bör ges i uppdrag att utarbeta ett
förslag till en sådan avvecklingsplan. Målet bör därvid vara
att antalet djurförsök, och antalet djur som används vid
dessa försök, skall minska med minst 75 procent fram till år
2000.

Avgifter för djurförsök

Lantbruksstyrelsen har att utöva tillsyn enligt
djurskyddslagen. Ett område där tillsynen, enligt vår
mening, varit bristfällig är djurförsöken. I och med den nya
djurskyddslagens skärpta bestämmelser om djurförsök
krävs betydligt ökade resurser för att lagen verkligen skall
få genomslag i praktiken.

En metod som bör prövas för att tillskapa nödiga
resurser, och även medverka till att nedbringa antalet djur
som används för djurförsök, är en avgiftsbeläggning.

Ett sådant avgiftssystem bör utformas så att en avgift tas
ut för varje djur som används i försöken. Antalet använda
djur framgår av ansökan till djurförsöksetisk nämnd.

En sådan avgift torde leda till en viss självsaneringen
inom djurförsöksverksamheten och leda till att färre djur
används.

För att motverka att syftet med avgiften kringgås, genom
att samma djur används i flera experiment, bör en
bestämmelse införas i tillämpningsföreskrifterna som
förbjuder en sådan hantering. Detta är en fråga av
principiell betydelse ur etisk synpunkt, eftersom lidandet
för det enskilda djuret blir större, om det utsätts för
upprepade ingrepp eller manipulationer.

Satsa på alternativen

I den nya djurskyddsförordningen stadgas att djurförsök
skall kunna avstyrkas av djurförsöksetisk nämnd om
likvärdig kunskap kan erhållas med andra metoder. För att
detta skall kunna ges en effektiv tillämpning fordras en
inventering av dels de alternativa metoder som finns, dels
de rutiner och tekniker som finns, som kan lindra djurens
lidande i de försök som sker.

Erfarenheter från granskningar av ansökningar om
djurförsök som behandlats av de djurförsöksetiska
nämnderna visar att rutinerna och metoderna för hantering
av djuren i olika moment av försöken varierar mellan de
olika institutionerna. Likaså visas att kunskaperna om bästa
metod, för försöksdjuret, också varierar mellan de personer
som skall hantera dem. När det gäller anvisning av
alternativa metoder till det föreslagna djurförsöket har
praxis varierat i nämnderna.

En samlad kunskap om vilka alternativ som är möjliga
finns inte idag. Därför bör en inventering, som nämnts
ovan, göras. Det aktuella kunskapsläget måste också
förmedlas till de berörda, d v s forskare och ledamöter i de
djurförsöksetiska nämnderna. Det är också viktigt att
kunskaperna hela tiden hålls aktuella i takt med
utvecklingen.

En sådan kunskapsuppbyggnad och
kunskapsförmedling bör vara en uppgift för centrala
försöksdjursnämnden i sin egenskap av högsta myndighet
för djurförsöksverksamheten i landet.

Förbud mot djurhållning

Ett område där den nuvarande djurskyddslagen fungerar
dåligt är i ärenden där djur far illa. Problemet består i att
när någon missköter sina djur kan vederbörande ganska
ohämmat fortsätta med djurhållning trots tidigare utfärdat
förbud.

När någon som är förbjuden att hålla djur på grund av
vanskötsel ändå skaffar nya djur kan inte myndigheterna
direkt genomföra ett omhändertagande av djuren.
Myndigheterna kan tvingas in i en ny beslutsprocess med
möjligheter till överklagande till nästa myndighet o s v.
Denna process kan ta lång tid och under tiden riskerar
djuren att fara illa.

Det är inte rimligt att djurskyddet på detta sätt åsidosätts
och det är i klar strid med intentionerna i
djurskyddslagstiftningen.

Djurskyddslagen bör därför förbättras så att man kan
skydda djuren mot lidande på ett bättre sätt än vad lagen
medger i dag.

Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag om
ändring i djurskyddslagen så att dessa problem undanröjes.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för
djurförsöken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgiftsbeläggning av djurförsök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inventering av alternativa
metoder till djurförsök,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i djurskyddslagen när det gäller förbud mot hållande av djur
enligt vad som anförts i motionen.

Stockholm den 22 januari 1992

Elving Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)