Miljöstörningar från bensinstationer

Motion 1986/87:Jo800 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: J08OO

Lars Werner m. fl. (vpk)
Miljöstörningar från bensinstationer

Inledning

Vid Sveriges ca 4 000 bensinstationer säljs årligen 5 miljoner kubikmeter
bensin. Bensin är en blandning av flyktiga vätskor och i samband med att
bensinen fylls i bensinstationernas cisterner och vid tankningen av motorfordonen
avdunstar en del till den omgivande luften. På detta sätt försvinner
årligen 19 miljoner liter bensin. Dessa utsläpp är till skada för miljön
och för människors hälsa.

Vad är bensin?

Bensin består av kolväten från två grupper — mättade kolväten eller
paraffiner (60 %) och aromatiska kolväten (40 %). Dessutom ingår tillsatser
som vissa blyföreningar, halogenerade kolväten, etrar och alkoholer.
I bensinånga utgör paraffinerna ca 97 % och aromaterna 3 %.

Paraffinerna anses vara de minst hälsofarliga kolvätena. De ger dock vid
inandning upphov till illamående och yrsel och i svårare fall till svindelkänslor
och medvetslöshet. Vid inandning under lång tid kan vissa av
paraffinerna (t. ex. hexan) ge upphov till nervskador.

De aromatiska kolvätena, som till största delen består av bensen, toluen
och xylen, är betydligt farligare att andas in. De akuta effekterna är
berusning, illamående, trötthet och koncentrationsstörningar. Man vet
också att dessa kolväten påverkar kroppens immunförsvar, vilket innebär
att de exponerade lättare angrips av infektioner. Bensen var för bara ett
tiotal år sedan ett av våra mest använda lösningsmedel. I dag används det
som sådant knappast alls. Anledningen är att det är blodcancerframkallande.

Hur stora är utsläppen av bensinånga från bensinstationerna?

Bensinångor släpps ut från bensinstationer dels vid påfyllning av bensinstationernas
cisterner från tankbil, dels vid tankning av fordon. Dessutom
åstadkommer temperaturförändringar att gasens volym i cisternerna förändras,
varvid bensinångemättad luft släpps ut eller ren luft tas in via
ventiler - tanken andas. Hälften av de totala utsläppen kommer från
fyllningen av cisternerna och hälften från tankningen av fordon. Andningen
står alltså för en obetydlig del.

Man räknar med att 3,7 °/oo av den via bensinstationen distribuerade
bensinen på detta sätt släpps ut till den omgivande luften.

1985 såldes drygt 5000000 kubikmeter (3600000 ton) motorbensin i
Sverige. Av detta försvann alltså 19000 kubikmeter (13 000 ton) vid våra
bensinstationer till den omgivande luften. Inom bensinbranschen räknar
man med att om man tar med hela bensinhanteringskedjan från raffinaderi
till konsumentens bil så är förlusterna så stora som 6,2 °/oo- Detta innebär
att 31 000 kubikmeter (22000 ton) årligen släpps ut i luften.

Författarna till naturvårdsverkets rapport Utsläpp till luft i Sverige 1982
(SNV PM 1973) anger utsläppen i samband med bensinhanteringen till
9200 ton år 1982, vilket torde vara en grov underskattning. Nämnda
rapport anger de totala utsläppen av organiska föreningar från antropogena
utsläpp till 385 000 ton 1982.

Utsläppen från bensinstationerna utgör ca 4 % av de totala utsläppen av
organiska föreningar i Sverige. Räknar man på hela bensinhanteringskedjan
blir motsvarande tal ca 8 %.

Ett allmänt miljöproblem

Kolväten utgör tillsammans med kväveoxider utgångsämnena för bildning
av fotokemiska oxidanter bland vilka ozon är det mest kända.

Fotokemiska oxidanter är en del av den fotokemiska smögen som inte
längre bara kan ses i Los Angeles utan också klara, fina vinterdagar i t. ex.
Göteborg.

Fotokemiska oxidanter har allvarliga hälsoeffekter på människan. Redan
vid låga halter blir ögon och slemhinnor irriterade. Vid högre halter
uppträder huvudvärk och t.o.m. andningssvårigheter. Ozon ger också
upphov till skador på många växter redan vid halter obetydligt över de
naturliga bakgrundshalterna. Barrskogen är känd för att vara speciellt
känslig för sådana här skador. Många av våra andra nyttoväxter såsom
vete, spenat och potatis är mycket känsliga för ozon. I USA räknar man
med att 90 % av alla växtskador som orsakas av luftföroreningar beror på
de fotokemiska oxidanterna.

Åtgärder mot utsläppen från våra bensinstationer kommer att få en
positiv effekt på de här miljöproblemen.

Ett omgivningshygieniskt problem

Bensinstationer ligger av naturliga skäl utmed våra stora trafikleder och i
våra tätorter. Många bensinstationer i tätorterna är olämpligt placerade ur
omgivningshygienisk synpunkt. Medvetenheten om riskerna med bensinstationer
intill bostäder och arbetsplatser är låg i kommunerna. Någon
förhandsprövning enligt miljöskyddslagen fordras inte och det är därför
ofta kommunernas byggnadsnämnder som får väga in miljöskälen bland
andra skäl när det skall ges byggnadslov för en bensinstation. I Varberg
finns ett exempel på hur en lokal opinion förgäves försökt stoppa att en
bensinstation anlades mitt inne i ett bostadsområde så sent som för drygt
ett år sedan.

Mot. 1986/87

J08OO

3

För dem som bor eller arbetar i närheten av en bensinstation är halten av
bensinånga i luften intressantare än totalutsläppen.

Ungefär hälften av de totala utsläppen sker i samband med att mackens
cisterner fylls. Det ger upphov till stora utsläpp under kort tid, vilket ger
relativt höga halter av bensinånga i den omgivande luften. Den andra
hälften av utsläppen sker i samband med tankningen av fordonen. Dessa
ger upphov till en lägre halt under lång tid.

Flödet vid fyllningen av cisternerna brukar ligga kring 60 kubikmeter per
timme. Detta innebär att lika mycket bensinångemättad luft avgår från
cisternerna. I denna luft finns i genomsnitt 1 kg bensinånga per kubikmeter.
(Halten varierar med temperaturen.)

Detta i sin tur innebär att vid ogynnsamt väder (svag vind och stabil
luftskiktning) kommer halterna av bensinånga i luften i ett område inom ca
50 m från bensinstationen att ligga i nivå med det hygieniska korttidsgränsvärdet
för arbetsmiljö. Detta gränsvärde är 450 mg per kubikmeter eller
130 ppm. Upp till 200 meter från bensinstationen kan man få halter som är
högre än en tioendel av det hygieniska korttidsgränsvärdet.

För utomhusluft finns det inget gräns- eller riktvärde. 1 Nordens petrokemiska
metropol Stenungsund har miljö- och hälsoskyddsnämnden och
andra miljömyndigheter ansett en säkerhetsfaktor 100 gånger lägre än det
hygieniska korttidsgränsvärdet befogad. I själva verket ligger de uppmätta
halterna av kolväten kring de petrokemiska industrierna i Stenungsund
endast i enstaka fall över 1 ppm, vilket skall jämföras med flera hundra vid
bensinstationerna.

Att jämföra halter i utomhusmiljön med gränsvärden i arbetsmiljön är
inte relevant utan får ses som en nödlösning då det inte finns rikt- eller
gränsvärden för dessa luftföroreningar i utomhusmiljö.

När man sätter upp gränsvärden för föroreningar i arbetsmiljön tar man
nämligen hänsyn till en hel del faktorer vid sidan av ämnenas farlighet. Det
är ekonomiska hänsyn, möjligheter att kontrollera att gränsvärdena inte
överskrids, hänsyn till att arbetarna vistas på arbetsplatsen en begränsad
del av dygnet osv. När det gäller utomhusmiljön måste man räkna med att
människor vistas i den farliga miljön 24 timmar om dygnet och att detta
kanske speciellt gäller utsatta grupper som barn, gamla och sjuka. Bor de i
närheten av en bensinstation blir de ständigt utsatta för en förhöjd halt av
bensinånga, som tidvis kan vara mycket hög.

I USA har man gjort undersökningar som visar att vid en jämförelse av
befolkningens bensenexponering för olika utsläppskällor så ligger bensinstationer
på andra plats efter biltrafiken. Det finns också beräkningar som
visar att om man ser till de totala bensenutsläppen i USA så kommer
bensinstationer på tredje plats efter fordonstrafiken och industriprocesser
där bensen är mellanprodukt.

En grupp som drabbas speciellt av bensinångeutsläppen är de som
tankar sina fordon. Att det luktar bensin på bensinstationer finner man inte
anmärkningsvärt. Men lukttröskeln för bensin ligger på 300 ppm, vilket
kan jämföras med det hygieniska korttidsvärdet på 130 ppm.

Mot. 1986/87
Jo800

4

Ett arbetsmiljöproblem

Utsläppen av bensinångor vid bensinstationerna är i högsta grad också ett
arbetsmiljöproblem.

Tankbilschaufförerna är en svårt utsatt grupp. När de fyller sina tankbilar
gör de det underifrån. Bensinångan pressas ut upptill på tanken och
strömmar nedför tanksidorna eftersom den har högre densitet än luft. När
de sedan fyller bensinstationernas cisterner utsätts de för höga bensinångehalter
igen eftersom cisternernas luftningsrör ofta är placerade intill påfyllningsrören.

Från Göteborg rapporteras att flera tankbilschaufförer råkat ut för besvär
med igensvullna ögon, hudutslag, illamående och irritationer i luftvägarna.
Detta som en följd av att de kört ut bensin innehållande de nya
tillsatserna TBA (tertiär butylalkohol) och MTBE (metyltertiär butyleter).
Transporthälsan har uppmanat chaufförerna att använda gasmask då de
hanterar denna bensin.

Arbetsmiljön på bensinstationer är mycket dåligt kartlagd i Sverige.
Arbetarskyddsstyrelsen har inte gjort några undersökningar. Åtminstone
inte av luftmiljön. Det finns emellertid amerikanska undersökningar som
visar att bensinstationspersonal drabbas av en överdödlighet i cancer.

Begränsning av bensinångeutsläppen

Det finns i dag teknik för att minska bensinångeutsläppen från bensinstationerna
med ca 95 %.

Redan i dag förekommer i Sverige, bl. a. på OK:s stationer i Stockholm,
system för återföring av bensinångan, som lämnar mackens cisterner när
dessa fylls, till tankbilens tank. OK har infört systemen av företagsekonomiska
skäl (!) och av arbetsmiljöskäl för tankbilschaufförerna.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stenungsund har med stöd av 39 § i
miljöskyddslagen ställt krav på ett antal bensinstationsinnehavare att under
1987 möjliggöra återföring av bensinångor i samband med fyllandet av
stationernas cisterner.

Det finns också system med muffar på pumparnas pistolhandtag som
återför bensinångorna, som släpps ut vid tankningen av fordon, till de
underjordiska cisternerna. Detta återföringssystem är liksom det förra
lagstadgat i Kalifornien, USA. Göteborgs kommun blev under 1986 först i
Europa med att införa ett sådant system för återföring av bensinångor vid
tankning. Det är det kommunalägda bensinbolaget Prajs som infört systemet.
Systemet består av ett speciellt pistolmunstycke, en slang och en
vakuumpump. Pistolmunstycket är försett med en gummimuff, som sluter
tätt mot bilens bensintank. Systemet är lätt att hantera och ger en 99procentig
tätning.

Vid införandet av återinföringssystem erhålls flera positiva effekter.

För det första nås allmänna positiva miljöeffekter genom att de totala
kolväteutsläppen i landet minskar. Återföringssystemen kan användas i
hela bensinhanteringskedjan, vilket ökar denna effekt. För det andra fås
lägre lokal halt av bensinånga kring bensinstationerna, vilket ger en bättre

Mot. 1986/87

J08OO

5

tl Riksdagen 1986187. 3 Sami. Nr Jo799—802

luft för dem som bor eller arbetar i närheten. För det tredje förbättras
arbetsmiljön väsentligt för tankbilschaufförer och bensinstationspersonal.
För det fjärde innebär det att de som tankar sitt fordon själva får i sig
betydligt mindre bensinångor, vilket kanske är den viktigaste effekten av
muffarna på pumparnas pistolhandtag.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett program utarbetas
om krav på återföringssystem av bensinånga såväl vid fyllningen av
bensinstationernas cisterner som vid tankningen av fordon,

2. att riksdagen hos regeringen begär att bensinstationsanläggningar
skall prövas enligt miljöskyddslagen inom tättbebyggt område,

[att riksdagen hos regeringen begär att en undersökning av
såväl tankbilschaufförernas som bensinstationspersonalens arbetsmiljö
och hälsotillstånd genomförs.1]

Stockholm den 27 januari 1987

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson {vpk)

Jan Jennehag (vpk)

Viola Claesson (vpk)

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

Mot. 1986/87

J08OO

1 1986/87: So 715.

6