Medlemsomröstning före strejkbeslut

Motion 1988/89:A740 av Sten Andersson i Malmö (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A740

av Sten Andersson i Malmö (m)
Medlemsomröstning före strejkbeslut

Mot.

1988/89

A740-747

Sammanfattning

Motionären vill att inga beslut om en strejk får beslutas innan mer än hälften
av medlemmarna i en facklig organisation i en sluten omröstning så beslutat.

Dessutom anser motionären att huvudorsaken till strejkerna i Sverige
beror på den socialdemokratiska skattepolitiken, vilken tillsammans med en
misslyckad inflationspolitik, tvingar fram höga avtalskrav och därmed
konflikter.

Medlemsomröstning före strejkbeslut

Antalet konflikter i form av strejker har varit oroväckande högt på den
svenska arbetsmarknaden. Detta gäller både s.k. lagliga konflikter där
arbetsmarknadens parter iakttagit gällande regler i form av varseltider m.m.,
men också olagliga strejker, dvs. vilda.

Generellt kan det förmodas att effekten av de strejker som ägt rum under
senare år varit negativ, dels för direkt inblandade, dels även för samhället
totalt.

Räknar man på det ekonomiska utfallet av en strejk är det förmodligen
inte många som kan sägas ha vunnit något. Undantaget från detta är
antagligen ett fåtal anställda i enskilda företag som efter en vild strejk eller
hot om en sådan fått igenom krav av åtminstone kortsiktig betydelse. Det
stora antalet strejkande dvs. de som varit uttagna i strejk grundad på centrala
fackliga beslut är inga vinnare!

Dessutom är det ställt utom allt tvivel att samhället, alltså tredje man
drabbas negativt vid strejker. Detta gäller särskilt vid de strejker som
förekommit inom den offentliga sektorn. Då denna har som uppgift att ge
service till medborgarna är det självfallet omöjligt att strejka utan att
besvärliga konsekvenser uppstår. Det är pinsamt att höra hur fackliga
företrädare inom den offentliga sektorn talar om att man inte vill eller
kommer att skada tredje man.

Vad är då orsaken till antalet strejker? Undertecknad ser främst två skäl av
stor betydelse. För det första är det i dag lätt för en facklig organisation att
starta en strejk, som får stora samhällskonsekvenser, utan att den blir
ekonomiskt betungande för den strejkande organisationen. Det räcker
många gånger att ett litet antal medlemmar med s.k. nyckelroller tas ut i
strejk för att betydande effekter skall uppnås. Den under senare tid alltmer

1 Riksdagen 1988/89. 3sami. NrA740 747

använda metoden innebär att de fackliga organisationernas strejkkassor inte Mot. 1988/89
nämnvärt behöver belastas. A740

Den verkligt stora orsaken till antalet strejker är dock vår skatte- och
inflationspolitik och här bär socialdemokratin huvudansvaret. Tack vare
våra höga skatter och den ekonomiska politik som bedrivs har vi en inflation
och en prisökningstakt som tvingar fram höga avtalskrav. Den socialdemokratiska
skattepolitiken och de fackliga krav och avtal denna åstadkommer
är på sikt förödande för hela samhället. Vi kan inte år efter år ha en
inflation som oftast vida överstiger våra viktigaste konkurrentländers.

Fortsätter vi med denna politik riskerar vi att i framtiden inte kunna erbjuda
medborgarna en god ekonomisk och social trygghet. De stora förlorarna i ett
sådant läge är de med små eller medelstora inkomster. De rika och
välbärgade kommer däremot att klara sig bra i detta, fullt möjliga framtidsscenario
för vilket framför allt socialdemokratin bär det stora ansvaret!

Dessutom borde informationen i massmedia förbättras vad det gäller
företagens vinster och behoven av sådana. Alltför ofta skrivs och talas om
stora och rekordhöga vinster. Många får då uppfattningen att dessa vinster
som helhet betalas ut till aktieägarna. Inget kan vara mer felaktigt. Det
förhåller sig så att den absolut största delen av företagens vinster används till
investeringar för framtiden, vilka är av största betydelse och nödvändighet.

Vad kan då göras för att minska antalet strejker? Självfallet finns det inget
universalrecept, men det är viktigt att vi även prövar metoder och förslag,
vilka tidigare inte använts i vårt land.

Ett sådant förslag är att en facklig organisation inte får sätta i gång en
strejk, såvida inte mer än hälften av medlemmarna i en sluten omröstning så
beslutat. Ett sådant förslag innebär dessutom att medlemsdemokratin i de
fackliga organisationerna ges en reell innebörd. Nu kan ett mycket litet antal
personer i ledningen för en organisation besluta om en strejk. Enligt förslaget
i motionen är det i stället organisationens medlemmar som har det slutliga
avgörandet.

En annan fördel med förslaget är den, att både arbetstagare och
arbetsgivare förmodligen blir mer villiga att åstadkomma förhandlingsresultat,
varvid risken för strejk minimeras. Ty en konflikt kan bli lång och dyrbar
för båda parter i och med att organisationens medlemmar självfallet även
skall avgöra huruvida en strejk skall upphöra eller ej. En igångsatt strejk kan
således bli lång. Något som säkert inte någon är intresserad av.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om medlemsomröstning innan en facklig organisation
kan sätta i gång en strejk.

Stockholm den 23 januari 1989

Sten Andersson (m)
i Malmö

2