Minoriteters rätt till samråd

Motion 2004/05:K265 av Åsa Torstensson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att nämna de nationella minoriteterna i regeringsformen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att utveckla en ny minoritetspolitik med inriktning på att ge utrymme för ökat självbestämmande motsvarande kulturell autonomi med egna demokratiskt valda organ.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett systematiskt arbete från politiskt valda institutioner för att tillvarata minoriteters synpunkter, t.ex. genom ökad användning av samrådsförfarande inför lagstiftning.

Människors självbestämmande handlar ofta om individuella rättigheter men det handlar också om rätten för grupper av människor att gemensamt besluta i egna angelägenheter.

Att kunna erhålla tillträde till inflytande och delaktighet trots olikhet och gruppens litenhet. Därför är frågan om minoriteters delaktighet i demokratin och hur detta kan stärkas en större, eller snarare en vidare fråga i demokratidebatten än att tillförsäkra individer lika rättigheter. Det måste vara ett demokratiskt uppdrag och arbete att utveckla möjligheterna som garanterar människor att gemensamt utveckla sin identitet och utifrån denna identitet kunna delta i samhällsbygget på lika villkor.

Genom tillträdet till Europarådets ramkonvention till skydd för nationella minoriteter har Sverige erkänt förekomsten av minoriter, samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar. Utifrån detta bör ytterligare steg tas för att ytterligare öka möjligheterna för minoritetsgrupperna att utöva sitt självbestämmande. Som att ge grupper rätt att besluta i egna angelägenheter såsom t.ex. skett genom Sametinget. Ett första rimligt steg är att nämna de nationella minoriteterna i Regeringsformen. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Utifrån detta bör en minoritetspolitik utvecklas ytterligare genom steg mot ett slags kulturell autonomi där de nationella minoriteterna genom demokratiskt valda organ själva axlar ansvaret för fördelning av t.ex. kulturmedel till de egna institutionerna. Detta förutsätter generösa offentliga stöd utan motsvarande krav på insyn och kontroll.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att utveckla en ny minoritetspolitik med inriktning på att ge utrymme för ökat självbestämmande motsvarande kulturell autonomi med egna demokratiskt valda organ. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Detta bör vidare förenas med ett systematiskt arbete från politiskt valda institutioner för att tillvarata minoriteters synpunkter t.ex. genom ökad användning av samrådsförfarande inför lagstiftning. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 23 september 2004

Åsa Torstensson (c)