Miljökontroll av och forskning om Östersjön

Motion 1986/87:Jo743 Lennart Alsén och Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87: Jo743

Lennart Alsén och Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
Miljökontroll av och forskning om Östersjön

Runt Östersjöns kuster bor ca 75 miljoner människor. Samtliga dessa är i
varje fall i något avseende beroende av Östersjön. Ur rekreationssynpunkt
är Östersjön av helt central betydelse. En stor del av befolkningen i
kuststaterna tillbringar fritiden i direkt anslutning till Östersjön, med fiske,
segling, bad etc. Östersjöns betydelse för det svenska fisket har också ökat
under de senaste decennierna i takt med att fiskezonerna har utvidgats och
överfisket i Nordsjön har blivit allt allvarligare. För Sveriges del har också
tyngdpunkten i fisket numera förskjutits från Västerhavet till Östersjön,
och huvuddelen av det svenska fisket sker nu i södra och centrala Östersjön.

Miljösituationen i Östersjön är ansträngd. Under 1900-talet har situationen
i flera viktiga avseenden försämrats. Utsläppen av närsalter är mångdubbelt
större nu än för 50 år sedan. Detta har resulterat i mer eller mindre
permanent syrebrist i en stor del av Östersjön. Vad gäller miljögifterna är
situationen klart oroande i flera fall. Flera däggdjur och fåglar är redan så
gott som utrotade, och alltför ofta upptäcks ”nya” miljögifter. Helsingforskommissionen
har i sin senaste utvärdering (Helcom 1985, under publicering)
summerat de för närvarande allra viktigaste frågorna samt summerat
forsknings- och undersökningsbehoven för det närmaste decenniet.
Man konstaterar här bl. a. att situationen vad gäller närsaltökningen och
övergödningen samt vad gäller flera av de svårnedbrytbara gifterna långt
ifrån är under kontroll. Man säger vidare att beslutsunderlaget ofta är
mycket dåligt då alltför få relevanta långsiktiga undersökningar genomförs.

Sammanfattningsvis torde det stå klart för alla att Östersjön är ett
synnerligen hårt utnyttjat område om vilket vi dock vet alldeles för litet.
Vår uppfattning om tendenser i utvecklingen vad gäller fiske, annan biologisk
produktion, gifter etc. baseras alltför ofta på enstaka provtagningar
och i alltför få fall av omsorgsfullt planerade långsiktigt syftande undersökningar.

Undersökningar som syftar till miljökontroll måste baseras på systematiska
standardiserade undersökningar av bestämda parametrar. Det är ju
endast genom sådana väl genomförda långa serier av provtagningar på
samma platser som man med någon säkerhet kan uttala sig om eventuella
tendenser i utvecklingen. Vad gäller parametrar som syrgashalt, närsalter
och primärproduktion måste frekvensen av undersökningarna vara relativt
hög för att resultaten skall kunna användas i miljökontrollsammanhang.

En provtagningsfrekvens var fjortonde dag är nödvändig enligt de flesta
experter. Sverige är i detta avseende klart sämre än flera andra Östersjöstater,
t. ex. Finland, Polen, Östtyskland och Danmark (tabell 1). Dessa
stater följer utvecklingen i sina resp. havsområden betydligt bättre än vad
Sverige gör. Finland har exempelvis fyra s. k. intensivstudieområden med
provtagning var fjortonde dag runt sin kust, och Östtyskland fem, medan
Sverige utefter hela sin kust, från Haparanda till norska gränsen norr om
Strömstad, endast har en likartad station. Denna ligger i norra Östersjön
(Askö).

Tabell 1. Antalet nationella stationer i några Östersjöstater där biologiska och/eller
kemiska parametrar i vattenmassan följs på ett tillfredsställande sätt (provtagning
varannan till var fjärde vecka)

Sverige I

Östtyskland 5

Finland 4

Danmark 8

Totalt runt Sveriges kuster finns tre smärre områden vilka genom åren i
varje fall i något avseende har studerats relativt väl; Gullmarsfjorden vid
Lysekil, Norrbyn utanför Umeå och Askö i Stockholms södra skärgård.
Här har allvarliga försök gjorts att studera tendenser i ekosystemets utveckling.
I några avseenden är det kanske möjligt att utifrån dessa undersökningar
dra slutsatser för något större område. Baserat på nuvarande
kunskapsnivå är dock våra möjligheter till någorlunda säkra generaliseringar
mycket begränsade.

Vad som i detta sammanhang är helt uppenbart är att det för en stor del
av det svenska havsområdet saknas relevanta undersökningsserier. Mest
påtaglig är avsaknaden av intensivstudieområdet vid södra Östersjökusten.
Här finns ett par s. k. BMP-stationer (Biological Monitoring Program)
i utsjön vilka besöks ett fåtal gånger om året.

Dessa stationer har etablerats genom Helsingforskommissionens försorg.
Här registreras fysikaliskt/kemiska parametrar, närsalter, plankton
och bottenfauna. Problemet med dessa undersökningar är dock att de
utförs utan övergripande koordinering mellan staterna. Som en följd kan
vissa stationer på kort tid besökas av flera expeditioner medan andra
stationer kanske endast besöks ett par gånger per år.

Förutom bristen på koordinering av provtagningarna finns en brist på
fartyg att utföra arbetet på från svensk sida. Sverige har endast ett fartyg
(Argos) för dessa provtagningar och genom de stora avstånden kommer
därför besöksfrekvensen vid den enskilda stationen med nödvändighet att
bli låg. I stället borde mindre båtar stationeras på flera ställen utefter
kusten, för att oftare kunna besöka några få stationer i närheten.

Som nämnts ovan finns förutom vid Asköområdet i Stockholms skärgård
inget ytterligare s. k. intensivstudieområde i hela den resterande delen
av Östersjöområdet (svenska delen). Detta betyder att ingenstans söder
om Södermanland görs ett allvarligt försök att med relativt täta, regelbundna
provtagningar (varannan vecka) följa utvecklingen vad gäller syrehalter,
närsalter och biologisk produktion. Det skulle vara önskvärt med

Mot. 1986/87
Jo743

15

ett flertal stationer för ett sådant ändamål. Ett område som är centralt Mot. 1986/87
beläget på gränsen mellan centrala och södra Östersjön är Torhamnsområ- Jo743
det öster om Karlskrona. Detta område har föreslagits av naturvårdsverket
som ett intensivstudieområde. Ett annat viktigt område är Hanöbukten där
föroreningssituationen av vissa tecken att döma är speciellt ansträngd.

I detta sammanhang är det också viktigt att poängtera behovet av ett
forskningscentrum för studiet av Östersjön och dess miljö. Karlskrona
med sitt strategiska läge är här en ytterst lämplig plats att peka på.

Avslutningsvis bör understrykas att det internationella arbetet i Östersjön
måste förstärkas. Det gäller såväl undersökningar och miljöövervakning
som konkreta åtgärder för att minska föroreningstillförseln m. m. I
dag pågår ett samarbete inom ramen för Helsingforskonventionen, ett
samarbete som måste förstärkas. Kraftfulla svenska insatser på detta
område är nödvändiga.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan framförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om miljösituationen i Östersjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om miljökontroll av Östersjön baserad på systematiska
undersökningar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om inrättande av intensivstudieområden i södra
Östersjön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om bristen på fartyg för forskningsändamål,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om Karlskrona som centrum för miljöforskning i
Östersjön,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om kraftfulla svenska insatser vad gäller det
internationella samarbetet i Östersjön.

Stockholm den 26 januari 1987

Lennart Alsén (fp) Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Norsledts Tryckeri, Stockholm 1987

16