Miljöpolitiken

Motion 1985/86:Jo776 Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo776

Alf Svensson (c)
Miljöpolitiken

Förvalta i stället för att förbruka

Den kristna synen på människan som förvaltar och vårdar, skapar den
hänsyn och ansvar som är en förutsättning för en framsynt miljöpolitik.
Tillgång till frisk luft, rent vatten, hälsosamma livsmedel och oförstörd
natur utgör en självklar del av de mänskliga rättigheterna. Jordens begränsade
naturtillgångar måste förvaltas så att ekologisk jämvikt upprätthålls.
En giftfri, biologiskt riktig och kvalitativt fullvärdig livsmedelsproduktion
bör eftersträvas.

Om miljöförstörelsen skall kunna hejdas krävs en vilja hos individen att
förvalta i stället för att förbruka jordens tillgångar. Dagens centraliserade
beslutsfattande som försvårat för individen att ta ansvar för samhällsutvecklingen,
måste brytas och ersättas med reella möjligheter för medborgarna
att själva delta i beslutsprocessen. Samtidigt krävs en konkret miljölagstiftning
som avskräcker från miljöbrott och gör dem företagsekonomiskt
olönsamma.

Kamp mot försurningen — 90-procentig minskning av
svavelutsläppen till 1990

20 000 sjöar i Sverige är mer eller mindre biologiskt döda. På senare år har
också kunnat konstateras omfattande skador på den svenska skogen. Orsaken
till dessa miljöskador är den försurande nederbörden. Omkring 40 % av
det svavelnedfall som förorsakar försurningen är av inhemskt ursprung.
Svavlet härstammar från förbränning av fossila bränslen som olja och kol.

Människor drabbas också av miljöföroreningarna. Undersökningar har
visat att en lång rad sjukdomar, exempelvis kroniska luftvägssjukdomar
och lungcancer, har ökat under senare år som en direkt följd av miljöföroreningarna.
Därmed tas en allt ökande andel av sjukvårdsresurserna i anspråk
på grund av en slapp miljöpolitik.

Redan i dag finns den teknik som behövs för att radikalt skära ned på
svavelutsläppen. Kds förespråkar avsvavling av olja som används i mindre
förbränningsanläggningar och rening av rökgaserna vid större anläggningar.
Totalt skall svavelutsläppen reduceras med 80—90 % fram till 1990. Sedan
åratal tillbaka har man inte fått bygga kol- och oljeeldade kraftverk i
USA om de inte försetts med skrubbrar som avlägsnat 80—90 % av svavlet
ur rökgaserna. Svenska företag exporterar skrubbrar till utlandet.

För att snabbt minska de försurande utsläppen och rädda våra sjöar och

skogar från miljö- och kapitalförstörelse måste radikala åtgärder vidtas.
Kds föreslår följande åtgärder:

1. Skrubbrar, eller annan motsvarande reningsteknik som avlägsnar
80—90% av rökgasernas svavel skall bli obligatorium för alla större oljeoch
koleldade förbränningsanläggningar, dvs. anläggningar med högre effekt
än 50 MW.

2. Vid förbränningsanläggningar med lägre effekt än 50MW skall endast
avsvavlat kol eller avsvavlad olja tillåtas. Avsvavlingsgraden skall svara
mot renade utsläpp från skrubberförsedda förbränningsanläggningar.

3. Katalytisk eller motsvarande avgasrening blir obligatorisk på alla nya
bilar i Sverige senast fr. o. m. 1 januari 1988. Blyfri bensin skall då också
finnas allmänt i Sverige. Skatten på blyfri bensin sänks så att den blir 16 öre
lägre per liter än skatten på annan bensin. För att stimulera ägare till begagnade
bilar att frivilligt installera katalytisk eller motsvarande avgasrening
bör sådana fordon helt befrias från fordonsskatt.

4. Länsstyrelsen får i uppdrag att utarbeta handlingsprogram mot försurningen,
bl. a. med kravet om 90 procents nedskärning av de totala
svavelutsläppen i länet som målsättning.

5. Försurande kvävegödselmedel inom jord- och skogsbruket ersätts
successivt med icke-försurande gödselmedel.

6. Speciell uppmärksamhet måste ägnas åt försurande effekter av kalhuggning
och övriga avverkningsmetoder samt möjligheterna att motverka
försurningen genom ett ökat inslag av lövskog.

7. Utveckling av teknik för att ytterligare minska utsläppen av försurande
kväveoxider prioriteras.

8. För att motverka det sura nedfallet i avvaktan på att utsläppen minskas
krävs ca 250 milj. kr./år till kalkning. Dessutom måste landets kommunala
reningsverk övergå till kalkfällning i det s. k. tredje steget.

9. Fortsatt arbete med internationella överenskommelser för att begränsa
försurningen. Den av riksdagen beslutade internationella luftvårdslagen
måste snarast förverkligas. Redan nu bör 200 milj. kr. dessutom anvisas som
miljöbistånd till länder vars utsläpp försurar svensk natur, men själva inte
har resurser att vidta åtgärder. Svensk reningsteknik exporterad med miljösubventioner
till Polen vore t. ex.en mycket effektiv satsning i kampen mot
försurningen, som både skulle generera bättre miljö och nya arbetstillfällen
i såväl Sverige som Polen.

Diplomatiska påtryckningar på Storbritanniens regering måste intensifieras
för att de försurande utsläppen skall minska. Om sådana åtgärder inte
ger resultat måste man uppta förhandlingar om att införa miljötullar på
sådana varor som konkurrerar ut svenska varor som belastas med kostnader
för rökgasrening.

10. Alla möjligheter att spara energi tillvaratas. Det är självklart det renaste
och billigaste sättet att motverka försurningen.

Giftfria livsmedel — levande jordbruksmiljö

Målsättningarna för kds livsmedelspolitik är bl. a.:
o biologiskt fullvärdiga giftfria livsmedel

Mot. 1985/86

Jo776

6

o miljövänlig, energi- och råvarusnål produktion

0 djurvänlig animalieproduktion i mindre enheter

Via en avvecklingsplan för kemiska bekämpningsmedel och ”konstgödning”
skall våra svenska livsmedel mera motsvara en växande efterfrågan
på biologiskt fullvärda, giftfria livsmedel. Bl. a sker detta med hjälp av
stegvis höjda avgifter på bekämpningsmedel och ”konstgödsel”. Dessa resurser
slussas över till uppbyggnaden av ett biologiskt jord- och skogsbruk.
Synen på livsmedelspolitiken utvecklas i en separat motion.

Bekämpningsmedlen bort

1 dag används större kvantiteter kemiska bekämpningsmedel i privata trädgårdar,
parker och liknande än inom hela trädgårdsnäringen och skogsbruket.
Denna användning kan inte motiveras med företagsekonomiska lönsamhetsaspekter.
Mot ovanstående bakgrund och med tanke på de hälsorisker
som är förknippade med spridning av bekämpningsmedel inom tätbebyggda
områden kräver kds ett förbud för kemiska bekämpningsmedel i
privata trädgårdar, parker och liknande. Förbudet skall även omfatta kommunal
mark som nyttjas av allmänheten. Kds säger också nej till spridning
av bekämpningsmedel över skog och mark från luften, detta på grund av att
bekämpningsmedel som sprids från flygplan till följd av vindavdrift kan
hamna långt utanför målområdet.

Säker avfallshantering

Redan på ett tidigt stadium motsatte sig kds tillkomsten av SAKAB:s destruktionsanläggning
i Norrtorp, Kumla, dels beroende på den olämpliga
placeringen i en tätbefolkad jordbruksbygd, dels beroende på bristfällig
förbränningsprocess. Kds botsätter sig bestämt att miljöfarliga ämnen, som
vid förbränning kan ge upphov till dioxiner och dibensofuraner eller likartade
ämnen, skall destrueras genom förbränning. Kds förordar i stället att
SAKAB skall satsa på alternativa lösningar, förslagsvis kemisk nedbrytning.
Teknik för kemisk nedbrytning av miljöfarligt avfall finns redan kommersiellt
tillgänglig i USA. Kemisk nedbrytning är billigare än förbränning
och dessutom säkrare eftersom den ej kan ge upphov till dioxiner och liknande
ämnen.

Miljövänlig sophantering

På senare år har ett stort antal kommuner börjat bränna sina sopor. Man
försöker därmed både att klara de växande avfallsbergen och ta vara på
sopornas energiinnehåll för att producera fjärrvärme. Ur miljösynpunkt är
förbränning av främst osorterade hushållssopor med befintlig teknik en
otillfredsställande metod.

Vid sopförbränningen frigörs stora mängder tungmetaller, som via rökgaserna
når växtlighet, djur och människor. Mängden tungmetaller som på
detta sätt släpps ut kan vara upp till ett hundra gånger större än vid förbränning
av den sämsta sortering kol, räknat per viktenhet och räknat per ener

Mot. 1985/86

Jo776

7

gienhet upp till ett tusen gånger större. Det finns i dag ingen känd metod att
avskilja förgasad kvicksilver ur rökgaserna. Cirka hälften av allt kvicksilver
som i dag släpps ut i Sverige kommer från sopförbränning.

Det allvarligaste hotet hittills är upptäckten av dioxiner i rökgaserna.
Dioxin, som är ett av de farligaste gifter som någonsin framställts, blev känt
i samband med Sevesokatastrofen i Italien. Dioxinet uppstår som biprodukt
vid framställningen av vissa växt- och insektsgifter och vid förbränning
av sopor, främst osorterat hushållsavfall. Dioxin har numera t. o. m.
återfunnits i modersmjölk.

Det är mycket viktigt att kommunernas energiplaner utformas så att energibesparande
åtgärder prioriteras, och att sopförbränning för fjärrvärmeproduktion
minimeras i befintliga anläggningar med otillfredsställande
rökgasrening. Sophanteringen måste inriktas på källsortering, återvinning
och kompostering av det organiska avfallet. När det gäller att ta till vara
energiinnehållet i resterande bränslefraktion, pågår flera försök med ny
teknik. Professor Rappes forskning i Umeå och SKF-Steels projekt Plasmawaste
är exempel på sådan lovande utveckling. Det är viktigt att inga nya
sopförbränningsanläggningar tas i drift förrän forskningen om säkrare förbränningsteknik
nått godtagbara resultat.

Ett allvarligt miljöproblem är illegal förbränning av starkt förorenad
spillolja. Även kommunala energiföretag har av allt att döma lurats av
mindre nogräknade oljehandlare att bränna större mängder spillolja i centralt
placerade fjärrvärmeanläggningar. Naturvårdsverket uppger att ca
120 000 ton spillolja produceras i Sverige per år. Ca 20 000 ton utgörs av
smörjoljor, som förutom giftiga tungmetaller som bly, barium, koppar och
zink innehåller en hel del cancerogena ämnen, t. ex. polycykliska aromater.
Den mest miljöfarliga delen är ca 30 000 ton skär-, vals- och transmissionsoljor,
som förutom tungmetaller och cancerogena ämnen också innehåller
stora mängder organiskt bundet klor. Det är angeläget att lagstiftningen
beträffande förbränning av spilloljor blir tydligare och att åtgärder sätts in
för att spilloljor upparbetas och återanvänds.

Miljöskyddsförsäkring och miljöfond

Vid flera av de miljöskandaler som avslöjats på senare tid har det visat sig
mycket svårt för de drabbade att få ekonomisk ersättning. Därför vill kds
införa en lagstiftning som ålägger alla som bedriver miljöfarlig verksamhet
att teckna en miljöskyddsförsäkring som skyddar tredje man på samma sätt
som bilar måste hållas trafikförsäkrade. Kds menar att dessa miljöskyddsförsäkringar
bäst administreras av försäkringsbolagen, som på vanligt sätt
bedömer riskerna och sätter premien därefter.

När många miljöbrott uppdagas är de ansvariga inte sällan svåra eller
omöjliga att ställa inför rätta. De kan ha lämnat landet eller gått i konkurs.
Detta hände t. ex. i fallet BT-Kemi i Teckomatorp, där ledningen förde över
bolagets tillgångar till det danska moderbolaget och satte BT-Kemi i Teckomatorp
i konkurs. Därför vill kds att en miljöfond skall byggas upp i statens
regi för att kunna bekosta sanering efter miljökatastrofer där någon ansvarig
inte längre finns tillgänglig eller inte har de nödvändiga ekonomiska

Mot. 1985/86

Jo776

8

resurserna. De industrier som bedriver miljö- och hälsofarlig verksamhet
skall bygga upp fonden till en nivå på 100 milj. kr.

Miljölagstiftning

Miljöbrott är en synnerligen osympatisk form av ekonomisk brottslighet,
som kan ge skadeverkningar generationer framöver från tidpunken för
brottet. Till beivrande av miljöbrott behövs en lagstiftning som avskräcker
presumtiva miljöbrottslingar. Landets åklagare måste därvid få tillgång till
lagar som möjliggör fällande domar utan uppenbart orimliga krav på bevisföring.

”Mildare” miljöbrott faller för närvarande under miljöskyddslagen och
grövre miljöbrott under brottsbalkens 13 kap. 8:e paragraf.

Preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen är numera fem år.
Detta är en alltför kort preskriptionstid då det ofta kan förflyta mer än fem
år från tidpunkten för ett miljöbrott till dess det upptäcks. Det tog t. ex. mer
än fem år innan de nedgrävda gifttunnorna i Teckomatorp upptäcktes.

Mot denna bakgrund vill kds att preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen
förlängs till 20 år — inte minst med tanke på att många miljögifter
är cancerframkallande och det kan ta 15—20 år från exponeringstillfället
innan cancer uppträder.

Om man gör en vårdslös omkörning i trafiken är man straffansvarig även
om det inte händer något. Kör man bil berusad är man också straffansvarig
oberoende av om man orsakar en olycka eller inte.

Gräver man ned tusentals gifttunnor i Teckomatorp och förorenar teckomatorpbornas
inandningsluft med skadliga ämnen går man däremot fri
från fällande dom. Detta emedan det för en fallande dom enligt brottsbalkens
paragrafer (vårdslöshet med gift, resp. miljöbrott) krävs att allmän
fara och konkret fara styrkes.

Detta är ofta en omöjlighet på grund av att många miljögifter har smygande
effekter — cancer, allergier, genetiska skador etc. — som visar sig
först oerhört lång tid efter det att sådana gifter släppts ut i miljön.

Kds vill därför att miljöbrott i brottsbalkens mening bevisföringsmässigt
skall jämställas med vårdslöshet i trafiken och/eller rattfylleri.

För en fällande dom för miljöbrott skall räcka att åklagaren styrker att en
icke tillåten förorening av miljön begåtts. Vad som är tillåtet i miljön är
angivet i miljöskyddslagens tillåtlighetsregler.

Rättshjälpen för enskilda i miljömål har urholkats ytterligare under den
gångna mandatperioden 1982—1985. Kds anser att den enskildes rättssäkerhet
på miljöområdet kraftigt måste förstärkas. Rättshjälpen skall täcka
miljöoffers skäliga kostnader, även för tekniska utredningar och annan
experthjälp. Samma sak gäller personer som drabbats av yrkesskada eller
läkemedelsskada.

Produktkontrollen

Kemikalieinspektionen — kontroll av miljö- och hälsofarliga produkter.

Enligt lagen om kemiska produkter som fr. o. m. 1 januari 1986 åligger

Mot. 1985/86

Jo776

9

det tillverkaren/importören att inför kemikalieinspektionen bevisa att en
vara är ofarlig för att den ska få marknadsföras.

Den toxikologiska dokumentation som ligger till grund för registrering
av bekämpningsmedel och andra kemiska preparat hos kemikalieinspektionen
härstammar vanligtvis från kommersiella testlaboratorier. Det har
under senare år avslöjats att flera av dessa laboratorier fuskat med testerna.
Djur som fått cancer av vissa preparat har bytts ut mot friska djur, analysprotokoll
har förfalskats m. m. Först när från statsmakten fristående miljöorganisationer
påpekat dessa missförhållanden har den tidigare produktkontrollnämnden
ingripit och stoppat preparat som registrerats på basis av
förfalskade undersökningsresultat.

Den toxikologiska dokumentationen som ligger till grund för registrering
av bekämpningsmedel och andra miljöfarliga varor, är inte tillgänglig för
allmänheten, de anställda i företaget i fråga eller miljöorganisationer med
hänvisning till gällande sekretesslagstiftning.

Efter tre år bör den nya kemikalieinspektionens verksamhet utvärderas.
Mycket talar för att ett självständigt produktregister som är mera tillgängligt
bör återinföras. I ett sådant sammanhang bör även sekretessreglerna
och verksamhetsformerna ses över.

Tillräckliga resurser till miljötillsynen

Den tillsyn över miljön som utövas av naturvårdsverket och länsstyrelsernas
naturvårdsenheter lider av svår resursbrist. Naturvårdsverkets chef Valfrid
Paulsson hävdar att det besparingskrav som regeringen ålägger verket
allvarligt urholkar möjligheterna att utöva en effektiv tillsyn av miljön. 50
anställda hotas av uppsägning. Samtidigt växer arbetsbelastningen på länsstyrelsernas
naturvårdsenheter snabbt, utan att man tilldelas tillräckliga
resurser. Många länsstyrelser har inte ens personalresurser för att kunna
sammanställa sina ofta alarmerande uppgifter och göra dem tillgängliga för
beslutsfattarna.

Det är dålig ekonomi att skära ned naturvårdsverkets och länsstyrelsernas
möjligheter att fullgöra de uppgifter riksdagen ålagt dem. Miljötillsynen
måste få alla de resurser som behövs för en effektiv tillsyn och undantas
från schablonmässiga besparingsprinciper.

Bevara de orörda älvarna

De outbyggda norrlandsälvarna är en oersättlig miljöresurs som måste bevaras.
Vattenkraftsutbyggnaden måste i stort sett vara ett avslutat kapitel
när 66 TWh-effekt har uppnåtts. Kärnkraftsavvecklingen används av intressenter
för mer vattenkraftsutbyggnad som argument för att exploatera
Piteå- och/eller Kalix älv. Torne älv har sällan debatterats eftersom den
delvis är en gränsälv. Av de större älvarna återstår också Vindelälven. Mycket
talar för att trycket för en utbyggnad av någon eller några av dessa älvar
kommer att öka ju närmare år 2010 vi kommer. Därför bör Kalixälven
redan nu klassas som nationalälv, eftersom den har flera unika kvaliteter.
Den rinner upp i Kebnekajse och Sjaunja och ingår i ett unikt vattensystem

Mot. 1985/86

Jo776

10

som utgörs av Kalix-, Kaitum-, Tärendö- och Torne älvar. Pajala och Gällivare
kommunfullmäktige har sagt nej till en utbyggnad av Kalixälven. Gällivare
har dessutom — på förslag av kds — uttalat sig för att Kalixälven
avsätts som nationalälv med sina biflöden och källvatten.

Avveckla kärnkraften

Folkomröstningens (1980) och riksdagens beslut att avveckla kärnkraften
måste fullföljas. En avvecklingsplan i syfte att avveckla kärnkraften till år
2010 skall därför snarast utarbetas.

Sveriges energipolitik skall i större utsträckning baseras på inhemska och
förnyelsebara energikällor. Kds syn på energipolitiken utvecklas i en separat
motion.

Hälso- och sjukvård

En stor del av våra sjukdomar är miljöbetingade. Sjukdomar i cirkulationsorganen
beror t. ex. i stor utsträckning på för stort intag av olämpliga fetter.
Lungcancer beror i huvudsak på rökning och andra luftföroreningar. Rent
generellt anses 80—90% av alla cancerfall vara miljöbetingade. Miljöbetingade
sjukdomar måste bekämpas genom miljöåtgärder — förbud för
cancerframkallande ämnen, ändrad kost osv. Vad gäller behandling av
uppkomna sjukdomar vill kds att sjukvården i större utsträckning skall
inriktas på s. k. biologiska/ekologiska läkemetoder. Hit hör givetvis stimulering
av kroppens egna läkekrafter genom kostomläggning och tillförsel av
olika spårämnen, vitaminer och mineraler.

1 dag satsar samhället ytterst begränsade forskningsmedel på den biologiskt
inriktade sjukvården. Enligt kds uppfattning bör i framtiden de medicinska
forskningsresurserna i större utsträcking inriktas på biologiska behandlingsmetoder.
Ansträngningar och resurser bör i vida högre grad inriktas
på hälsovård/friskvård. På utbildningssidan är det likaså angeläget att
sjukvårdspersonalen utbildas i s. k. biologisk medicin. Hälsorörelsens samlade
kunskaper skall speciellt beaktas inom morgondagens sjukvård. De
behandlingsmetoder som tillämpas vid landets hälsohem har mycket att
bidraga med för att utveckla svensk hälso- och sjukvård.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utarbeta ett
handlingsprogram mot försurningen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen utövar kraftigare
påtryckningar på Storbritannien för att minska svavelutsläppen och
upptar förhandlingar med berörda länder om införandet av miljötullar
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utarbeta en
avvecklingsplan för kemiska bekämpningsmedel och konstgödselkväve
för att uppnå biologiskt fullvärdiga giftfria livsmedel.

Mot. 1985/86

Jo776

11

4. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till ett förbud
för kemiska bekämpningsmedel i privata trädgårdar, parker och
kommunal mark som utnyttjas av allmänheten,

5. att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utarbeta förslag
till åtgärder mot dioxinfaran vid sopförbränning och riktlinjer
för ökad källsortering och återvinning av hushållssopor,

6. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till restriktivare
lag om förbränning av spilloljor,

[7. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till lag om
obligatorisk miljöskyddsförsäkring för alla som bedriver miljöfarlig
verksamhet,1]

[8. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till lag om
miljöfond för sanering efter miljökatastrofer där ansvarig inte längre
finns eller saknar ekonomiska resurser,1]

9. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förlängning av
preskriptionstiden för brott mot miljöskyddslagen från nuvarande
fem år till tjugo år samt förändring av bevisföringsreglerna vid miljömål
i enlighet med vad som ovan anförts,

10. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag till skärpning
av miljöskyddslagen och brottsbalkens 13 kap. 8 § i enlighet
med vad som anförts i motionen,

[11. att riksdagen beslutar begära att regeringen återställer rättshjälpen
för enskilda miljömål,2]

12. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om utvärdering av kemikalieinspektionens
verksamhet och tillgängligheten för produktregisteruppgifter,

13. att riksdagen beslutar förklara Kalixälven med dess källvatten
och biflöden som nationalälv, med ett skydd motsvarande nationalparkers,

14. att riksdagen beslutar öka anslaget för åtgärder mot försurningen
i budgetpropositionens nionde huvudtitel med 100 milj. kr. i enlighet
med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till principer om
miljöbistånd för att stoppa gränsöverskridande luftföroreningar vid
utländsk källa i enlighet med vad som anförts i motionen, samt att
besluta att anslå 200 milj. kr. för ändamålet.

Stockholm den 23 januari 1986
Alf Svensson (c)

Mot. 1985/86

Jo776

1985/86:L267.
!985/86:Ju722.

12