med anledning av skr. 1997/98:74 Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza

Motion 1997/98:U24 av Yvonne Ruwaida (mp)

Det palestinska folket har drabbats hårt av världssamfundets olika beslut att ge det likaledes hårt drabbade judiska folket ett nationellt hem i Palestina1. Genomförandet av en omfattande judisk kolonisering av Palestina och upprättandet av en judisk stat, Israel, har förvandlat palestinierna till flyktingar eller ockupationsoffer. Det är uppenbart att den långa, ödesdigra kampen mellan judar och palestinier om samma territorium aldrig hade kunnat leda till så förödande konsekvenser för palestinierna som blivit fallet utan aktiv, destruktiv medverkan från en rad europeiska nationer, såväl i form av kolonialt förtryck av palestinierna som i form av antisemitism och folkmord på judar. Eftersom flertalet av de stater som bär ett tungt ansvar för utvecklingen numera är medlemmar i EU är det rimligt att Europeiska unionen påtar sig ett särskilt ansvar för att bistå palestinierna när de nu äntligen får möjlighet att i ökad utsträckning bestämma över sitt eget öde.

Särskilt viktigt är kraftfullt stöd till Palestina i ett läge där fredsprocessen är akut hotad av fredsmotståndare på båda sidor. Den onda cirkeln, som innehåller såväl en judisk fanatikers massaker på bedjande palestinier i Hebron häromåret som islamiska självmordsattacker mot israeliska civila under de första månaderna av 1996, måste brytas. I det sammanhanget kan en heltäckande biståndsstrategi från EU:s sida spela en viktig, fredsskapande roll.

Medelhavsinterimsavtalet kan bidra med utvecklingsmöjligheter för EU:s medlemsstater och de palestinska ockuperade områdena. Israels politik som påverkar den ekonomiska och sociala utvecklingen och de mänskliga rättigheterna minskar de potentiella fördelarna och bryter mot internationell rätt. Internationella och bilaterala handelsavtal kan dock bidra till att skapa förutsättningar för fredsprocessen i Mellanöstern.

Avstängningarna, bristen på rörelsefrihet, kränkningar av mänskliga rättigheter och Israels kontroll över naturresurser på Västbanken, i Gaza och östra Jerusalem har förstört den ekonomiska och sociala strukturen i det palestinska samhället. För att Europa-Medelhavsinterimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza ska ha en möjlighet att verka bör man dra ett samband mellan EU:s Medelhavsavtal för både Israel och ”Palestina” så att man kommer åt israelisk politik på ockuperat område som hämmar handeln och den ekonomiska utvecklingen.

Den palestinska ekonomin är beroende av jordbruks- och fiskerinäringen. Avtalets kvoter är till för att skydda EU:s jodbruks- och fiskerinäring. Konsekvensen kan bli att palestinierna bara kan exportera en del av det de har gjort tidigare och skulle kunna göra. De kvoter man tillåter är inte tillräckliga för att kunna utveckla den ekonomiska utvecklingen och bidra till att gynna fredsprocessen. Därför är det nödvändigt att öka dessa kvoter i Europa-Medelhavsinterimsavtalet.

Israel har i sitt Europa-Medelhavsavtal tillåtelse att exportera varor förmånligt som innehåller 10 % importerade varor. Importen sker huvudsakligen från bosättningarna i Gaza och på Västbanken. Dessutom döljer sig ibland bakom israelisk ursprungsmärkning produkter tillverkade i Gaza och på Västbanken. Naturligtvis bör export från Israel bara ske med israeliska produkter och efterlevnaden av detta måste skärpas. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels gränser, dvs exklusive landområdena som ockuperades år 1967. För att Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza ska ha någon verkan bör frågan vad som är israelisk ursprungsmärkning lösas.

En folkrättslig intressant frågeställning i samband med handelsavtal både med PLO och den palestinska myndigheten och med Israel är om Israel som ockupationsmakt har rätt att exploatera naturresurser och sedan använda dem i Israel eller för israelisk export och om man som ockupationsmakt har rätt att använda lokalbefolkning på ockuperat område som billig arbetskraft för exploatering av naturresurser. Regeringen bör agera för att ockupationsmakter inte ska kunna exploatera vare sig arbetskraft eller naturresurser från ockuperat område och bör agera i enlighet med detta i detta och andra handelsavtal.

Den palestinska myndigheten bryter mot mänskliga rättigheter, ibland efter tvång eller krav från Israel och USA, ibland på eget bevåg. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, fria och självständiga val bör garanteras det palestinska folket på ockuperat område. Och på samma sätt som man ska ställa krav på Israels politik på ockuperat område i samband med handelsavtal bör man ställa krav på den palestinska myndigheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Medelhavsavtal för både Israel och Palestina så att man kommer åt israelisk politik på ockuperat område som hämmar handeln och den ekonomiska utvecklingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka EU:s kvoter inom jordbruks- och fiskerinäringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att export från Israel bara sker med israeliska produkter och att efterlevnaden av detta måste skärpas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att agera för att ockupationsmakter inte skall kunna exploatera vare sig arbetskraft eller naturresurser från ockuperat område och att man bör agera i enlighet med detta i detta och andra handelsavtal,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa krav på den palestinska myndigheten.

Stockholm den 17 mars 1998

Yvonne Ruwaida (mp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002

---

[1]	Med Palestina menas i detta stycke hela det brittiska mandatet Palestina vid tidpunkten för FN-beslutet om delning 1947.