med anledning av skr. 1998/99:96 Lägesrapport angående de regionala tillväxtavtalen

Motion 1998/99:N10 av Per Westerberg (m)

Tillväxtavtalen inget
huvudspår för tillväxt

Med regionala tillväxtavtal, som riksdagen beslutade om i
maj 1998, fogades ytterligare ett begrepp till den redan så
snåriga och svårgenomträngliga regionalpolitiken. Syftet
med tillväxtavtalen, att bättre samordna och utnyttja
regionalpolitiska resurser, kan synas sympatiskt men bygger
på den socialdemokratiska regeringens uppfattning att
ekonomisk tillväxt kan planeras och administreras fram.
Regeringen har uppenbarligen ingenting lärt av tidigare
genomförda experiment inom området.

Näringslivets medverkan i utarbetandet av avtalen, det s.k. partnerskapet,
är ett steg i rätt riktning men har den svagheten att bara vissa branscher och
vissa företagare är företrädda i samtalsgrupperna. I skrivelsen pekar rege-
ringen också på svårigheten att engagera näringslivet i avtalsarbetet. Det i sin
tur har medfört att det i första hand är näringslivets organisationer som
deltagit och inte aktiva företagare. Riskerna är påtagliga att mångfalden går
förlorad och därmed kommer tillväxtavtalen att bli ett trubbigt vapen i
kampen mot den höga arbetslösheten och det låga nyföretagandet i landet.

De regelförenklingar som eftersträvas måste genomföras med eller utan
tillväxtavtal. Småföretagardelegationens förslag till förenklingar för före-
tagandet är utmärkta förslag som redan borde ha genomförts. I detta instäm-
mer de företag från hela Sverige som lider av klumpig lagstiftning, snåriga
regler, höga skatter, problematisk riskkapitalförsörjning o.s.v.

För varje dag som går utan att resoluta förslag läggs om förenklade regler
för företagandet, försämrar det näringslivets förmåga att utvecklas och växa.
Detta till men för jobben och välfärden.

Den faktor som ofta förklarar skillnaden i regioners utveckling är före-
tagandets dynamik. Regioner med många små och medelstora företag upp-
visar ofta bättre resultat än andra regioner. Grunden för detta är att före-
tagandet skapar tillväxt i regionen och arbetslösheten minskar. Därför måste
företagarklimatet förbättras i vårt land.

För att Sverige ska få ett mer dynamiskt företagarklimat för fler riktiga
jobb krävs insatser på områden som i första hand inte tillhör den traditionellt
regionalpolitiska arenan. Det gäller skatter, arbetsmarknad, energipolitik,
Sveriges engagemang i EU, regelförenkling och kunskapsutveckling. På
samtliga dessa områden saknar regeringen en politik som stimulerar indivi-
den till att ta risker, förkovra sig och jobba mer. Det gäller såväl det
regionala som det nationella planet.

I stället för en generell stimulanspolitik, som grundas på förbättrade
konkurrensförutsättningar för näringslivet, fortsätter regeringen på den
inslagna vägen med selektiva företagsstöd, samtalsgrupper och treårsplaner.

Regeringen borde i stället för att hålla fast vid stöd och bidrag i olika
former byta till en mer framåtsyftande näringslivspolitik, inte minst mot
bakgrund av den avfolkning som nu sker runt om i landet. Nu går flyttlassen,
inte beroende på att människor vill flytta utan därför att det saknas jobb.
Under 1998 minskade befolkningen i 210 av landets 288 kommuner.
Samtidigt är det exempelvis brist på vissa sorters ingenjörer i över 60
procent av de svenska kommunerna. För Sveriges utveckling är det mycket
viktigt att kompetensen finns i och är spridd över landet, så att inte stora
brister uppstår på vissa håll. Resultaten av regeringens misslyckade politik
uppenbaras därmed med smärtsam tydlighet.

Erfarenheten visar att traditionell lokalisering och planeringspolitik i
mycket begränsad omfattning kan åstadkomma tillväxt och nya jobb. Det
höga skattetrycket och ett dåligt företagarklimat har gjort att de nya jobben
uteblivit. Därför måste politiken förändras och ges en inriktning mot en mer
generell stimulanspolitik på bekostnad av olika bidrag. Bidrag måste växlas
mot sänkta skatter. Särskilt viktigt är att små och medelstora företag ges
möjligheter att starta och växa.

Att öppna för konkurrens inom den offentliga verksamheten skulle i
många fall gynna kvinnors företagande och förbättra det regionala företagar-
klimatet. Regeringen bör tydligare markera kommunallagens regler så att
inte kommunala verksamheter konkurrerar med privata näringslivsinsatser.

Att goda allmänna konkurrensvillkor eller konkurrensneutralitet är den
viktigaste förutsättningen för företagande framgår med all önskvärd tydlighet
vare sig man talar med företagare i Gnosjö eller i Sorsele. I stället för bidrag
och stöd efterfrågas sänkta skatter. Därmed skulle regelsystemen minska i
omfattning liksom antalet handläggare som har att behandla bidragsärendena.
Krånglet och byråkratin med företagandet skulle minska och jobben öka.
Statlig regionalpolitik kan aldrig kompensera för bristen på en konsekvent
och slagkraftig tillväxtpolitik. Tillväxtavtal och företagsstöd har marginell
betydelse för den lokala företagaren när han har att brottas med höga skatter
och snåriga regler för företagandet.

Förutom att företagsstöd visat sig ineffektiva från tillväxtsynpunkt,
tenderar de att snedvrida konkurrensen mellan företag. Företag som inte
erhåller stöd riskerar att slås ut från marknaden. Kortsiktigt erhålls en
anställ-
ningseffekt i ett bidragstagande företag, men på sikt är det alltid företagets
konkurrensförmåga som avgör ifall företaget kan växa eller måste permittera
sin personal.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de regionala tillväxtavtalen.

Stockholm den 29 april 1999

Per Westerberg (m)

Karin Falkmer (m)

Ola Karlsson (m)

Ola Sundell (m)

Stefan Hagfeldt (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Sten Tolgfors (m)

Jan Backman (m)

Mikael Odenberg (m)

Olle Lindström (m)