Med de kommunala reningsverkens tillkomst har det vid dessa producerade slammet blivit ett växande problem. Metoden att tranportera ut slammet till särskilda depåer ute i naturen är behäftad med allvarliga risker för såväl grundvatten som sjöar och vat

Motion 1985/86:Jo789 Sten Sture Paterson m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo789

Sten Sture Paterson m. fl. (m)
Slam

Med de kommunala reningsverkens tillkomst har det vid dessa producerade
slammet blivit ett växande problem. Metoden att tranportera ut slammet till
särskilda depåer ute i naturen är behäftad med allvarliga risker för såväl
grundvatten som sjöar och vattendrag. Orsaken är de ur slammat utlösta
giftämnen, som i större eller mindre mängd kan ingå i det lakvatten, som från
depån söker sig bort och då antingen sipprar ned till grundvattnet eller via
ytvattnet kommer ut i bäckar, åar och sjöar.

Krav på rationalisering har lett utvecklingen mot allt större reningsverk.
Slammängderna från dessa blir betydande, ca 1 miljon ton/år i Sverige,
därmed också problemet hur man skall göra sig av med detta slam.
Depåuppläggningens risker gör att lokalbefolkningens och kommunernas
motstånd är hårt, när det gäller att upplåta mark för ändamålet. En andra
möjlighet är att utnyttja slammet som jordförbättringsmedel på grund av
dess innehåll av växtnäring. Då tillsätts ofta kalk. Med uppblandning med
bark säljs produkten som slamkompost.

Slammets värde för jordbruket är starkt ifrågasatt. Detta söker i huvudsak
sin bakgrund i dess produktionsbetingelser. Reningsverken löser med allt
större framgång sin uppgift att ta hand om förorenat vatten och att i
möjligaste mån rena detta innan det släpps ut i en recipient. Beroende på
anslutningsområdets näringsstruktur, ej minst industritäthet och typ av
industri, bestäms innehållet i reningens restprodukt, slammet. Detta senare
är en anrikningsprodukt, som i varierande grad innehåller miljöfarliga
ämnen, så som tungmetaller, PCB, PAH och ftalater.

De för jordbruket värdefulla växtnäringsämnena kväve och fosfor ingår till
endast en procent av den mängd avvattnat slam, som årligen alstras i Sverige.
I de övriga 99 procenten ingår de gifter och föroreningar, som ger anledning
att se på slammet som ett kemiskt avfall.

Undersökningar av slammet från Ryaverket i Göteborg visar på en
betydande förekomst av tungmetaller. Jämfört med ren jordbrukskalk
innehåller slammet 20 gånger mer bly, tio gånger mer kadmium, 75 gånger
mer koppar, 70 gånger mer kvicksilver, 16 gånger mer nickel och 40 gånger
mer zink. Ur jordbrukets synpunkt bör ifrågasättas om det är rätt metod att,
för att få ett kalkningsmedel, förorena ren kalk med slam i stället för att
använda ren jordbrukskalk som den är. Tillvägagångssättet har endast en
hållbar förklaring - att göra sig av med ett kemiskt avfall.

Slammets berikning med kalk är nödvändig för att förhindra att t. ex. bly,
kadmium och kvicksilver kommer in i jordbruksprodukterna. På sura jordar

tas metallerna upp i växterna och vandrar vidare i näringskedjan. Där
ph-värdet är högt binds metallerna till marken.

Den 25-tonsgiva per hektar som vart femte år läggs ut av ryaslam
innehåller akrylplast, järn- och aluminiumrester (0,8 viktprocent), gummipartiklar.
däckdubbar, asbest, förbränningsstoff, bensin och oljor (genom
dagvattenanslutning) samt lösningsmedel som bensen, xylen, fenoler, klorerade
kolväten m. fl. Dominerande bland dessa senare är bensen med
egenskaperna att vara starkt cancerframkallande, svårnedbrytbart samt
vandrande i näringskedjorna. En norsk analys av ryaslammet visar att i detta
koncentreras upp till 100 gånger cancerframkallande och mutagena klorerade
kolväten.

Det saknas forskning kring frågan hur alla dessa i små mängder förekommande
ämnen påverkar livsmedel, människor, djur och mikroorganismer,
mark. brunnarnas dricksvatten osv. Vad som är känt är att de med slammet
förs ut i ekosystemet.

Enligt undersökningar utförda vid lantbruksuniversitetet framgår att
väsentligt större mängder tungmetaller tillförs åkerjorden via slam än genom
handelsgödsel och luftnedfall. Av slamtillförda tungmetaller bortförs mellan
1 och 8 procent per år av den odlade grödan. Trots att slamspridning enligt
bestämmelserna endast får upprepas vart femte år innebär detta att
åkerjordens innehåll av tungmetaller ständigt ökar med varje spridning av
slam.

Sammanlagt ger slamhanteringen anledning till ett antal frågeställningar:

Förstörs åkerjorden successivt genom slamspridning? Uppskattningar har
gjorts som anger en årlig kvalitetsförsämring av jordbruksmarken motsvarande
100 milj. kr.

Hur kan slammet förändras från kemiavfall till ett växtfrämjande jordförbättringsmedel?
Möjligheterna till separering av industriutsläpp och dagvattenledningar
från spillvattenledningarna måste ingående studeras.

Vilken produktkontroll måste åläggas marknadsförarna av slam? För våra
matvaror och mediciner finns ett omfattande kontrollsystem. Våra växter är
också levande materia som måste skyddas mot förgiftade näringsämnen.
Bäst sker detta genom kontinuerliga odlingsförsök i de slamprodukter, som
skall släppas ut på marknaden. Sådana kärlförsök är införda vid en del
västtyska reningsverk.

Mäste ökade krav ställas på konsumentinformation om slammets hantering?
Nu säljs slamkompost som matjord och/eller kompostjord utan någon
som helst information om att den måste ”spädas ut” ca 2 500 gånger. Detta
innebär att 1 ton slam (torrsubstans) måste blandas med 2 500 ton matjord.

Är de av socialstyrelsen och naturvårdsverket på 1970-talet utformade
gränsvärdena för högt satta? Enligt nu tillgängliga analyser är så fallet, då de
inte förhindrar anrikning i marken av tungmetaller.

Naturvårdsverket och svenska vatten- och avloppsverksföreningen har drivit
ett stort upplagt utvärderingsprojekt (SWEP) rörande reningsverkens verksamhet.
Dess första slutrapport behandlar föroreningar som metaller,
organiska ämnen som är svåra att bryta ner samt bakterier. Rapporten
bekräftar förekomsten av de brister i slamhanteringen som finns sammanfattade
i frågeställningarna ovan. Vidare framhåller rapporten behovet av att
finna vetenskapliga och tekniska lösningar på ett flertal kvarstående problem
av stor betydelse för vår miljö.

Mot. 1985/86

Jo789

6

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående reducering av skadligt kemiavfall i slam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om bättre produktkontroll vid försäljning av slam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående ökade krav på konsumentinformation om
slammets hantering i konsumentledet,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lägre gränsvärden
för högsta tillåtna halt av tungmetaller i slam,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av fortsatt forskning rörande
slammets påverkan på ekosystemet.

Stockholm den 27 januari 1986

Sten Sture Paterson (m)

Arne Svensson (m) Ingrid Sundberg (m)

Mot. 1985/86

Jo789

7