Miljövårdande åtgärder inom jordbruket

Motion 1985/86:Jo745 Evert Svensson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo745

Evert Svensson m. fl. (s)
Miljövårdande åtgärder inom jordbruket

Bakgrund

Jordbruks- och livsmedelsfrågorna har särskilt hösten 1985 varit föremål
för intensiv debatt. Dessförinnan, våren 1985, fattade riksdagen en rad beslut
med utgångspunkt i regeringens proposition om livsmedelspolitiken
1984/85:166.

Knappast någon annan näringsgren har genomgått så drastiska strukturomvandlingar
som jordbruket. 1945 brukades 3,5 miljoner hektar åker av
sammanlagt 285 000 jordbruksföretag (gårdar). I dag är motsvarande siffror
2,9 miljoner hektar resp. 112 000 gårdar. 1985 är blott ca 4 % av svenskarna
direkt sysselsatta i jordbruket mot 70 % för hundra år sedan. Ändå
producerar dagens lantbrukare mat för en betydligt större befolkning —
och därutöver ett avsevärt ”överskott” av spannmål, kött och mjölk.

Livsmedelsproduktionen har också blivit starkt koncentrerad, såväl i
själva jordbruket som i det s. k. förädlingsledet. 1985 togs t. ex. 75 % av
livsmedlen fram på de 25 000 största gårdarna, mestadels belägna i de bördiga
slättbygderna. Antalet slakterier och mejerier har sedan kriget sjunkit
påtagligt och fusionerats till stora enheter på ett mindre antal orter. Själva
livsmedelsindustrin företer en liknande centralistisk struktur, vilket medför
att den dagliga födan tvingas in i ett omfattande transportnät ”mellan jord
och bord”.

Den förda jordbrukspolitiken har bekräftats av riksdagen vid flera tillfällen,
särskilt 1947,1967,1977 och 1985. De övergripande målen är i korthet:
Svenskt lantbruk skall kunna försörja landets medborgare även i tider av
krig eller avspärrning. Vidare skall det producera livsmedel av god kvalitet
till så rimliga priser som möjligt samt garantera jordbrukarna en likvärdig
standard med andra jämförbara grupper. Därutöver finns ett miljö- och
resursmål.

Detta system för åkerbruk och livsmedelsframställning har med åren
behäftats med en råd negativa bieffekter. De stora och medelstora jordbrukens
storskaliga produktionsmetoder och industriella produktionsmedel —
de tunga maskinerna och det starka beroendet av syntetiska kemikalier —
alstrar en mångfald av miljöskador på mark, vatten, flora, fauna och kulturlandskap.
Behovet av livsmedelstillsatser liksom sårbarheten och den regionala
obalansen är andra bekymmersamma effekter av strukturomvandlingen.
Kunskaperna härom är väl dokumenterade.

Vid sidan av bekämpningsmedlen är gödselfrågorna mycket viktiga.

Lättlösliga handelsgödselmedel samt stallgödsel — särskilt i form av flytgödsel
— orsakar väl kända skador på grund-, yt- och kusthavsvatten (försurning,
övergödning, syrebrist, organismdöd m. m.). Gödselgivorna har
minskat något under senare år. På många gårdar sprids i dag ändå alltför
höga kväve- och fosforgivor, främst beroende på bristande kunskap om
markens växtnäringsinnehåll. Obalansen mellan stallgödselproduktion —
dvs. antalet djur — och spridningsareal, är ofta besvärande stor.

Djurhållningen har under de senaste decennierna avsevärt förbättrats
som en följd av den tekniska och veterinärmedicinska utvecklingen. Ändå
rymmer djurhållningen i dag många problem. På gårdar med stordrift tas
djuren inte sällan om hand på ett sätt som ej är anpassat till djurens naturligabeteende.
Detta stressar djuren och framkallar sjukdomar. Varje år dör
50 000—100 000 djur — kalvar, kor och grisar — på gårdarna eller på väg
till slakterierna.

Dagens differentierade avgifter och särskilda pristillägg inom ägg- resp.
slaktsvinsproduktionen har bl. a. till syfte att begränsa utbyggnaden av större
företag, vilket vi också ser som angeläget ur miljösynpunkt. Ett problem
är dock, att producentkooperationen genom mängdrabattering motverkar
avgiftens och pristilläggets miljöeffekt.

Det moderna jordbruket utarmar också själva landskapet. De naturliga
fodermarkerna — ogödslade ängar och hagmarker — har sedan kriget
minskat med 800 000 hektar och kan vid sekelskiftet vara helt försvunna,
allt enligt aktuell forskning vid Lantbruksuniversitetet. Det är dessa marker
som skänker omväxling, skönhet och kulturell och historisk identitet åt det
tusenåriga svenska odlingslandskapet. När de nu i rask takt slyar igen,
granplanteras eller omvandlas till konstgödslade betesvallar försvinner
därtill en rik och för vårt ökande fritidsliv viktig örtflora. Lantbruksuniversitetet
beräknar att 290 arter i odlingslandskapet i dag är mer eller mindre
akut utrotningshotade.

Enligt en av livsmedeslkommitténs tillsatta expertgrupper blir överskottsarealen
åker på sikt 300 000 ha. Innebörden av 1985 års riksdagsbeslut är
att produktionen på överskottsarealen tills vidare liksom hittills bör utgöras
av spannmål. Jordbruksutskottet (JoU 84/85:33) understryker dock att arealen
på sikt kan få en mer lönsam användning exempelvis genom energigrödor.

LUI — Lantbrukets utredningsinstitut — utgår från att överskottsarealens
spannmålsproduktion på fem år behöver omföras till annan produktion
för att minska överskottet. Dessutom skall mjölk- och köttproduktionen
begränsas. Denna strukturomvandling ställer stora krav på de inblandade
parterna. Vi menar, att det föreligger en risk för nedläggning av ”miljövänliga”
små- och medelstora lantbruk. Dessa kännetecknas i Götalands
skogsbygder av smärre spannmålsodlingar och en inriktning på mjölk- och
köttproduktion. Djuren betar landskapen öppna. I LUI:s prognos befaras,
att en tredjedel av all åkermark i dessa bygder kan komma att läggas ner och
därtill minst lika stor areal hag- och ängsmark.

Mot. 1985/86

Jo745

13

Åtgärder

Mot den bakgrund vi tecknat ovan hälsar vi regeringens förslag till hundramiljonerspaket
för en femårig intensiv jordbruksforskning med glädje. En
lång rad problem skall studeras och den vunna kunskapsmassan användas
för utformningen av 1990-talets mera miljövänliga jordbruks- och livsmedelspolitik.

I väntan på forskningsresultaten kan emellertid många smärre men viktiga
åtgärder vidtas redan nu.

Regeringsdeklarationens mål, att användningen av kemiska bekämpningsmedel
skall halveras på fem år, kan endast uppnås genom flera samverkande
strategier. Redan har bekämpningsmedlen belagts med en miljöavgift
för att minska användningen. 1 regeringens förslag till statsbudget
1986/87 avsätts nu fem milj. kr. till lantbruksnämnderna för ökad rådgivning
i syfte att förmå bönderna att bl. a. minska mängden handelsgödsel
och bekämpningsmedel. I detta sammanhang måste nämnas den erfarenhet
från lantbruksnämndernas praktiskt verksamma personal, som visar att
enbart trimning eller utbyte av på gårdarna befintliga, ineffektiva sprutaggregat
kan ge en reducering av den totala kemikaliemängden med så mycket
som 25 — 50 %.

Rådgivningen bör också förbättras avseende möjligheten att odla resistenta
grödor, t. ex. de potatissorter som är motståndskraftiga mot bladmögel.
När sådana ”icke-kemiska alternativ” finns, bör de på alla sätt stimuleras
fram till användning.

För att snabbt uppnå en minskad kemikalieanvändning bör det undersökas
om någon form av ekonomisk stimulans kan utgå till lantbrukare, som
på dessa eller andra sätt aktivt minskar sin användning av bekämpningsmedel.
Denna stimulans kan kombineras med en höjning av avgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel, vilket också då finansierar stimulansåtgärderna.

Rent allmänt måste alla svårnedbrytbara preparat förbjudas. Nya ämnen
skall inte få registreras, om de inte kan bevisas vara lika effektiva och samtidigt
mindre miljöfarliga än befintliga medel. S. k. plansprutning — ”sprutning
för säkerhets skull”- — måste snarast upphöra.

Den införda avgiften på handelsgödsel bidrar till att motverka en överdosering.
Med bättre rådgivning — s. k. kväveprognoser, riktlinjer för gödselvård
och gödselspridning m. m. — kan miljöskadorna ytterligare begränsas.
Krav bör ställas, att gårdar med stor djurbesättning förses med gedigna
gödselvårdsanläggningar, som förhindrar kväveavgång till mark, vatten
och luft.

Det bör undersökas hur en produktion av eget kraftfoder på gårdarna
kan stimuleras eller vilka andra åtgärder som kan vidtas för att upprätthålla
en sund balans mellan antal djur/gödselmängd och arealen spridningsmark/åker,
fodermark.

Spridning av flytgödsel på tjälad mark måste helt förbjudas. Sådan gödsel
bör över huvud taget endast få spridas på mark täckt av vegetation
(flerårig vall eller åker med insådda s. k. mellangrödor).

Den s. k. alternativa odlingen — odling utan handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel — kan sägas visa vägen för övergången till ett naturresursbevarande
och mindre kemikalieberoende jordbruk. Därför bör detta

Mot. 1985/86

Jo745

14

lantbruk uppmuntras på olika sätt. Vi noterar tacksamt, att regeringen i
förslaget till statsbudget 1986/87 avsatt medel för forskning kring och ökad
rådgivning om alternativa odlingsformer. För att ytterligare stödja detta
giftfria jordbruk bör formen för en ekonomisk stimulans utredas, finansierad
genom en omfördelning inom det totala jordbruksstödet.

Djurhållningen inom jordbruket måste förändras så att djurens naturliga
beteende i ökad utsträckning tillåts styra produktionsformerna. Det är nödvändigt
av såväl etiska, miljömässiga som kvalitetsmässiga skäl. Därför
måste de s. k. djurfabrikanternas nuvarande driftsformer förändras. Djurskyddslagen
bör ses över. Vidare bör avgiften och pristillägget vid ägg- och
slaktsvinsproduktion höjas.

Regeringen föreslår i statsbudgeten 1986/87 fem milj. kr. till stöd åt de
bönder som med sina djur håller de naturliga fodermarkerna öppna. Det är
utmärkt. Samtidigt vet vi, att det föreligger risk för att överskottet av spannmål
samt kött- och mjölkprodukter trots allt kan leda till en omfattande
nedläggning av åker- och betesmark och därmed också stora arealer av hagoch
ängsmark.

En sådan utveckling är oacceptabel, inte bara av landskaps- och miljöskäl
utan också regionalpolitisk och sett ur sårbarhetsaspekter. Därför
måste dessa problem också beaktas i samband med den aviserade översynen
av jordförvärvslagen. Det bör även utredas hur en rättvisare fördelning
av nuvarande jordbruksstöd kan åstadkommas. Det erfordras en omfördelning
och omstrukturering av stödet så att de små och medelstora jordbruksföretagen
gynnas på de storas bekostnad.

Rent allmänt bör jordbruksstödets inriktning ses över, så att utvecklingen
mot förbättrad kvalitet på jordbruksprodukterna i större utsträckning gynnas.
Det skall löna sig att producera kvalitetsprodukter, det skall vara olönsamt
att producera dåliga produkter. Det skall vara möjligt att kombinera
ett effektivt jordbruk med god miljö.

Vi menar, att de i motionen föreslagna åtgärderna gagnar inte endast
själva jordbruksmiljön, utan att de också bäddar för en bättre livsmedelskvalitet.

Hemställan

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbrukets miljöskador och hur dessa skall förebyggas
och åtgärdas.

Stockholm den 27 januari 1986
Evert Svensson (s)

Maj-Lis Lööw (s) Mona Sahlin (s)

Mot. 1985/86

Jo745

Marita Bengtson (s)
Georg Andersson (s)

Maj Britt Theorin (s)

15

Liber Tryck AB Stockholm 1986