Mikroföretagen och arbetsmarknadslagstiftningen

Motion 2001/02:A236 av Carl Erik Hedlund (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Fristående motion
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
2001-10-05
Numrering
2001-10-05
Hänvisningsförslag
2001-10-05
Utskottsförslag
2001-10-05
Granskning
2001-10-05
Registrering
2001-10-05
Hänvisning
2001-10-11
Bordläggning
2001-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett för små företag tidsbegränsat undantag från delar av arbetsmarknadslagstiftningen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av arbetsmarknadslagstiftningen.

Motivering

Det förefaller som om flertalet är överens om att den största potentialen för ökade anställningar finns hos små och mellanstora företag. Skall nya arbetstillfällen skapas är det absolut nödvändigt att detta sker i den privata sektorn. Sedan 1970 har inte några nya jobb skapats i den privata sfären. Detta är en direkt följd av hur regelverket för företagande ser ut. Under decennier har lagar och förordningar skapats utifrån storföretagens värld. Invändningar från de mindre företagen har negligerats. Småföretagandet har därigenom kommit att bli ett företagande i strykklass. Antalet nya företag sjunker därför, och det är oroväckande inför framtiden.

Svenskt näringsliv har en struktur som märkbart skiljer sig från flera av de övriga EU-ländernas. Vi har ett litet antal mycket stora företag, varav några tillhör de största i världen. Det är dessa företag som också svarar för en ansenlig del av exporten. Sedan länge är emellertid trenden att en allt större del av produktionen återfinns utanför Sveriges gränser. Detta är givetvis naturligt. Kundnärhet är ett viktigt konkurrensmedel. Storföretagens betydelse som stora arbetsgivare reduceras också genom den ständiga jakten på ökad produktivitet, också den naturlig. Utan ökad produktivitet kommer man snart att bli utslagen i den internationella konkurrensen.

Mot denna bakgrund blir det av utomordentlig betydelse att företagandet i stort inte motarbetas genom olika bestämmelser, skatter och lagar. Det är tillväxten i nya branscher och nya företag såväl som i etablerade företag i gamla branscher som kan skapa ökad ekonomisk tillväxt och möjligheter till en ökad efterfrågan på arbetskraft.

Nya marknadsförutsättningar som ställer kraftigt ökade krav på företagens specialisering och flexibilitet gynnar i sig småföretagare. Det är inte längre de långa seriernas standardisering som är allena saliggörande. Det är emellertid långt ifrån säkert att vi kommer att få uppleva en småföretagens renässans i Sverige.

Det är få av dem som i dag hyllar småföretagen som har insikten att det i själva verket är högst osannolikt att någon verklig nytändning kommer till stånd förrän villkoren för ny- och småföretagande förbättrats. Företagare i gemen vare sig vågar eller vill ikläda sig alla de risker som ligger i företagande – i synnerhet om det gäller att genom expansion öka risktagandet. Nyföretagandet sjunker också i så gott som hela landet.

Egentligen skall vi vara tacksamma för att nuvarande och nya tänkbara företagare resonerar på detta sätt. Skulle de, livligt påhejade av politiker och andra, satsa stort är vinstmöjligheten inte särskilt stor efter kostnader för skatter, administration av momsredovisningar, inlämnande av olika typer av uppgifter till myndigheter, förhandlingar med fack, med mera. Möjligheten att företagandet i stället skall resultera i en ordentlig förlust är överhängande. Det är inte heller orealistiska chanstagare som vi har behov av, utan företagare som kan kalkylera och bedöma risker på ett bra sätt.

Om man frågar en småföretagare vad som är viktigast att förändra för att han skall kunna tänka sig att expandera är svaret ofta: Avskaffa krånglet! Med det avses den uppsjö av bestämmelser, undantag och särkrav som finns i vår lagstiftning, och då inte minst i skatte- och arbetsmarknadslagstiftningen. För stora företag som har tillgång till expertis och specialavdelningar är det möjligt att någorlunda kunna hålla sig orienterad om vad som gäller på olika områden. För en småföretagare är det en omänsklig uppgift. Om man inte känner till hur regelverket ser ut, och om man samtidigt vet att minsta felsteg bestraffas hårt, är det naturligtvis inte underligt att småföretagen inte expanderar.

Eftersom lagstiftningen i allt väsentligt utgått från storföretagens värld är bestämmelserna ofta helt artfrämmande för de mindre företagen. Genom att för dessa mindre företag upprätta en ”frizon”, innebärande att företagen undantas från regelverken inom arbetsrätten, som utvecklats under de senaste decenniernas trepartsdialog mellan stat, fack och de större företagens företrädare, skulle ögonblickligen möjligheter öppnas för att tillvarata potentialen för tillväxt och nya jobb som finns bland de minsta företagen. En sådan legal frizon skulle kunna omfatta så kallade mikroföretag som har upp till tio anställda.

Småföretagen skulle även ges möjligheten att teckna individuella avtal med de anställda, om båda parter så önskar. Fackets möjligheter att tillgripa stridsåtgärder för att tvinga fram kollektivatal skulle starkt begränsas. Om en majoritet av de anställda inte önskar kollektivatal skall facket inte kunna förklara företaget i blockad eller vidta andra stridsåtgärder.

Det är inte lätt att se att någon annan enskild åtgärd än de här föreslagna har förutsättningar att få ett kraftigare genomslag ägnat att kraftigt minska arbetslösheten. Riksdagen kan inte skapa några nya jobb, inte heller regeringen. Men vi kan skapa regler och bestämmelser som underlättar företagande och vi kan undanröja sådant som hindrar utvecklingen. Det är vår skyldighet mot både nuvarande medborgare och kommande generationer att se till att Sverige åter blir en företagarnation med ett högt välstånd. För att nå detta mål måste företagandet i landet växa.

En invändning mot detta förslag om ”time-out” skulle kunna vara att det skapar en tröskeleffekt och att inget företag skulle vilja ha fler än tio anställda. Det är därför viktigt att man samtidigt föranstaltar om en genomgång av de arbetsmarknadslagar, som innebär direkta hinder för en expansion av sysselsättningen, så att konkurrensneutralitet mellan stora och små företag i detta avseende inte rubbas.

Under en kortare tid bör det emellertid gå att ha olika regler på arbetsmarknaden för stora och små företag. Detta inte minst med tanke på att nuvarande regelsystem i allt väsentligt har skrivits för de större företagen, och ingen eller mycket liten hänsyn tagits till de mindre företagens situation. De har tvingats anpassa sig under alltför lång tid, varför en provperiod på fyra år inte kan anses vara särskilt dramatisk.

Stockholm den 3 oktober 2001

Carl Erik Hedlund (m)


Yrkanden (2)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett för små företag tidsbegränsat undantag från delar av arbetsmarknadslagstiftningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av arbetsmarknadslagstiftningen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.