Mineral- och spårämnen i jordbrukets produkter
Motion 1981/82:800 Anders Gernandt
2
Motion
1981/82:800
Anders Gernandt
Mineral- och spårämnen i jordbrukets produkter
Denna motion anknyter i princip till vad som tidigare anförts i motion
1975/76:2102 och 2103 samt 1980/81:1369 beträffande vikten av att optimal
mineral- och spårämnesbalans upprätthålls i näringskedjan från odlingsjorden
till djur och människor. Då de negativa verkningarna av rådande
förhållanden synes sätta tydliga spår i befolkningens hälsotillstånd finns
orsak att återigen väcka hithörande frågor motionsvägen.
Viktig balans!
Brist såväl som överskott av livsnödvändiga mineral - och spårämnen ger
störningar i växt- och djurproduktion med sekundära effekter på folkhälsan i
ett långsiktigt perspektiv. Vikten av en helhetssyn måste beaktas i högre grad
än tidigare för att inte tappa bort ett eller fler element, vilka kanske kan
undvaras i en viss näringskedja med som är av livsavgörande betydelse för
andra system, t. ex. människans närings- och funktionssystem. I ett rationellt
jordbruk krävs en intensiv tillförsel av handelsgödsel vilket ger kvantitativt
en god utdelning, men kvalitativt erhålls en lägre halt av livsviktiga
spårämnen än vid ett lägre skördeuttag. Eftersom det f. n. inte är praxis att
återställa alla spårämnen med hjälp av handelsgödsel uppstår en successiv
utarmning av odlingsjorden.
I många fall berikas senare i processen födoämnen med bl. a. mineralämnen
för att kompensera rådande brister. Vissa åtgärder är alltså vidtagna i det
s. k. ”förädlingsledet” för att tillgodose människors, husdjurs och växters
mineralbehov. Men mineraluttaget ur odlingsjorden måste också kompenseras.
De jordanalyser som utförs omfattar sällan hela det nödvändiga
sortimentet av de för växter, djur och människor oumbärliga näringsämnena.
För bevarande av hälsa och livskvalitet är det nödvändigt att alla
mineralämnen och övriga näringsämnen som är tillgängliga i uppgjorda
tabeller för växter, djur och människor verkligen står till förfogande vid
näringsupptagningen.
Vad är svensk normalkost?
Det framhålls från medicinskt håll att normal svensk föda innehåller
tillräckligt mycket mineraler, spårämnen m. m. för att människans normalbehov
skall vara täckt. Men då har man kanske inte alltid räknat med
förluster i den industriella process som kallas livsmedelsförädling, att vissa
Mot. 1981/82:800
3
förluster kan uppkomma vid födans tillagning samt att många människor
definitivt inte alltid äter ”normal” svensk kost. Försäljningssiffrorna för
”snacks”, hamburgare, pommes frites, sötsaker m. m. tyder på avsevärda
avhopp från den normala svenska kosten. Men för den skull bör inte de
svenska basråvarorna vara mineralfattiga.
Nya beräkningar av spårämnesinnehållet i svensk normalkost ger vid
handen att vissa spårämnen förekommer i lägre halt än vad som rekommenderas
i tabeller. Ändå har åtgärder vidtagits för att höja spårämnesinnehållet
i livsmedel genom berikning av djurfoder. Vidare bör påpekas att det är
ofullständigt känt vad som återstår efter livsmedelsförädling och matlagningsprocesser.
Vissa undersökningar talar dock starkt för att vissa
spårämnen går förlorade vid livsmedelshanteringen.
Inom skogsbruket har intensiv gödsling framkallat bl. a. borbrist. Det är
därför troligt att motsvarande obalans kan åstadkommas vid alltför höga
givor av handelsgödsel även inom jordbruksproduktionen där även andra
spårämnen kan vara berörda. Då svensk odlingsjord från början har låg halt
av vissa spårämnen löper djur och människor en större risk att drabbas av
bristtillstånd och ohälsa vid en ökad konsumtion av inhemska livsmedel.
De sura jordarnas problem
Det ökade nedfallet av surgörande ämnen är en viktig faktor vid försurning
av mark och vatten. Effekten av sur nederbörd på humusfunktionen och
humus förmåga att omsätta spårämnen är ofullständigt känt. Vissa spårämnen,
t. ex. selen, tas sämre upp av växten vid sänkt pH varför det finns
anledning att befara sänkt spårämnesinnehåll i vissa jordar. Mycket tyder på
att nedfallet av svavel och kväve medför ogynnsam obalans i förhållande till
spårämnen varför en komplettering kan krävas förutom sedvanlig kalkning
för att ej störa viktiga växt- och mikrobiologiska funktioner.
I detta sammanhang kan det förtjäna nämnas att det ökade nedfallet av
surgörande ämnen inte ensamt är orsak till ökad försurning. Inom
rådgivande nämndens markgrupp har uttalats att man vid framställning av
superfosfat inom landet blandar ett ton råfosfat med upp emot ett halvt ton
koncentrerad svavelsyra för att erhålla superfosfat. Vart tar all den syran
vägen? Superfosfat, som sägs vara neutralt, uppges hålla ett pH-värde vid
2,6-2,8.
Surheten i jorden påskyndar visserligen förvittringen av jordens mineraler
så att mineralämnen blir frigjorda, men samtidigt påskyndas utarmningen av
mineralämnen genom jordarnas urlakning. Hela denna process är troligen
inte riktigt utforskad och beaktad med hänsyn till våra jordars på sikt
bibehållna produktionsförmåga och därmed sammanhängande hälsotillstånd
hos vårt folk.
1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 799-804
Mot. 1981/82:800
4
Hemställan
Mot bakgrand av det ovan anförda hemställs
att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande vikten av forskning och
övriga åtgärder för betryggande förekomst av mineralämnen i
odlingsjorden och jordbrukets produkter.
Stockholm den 22 januari 1982
ANDERS GERNANDT (c)
