Miljöstörningar från bensinstationer

Motion 1985/86:Jo774 Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo774

Lars Werner m. fl. (vpk)
Miljöstörningar från bensinstationer

Inledning

Vid Sveriges ca 4 000 bensinstationer säljs årligen 5 milj. kubikmeter bensin.
Bensin är en blandning av flyktiga vätskor och i samband med att
bensinen fylls i bensinstationernas cisterner och vid tankningen av motorfordonen
avdunstar en del till den omgivande luften. På detta sätt försvinner
årligen 19 miljoner liter bensin. Dessa utsläpp är till skada för miljön
och för människors hälsa.

Vad är bensin?

Bensin består av kolväten från två grupper — mättade kolväten eller paraffiner
(60 %) och aromatiska kolväten (40 %). Dessutom ingår tillsatser som
vissa blyföreningar och halogenerade kolväten. I bensinånga utgör paraffinerna
ca 97 % och aromaterna 3 %.

Paraffinerna anses vara de minst hälsofarliga kolvätena. De ger dock vid
inandning upphov till illamående och yrsel och i svårare fall till svindelkänslor
och medvetslöshet. Vid inandning under lång tid kan vissa av paraffinerna
(t. ex. hexan) ge upphov till nervskador.

De aromatiska kolvätena, som till största delen består av bensen, toluen
och xylen, är betydligt farligare att andas in. De akuta effekterna är berusning,
illamående, trötthet och koncentrationsstörningar. Man vet också att
dessa kolväten påverkar kroppens immunförsvar, vilket innebär att de exponerade
lättare angrips av infektioner. Bensen var för bara ett tiotal år
sedan ett av våra mest använda lösningsmedel. I dag används det som
sådant knappast alls. Anledningen är att det är blodcancerframkallande.

Hur stora är utsläppen av bensinånga från
bensinstationerna?

Bensinångorna släpps ut från bensinstationer dels vid påfyllning av bensinstationernas
cisterner från tankbil, dels vid tankning av fordon. Dessutom
åstadkommer temperaturförändringar att basens volym i cisternerna förändras,
varvid bensinångemättad luft släpps ut eller ren luft tas in via ventiler
— tanken andas. Hälften av de totala utsläppen kommer från fyllningen av
cisternerna och hälften från tankningen av fordon. Andningen står alltså
för en obetydlig del.

Man räknar med att 3,7 %o av den via bensinstationen distribuerade bensinen
på detta sätt släpps ut till den omgivande luften.

1984 såldes 5 000 000 m1 (3 600 000 ton) motorbensin i Sverige. Av detta
försvann alltså 19 000 m3 (13 000 ton) vid våra bensinstationer till den omgivande
luften. Inom bensinbranschen räknar man med att om man tar med
hela bensinhanteringskedjan från raffinaderi till konsumentens bil så är
förlusterna så stora som 6,2 %o. Detta innebär att 31 000 m3 (22 000 ton)
årligen släpps ut i luften.

Författarna till naturvårdsverkets rapport ”Utsläpp till luft i Sverige
1982” (snv pm 1973) anger utsläppen i samband med bensinhanteringen till
9 200 ton år 1982, vilket torde vara en grov underskattning. Nämnda rapport
anger de totala utsläppen av organiska föreningar från antropogena
utsläpp till 385 000 ton 1982.

Utsläppen från bensinstationerna utgör ca 4 % av de totala utsläppen av
organiska föreningar i Sverige. Räknar man på hela bensinhanteringskedjan
blir motsvarande tal ca 8 %.

Ett allmänt miljöproblem

Kolväten utgör tillsammans med kvävedioxider utgångsämnena för bildning
av fotokemiska oxidanter bland vilka ozon är det mest kända.

Fotokemiska oxidanter är en del av den fotokemiska smögen som inte
längre bara kan ses i Los Angeles utan också klara, fina vinterdagar i t. ex.
Göteborg.

Fotokemiska oxidanter har allvarliga hälsoeffekter på människan. Redan
vid låga halter blir ögon och slemhinnor irriterade. Vid högre halter
uppträder huvudvärk och t. o. m. andningssvårigheter. Ozon ger också upphov
till skador på många växter redan vid halter obetydligt över de naturliga
bakgrundshalterna. Barrskogen är känd för att vara speciellt känslig för
sådana här skador. Många av våra andra nyttoväxter såsom vete, spenat
och potatis är mycket känsliga för ozon. I USA räknar man med att 90 % av
alla växtskador orsakas av luftföroreningar med fotokemiska oxidanter.

Åtgärder mot utsläppen från våra bensinstationer kommer att få en positiv
effekt på de här miljöproblemen.

Ett omgivningshygieniskt problem

Bensinstationer ligger av naturliga skäl utmed våra stora trafikleder och i
våra tätorter. Många bensinstationer i tätorterna är olämpligt placerade ur
omgivningshygienisk synpunkt. Medvetenheten om riskerna med bensinstationer
intill bostäder och arbetsplatser är låg i kommunerna. Någon förhandsprövning
enligt miljöskyddslagen fordras inte, och det är därför ofta
kommunernas byggnadsnämnder som får väga in miljöskälen bland andra
skäl när det skall ges byggnadslov för en bensinstation. I Varberg har vi ett
exempel på hur en lokal opinion förgäves försökt stoppa att en bensinstation
anlades mitt inne i ett bostadsområde så sent som i fjol.

För de som bor eller arbetar i närheten av en bensinstation är halten av
bensinånga i luften intressantare än totalutsläppen.

Ungefär hälften av de totala utsläppen sker i samband med att mackens
cisterner fylls. Det ger upphov till stora utsläpp under kort tid, vilket ger
relativt höga halter av bensinånga i den omgivande luften. Den andra hälf

Mot. 1985/86

Jo774

13

ten av utsläppen sker i samband med tankningen av fordonen. Dessa ger
upphov till en lägre halt under lång tid.

Flödet vid fyllningen av cisternerna brukar ligga kring 60 m’ per timme.
Detta innebär att lika mycket bensinångemättad luft avgår från cisternerna.
I denna luft finns i genomsnitt 1 kg bensinånga per m\ (Halten varierar med
temperaturen.)

Detta i sin tur innebär att vid ogynnsamt\äder (svag vid och stabil luftskiktning)
kommer halterna av bensinånga i luften i etfområde inom ca 50
m från bensinstationen att ligga i nivå med det hygieniska korttidsgränsvärdet
för arbetsmiljö. Detta gränsvärde är 450 mg per m' eller 130 ppm. Upp
till 200 m från bensinstationen kan man få halter som är högre än 1/10 av
det hygieniska korttidsgränsvärdet.

För utomhusluft finns inget gräns- eller riktvärde. 1 Nordens petrokemiska
metropol Stenungsund har miljö- och hälsoskyddsnämnden och andra
miljömyndigheter ansett en säkerhetsfaktor 100 gånger lägre än det hygieniska
korttidsgränsvärdet befogad. 1 själva verket ligger de uppmätta halterna
av kolväten kring de petrokemiska industrierna i Stenungsund endast i
enstaka fall över 1 ppm, vilket skall jämföras med flera hundra vid bensinstationerna.

Att jämföra halter i utomhusmiljön med gränsvärden i arbetsmiljön är
inte relevant utan får ses som en nödlösning då det inte finns rikt- eller
gränsvärden för dessa luftföroreningar i utomhusmiljö.

När man sätter upp gränsvärden för föroreningar i arbetsmiljön tar man
nämligen hänsyn till en hel del faktorer vid sidan av ämnenas farlighet. Det
är ekonomiska hänsyn, möjligheter att kontrollera att gränsvärdena inte
överskrids, hänsyn till att arbetarna vistas på arbetsplatsen en begränsad
del av dygnet osv. När det gäller utomhusmiljön måste man räkna med att
människor vistas i den farliga miljön 24 timmar om dygnet och att detta
kanske speciellt gäller utsatta grupper som barn, gamla och sjuka. Bor de i
närheten av en bensinstation blir de ständigt utsatta för en förhöjd halt av
bensinånga, som tidvis kan vara mycket hög.

I USA har man gjort undersökningar som visar att vid en jämförelse av
befolkningens bensenexponering för olika utsläppskällor så ligger bensinstationer
på andra plats efter biltrafiken. Det finns också beräkningar som
visar att om man ser till de totala bensenutsläppen i USA så kommer bensinstationer
på tredje plats efter fordonstrafiken och industriprocesser där
bensen är mellanprodukt. En grupp som drabbas speciellt av bensinångeutsläppen
är de som tankar sina fordon. Att det luktar bensin på bensinstationer
finner man inte anmärkningsvärt. Men lukttröskeln för bensin ligger
på 300 ppm vilket kan jämföras med det hygieniska korttidsgränsvärdet på
130 ppm.

Ett arbetsmiljöproblem

Utsläppen av bensinångor vid bensinstationerna är i högsta grad också ett
arbetsmiljöproblem.

Tankbilschaufförerna är en svårt utsatt grupp. När de fyller sina tankbilar
gör de det underifrån. Bensinångan pressas ut upptill på tanken och

Mot. 1985/86

Jo774

14

strömmar nedför tanksidorna eftersom den har högre densitet än luft. När
de sedan fyller bensinstationernas cisterner utsätts de för höga bensinångehalter
igen eftersom cisternernas luftningsrör ofta är placerade intill påfyllningsrören.

Från Göteborg rapporteras att flera tankbilschaufförer råkat ut för besvär
med igensvullna ögon, hudutslag, illamående och irritationer i luftvägarna.
Detta som en följd av att de kört ut bensin innehållande de nya
tillsatserna TBA (Tertiär ButylAlkohol) och MTBE (MetylTertiärButylEter).
Transporthälsan har uppmanat chaufförerna att använda gasmask
då de hanterar denna bensin.

Arbetsmiljön på bensinstationer är mycket dåligt kartlagd i Sverige. Arbetarskyddsstyrelsen
har inte gjort några undersökningar. Åtminstone inte
av luftmiljön. Det finns emellertid amerikanska undersökningar som visar
att bensinstationspersonal drabbas av en överdödlighet i cancer.

Begränsning av bensinångeutsläppen

Det finns i dag teknik för att minska bensinångeutsläppen från bensinstationerna
med ca 95 %.

Redan i dag förekommer i Sverige, bl. a. på OK:s stationer i Stockholm
system för återföring av bensinångan, som lämnar mackens cisterner när
dessa fylls, till tankbilens tank. OK har infört systemen av företagsekonomiska
skäl (!) och av arbetsmiljöskäl för tankbilschaufförerna.

Det finns också system med muffar på pumparnas pistolhandtag som
återför bensinångorna som släpps ut vid tankningen av fordon till de underjordiska
cisternerna. Detta återföringssystem är liksom det förra lagstadgat
i Kalifornien, USA. Tekniken lär emellertid inte vara anpassad till de bensinpumpar,
s. k. blendpumpar, som är vanliga i Sverige. Vid användningen
av konventionella singelpumpar finns inte de tekniska hindren. 1 samband
med införandet av blyfri bensin kommer ombyggnader att ske vid bensinstationerna.
I samband med dessa förändringar borde installerandet även
av dessa system kunna ske.

Vid införandet av återföringssystemen erhålls flera positiva effekter.

För det första nås allmänna positiva miljöeffekter genom att de totala
kolväteutsläppen i landet minskar. Återföringssystemen kan användas i
hela bensinhanteringskedjan, vilket ökar denna effekt.

För det andra fås lägre lokal halt av bensinånga kring bensinstationerna,
vilket ger en bättre luft för de som bor eller arbetar i närheten.

För det tredje förbättras arbetsmiljön väsentligt för tankbilschaufförer
och bensinstationspersonal.

För det fjärde innebär det att de som tankar sitt fordon själv får i sig
betydligt mindre bensinångor, vilket kanske är den viktigaste effekten av
muffarna på pumparnas pistolhandtag.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett program utarbetas om
krav på återföringssystem (OK-typ) av bensinångan,

Mot. 1985/86

Jo774

15

2. att riksdagen hos regeringen begär att bensinstationsanläggningar
skall prövas enligt miljöskyddslagen inom tättbebyggt område,

[3. att riksdagen hos regeringen begär att en undersökning av bensinstationspersonalens
arbetsmiljö och hälsotillstånd genomförs.1]

Stockholm den 27 januari 1986
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

Mot. 1985/86

Jo774

1 1985/86 :So715.

Liber Tryck AB Stockholm 1986

16