Miljöpolitiken

Motion 1986/87:Jo802 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo802

Alf Svensson (c)
Miljöpolitiken

Förvalta i stället för att förbruka

Den mänskliga aktiviteten påverkar miljön. Ökad kunskap och utvecklad
teknik, inte minst inom det kemiska området, har medfört en miljöpåverkan
som utgör ett hot för djurs och växters existens.

Den kristna synen på människan som förvaltare och vårdare skapar
medvetande om den hänsyn och det ansvar som är en förutsättning för en
framsynt miljöpolitik. Målet måste vara en teknikutveckling som långsiktigt
inte skadar naturen. En sådan målsättning innebär krav på en omfattande
utveckling och förändring av tekniken inom flera områden.

Tillgång till frisk luft, rent vatten, hälsosamma livsmedel och oförstörd
natur utgör en självklar del av de mänskliga rättigheterna. Jordens begränsade
naturtillgångar måste förvaltas så att ekologisk jämvikt upprätthålls.
En giftfri, biologiskt riktig och kvalitativt fullvärdig livsmedelsproduktion
bör eftersträvas.

Om miljöförstörelsen skall kunna hejdas krävs en vilja hos individen att
förvalta i stället för att förbruka jordens tillgångar. Dagens centraliserade
beslutsfattande som försvårat för individen att ta ansvar för samhällsutvecklingen,
måste brytas och ersättas med reella möjligheter för medborgarna
att själva delta i beslutsprocessen. Skolans undervisning måste också
klargöra människans ansvar för miljön och ge de kunskaper som behövs
för att hon skall kunna ta detta ansvar. Samtidigt krävs en konkret miljölagstiftning
som avskräcker från miljöbrott och gör dem företagsekonomiskt
olönsamma.

Kamp mot försurningen

Försurningens påvisbara följder är, när det gäller våra ytvatten, att närmare
20000 sjöar och 9 000 mil rinnande vatten är så försurade att de behöver
kalkas för att hållas vid liv. Vetskapen om detta har medfört att vi genom
olika åtgärder reducerat de inhemska utsläppen när det gäller svaveldioxid
med i det närmaste 70%. Trots detta har vi inte nått ned till en nivå på
utsläppen som naturen långsiktigt kan ta mot utan att skadas. För att nå
detta bör svavelutsläppen reduceras med ungefär 90%.

Merparten av svavelnedfallen som förorsakar vår försurning, kommer
från utlandet. De härstammar från förbränning av fossila bränslen som olja
och kol. Med det åtgärdsprogram som finns kommer i början av 1990-talet
både Storbritannien och Polen att var för sig svara för en större del av

svavelnedfallet i Sverige än vad de inhemska utsläppen gör. Det är därför
angeläget för Sverige att främst Storbritannien och Polen reducerar sina
utsläpp. Det är därför också angeläget att Sverige intensifierar sina ansträngningar
att få dessa länder att ansluta sig till 30-procentsklubben, dvs.
att minska svavelutsläppen med minst 30% mellan år 1980 och år 1993.
Omtanken om vår miljö kräver att speciellt dessa två länder mycket
radikalt reducerar sina utsläpp. När det gäller Polen borde ett teknisktekonomiskt
samarbete kunna påskynda denna utveckling. Sverige borde
här kunna erbjuda lån med fördelaktiga amorterings- och räntevillkor för
satsningar som reducerar svaveldioxidutsläppen.

Människor drabbas också av miljöföroreningarna. Undersökningar har
visat att en lång rad sjukdomar, exempelvis kroniska luftvägssjukdomar
och lungcancer, har ökat under senare år som en direkt följd av miljöföroreningarna.
Därmed tas en ökande andel av sjukvårdsresurserna i anspråk
på grund av en slapp miljöpolitik.

Skogsdöden ute i Europa anses bero på både försurning och luftföroreningar.
Förutom svaveldioxid är det fråga om kväveoxider i höga koncentrationer.
Kväveoxiderna bidrar inte bara till syrabildningen utan är också
utgångsämne för ozon som bildas genom reaktion med luftens syre i
närvaro av ljusenergi och kolväten. Även i vårt land uppträder skogsskador.
Detta får inte passivt registreras. Även om de svenska skogsskadorna
är av begränsad omfattning i förhållande till Centraleuropa måste kraftfulla
åtgärder vidtas.

Merparten av kväveoxiderna i Sverige kommer från bilarna. De svarar
för 70% av utsläppen. Beslutat handlingsprogram förutsätter en reduktion
av kvävedioxidutsläppen med 30% fram till år 1995, räknat från utsläppsnivån
år 1980. Kds anser att denna målsättning är för låg. Det borde vara
möjligt att minska de inhemska utsläppen av kväveoxider med hälften. Det
räcker då inte med de åtgärder som kommer att vidtas i bilparken som en
följd av den nya bilavgaslagen. Det är angeläget att stimulera att en större
andel av de tyngre godstransporterna förs över från dieseldrivna fordon till
spårbunden trafik.

Avgaslagen kommer, beroende på bilparkens livslängd, att få full effekt
först i böljan av 2000-talet, eftersom katalytisk avgasrening sannolikt
endast i begränsad omfattning kommer att installeras på äldre bilar. Det
medför extra kostnader att utrusta äldre bilar med avgasrening.

En schweizisk undersökning visar att kväveoxidutsläppen minskar kraftigt
vid sänkt hastighet. En sänkt hastighet på våra vägar skulle då minska
föroreningarna. Det finns uppskattningar om att en sänkning av hastigheten
från 110 km/tim till 100 km/tim på våra motorvägar samt en sänkning av
hastigheten med 10 km/tim där hastighetsgränsen nu är 90 km, skulle
minska kväveoxidutsläppen med 15 000 ton per år. Beräkningarna är omdiskuterade
och det vore därför värdefullt om svenska undersökningar
kunde ske med de i Sverige vanligast förekommande bilarna. Hastigheten
på vägarna bör begränsas till högst 100 km/tim.

För att återställa balansen i de försurade vattendragen måste kalkning
till. Regeringens kalkningsprogram från 1981 förutsatte att 700000 ton kalk
årligen skulle spridas i våra sjöar och våtmarker. I praktiken har spridning

Mot. 1986/87

Jo802

12

en omfattat endast 100000 ton kalk per år. Av de 20000 försurade sjöarna
har ungefär 15% kalkats. För att nå upp till programmets målsättning bör
bidragsprocenten höjas så att egeninsatsen begränsas till 5%. Vidare bör
länsstyrelsen avsätta personalresurser för information och rådgivning till
berörda markägare och intressenter, så att kalkningarna snabbt kommer
att omfatta flera sjöar. Anslaget för åtgärder mot försurningen bör höjas
med 87 miljoner till 250 miljoner.

I övrigt bör följande åtgärder komma till stånd enligt kds:

1. De nuvarande gränsvärdena för svavelinnehållet i tjock eldningsolja
är 1 % och i tunn eldningsolja och dieselbrännolja 0,3%. De bör reduceras
till 0,3 resp. 0,15%.

2. Länsstyrelserna får i uppdrag att utarbeta handlingsprogram mot
försurningen, bl. a. med kravet om 90% nedskärning av de totala svavelutsläppen
i länet som målsättning.

3. Försurande kvävegödselmedel inom jord- och skogsbruket ersätts
successivt med icke-försurande gödselmedel.

4. Speciell uppmärksamhet måste ägnas åt försurande effekter av kalhuggning
och övriga avverkningsmetoder samt möjligheterna att motverka
försurningen genom ett ökat inslag av lövskog.

5. Utveckling av teknik för att ytterligare minska utsläppen av försurande
kväveoxider prioriteras.

6. Landets kommunala reningsverk bör övergå till kalkfällning i det s. k.
tredje steget.

7. Fortsatt arbete med internationella överenskommelser för att begränsa
försurningen. Redan nu bör 200 milj. kr. dessutom anvisas för krediter
till länder vars utsläpp försurar svensk natur, men själva inte anser sig ha
resurser att vidta åtgärder. Svensk reningsteknik exporterad med miljösubventioner
till Polen vore t. ex. en mycket effektiv satsning i kampen
mot försurningen, som både skulle generera bättre miljö och nya arbetstillfällen
i såväl Sverige som Polen.

8. Diplomatiska påtryckningar på Storbritanniens regering måste intensifieras
för att de försurande utsläppen skall minska. Om sådana åtgärder
inte ger resultat måste man uppta förhandlingar om att införa miljötullar på
sådana varor som konkurrerar ut svenska varor som belastas med kostnader
för rökgasrening.

9. Alla möjligheter att spara energi tillvaratas. Det är självklart det
renaste och billigaste sättet att motverka försurningen.

Giftfria livsmedel — levande jordbruksmiljö

Målsättningarna för kds livsmedelspolitik är bl. a.:
o biologiskt fullvärdiga giftfria livsmedel
o miljövänlig, energi- och råvarusnål produktion
o djurvänlig animalieproduktion i mindre enheter

Via en avvecklingsplan för kemiska bekämpningsmedel och ”konstgödning”
skall våra svenska livsmedel mera motsvara en växande efterfrågan
på biologiskt fullvärdiga, giftfria livsmedel. Bl. a. sker detta med hjälp
av stegvis höjda avgifter på bekämpningsmedel och ”konstgödsel”. Dessa

Mot. 1986/87

Jo802

13

resurser slussas över till uppbyggnaden av ett biologiskt jord- och skogsbruk.
Detta utvecklas närmare i en separat motion.

Bekämpningsmedlen bort

I dag används större kvantiteter kemiska bekämpningsmedel i privata
trädgårdar, parker och liknande än inom hela trädgårdsnäringen och skogsbruket.
Det kan förefalla något märkligt när det råder en till synes samfälld
uppfattning att giftspridning i naturen skall begränsas så mycket som
möjligt. Användningen kan inte motiveras med företagsekonomiska lönsamhetsaspekter.
Mot ovanstående bakgrund och med tanke på de hälsorisker
som är förknippade med spridning av bekämpningsmedel inom
tätbebyggda områden, inte minst med tanke på att små barn ofta vistas på
en del av dessa ytor, kräver kds ett förbud för kemiska bekämpningsmedel
i privata trädgårdar, parker och liknande. Förbudet skall även omfatta
kommunal mark som nyttjas av allmänheten. Kds säger också nej till
spridning av bekämpningsmedel över skog och mark från luften, detta på
grund av att bekämpningsmedel som sprids från flygplan till följd av
vindavdrift kan hamna långt utanför målområdet.

Säker avfallshantering

Redan på ett tidigt stadium motsatte sig kds tillkomsten av SAKAB:s
destruktionsanläggning i Norrtorp, Kumla, dels beroende på den olämpliga
placeringen i en tätbefolkad jordbruksbygd, dels beroende på bristfällig
förbränningsprocess. Kds motsätter sig bestämt att miljöfarliga ämnen,
som vid förbränning kan ge upphov till dioxiner och dibensofuraner eller
likartade ämnen, skall destrueras genom förbränning. Kds förordar i stället
att SAKAB skall satsa på alternativa lösningar, förslagsvis kemisk nedbrytning.
Teknik för kemisk nedbrytning av miljöfarligt avfall finns redan
kommersiellt tillgänglig i USA. Kemisk nedbrytning är billigare än förbränning
och dessutom säkrare eftersom den ej kan ge upphov till dioxiner och
liknande ämnen. Dioxinförekomst har under året som gått konstaterats i
bl. a. krabbor på västkusten. Här anses förekomsten bero på massaindustrin.
Dioxinutsläppen har annars främst kopplats till bilismen, förbränningsanläggningar
samt järn- och stålverk. Dioxin, som är ett av de farligaste
gifter som någonsin framställts, blev känt i samband med Seveso-katastrofen
i Italien.

När det gäller kvalificerade analyser av detta miljögift föreligger brist på
resurser. Det är angeläget att analysresurser tillskapas på flera platser än i
Umeå. Detta inte minst med tanke på att det är angeläget att snarast
fastställa juridiskt bindande gränsvärden för utsläpp av dioxiner. Dessa
gränsvärden måste sättas på en sådan nivå att människor och djur inte
riskerar att komma till skada.

Mot. 1986/87

Jo802

14

Miljövänlig sophantering

På senare år har ett stort antal kommuner börjat bränna sina sopor. Man
försöker därmed både att klara de växande avfallsbergen och ta vara på
sopornas energiinnehåll för att producera fjärrvärme. Ur miljösynpunkt är
förbränning av osorterade hushållssopor med befintlig teknik en otillfredsställande
metod.

Vid sopförbränningen frigörs stora mängder tungmetaller, som via rökgaser
når växtlighet, djur och människor. Mängden tungmetaller som på
detta sätt släpps ut kan vara upp till ett hundra gånger större än vid
förbränning av den sämsta sorteringen kol, räknat per viktenhet och räknat
per energienhet upp till ett tusen gånger större. Det finns i dag ingen känd
metod att avskilja förgasat kvicksilver ur rökgaserna. Cirka hälften av allt
kvicksilver som i dag släpps ut i Sverige kommer från sopförbränning.
Detta bör reduceras avsevärt när beslutad batteriinsamling kommit i gång.

Det är mycket viktigt att kommunernas energiplaner utformas så att
energisparande åtgärder prioriteras och att sopförbränning för fjärrvärmeproduktion
minimeras i befintliga anläggningar med otillfredsställande rökgasrening.
Sophanteringen måste inriktas på källsortering, återvinning och
kompostering av det organiska avfallet. När det gäller att ta till vara
energiinnehållet i resterande bränslefraktion, pågår flera försök med ny
teknik. Professor Rappes forskning i Umeå och SKF-Steels projekt
Plasmawaste är exempel på sådan lovande utveckling.

Ett allvarligt miljöproblem är illegal förbränning av starkt förorenad
spillolja. Även kommunala energiföretag har av allt att döma lurats av
mindre nogräknade oljehandlare att bränna större mängder spillolja i centralt
placerade fjärrvärmeanläggningar. Sannolikt finns det också företag
som förbränner avfallsolja i mindre anläggningar utan rökgasrening. Naturvårdsverket
uppger att ca 120000 ton spillolja produceras i Sverige per år.
Ca 20000 ton utgörs av smörjoljor, som förutom giftiga tungmetaller som
bly, barium, koppar och zink innehåller en hel del cancerogena ämnen,
t. ex. polycykliska aromater. Den mest miljöfarliga delen är ca 30 000 ton
skär-, vals- och transmissionsoljor, som förutom tungmetaller och cancerogena
ämnen också innehåller stora mängder organiskt bundet klor. Det är
angeläget att lagstiftningen beträffande förbränning av spilloljor blir tydligare
och att åtgärder sätts in för att spilloljor upparbetas och återanvänds.
Tillsynsmyndigheterna bör snarast skaffa sig överblick över problemets
karaktär och omfattning.

Freon

Ozonskiktet över Antarktis har minskat. Jämfört med slutet av 1950-talet
lär det röra sig om en 50-procentig minskning. Tecken tyder på att det
också skett en förtunning av ozonskiktet över norra halvklotet som således
också berör området över norra Skandinavien.

Ozonskiktet är ett skydd för livet på jorden. Det skyddar oss för solens
ultravioletta strålning. Denna strålning framkallar hudcancer. Ett minskat
ozonskikt påverkar också klimatet och vissa växters produktionsförmåga.

Mot. 1986/87

Jo802

15

Utsläppen av freoner anses vara en av huvudorsakerna till att ozonskiktet
minskar. Det är därför angeläget att allt görs för att minska användningen
av freoner. Detta utvecklas närmare i en separat kds-motion.

Bensinångor

10000 ton kolväten beräknas släppas ut vid tankning av bilar. Numera
finns ett system som suger tillbaka bensinångorna till bensinstationens
tankar. Det innebär att pumpmunstycket förses med ett gummifodral som
vid tankningen sluter tätt om bilens bensinrör. Bensinångorna sugs tillbaka
ner i stationens bensintank i stället för att komma ut i luften. Över 95 % av
ångorna går då tillbaka till systemet. Bensinångor i fria luften innehåller
hälsovådliga ämnen som bensen, toluen och xylen. Dessa ämnen är cancerframkallande.
Det är därför angeläget för dem som arbetar vid bensinstationer
och de som är närboende att tekniken för återföring av bensinångorna
till tankarna införs på landets bensinstationer.

Från bensinstationernas tankar kan sedan ångorna föras till någon av de
återvinningsanläggningar som redan finns.

I staterna Washington och Kalifornien finns lag om återföring av bensinångor
i samband med tankning av bilar. Motsvarande lagstiftning bör
införas i vårt land.

Miljöskyddsförsäkring och miljöfond

Vid flera av de miljöskandaler som avslöjats på senare tid har det visat sig
mycket svårt för de drabbade att få ekonomisk ersättning. Därför vill kds
införa en lagstiftning som ålägger alla som bedriver miljöfarlig verksamhet
att teckna en miljöskyddsförsäkring som skyddar tredje man på samma
sätt som bilar måste hållas trafikförsäkrade. Kds menar att dessa miljöskyddsförsäkringar
bäst administreras av försäkringsbolagen, som på vanligt
sätt bedömer riskerna och sätter premien därefter.

När många miljöbrott uppdagas är de ansvariga inte sällan svåra eller
omöjliga att ställa inför rätta. De kan ha lämnat landet eller gått i konkurs.
Detta hände t. ex. i fallet BT-Kemi i Teckomatorp, där ledningen förde
över bolagets tillgångar till det danska moderbolaget och satte BT-Kemi i
Teckomatorp i konkurs. Därför vill kds att en miljöfond skall byggas upp i
statens regi för att kunna bekosta sanering efter miljökatastrofer där någon
ansvarig inte längre finns tillgänglig eller inte har de nödvändiga ekonomiska
resurserna. De industrier som bedriver miljö- och hälsofarlig verksamhet
skall bygga upp fonden till en nivå på 100 milj. kr.

Miljölagstiftning

Miljöbrott är en synnerligen osympatisk form av ekonomisk brottslighet,
som kan ge skadeverkningar generationer framöver från tidpunkten för
brottet. Till beivrande av miljöbrott behövs en lagstiftning som avskräcker
presumtiva miljöbrottslingar. Landets åklagare måste därvid få tillgång till
lagar som möjliggör fällande domar utan uppenbart orimliga krav på bevisföring.

Mot. 1986/87

Jo802

16

”Mildare” miljöbrott faller för närvarande under miljöskyddslagen och
grövre miljöbrott under brottsbalkens 13 kap. 8 §.

Preskribtionstiden för brott mot miljöskyddslagen är numera fem år.
Detta är en alltför kort preskribtionstid då det ofta kan förflyta mer än fem
år från tidpunkten för ett miljöbrott till dess det upptäcks. Det tog t. ex.
mer än fem år innan de nedgrävda gifttunnorna i Teckomatorp upptäcktes.

Mot denna bakgrund vill kds att preskribtionstiden för brott mot miljöskyddslagen
förlängs till 20 år - inte minst med tanke på att många
miljögifter är cancerframkallande och det kan ta 15-20 år från exponeringstillfället
innan cancer uppträder.

Om man gör en vårdslös omkörning i trafiken är man straffansvarig även
om det inte händer något. Kör man bil berusad är man också straffansvarig
oberoende av om man orsakar en olycka eller inte.

Gräver man ned tusentals gifttunnor i Teckomatorp och förorenar teckomatorpsbornas
inandningsluft med skadliga ämnen går man däremot fri
från fällande dom. Detta emedan det för en fällande dom enligt brottsbalkens
paragrafer (vårdslöshet med gift, resp. miljöbrott) krävs att allmän
fara och konkret fara styrks.

Detta är ofta en omöjlighet på grund av att många miljögifter har smygande
effekter - cancer, allergier, genetiska skador etc. - som visar sig
först oerhört lång tid efter det att sådana gifter släppts ut i miljön.

Kds vill därför att miljöbrott i brottsbalkens mening bevisföringsmässigt
skall jämställas med vårdslöshet i trafiken och/eller rattfylleri.

För en fällande dom för miljöbrott skall räcka att åklagaren styrker att en
icke tillåten förorening av miljön begåtts. Vad som är tillåtet i miljön är
angivet i miljöskyddslagens tillåtlighetsregler.

Rättshjälpen för enskilda i miljömål har urholkats ytterligare under den
gångna mandatperioden 1982-1985. Kds anser att den enskildes rättssäkerhet
på miljöområdet kraftigt måste förstärkas. Rättshjälpen skall täcka
miljöoffrens skäliga kostnader, även för tekniska utredningar och annan
experthjälp. Samma sak gäller personer som drabbats av yrkesskada eller
läkemedelsskada.

Produktkontrollen

Enligt lagen om kemiska produkter åligger det fr. o. m. den 1 januari 1986
tillverkaren/importören att inför kemikalieinspektionen bevisa att en vara
är ofarlig för att den skall få marknadsföras.

Den toxikologiska dokumentationen som ligger till grund för registrering
av bekämpningsmedel och andra kemiska preparat hos kemikalieinspektionen
härstammar vanligtvis från kommersiella testlaboratorier. Det har
under senare år avslöjats att flera av dessa laboratorier fuskat med testerna.
Djur som fått cancer av vissa preparat har bytts ut mot friska djur,
analysprotokoll har förfalskats m. m. Först när från statsmakten fristående
miljöorganisationer påpekat dessa missförhållanden har den tidigare produktkontrollnämnden
ingripit och stoppat preparat som registrerats på
basis av förfalskade undersökningsresultat.

Med tanke på detta bör den toxikologiska dokumentation som ligger till

Mot. 1986/87

Jo802

17

grund för registrering av bekämpningsmedel och andra miljöfarliga varor
vara tillgänglig för allmänheten. Nu saknar allmänheten och miljöorganisationer
möjlighet att göra egna bedömningar eftersom de inte har tillgång till
uppgifterna då de är sekretessbelagda.

Efter fyra år bör den nya kemikalieinspektionens verksamhet utvärderas.
Mycket talar för att ett självständigt produktregister som är mera
tillgängligt bör återinföras. I ett sådant sammanhang bör även sekretessreglerna
och verksamhetsformerna ses över.

Tillräckliga resurser till miljötillsynen

Den tillsyn över miljön som utövas av naturvårdsenheter lider av svår
resursbrist. Samtidigt växer arbetsbelastningen på länsstyrelsernas naturvårdsenheter
snabbt. Många länsstyrelser har inte ens personalresurser för
att kunna sammanställa sina ofta alarmerande uppgifter och göra dem
tillgängliga för beslutsfattarna.

Det är dålig ekonomi att skära ned naturvårdsverkets och länsstyrelsernas
möjligheter att fullgöra de uppgifter riksdagen ålagt dem. Miljötillsynen
måste få alla de resurser som behövs för en effektiv tillsyn och
undantas från schablonmässiga besparingsprinciper.

Enligt kds mening bör länsstyrelsernas resurser förstärkas med i snitt tre
handläggare per länsstyrelse. Förutom den ovan nämnda rådgivningen i
kalkningsärenden behövs resurser för handlingsprogram mot försurningen
och i övrigt tillsyn och rådgivning till företag och kommuner för att få till
stånd en bättre miljö.

Bevara de orörda älvarna

De outbyggda Norrlandsälvarna är en oersättlig miljöresurs som måste
bevaras. Vattenkraftsutbyggnaden måste i stort sett vara ett avslutat kapitel
när 66 TWh-effekt har uppnåtts. Kärnkraftsavvecklingen används av
intressenter för mer vattenkraftsutbyggnad som argument för att exploatera
Piteå och/eller Kalix älv. Torne älv har sällan debatterats eftersom den
delvis är en gränsälv. Av de större älvarna återstår också Vindelälven.
Mycket talar för att trycket för en utbyggnad av någon eller några av dessa
älvar kommer att öka ju närmare år 2010 vi kommer. Därför bör Kalixälven
redan nu klassas som nationalälv, eftersom den har flera unika kvaliteter.
Den rinner upp i Kebnekajse och Sjaunja och ingår i ett unikt
vattensystem som utgörs av Kalix, Kaitum, Tärendö och Torne älvar.

Havsmiljön

I havet kan man spåra långtgående förändringar på grund av den mänskliga
aktiviteten. Minskningen av gråsäl i Östersjön från flera hundra tusen i
början av 1900-talet till endast några tusen i dag är ett exempel på vad
aktiviteten med persistenta gifter kan betyda. Andra djurarter som drabbats
hårt är havsörn, tumlare och utter. Samtliga dessa djur lever av fisk.
Till tidigare kända problem har under 1980-talet uppträtt massdöd av vissa

Mot. 1986/87

Jo802

18

bottenlevande djur. Här är det fråga om en tidvis allvarlig syrebrist som
anses bero på övergödning av vattnen. Denna övergödning är främst ett
resultat av växtnäringsläckage från jordbruket. Detta kan man komma till
rätta med genom en ändrad inriktning av jordbruket. Detta behandlas
närmare i kds livsmedels- och jordbrukspolitiska motion.

Föroreningen av både Östersjön och Västerhavet beror inte enbart på
Sverige. Tillförseln från atmosfären kan ha en mycket stor betydelse. Det
är då en internationell fråga. För att komma till rätta med detta krävs en
ordentlig dokumentation av vad som sker. Detta bör ske genom långa
serier av provtagningar på samma platser. I detta avseende är Sverige klart
sämre än flera andra Östersjöstater som Finland och Danmark. Medel bör
därför anslås för flera sådana undersökningar inte minst med tanke på våra
långa kuster.

Avveckla kärnkraften

Folkomröstningens (1980) och riksdagens beslut att avveckla kärnkraften
måste fullföljas. En avvecklingsplan i syfte att avveckla kärnkraften till år
2010 skall därför snarast utarbetas.

Sveriges energipolitik skall i större utsträckning baseras på inhemska
och förnyelsebara energikällor. Kds syn på energipolitiken utvecklas i en
separat motion.

Hälso- och sjukvård

En stor del av våra sjukdomar är miljöbetingade. Sjukdomar i cirkulationsorgan
beror t. ex. i stor utsträckning på för stort intag av olämpliga fetter.
Lungcancer beror i huvudsak på rökning och andra luftföroreningar. Rent
generellt anses 80-90% av alla cancerfall vara miljöbetingade eller livsstilsbetingade.
Miljöbetingade sjukdomar måste bekämpas genom miljöåtgärder
— förbud för cancerframkallande ämnen, ändrad kost osv. Vad
gäller behandling av uppkomna sjukdomar vill kds att sjukvården i större
utsträckning skall inriktas på s. k. biologiska/ekologiska läkemetoder. Hit
hör givetvis stimulering av kroppens egna läkekrafter genom kostomläggning
och tillförsel av olika spårämnen, vitaminer och mineraler.

I dag satsar samhället ytterst begränsade forskningsmedel på den biologiskt
inriktade sjukvården. Enligt kds uppfattning bör i framtiden de medicinska
forskningsresurserna i större utsträckning inriktas på biologiska
behandlingsmetoder. Ansträngningar och resurser bör i vida högre grad
inriktas på hälsovård/friskvård. På utbildningssidan är det likaså angeläget
att sjukvårdspersonalen utbildas i s. k. biologisk medicin. Hälsorörelsens
samlade kunskaper skall speciellt beaktas inom morgondagens sjukvård.
De behandlingsmetoder som tillämpas vid landets hälsohem har mycket att
bidra med för att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Mot. 1986/87

Jo802

19

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett handlingsprogram
mot försurningen i enlighet med motionen så att

a) svavelutsläppen reduceras med 80-90% fram till år 1990,

b) utsläppen av kvävedioxider reduceras fram till år 1993 med
hälften av 1985 års nivå,

c) gränsvärdena för svavelinnehållet i tjock eldningsolja, som nu
är 1 %, reduceras till 0,3 % och i tunn eldningsolja och dieselbrännolja,
som nu är 0,3%, reduceras till 0,15%,

2. att riksdagen hos regeringen begär att kraftigare påtryckningar
skall utövas på Storbritannien för att ytterligare minska svavelutsläppen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett förbud för
kemiska bekämpningsmedel i privata trädgårdar, parker och på
kommunal mark som utnyttjas av allmänheten,

4. att riksdagen som som sin mening ger regeringen till känna att
analysresurserna för analys av dioxin förstärks,

5. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket fastställer
juridiskt bindande gränsvärden för utsläpp av dioxiner i enlighet
med motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts om hastighetsbegränsningar,1]

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till restriktivare lag
om förbränning av spilloljor samt en lag om återföring av bensinångorna
vid försäljning av bensin,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om obligatorisk
miljöskyddsförsäkring för alla som bedriver miljöfarlig verksamhet,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om miljöfond
för sanering efter miljökatastrofer där ansvarig inte längre finns eller
saknar ekonomiska resurser,2]

7. att riksdagen hos regeringen begär en förlängning av preskriptionstiden
för brott mot miljöskyddslagen från nuvarande fem år till
tjugo år samt förändring av bevisföringsreglerna vid miljömål i enlighet
med vad som i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning av
miljöskyddslagen om brottsbalkens 13 kap. 8 § i enlighet med vad
som anförts i motionen,

[att riksdagen begär att regeringen återställer rättshjälpen för
enskilda miljömål,3]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om utvärdering av kemikalieinspektionens verksamhet
och tillgängligheten för produktregisteruppgifter,

10. att riksdagen beslutar förklara Kalixälven med dess källvatten
och biflöden som nationalälv, med ett skydd motsvarande nationalparkers,

Mot. 1986/87

Jo802

20

11. att riksdagen beslutar öka anslaget för åtgärder mot försurningen
för budgetåret 1987/88 med 87 milj. kr. till 250 milj. kr.,

12. att riksdagen beslutar öka anslaget till övervakning av miljöförändringar
m. m. för budgetåret 1987/88 och anvisa ett anslag av 42
milj. kr.,

[att riksdagen beslutar förstärka anslaget till länsstyrelsernas
naturvårdsenhet med 30 milj. kr. för budgetåret 1987/88,4]

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till principer om
ekonomiskt samarbete för att stoppa gränsöverskridande luftföroreningar
vid utländsk källa i enlighet med vad som anförts i motionen
samt att besluta att anslå 200 milj. kr. för ändamålet.

Stockholm den 20 januari 1987
Alf Svensson (c)

' 1986/87: T421.

2 1986/87: L612.

3 1986/87: Ju718.

4 1986/87: Bo312.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

Mot. 1986/87

Jo802