met. En arbetsfördelning kan vara rationell i hemmet likväl som i arbetslivet. Men ofta är det så att gemenskapen i framiljen ökar om man gör arbetsuppgifterna tillsammans. Och framför allt är det så att bra relationer inom familjen ofta underlättas om

Motion 1982/83:2058

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1982/83:2058

12

met. En arbetsfördelning kan vara rationell i hemmet likväl som i arbetslivet.
Men ofta är det så att gemenskapen i framiljen ökar om man gör arbetsuppgifterna
tillsammans. Och framför allt är det så att bra relationer inom
familjen ofta underlättas om ingen är helt beroende av den andra i någon del
av de vardagsbestyr som skall utföras.

Vi vill också understryka att en utveckling för männen i jämställdhetsavseende
i många avseenden minskar deas sociala och ekonomiska sårbarhet.
Fortfarande hamnar många män i socialt och ekonomiskt omöjliga situationer
därför att de inte kan reda sig med de enklaste vardagsbestyr såsom
matlagning, klädvård, städning osv. Dessa situationer uppstår vid skilsmässor
och dödsfall då de blir ensamma men också för de män som inte finner
någon partner att sammanbo med.

Förskolebarnen

Det är av central betydelse att barnen från de första åren får klart för sig att
det är av värde att alla har ansvar för de vardagliga bestyren i ett hem. Det är
också viktigt att barnen får klart för sig att varje individ, efter förmåga, har
ett grundläggande ansvar för sin egen försörjning.

I förskolan sker ett värdefullt arbete för att bryta upp förlegade könsfördomar.
Förskolepersonalen gör en värdefull insats för jämställdheten. Det
faktum att allt fler män arbetar inom förskoleverksamheten underlättar detta.
Barnens upplevelser och intryck har avgörande betydelse för värderingarna.
TV, litteratur och filmer bidrar ofta till att befästa förlegade könsfördomar.

Praktiskt taget alla barn deltar i organiserade aktiviteter utanför hemmet.
Förutom daghem och deltidsförskola kan det vara verksamhet av typ kyrkans
barntimmar, skogsmulleverksamhet, barngymnastik, andra idrottsaktiviteter,
aktiviteter i barnorganisationer osv. Enligt vår mening är det av stor
betydelse att i det fortsatta jämställdhetsarbetet pröva på vad sätt sådana
aktiviteter kan utvecklas så att de medverkar i strävan till jämställdhet. Härvid
bör särskilt beaktas möjligheten att engagera de hemmavarande föräldrarna
i olika barnaktiviteter.

Skolan

Skolan leder i dag fram till en yrkesutbildning för nästan alla. Just detta
förhållande har sannolikt varit den främsta kraften i jämställdhetsarbetet.
Men skolan har inte orkat bryta upp arbetsområdena. Eleverna väljer fortfarande
studie- och yrkesinriktning efter traditionella könsrollsmönster.

Enligt vår mening finns små möjligheter att ändra elevernas inriktning
utan att ha ändrat de underliggande könsrollsvärderingarna. Lärarnas attityder
i det vardagliga skolarbetet är avgörande. Det har visat sig vanligt att
lärare, helt omedvetet, lätt behandlar eleverna olika på grund av deras kön.
Könsrollsattityderna i det vardagliga skolarbetet måste därför ha en central

Mot. 1982/83:2058

13

roll i lärarutbildningen.

De motgångar som ofta noteras hänger bl. a. samman med att problemen
angripits med för stor iver och ambition och utan långsiktig strategi. Vi tror
att skolans viktigaste uppgift framför är att medvetandegöra eleverna om de
mänskliga begränsningar, som en anpassning till traditionella könsroller innebär
för deras del. Det är viktigt att i det fortsatta jämställdhetsarbetet
särskilt beakta skolans attitydpåverkan.

Arbetslivet

En traditionell uppfattning är att arbetslivet präglats av och för männens
karriärlusta. I all huvudsak är den uppfattningen fel. De allra flesta män
väljer yrken och arbetsområden där möjligheterna till avancemang är små.
Det är få av dem som väljer att bli snickare, murare, smed, svarvare,
skogshuggare osv. som avser att bli förmän, verkmästare eller att starta eget
företag.

Enligt vår mening har jämställdhetsarbetet hittills i alltför hög utsträckning
koncentrerats kring karriärmöjligheterna och alltför lite handlat om hur man
skall kunna förena de många vanliga jobben med ett ökat engagemang och
delaktighet i hemmet och familjens vardagsbestyr. Om en sådan utveckling
skall kunna ske på ett framgångsrikt sätt får den inte innebära ett avkall på
effektivitetskraven.

Inom vård och omsorg har arbetsmarknaden utvecklats i riktning mot
kortare arbetstid. Individernas strävan i denna del har nästan undantagslöst
varit relaterad till familjehänsyn. Enligt vår mening finns skäl att noga pröva
hur hela arbetsmarknaden skall kunna utvecklas med beaktande av alla människors
ansvar för hem och barn.

I det agrara samhället var barnen delaktiga i arbetslivet på ett helt annat
sätt än nu. Det storskaliga mönster som samhället byggts upp efter torde vara
ett större hinder för männens lika delaktighet än arbetets tid och karaktär.
En ökad decentralisering, en inriktning på småföretagsamhet och en ökad
närhet mellan arbete och bostad skulle innebära väsentliga framsteg i jämställdhetsarbetet
och öka männens ansvar och delaktighet i hemmen. Det är
viktigt att noggranna studier görs av dessa samband.

De äldre

Den arbetsuppdelning man haft i en familj kommer också att prägla rollerna
mellan makar efter pensionering. För många män innebär det att man
egentligen inte har någon roll alls. Mot den bakgrunden ser många fram mot
sin pensionering med rädsla.

Männens mycket utsatta position på äldre dar understryks särskilt om de
blir ensamma. Då kan ett hårt traditionsbundet liv hastigt omvandlas till
social misär. Inte bara från jämställdhets- utan också jämlikhetssynpunkt är
det nödvändigt se till att detta inte inträffar.

Mot. 1982/83:2058

14

Inom det frivilliga folkbildningsarbetet har pensionärscirklarna en central
roll. Också pensionärsorganisationernas verksamhet har stor betydelse för
att berika de äldres tillvaro. Enligt vår mening är det viktigt att stimulera
studieförbund och pensionärsorganisationer att aktivt arbeta för att männen
genom en egen hemmaroll i pensionärstillvaron är rustade om det värsta
skulle inträffa. Det är också viktigt att de sociala myndigheterna i samråd
med studieförbunden försöker bemästra situationen för nyblivna änklingar.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts om åtgärder till förmån för männen
inom jämställdhetsarbetet vad avser förskolan, skolan,
arbetslivet och de äldres situation,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en samlad
redovisning av jämställdhetsarbetet för män presenteras för
1983/84 års riksdag.

Stockholm den 25 januari 1983

PÄR GRANSTEDT (c)

GUNILLA ANDRÉ (c) ROSA ÖSTH (c)

GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle

15

Motion

1982/83:2058

Stig Gustafsson m. fl.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för statsanställda

Under de senaste budgetåret har de statliga myndigheternas förvaltningsanslag
schablonmässigt skurits ned med 2 %. Förfarandet upprepas i årets
budgetproposition. Effekterna av denna besparingsteknik börjar nu visa sig,
bl. a. i form av ökad arbetslöshet bland statsanställda.

Den besparing som man åstadkommer på detta sätt tål verkligen att diskuteras.
Visserligen minskas statsbudgetens utgiftssida - för vissa anslag men
samtidigt tvingas statsmakterna att anvisa för varje år kraftigt ökade
anslag till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa åtgärder kommer,
om den nuvarande besparingspolitiken fortsätter, att i ökad utsträckning
behöva riktas mot sådana som slagits ut från statlig anställning. Tendensen
kommer att bli mer och mer märkbar eftersom de statliga myndigheterna
som drabbas av nedskärningar numera inte har mycket mer att spara på än sin
egen personal. De som blir utslagna från sitt arbete blir, som situationen ter
sig på dagens arbetsmarknad, ofta helt hänvisade till olika typer av
beredskapsarbeten. Det finns fler exempel på hur myndigheter sagt upp
personal som senare återvänt till samma arbete - som beredskapsarbetare.

Även om den nuvarande årliga 2-procentiga minskningen inte kan fortgå
länge till är det ändå ofrånkomligt med framtida strukturomvandlingar och
rationaliseringar inom den statliga verksamheten. Men i ett läge då man med
säkerhet vet att personal som blir friställd inte kan få något annat arbete
måste staten uppträda som mönsterarbetsgivare. Det borde gå att ordna så
att flertalet av dem som drabbas av nedskärningar inom en myndighet kan få
arbete inom en annan. I dag saknas effektiva medel för sådana åtgärder.

Arbetet med att placera om statligt anställda försvåras av att parterna på
denna arbetsmarknad, trots flera års förhandlande, inte kunnat träffa ett
s. k. trygghetsavtal. Om ett sådant avtal inte kan träffas inför nästa budgetår
måste de nuvarande reglerna för omplacering av statligt anställda ändras så
att en verklig anställningstrygghet skapas. Även andra regler bör ses över och
ändras. Bl. a. bör statens arbetsmarknadsnämnd ges rätt att kunna fortsätta
och slutföra ett omplaceringsfall även sedan den statliga anställningen upphört.
Likaså bör samordningen av olika intressen från arbetsmarknadsnämnden,
arbetsförmedlingen och försäkringskassan ses över.