Medel ur jaktvårds- och viltskadefonden
Motion 1986/87:Jo754 Arne Andersson i Ljung och Arne Svensson (m)
Motion till riksdagen
1986/87 :Jo754
Arne Andersson i Ljung och Arne Svensson (m)
Medel ur jaktvårds- och viltskadefonden
I regeringens proposition 1986/87:58 om jaktlag m. m. läggs förslag beträffande
användning av jaktvårds- och viltskadefondsmedel för olika, delvis
utökade eller nya ändamål.
Jaktvårdsfonden är uppbyggd av de jaktvårdsavgifter som jägarna årligen
inbetalar för det s. k. statliga jaktkortet.
Viltskadefonderna tillförs de avgifter som jägarna betalar för fällda älgar,
kron- och dovvilt.
Tanken på införande av en särskild jaktvårdsavgift för att främja jaktvården
väcktes redan 1828 men realiserades först i lagen om rätt till jakt (1938).
Bestämmelserna om jaktvårdsavgift ändrades 1951. Främst innebar ändringen
att jaktkortet, som tidigare gällt för begränsade områden, nu blev
riksgiltigt. Influtna medel skulle dock även fortsättningsvis användas för
jaktvårdande åtgärder, huvudsakligen inom ramen för Svenska jägareförbundets
av 1938 och 1951 års riksdagar givna uppdrag att svara för ledningen
av det praktiska jakt- och viltvårdsarbetet.
I syfte att erhålla medel till ersättning av vissa skador, som förorsakas av
älg, har sedan år 1931 upptagits särskilda avgifter för fällda älgar. Ersättning
utgick från början enbart för skada på gröda i mindre jordbruk. Bidrag
har dessutom lämnats för att täcka vissa kostnader för älgvården. Avgiftsskyldigheten
har sedermera utökats att omfatta fällt kron- och dovvilt.
I nu föreliggande proposition föreslås avsevärt utvidgad användning av
medel ur jaktvårds- och viltskadefonderna. Bl. a. föreslås att följande kostnader
skall täckas med dessa medel:
o ersättning för skada på skog orsakad av klövvilt
o ersättning för skada på jordbruksgröda orsakad av vildsvin
o länsstyrelsernas kostnader för administration av jakten och viltvården
o förmedling av jakttillfällen
o åtgärder för att bevara hotade viltarter
o forskningsprojekt rörande däggdjur och fåglar av stort allmänintresse.
Propositionen föreslår också att jägarorganisationerna — främst Svenska
jägareförbundet — skall åläggas ökade arbetsuppgifter, dock utan att
några medel anvisas för de personalkostnader som kan förväntas följa av
detta uppdrag.
Jaktvårdsfonden förlorar enligt propositionen samtidigt en väsentlig intäkt
genom att bötesmedel för brott mot jaktlagstiftningen framdeles helt
skall tillföras statskassan. Enligt nu gällande regler fördelas dessa medel
lika mellan staten och jaktvårdsfonden.
Att bibehålla artrika och livskraftiga viltstammar är en angelägen uppgift
som starkt intresserar flertalet av landets medborgare. Huvudparten av detta
arbete utförs i dag av jägare i samverkan med markägarna. För att utföra
detta arbete betalar jägarna betydande belopp. De avgifter som jägarna
betalar till jaktvårds- och viltskadefonderna utgör en del — men troligen
inte ens en dominerande del — av dessa kostnader. Jägares och markägares
insatser för direkta viltvårdskostnader är utomordentligt stora. Medel ur
fonderna har dock en avgörande betydelse för att initiera och organisera
det viltvårdsarbete som sedan utförs av jägarna och markägarna på deras
respektive jaktmarker och som motiverar dessa att satsa egna pengar, men
framför allt kunnande och arbetskraft, för att nå ett gott resultat. Att jägarna
lyckas i sitt arbete är också till glädje för andra naturintresserade i landet.
Propositionens vidgade förslag beträffande fondmedlens användning
och samtidiga intäktsminskning innebär en avsevärd försämring av möjligheterna
att driva viltvårdsarbetet. Mot bakgrund av denna verksamhets
stora betydelse för vårt samhälle vore det rimligt att bidrag av allmänna
medel i stället tillfördes verksamheten. Således borde alla myndigheters
administrativa kostnader bestridas på annat sätt. Forskning om viltet av
större allmänintresse bör helt bekostas med anslag över statsbudget liksom
alla åtgärder för att rädda hotade djurarter. Även i fråga om ersättning för
vissa viltskador borde en annan fördelning kunna diskuteras.
Den kostnadsbelastning som åläggs jaktvårds- och viltskadefonden torde,
även om beloppet är svårberäknat, utgöra ett i förhållande till fondernas
omfattning betydande belopp. Även med en delvis annan målsättning beträffande
ersättning för viltskador på skog är en plan för kostnadstäckning
nödvändig. Sedan riksdagen fattat beslut i anledning av proposition 1986/
87:58 och i anledning därav lämnade motioner kan en klarare bild av kostnaderna
erhållas.
Vi anser följaktligen att riksdagen bör ge regeringen till känna att den
skall återkomma till riksdagen med förslag till kostnadstäckning med anledning
av riksdagsbeslut om nytillkomna kostnader.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen i tilläggsproposition eller i nästa
års budgetproposition återkommer till riksdagen med förslag om finansiering
av kostnader i anledning av proposition 1986/87:58.
Stockholm den 23 januari 1987
L. Arne Andersson (m) Arne Svensson (m)
i Ljung
Mot. 1986/87
Jo754
19
