med anledning av skr. 1998/99:63 En nationell strategi för avfallshanteringen

Motion 1998/99:MJ8 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

Inledning

Vägen till det ekologiskt hållbara Sverige handlar om att
utveckla ett modernt samhälle som utnyttjar högteknologiska
lösningar för att nå en hållbar tillväxt. Vi skall gemensamt
växla spår och ge den ekonomiska utvecklingen en hållbar
inriktning. Dit kommer man inte i första hand genom stora
centraliserade statliga program, utan genom ett livskraftigt
näringsliv och en väl fungerande marknadsekonomi. Att
forma en tydlig vision och gemensam färdriktning är viktigt
för att villkoren för företagande och investeringar ska bli
långsiktiga och inbjuda till satsningar på nya
kretsloppsanpassade lösningar.

Användningen av förnybara energislag och material är grunden för en
hållbar utveckling. Genom att återanvända varor och återvinna material kan
kretsloppet slutas. Konsumtion som skadar miljön måste successivt minskas.
Det är en utmaning för Sverige och övriga västvärlden att gå före och visa att
en hållbar livsstil går att förena med hög levnadsstandard.

Det ekologiska lyftet ska få Sverige att växa. Kretsloppsutvecklingen blir
drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och ett klimat för
företagande och innovationer. Kretsloppssamhället innebär en mäktig
förnyelse av varje del i samhället. Det är grunden för medveten resurs-
hushållning och för ökad användning av förnybara resurser, samt återvinning
av lagerresurser. Det kommer att stimulera forskningen, hela utbildnings-
samhället och den tekniska utvecklingen.

Strategi för
kretsloppsarbetet

Arbetet med att kretsloppsanpassa Sverige inleddes av
fyrpartiregeringen. Den socialdemokratiska regeringen
tappar nu tempo i den fortsatta kretsloppsutvecklingen. Inga
nya steg tas mot ökat producentansvar. Det framgår tydligt i
den lagda propositionen om nationell strategi för
avfallshanteringen liksom att det återstår en hel del att göra
för att nå de uppsatta målen för återanvändning, återvinning
och energiutvinning. Skrivelsen ger en bra bild av dagens
avfallspolitik med redovisning av dagsläget för de
produktgrupper för vilka producentansvar införts eller
diskuterats. Om ambitionen endast vore att redovisa
dagsläget vore detta en bra skrivelse. Ambitionen borde dock
vara högre för att skrivelsen ska förtjäna att kallas en
nationell strategi.

Regeringen ger tyvärr inte någon samlad beskrivning över hanteringen av
de stora materialflödena i samhället. Vad man redovisar är endast några
exempel på användning av metaller, plaster och papper. Övriga stora
materialflöden såsom sand och grus, olja, fosfor och livsmedel diskuteras
inte här. I skrivelsen finns få spår av de resonemang och överblickar som
Kretsloppsdelegationen presenterat på senare år, vilket visar att regeringen
inte till fullo förstått hur stor frågan om vår materialanvändning egentligen
är. Regeringen hamnar i skrivelsen i ett traditionellt soptänkande som saknar
de framåtsyftande linjer och förslag som är nödvändiga. Detta bör ges
regeringen till känna.

Regeringen lovar i skrivelsen, liksom vad gäller miljömålen, att
miljöproblemen skall vara lösta inom en generation. Ambitionen vad gäller
förorenade områden är densamma. Detta är ett stort löfte som kräver en
mängd konkreta åtgärder för att inte bara bli tomt tal. De metallmängder som
människan hittills spritt ut i naturen kommer att öka. Redan nu är problemen
stora med höga kvicksilverhalter i vattendragen, förorenad mark i tätorter
och långlivade naturfrämmande ämnesföreningar. Vad vi hittills fört in i
teknosfären genom olika varor är mångfaldigt större än de metallmängder vi
hittills släppt ut. När, var och hur de kommer att hamna i miljön är inte lätt
att förutsäga, men de är på väg dit.

Därför är det oerhört viktigt att nu ta tag i frågorna om vad vi kan göra för
att förebygga eller åtminstone bromsa en fortgående förorening av vår
omgivning. Vilken metallanvändning är förenlig med det uthålliga samhället
och vilka steg i riktning mot en uthållig användning ska vi ta redan nu? För
vilka metaller kan deponier för slutförvaring vara tvungna att förberedas? Ett
konkret resonemang kring frågor av detta slag borde ha funnits med i en
strategi värd namnet.

Avfall bör i första hand förebyggas, i andra hand återanvändas eller
återvinnas och som tredje alternativ energiutvinnas. Visst material måste
omhändertas för destruktion på ett säkert sätt. Materialåtervinning bör
prioriteras framför energiutvinning när detta är miljömässigt motiverat.

Den högsta tillämpade ambitionsnivån i någon av medlemsstaterna måste
vara utgångspunkt för det svenska arbetet i EU. Någon sänkning av
miljökraven ska inte accepteras. Det finns ett stort behov av att ta fram en
samlad strategi för kretsloppsanpassning inom EU, bl.a. för retursystem som
fungerar gränsöverskridande.

De återvinningsmål som beslutades 1997 uppfylls i flera fall bra. Vad
gäller insamling av returburkar av aluminium återvinns idag 90 % av de
svenska burkarna. Men det finns några stora brister inom aluminiumområdet.
För att det skall betalas ut en pant för burken krävs att burken ingår i det
svenska pantsystemet. Därtill kommer den stora mängd utländska burkar
som genom import finns på den svenska marknaden. Utländska burkar av
aluminium kan återvinnas inom det svenska retursystemet, dock utan pant,
medan burkar av stålplåt är hänvisade till insamling med övriga
metallföremål. Detta medför att de ofta slängs bland osorterat avfall, såvida
de inte, vilket är sällsynt, återvänder till ursprungslandet. Regeringen bör
lämna förslag på ett fungerande retursystem för utländska burkar. Detta bör
ges regeringen till känna.

Endast 12 % av övriga förpackningar av aluminium går in i retursystemet.
Den siffran måste ökas. Till problembilden hör bristen på metoder för att
hantera avfall av blandat material. Ofta är aluminium ett av materialen.
Typexempel på sådana varor är juiceförpackningar, youghurtburkar.
Regeringen bör tillsammans med producenterna finna förslag för att lösa
hantering av blandade material. Detta bör ges regeringen till känna.

När det gäller producentansvaret för returpapper når industrin idag längre i
sin återvinning än vad förordningen stipulerar. Företagen når 78 % och
förordningen kräver 75 %. Kravet 75 % har man haft sedan 1994. Det finns
efterfrågan på returpapper som råvara från bruken. Centerpartiet anser därför
att nivån bör höjas till 80 %. Detta bör ges regeringen till känna.

Istället för att använda det insamlade returpappret i Sverige importerar
bruken billigare papper från kontinenten, där papperet fortfarande är
subventionerat av taxor. I Sverige får då återvinningsföretagen signalen från
producenterna att ta bort en del containrar så att man inte får in så mycket
returpapper. Detta har återvinningsföretagen ännu inte gjort eftersom det får
till följd att allmänheten kan tappa förtroendet och intresset för att återvinna
tidningar. Erfarenhetsmässigt vet vi att det tar lång tid att bygga upp ett
raserat förtroende. Som läget är idag lagrar återvinningsföretagen returpapper
tills vidare. Även för wellpapp når nivån på återvinning över kraven. Idag
samlar man in 84 % medan det i förordningen krävs 65 %. Centerpartiet
anser att man bör höja nivån på wellpapp till 90 %. Detta bör ges regeringen
till känna.

Använda glödlampor är ett miljöproblem som inte är särskilt upp-
märksammat idag. De innehåller en liten mängd bly, och tillsammans blir det
avsevärda mängder som samlas på landets kommunala deponier. I en
kommun med ca 30.000 innevånare blir det årliga tillskottet av bly ca 118
kg. Alternativet till vanliga glödlampor är idag lågenergilampor. De som
finns på marknaden idag innehåller en viss mängd miljöskadligt kvicksilver,
men nya alternativ utan kvicksilver kommer. För de här lamporna finns det
en insamlingsorganisation. Under tiden man fortfarande använder vanliga
glödlampor med blyinnehåll är det nödvändigt att vidta åtgärder så att inte
dessa blymängder kommer ut i naturen. En insamlingsrutin eller annan
åtgärd behöver initieras för att de här miljöproblemen ska kunna minimeras.
Därför bör riksdagen hos regeringen begära förslag till hur insamling av
glödlampor ska lösas. Detta bör ges regeringen till känna.

Hela 39 % av hushållsavfallet deponeras fortfarande. Det finns en stor
potential för ökad materialåtervinning. Likaså för att öka den låga nivån på
endast 3 % som går till biologisk behandling av avfallet såsom rötning.
Fr.o.m år 2002 är det inte tillåtet för kommunerna att deponera brännbart
avfall och från år 2005 får man ej deponera organiskt avfall. Detta kommer
att kräva stora förändringar och investeringar. Stora delar av det avfall som i
dag deponeras kommer att återvinnas och användas på nytt eller genom att
energiinnehållet tillvaratas. Förbränning av avfall förutsätter klara riktlinjer
för vilka avfallsslag som bör ledas till vilken typ av anläggning.
Uppbyggnaden av anläggningar för rötning är kostsam för kommunerna och
bör stödjas med pengar från de resurser som regeringen avsatt i de lokala
investeringsprogrammen. Detta bör ges regeringen till känna.

Regeringen har dröjt med nödvändiga åtgärder på kemikalieområdet under
flera år. Centerpartiet har tidigare motionerat om förändringar på detta
område, bland annat vad gäller avvecklingen av PVC. Om det hade funnits
någon handlingskraft i regeringen hade åtgärderna redan varit genomförda.

Regeringen säger nu att det är angeläget att snabbt minska emissionerna av
ftalater från PVC-plast. Det gäller främst dietylhexylftalat (DEHP) eftersom
detta ämne är det vanligast använda och mest spridda i miljön av de använda
mjukgörarna. Begränsningsarbetet måste emellertid också inbegripa andra
mjukgörare. All användning av ftalater och andra mjukgörare med skadliga
hälso- eller miljöeffekter säger regeringen ska avvecklas på frivillig väg.
Samtidigt menar regeringen att Sverige är en för liten marknad för att kunna
införa särkrav riktade mot produkter som i dag tillverkas av PVC. Det anser
Centerpartiet vara en alltför svag hållning.

Begränsningsarbetet ska naturligtvis även föras på internationell nivå som
regeringen säger, men det bör inte hindra Sverige från att gå före med
lagstiftning. En snabb avveckling är nödvändig för att stoppa miljö- och
hälsoskadorna orsakade av de giftiga medlen och för att få industrin att
övergå till de miljövänliga alternativ som finns. Genom att använda
administrativa styrmedel finns flera exempel på att en omställning till
miljövänliga alternativ är möjlig långt tidigare än industrin hävdar. En aktiv
påverkan på industrins omställningstakt gäller även om tillverkarna finns i
andra länder. Vad ovan anförts om en avveckling av PVC bör ges
regeringen till känna.

I det moderna samhället används en mångfald av elektroniska produkter.
Inte minst datorer, som på kort tid blir utbytta på grund av
teknikutvecklingen, ger en stor mängd avfall. I dessa produkter finns ett
flertal material, både farliga och värdefulla metaller, som bör återvinnas.
Enligt skrivelsen avser regeringen att införa producentansvar för uttjänta
elektriska och elektroniska produkter i Sverige och ett förbud mot
deponering, fragmentering och förbränning av elektriska och elektroniska
produkter om de inte behandlats av en certifierad förbehandlare. Inriktningen
är rätt, men utredning och beslut hastar då marknaden växer kraftigt. Ett
producentansvar för elektroniska och elektriska produkter måste snarast
införas. Detta bör ges regeringen till känna.

Regeringens passivitet leder till att Sverige är på väg att tappa positionen
som föregångsland på miljöområdet. Sverige riskerar att missa de positiva
möjligheter som en utveckling mot ett ekologiskt samhälle för med sig. Den
kraftiga expansionen inom den miljörelaterade företagssektorn riskerar att
avta. Resultatet blir försämrad ekonomisk tillväxt och färre nya
arbetstillfällen.

De övergripande miljömålen ska fastställas av riksdagen, som då får ett
klart ansvar för kontinuiteten. Men det är delmålen som, genom att vara
riktmärke för miljöarbetet i näringsliv, kommuner och föreningar är av störst
betydelse. Delmålen bör därför likväl antas av riksdagen. Ett centralt krav är
att målen måste vara mätbara och tidsbestämda. Ju mer akuta
miljöproblemen är desto kortare bör delmålens tidsperiod vara. Det är viktigt
att man kan göra återkoppling till målen vid utvärderingar och att de fungerar
tillsammans med de styrmedel och andra miljöinstrument som brukas.
Uppföljning bör ske genom gröna nyckeltal i budgetarbetet. Detta bör ges
regeringen till känna.

En miljöombudsman bör inrättas för att förbättra medborgarnas rättigheter
och möjlighet till inflytande i miljöfrågorna. En miljöombudsman skulle
genom sin roll komplettera miljöorganisationer och andra ideella
organisationers arbete och stärka deras rätt att föra talan vid domstol. Detta
bör ges regeringen till känna.

Miljöprinciper

Den moderna miljöpolitiken bör vägledas av några
grundläggande etiska och politiska värderingar. Det finns ett
flertal principer varav följande är viktigast.

Kretsloppsprincipen innebär att samhället måste formas så att vi inte bryter
naturens egna kretslopp. Kretsloppen ska slutas så att flödena begränsas och
inte orsakar oacceptabla miljöskador på kort eller lång sikt. Vissa
miljöfarliga ämnen måste helt tas ur kretsloppet, dvs kretsloppet måste
avgiftas.

Försiktighetsprincipen säger att extra varsamhet måste råda just för att
konsekvenserna av ingrepp i naturen är svåra att förutse. Frånvaro av exakt
och vetenskapligt bevisad kunskap får inte bli en förevändning för att vidta
åtgärder då vi befarar svåra skador på naturen.

Utbytesprincipen eller substitutionsprincipen med krav på att välja det
miljövänliga alternativet omfattar all hantering och alla metoder för
framställning. Det ger möjlighet till utveckling av miljöanpassade alternativ
och utfasning av miljöfarliga produkter.

Förorenaren betalar (Polluter Pays Principle) innebär att den som direkt
eller indirekt förorenar eller skadar miljön själv måste stå för de
samhällsekonomiska kostnaderna. Det är inte acceptabelt att överlämna dem
till nästa generation. Betalningen kan ske genom förebyggande åtgärder,
skatt på utsläpp eller återställande av skador som uppstått i naturen.

Dessa miljöprinciper är centrala i en utveckling mot ett hållbart samhälle
och måste vara grunden i regeringens miljöpolitik. Detta bör ges regeringen
till känna.

Nyheter i skrivelsen

Regeringen presenterar i skrivelsen två nya förslag till
förändringar vad gäller avfall. En anmälningsplikt avses
införas för import av avfall på grön avfallslista mellan EU:s
medlemsländer. Centerpartiet anser att förslaget är bra då det
ger myndigheterna bättre förutsättningar att kontrollera det
importerade avfallet och därmed få större säkerhet i att det
inte är blandat med farligare avfall. Dock bör strävan vara att
minimera importen av avfall mellan länderna med hänsyn till
transporternas miljöbelastning etc.

Regeringen föreslår även ett tydliggörande i lagstiftningen om självför-
sörjandeprincipen för transporter av avfall vid bortskaffande. Farligare avfall
från gul och röd EU-lista bör enligt regeringens strävan inte exporteras eller
importeras. Centerpartiet betonar vikten av att sådan handel inte sker som en
del i regelmässig handel. Transporter av farligt avfall mellan länder utgör
stora miljö- och hälsorisker och ska därför i möjligaste mån förhindras.
Frågan om självförsörjandeprincipen måste regeringen aktivt driva i EU-
samarbetet, likaså hindrande av handel med farligt avfall. Med hänvisning
till vad som framställts ovan biträder Centerpartiet förslagen.

Företagens roll

Miljöarbetet drivs inte längre enbart, eller kanske ens främst,
framåt av lagar och myndighetskrav. En stor del av initiativet
har övergått till andra än staten. Konsumenterna ställer
exempelvis miljökrav på företagen och företagen
konkurrerar miljömässigt med varandra.

Företagen bör uppmuntras att fortsätta utvecklingen av miljölednings-
system, livscykelanalyser, produktinformation och andra redskap för hållbar
produktion och konsumtion. En klok och framsynt politik i kombination med
ett livskraftigt och innovationsinriktat näringsliv erbjuder stora framtids-
möjligheter. Miljöhänsyn och handelsintressen kan komma i konflikt med
varandra på flera sätt. Dels kan produkten i sig vara skadlig ur miljösynpunkt
vid konsumtion när den tjänat färdigt. Dels kan tillverkningsprocessen vara
miljöförstörande. Därtill kan olika miljönormer skapa ojämlika konkurrens-
villkor. Det finns därför ett stort behov av att se över relationen mellan
handels- och miljöregler. Dessa två politikområden måste samspela i en
strävan att uppnå en hållbar utveckling. Detta bör ges regeringen till känna.

För att få med de enskilda individerna i kretsloppsarbetet är det viktigt att
det är enkelt att agera miljövänligt. Tillgängligheten till miljöstationer för
att
lämna avfall och servicen hos miljöbolagen för omhändertagande av avfall
måste vara god. Lagstiftningen för producentansvar och för avfallshantering
gäller för hela landet. Idag finns brister i detta om än av olika karaktär, i
såväl norra Sveriges glesbygd som i storstäderna. Dessa brister är det viktigt
att komma till rätta med.

Producentansvar är ett medel för att nå det hållbara samhället. Det gäller
att tänka efter före. Man kan lätt fastna i sopsortering och problematik kring
efterbehandlingen. Lösningen på avfallsproblemet är att inte skapa något
avfall. Endast genom att producenterna ser på vilken typ av och mängd avfall
deras vara kommer att bli efter användande och minimerar den volymen, får
producentansvaret konkreta resultat.

Kretsloppsdelegationen har utformat ett förslag till producentansvar för
uttjänta varor som skulle ge drivkraft till en kretsloppsanpassad produkt-
utveckling, och som samtidigt är konkurrensneutralt. (Producentansvar för
varor, 1997:19).

Producentansvaret bör även medföra informationsplikt. Producenten skall
vara tvungen att lämna information om vilka material och ämnen som
varorna innehåller. Upplysningar skall också ges om förhållanden av
betydelse för att bedöma möjligheterna att demontera och materialåtervinna
varorna. Producenterna ska även informera om sina varors innehåll av
stoppämnen, dvs. dels organiska av människan framställda ämnen som är
både långlivade och bioackumulerbara, dels metallerna kadmium, kvicksilver
och bly. I ett nästa steg bör producenterna även informera om andra avveck-
lingsämnen, dvs. ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande
eller hormonstörande.

För att se till att producenterna tar sitt ansvar ska det finnas en ekonomisk
garanti i form av en försäkring för varorna redan när de sätts ut på
marknaden. Det garanterar att även oseriösa producenter, som bara finns på
marknaden en kort tid, tvingas ta ansvar för sina produkter när de är uttjänta.
Tanken är att försäkringen skall administreras av privata försäkringsgivare.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en lag om generellt
producentansvar i enlighet med kretsloppsdelegationens idéförslag. Detta bör
ges regeringen till känna.

Grön närings- och
skattepolitik

Det är hög tid för Sverige som land att forma en stark grön
näringspolitik med tydliga gemensamma mål och visioner.
Det kräver ett grundläggande samförstånd mellan stat,
näringsliv, forskarsamhälle, kommuner,
intresseorganisationer och medborgare. Nya stora
möjligheter för arbete, ekonomisk utveckling och bättre
miljö och livskvalitet ligger framför oss.

Staten kan använda flera instrument för att förstärka den önskade
utvecklingen. Till en början bör skatte- och avgiftssystemet stegvis förändras
så att miljökostnaden blir synlig i priset på marknaden. Vidare bör reglerna
kring den offentliga upphandlingen stödja introduktion av ny miljöteknik.
Den offentliga sektorn upphandlar årligen produkter och tjänster för 200-250
miljarder kronor. Staten bör föregå med gott exempel vad gäller miljökrav i
offentlig upphandling. Regeringen bör vara pådrivande inom EU för att
förändra upphandlingsdirektiven så att det blir möjligt att ställa offensiva
miljökrav vid offentlig upphandling. I direktiven till utredningen om
offentlig upphandling bör uppdras att klargöra hur miljökrav får ställas vid
offentlig upphandling, t.ex. möjligheterna att ställa krav på att produkter som
köps in uppfyller kriterier för miljömärkning. Detta bör ges regeringen till
känna.

Producentansvaret bör utvecklas ytterligare för att stimulera till nya och
innovativa lösningar. För att utvecklingen ska få verklig kraft måste också de
små företagen bli en del i kretsloppsomställningen. För de mindre företagen
är bristen på kapital och rätt kompetens de största hindren för en miljödriven
teknikutveckling.

Ökad tillgång till kapital för kretsloppsinvesteringar kan dels skapas
genom ökad kompetens i befintliga institutioner för kapitalförsörjning, såsom
ALMI och sjätte AP-fonden. En annan möjlighet är att skapa särskilda
resurser för att stimulera investeringar i nya kretsloppsanpassade lösningar
såsom under senare år skett med stöd av Centerpartiet. Detta bör ges
regeringen till känna.

I en tid med hög arbetslöshet och uppenbara miljöproblem anser
Centerpartiet att den självklara strategin är att sänka skatten på arbete och
öka skatten på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. På
så vis kan fler människor få jobb samtidigt som vi stimulerar en effektivare
resursanvändning och kretsloppsanpassad produktion.

Miljöstyrande skatter är ett verkningsfullt instrument för att bidra till en
effektivare resursanvändning och ett långsiktigt hållbart samhälle. På sikt
kan skatteväxling från arbete till naturresurser och miljöpåverkan leda till ett
radikalt annorlunda förhållande mellan olika produktionsfaktorer. Vad som
ovan sagts om skatteväxling bör ges regeringen till känna.

Arbetsmiljön i
kretsloppsarbetet

Kretsloppsarbetet är viktigt för att vi ska kunna utveckla det
hållbara samhället. En del i denna utveckling som på senare
tid kommit i skymundan är arbetsmiljöproblem i samband
med detta arbete. Sedan länge vet vi att arbetsmiljöfrågorna
när man hanterar förbrukat material är svåra att lösa.
Påverkan av skadliga ämnen har inte alltid beaktats i
tillräcklig mån vid olika verksamheter inom
kretsloppsarbetet. Det är mycket viktigt att ett väl
fungerande kretsloppsarbete och en god arbetsmiljö går hand
i hand.

Några problem som direkt visar sig är innehållet i sopor och avfall, t ex
mögel, kvicksilver, kadmium och asbest. Ibland kan bara valet av metod för
omhändertagandet lösa problemet. Att låta användarna av olika material
själva sortera i olika fraktioner och att sorteringen sedan sker maskinellt
innebär mindre påfrestningar på dem som hanterar avfallet än om någon
människa ska stå och sortera olika fraktioner av avfall. Att helt undvika
problemen är inte möjligt men arbetarskyddsfrågorna måste i varje enskilt
projekt beaktas, kostnader för skyddet tas med i kalkylerna och
tillsynsmyndigheten måste vara uppmärksam på problem. För att få ett bättre
begrepp om vilka problemen och kostnaderna är inom området och hur dessa
ska finansieras bör en inventering snarast genomföras och regeringen
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Detta bör ges regeringen
till känna.

Resurseffektivisering

Jordens befolkning ökar dramatiskt. Om den rika delen av
världen ska kunna behålla sin levnadsstandard i framtiden
och om uttaget av naturresurser samtidigt skall ske på ett
hållbart sätt måste resurseffektiviteten öka drastiskt. Vi
måste få ut mer nytta av varje insatt resurs. Enligt vissa
beräkningar måste vi överslagsmässigt bli tio gånger
effektivare, vilket gjort faktor 10 till ett begrepp. Det finns
med i FN:s dokument från konferensen om miljö och
utveckling och har fått bred uppslutning. Det handlar alltså
om att utföra lika mycket med bara en tiondel av den energi
och det material vi idag använder.

Med faktor 10 sätts utveckling, ny teknik och rättvisa i fokus och man
lyfter möjligheterna med ökad naturresursproduktivitet. Det handlar inte om
att sätta begränsningar på produktionen utan tvärtom om en utmaning för
näringslivet att finna nya innovativa lösningar och öka effektiviteten. Både
företaget, kunderna och miljön kan bli vinnare.

Effektiviseringskraven på olika typer av resurser skiljer sig i praktiken
starkt åt. I vissa fall krävs mindre, andra gånger mycket mer, än en faktor 10
för att nå en hållbar utveckling. Det väsentliga är att inrikta utvecklingen mot
en effektivare resursanvändning. Begreppet faktor 10 ger en uppfattning om
vilken utmaning vi står inför.

Regeringen bör enligt Centerpartiets mening utreda och formulera förut-
sättningarna för ett svenskt arbete vad gäller forskning och teknikutveckling i
syfte att anpassa samhället till faktor tio. Detta bör ges regeringen till
känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
återkomma med mer framtåtsyftande miljöpolitiska förslag i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omhändertagande av utländska aluminiumburkar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omhändertagande av blandade material,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjd återvinningsnivå på returpapper till 80 %,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjd återvinningsnivå på wellpapp till 90 %,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insamling av glödlampor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandling av hushållsavfall och stöd för
anläggningsinvesteringar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om PVC,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett snart införande av producentansvar på elektroniska produkter,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mätbara miljömål,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundläggande miljöprinciper,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om relationen handel och miljö,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lag om generellt producentansvar,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentlig upphandling,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulans till kretsloppsinvesteringar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmiljön i kretsloppsarbetet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurseffektivisering och faktor 10.

Stockholm den 24 mars 1999

Eskil Erlandsson (c)

Sven Bergström (c)

Åke Sandström (c)

Birgitta Carlsson (c)

Viviann Gerdin (c)