Miljöbrott och miljölagstiftningen

Motion 1988/89:Jo863 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo863

av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson
(båda c)

Miljöbrott och miljölagstiftningen

Centerpartiet har i olika sammanhang arbetat för att hänsyn till de
ekologiska sambanden tas i all verksamhet.

Hushållning med naturresurser och en god miljö skapar framtidsmöjligheter,
medan en miljöskadlig utveckling undergräver framtiden. Miljöpolitiken
måste ges stimulans, styrmedel och tydliga signaler för en utveckling som
skapar en uthållig produktionsförmåga.

Vad naturen tål

Såväl ekonomiska styrmedel som lagar och andra begränsningar är nödvändiga.
Centern har tidigare föreslagit, att miljölagstiftningen skall ses över för
att ge ett mer heltäckande skydd för miljön. Alla lagar och verksamheter
måste syfta till en utveckling, där vi utgår från naturens förutsättningar, vad
naturen tål. Detta bör ges regeringen till känna.

Så är inte fallet i dag. En mängd miljöfarliga ämnen släpps ut i naturen.
Varje dygn görs i Sverige utsläpp på 5 ton olja, 13 ton freon, 360 ton svavel,
38 ton bekämpningsmedel, 17 ton fosfor, 310 ton kväve, 4 800 ton koloxid
m.m.

En del utsläpp görs med tillstånd från länsstyrelserna eller koncessionsnämnden.
Andra utsläpp är enbart anmälningspliktiga medan de flesta
utsläpp sker utan att någonsin ha blivit prövade.

Tillståndsgivningen

Det är absolut nödvändigt att se över tillståndsgivningen. Tillståndskraven
måste skärpas så att fler ämnen görs tillståndspliktiga och hårdare krav sättas
vad gäller utsläppsgränser. Gamla tillstånd måste ses över och högre krav
ställas även på dem. Detta bör ges regeringen till känna.

Förbättrad teknik

Tillsynsmyndigheterna har visserligen redan i dag möjlighet att ompröva
givna tillstånd, men detta har utnyttjats i alltför liten omfattning. Omprövningsgrunderna
utökas nu, men det avgörande för effekten kommer att vara
om tillsynsmyndigheterna bevakar förändringar så att bästa möjliga teknik
utnyttjas. Detta bör ges regeringen till känna.

Miljöskyddsförordningen § 7

Kontrollen av miljöutsläppen bör vara kontinuerlig och återkomma med
korta mellanrum. Så sker inte i dag. Vi anser att kontrollprogrammen bör ses
över. Även om företagens egenkontroll utgör grunden i kontrollverksamheten
måste myndigheten fortlöpande följa efterlevnaden av tillstånden.
Särskilda resurser måste tillföras för att utnyttja bästa möjliga kontrollteknik,
som t.ex. Opsis för luftföroreningar. Vi anser att i kontrollprogrammen
måste prioriteras mätningar och analyser av ämnen och föreningar som ger
de allvarligaste effekterna på miljön. Miljöskyddsförordningens § 7 måste
ändras så att möjlighet ges för myndigheterna att prioritera ärendena utifrån
miljöeffekt.

Koncessionsnämnden

Vi vill också påtala behovet av att se över koncessionsnämndens sammansättning
och förstärka miljökompetensen inom nämnden.

Kontrollerbara utsläpp

I dag anges de mängder som ett företag har rätt att släppa ut av miljöfarliga
ämnen som ett riktvärde, vanligen en viss mängd per år. Tillåtna värden får
normalt inte överskridas, kan det heta. Finner man då höga utsläppsvärden,
kan de ansvariga påstå att detta inte är de normala värdena utan man brukar
ha lägre. Det är oerhört svårt att fälla någon för överskridande av ungefärliga
värden, riktvärden. Exakta gränsvärden som är juridiskt bindande vore
lättare att kontrollera men sådana anges i dag endast för ett fåtal ämnen.
Tillståndsgivningen måste bli mera precis och restriktiv. Därför bör ett
medgivande om att släppa ut miljöfarliga ämnen i stället anges som ett
gränsvärde för en begränsad tidsperiod t.ex. en dag.

Därmed uppnås en högre grad av säkerhet som leder till en ökad
rättssäkerhet också för den som ansvarar för berörd verksamhet. Gränsvärdena
ska anges som miljökvalitetsnormer utifrån vad naturen tål. Vad som
ovan anförts om kontrollerbara utsläpp bör ges regeringen till känna.

Miljöskyddslagen

Sedan miljöskyddslagens tillkomst för nära 20 år sedan har ca 100 fällande
domar avkunnats. Ingen har hitintills dömts till fängelse för enbart brott mot
miljön. Den genomsnittliga påföljden har varit 35 dagsböter. Dagsböter är
en vanlig påföljd för lindrigare brott som t.ex. snatteri. Av den tillgängliga
statistiken skulle man kunna tro att överträdelser mot miljöskyddslagen är
ovanliga och regelmässigt av lindrig art. Men av de avkunnade fällande
domarna framgår att företagen ofta under lång tid och upprepade gånger
orsakat skadliga utsläpp till mark, vatten och luft. Riksdagen har vid
upprepade tillfällen uttalat att brott mot miljöskyddslagen är allvarliga.

En viktig princip i ett rättssamhälle är att påföljden för ett brott ska vara
relaterat till brottets straffvärde. Ett allvarligt brott ska därmed åtföljas av en
mer ingripande påföljd än ett lindrigt brott. Grov misshandel och grov stöld

Mot. 1988/89

Jo863

9

leder också till mer kännbara påföljder för brottslingen än misshandel och
snatteri.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat att brott mot miljöskyddslagen
är allvarliga. Under åren har riksdagen också beslutat om ändringar och
tillägg i miljöskyddslagen i syfte att bekämpa miljöbrotten. Trots detta är
miljöbrotten enligt domstolspraxis i påföljdshänseende alltjämt likställda
med lindriga brott. Senast under förra riksmötet beslutade riksdagen om
ändringar i påföljdsreglerna för miljöbrott som träder i kraft den 1 juli i år.
Därmed bör situationen bli något bättre än för närvarande, eftersom
uppsåtliga brott normalt skall medföra fängelse. Men enligt vår uppfattning
är detta inte tillräckligt. Bl.a. behövs en än skärptare syn på miljöbrotten i
påföljdshänseende - det skall vara kännbart för den skyldige att förstöra
miljön - och vidare är det nödvändigt med större möjligheter till differentiering
vid bedömningen av överträdelser mot miljöskyddslagstiftningen. En
straffskärpning är nödvändig. En möjlighet är att överväga särskilda
straffskalor för normalbrott och ringa repektive grova brott. Bötesstraff
borde då reserveras för ringa brott. För normalbrott skall påföljden i princip
bli frihetsstraff. Däremot är det knappast motiverat, i vart fall inte i dag-att
inte ta sedvanliga individualpreventiva hänsyn. Villkorlig dom och kännbara
böter kan vara en lämplig påföljd om peronliga skäl talar mot frihetsberövande.

Miljöansvarig

I det dagliga arbetet med att utreda och beivra miljöbrott har det visat sig
vara svårt för åklagaren att fastställa vem som ansvarat för en viss
miljöförstörande åtgärd. Ansvarsförhållandena inom det misstänkta företaget
är ofta inte helt klara och sådana oklarheter måste undanröjas. Vi anser
därför att miljöskyddslagen bör kompletteras med en bestämmelse med
innebörden att en särskild miljöansvarig ska utses på varje företag som
sysslar med miljöfarlig verksamhet i sådan omfattning att koncessionsnämnden
utfärdat anvisningar för driften av företaget.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Vi har under flera år krävt att miljökonsekvensbeskrivningar ska göras
obligatoriska i alla ärenden av någon betydelse. Omfattningen av beskrivningarna
ska stå i rimlig relation till beslutets omfattning och eventuella
verkningar. Det är viktigt att arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar
bedrivs med stor öppenhet. En miljökonsekvensbeskrivning bör i skälig
omfattning redovisa de direkta och indirekta miljöeffekter som projektet kan
medföra, redovisa alternativa handlingssätt och miljöeffekter av sådana,
samt alternativet om åtgärden inte vidtas (nollalternativ). För att förbättra
möjligheterna att bedöma en planerad miljöfarlig verksamhet infördes 1981 i
miljöskyddslagen skyldighet för sökande i ett tillståndsärende att lämna en
beskrivning av miljöeffekterna av verksamheten. Detta krav har sedan inte
utnyttjats av myndigheterna annat än i undantagsfall. Vi vill nu vidga kravet
till att den sökande ska redovisa alternativa lösningar i miljökonsekvensbeskrivningarna
enligt lagens § 13.

Mot. 1988/89

Jo863

10

Utbildning

Antalet miljömål är litet. Under en 10-årsperiod har förundersökning inletts i
mindre än 200 fall. Erfarenheterna av miljömål är därför begränsade i de
enskilda åklagardistrikten, men även i åklagarregionerna och centralt.

En förundersökning kräver ofta att olika miljöexperter deltar i arbetet.
Förundersökningsledaren måste ha ingående kunskaper om de möjligheter
som står till buds avseende analyser m.m. och bör därutöver ha en ingående
kunskap i miljöfrågor.

Utbildningen hos både polisen och åklagarsidan har inletts, men måste
förbättras ytterligare vad gäller miljölagar och miljörätt. Detta bör ges
regeringen tillkänna.

Särskild statsåklagare i miljömål

De nuvarande förhållandena är otillfredsställande både för den som leder
förundersökningen och för den misstänkte. När det gäller andra komplicerade
frågor har samhället valt att tilldela en speciell åklagare uppgiften att leda
förundersökning och föra talan i domstol. Enligt vår mening bör miljörätten
behandlas på samma sätt. En särskild statsåklagare i miljömål bör utses.

Miljöombudsman

Samhällets kontroll av miljöföroreningar är bristfällig. Domstolarnas bevakning
av miljöbrott är också otillfredsställande. Med de ökade kunskaperna
om miljöriskernas betydelse för samhället och för enskilda människor anser
vi att inrättandet av en miljöombudsman skulle kunna göra en väsentlig
insats för miljövården och rättssäkerheten i vårt land. Myndigheter inom
miljövårdens område har till uppgift att skydda miljön ur samhällets
synvinkel och är därmed till gagn för den enskilde.

Personer som har drabbats av miljöskador har hitintills sökt hjälp hos
enskilda advokater och stiftelsen Miljöcentrum. Dessa gör ett värdefullt
arbete, men enskilda initiativ klarar inte att täcka det verkliga hjälpbehovet.
En sådan uppgift bör fyllas av en fristående miljöombudsman. Till denna
ämbetsmans tjänst bör knytas utredare, kanslipersonal och utredningsresurser.
Miljöombudsmannen bör ges möjlighet att själv föra talan i domstolar
och ge rekommendationer till myndigheter. Härigenom kan en miljöombudsman
fylla en viktig funktion för att förbättra miljövården.

Miljöorganisationernas överklagningsrätt

Det är angeläget att miljökunnandet och engagemanget i miljöorganisationerna
tas till vara. Vi anser därför att miljöorganisationer som uppfyller vissa
kriterier ska ha rätt att överklaga beslut om tillstånd och sådana frågor som
avses i § 8 andra och tredje stycket. För att ge erforderlig stadga åt systemet
bör regeringen fastställa vilka organisationer som ska få talesrätt. I dag finns
redan rätt till överklagande för kommuner och lokala arbetstagarorganisationer.

Mot. 1988/89

Jo863

11

Mot. 1988/89

Jo863

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att alla lagar och verksamheter måste syfta till en
utveckling där vi utgår från naturens förutsättningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av tillståndsgivningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förbättrad
kontroll av miljöutsläpp så som motionen förordar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av miljöskyddsförordningen, § 7,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning,

6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om
införande av gränsvärden i stället för riktvärden när det gäller
tillståndsgivning av miljöfarliga utsläpp,

7. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag rörande
effektivare beivranden av miljöbrott med särskilt beaktande av vad
som anförts i motionen om särskilda straffskalor för normalbrott
och ringa respektive grova brott,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljöansvarig vid företag som bedriver miljöfarlig
verksamhet,

9. att riksdagen beslutar införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar
i 13 § miljöskyddslagen i enlighet med motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildning i miljörätt för polis och åklagare,1]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av en
särskild statsåklagare för miljömål,1]

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av en
miljöombudsman,

11. att riksdagen beslutar ge miljöorganisationer rätt att överklaga
enligt § 8a miljöskyddslagen och i enlighet med vad som anförs i
motionen,

Rättshjälp i miljömål

En viktig princip är att garantera alla medborgare likhet inför lagen. Rätten
till juridiskt biträde är således väsentlig för att uppfylla denna rättsprincip.
När fråga om enskilt anspråk stödjer sig på miljöskyddslagen eiler miljöskadelagen
utgår f.n. inte rättshjälp. Centern har motionerat om rättshjälp i
miljömål. Motionen bifölls under våren 1988. Det är nu viktigt att rättshjälp
snabbt införs.

12

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om snabbt införande av rättshjälp i miljömål.

Stockholm den 24 januari 1989

lngbritt lrhammar (c) Marianne Andersson (c)

Mot. 1988/89

Jo863

1 1988/89: Ju302