med anledning av skr. 1997/98:74 Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza

Motion 1997/98:U22 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

1 Tidigare handelsavtal med Israel

I skrivelse 1997/98:74 Europa-Medelhavsinterimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza påpekar regeringen (s. 5) att ”de palestinska företagen inte självklart har tillträde till sin hemmamarknad, dvs. Västbanken och Gaza. Israeliska produkter liksom produkter importerade av israeliska företag har däremot fritt marknadstillträde och fri rörlighet i de palestinska områdena.”

Här demonstreras tydligt det mycket ojämlika förhållande som råder mellan israeler och palestinier i de av Israel ockuperade områdena. Det handlar alltså om ekonomisk diskriminering av palestinierna.

Vidare förklarar regeringen i sin skrivelse att ”EG inte införde någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975, anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels gränser (dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967). Värdet av insatsvaror från ockuperade områden får inte inkluderas vid beräkningen av israeliskt ursprung för produkter, som erhåller preferensbehandling på EU-marknaden. I strid med avtalet har dock merparten av de palestinska produkter/insatsvaror som införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som produkter av israeliskt ursprung.” (vår kursivering)

Vad som sägs här är i klartext att man har sett mellan fingrarna och givit palestinska produkter möjlighet att åtnjuta samma fördelar som gäller för israeliska produkter, vilket kan klinga positivt för dem som vill stödja den palestinska saken.

2 Handel och folkrätt

Konkret handlar dock frågan till en del också om något annat. I de av Israel ockuperade områdena har åtskilliga israeliska bosättningar uppförts. Det handlar inte bara om bostäder, utan också om att israeliska företag etablerar sig på ockuperat område. Dessa företags produkter har sedan gått på export. Och de har med största sannolikhet också åtnjutit de fördelar som gäller för israeliska produkter.

Enligt Genèvekonventionen torde det vara ett brott mot folkrätten att uppträda som Israel gjort i de ockuperade områdena. Det är ett folkrättsbrott att bygga bosättningar på ockuperad mark. Det torde också vara ett folkrättsbrott att överföra produkter producerade på ockuperat område till det ockuperande landet.

Det förhåller sig också så att företagen i bosättningarna ofta använder sig av de ockuperade områdenas befolkning (palestinierna) som billig arbetskraft när man framställer sina produkter. (Palestinier och israeler uppbär i de ockuperade områdena inte samma löner för samma arbete.) Även detta torde rimligen vara ett folkrättsbrott.

Att sedan låta de på ockuperat område producerade varorna gå på export är även det ett folkrättsbrott, där även importören involveras i brottet – i all synnerhet som man tilldelar dem samma status och fördelar som varor producerade i Israel.

Som EU-medlem och importör av israeliska produkter med felaktig ursprungsbeteckning har även Sverige i någon mening bidragit till eller underlättat detta folkrättsbrott.

Det är positivt att EU nu tecknar ett handelsavtal med PLO och den palestinska myndigheten, men fortfarande utgör de palestinska områdena bara en liten del av de ockuperade områdena, där bosättningarna finns.

Vänsterpartiet vill därför att regeringen i olika EU-sammanhang tar upp frågan om ursprungsbeteckningar för israeliska produkter, så att importörer och konsumenter får klart för sig huruvida de varor de importerar och köper kommer från Israel eller från ockuperat område.

3 Demokrati, mänskliga rättigheter och frivilligorganisationernas rätt att verka

I sin beskrivning av interimsavtalet med PLO skriver regeringen också att

”Förbindelsen mellan parterna och samtliga bestämmelser i avtalet grundas på respekten för de demokratiska och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställts i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter.”

Såvitt vi kan se är denna formulering något dunkel. Den kan tolkas som att den endast inskränker sig till ”förbindelserna mellan parterna”, att det huvudsakligen handlar om ”ekonomiska” förbindelser. Man skriver visserligen om ”ekonomiska och sociala förbindelser”. Begreppet ”sociala förbindelser” kan dock ges både en vid och en snäv betydelse.

Ytterst är det så att goda ekonomiska relationer mellan EU-länderna och PLO – liksom mellan alla andra handelspartner – uppstår när båda parter respekterar demokratiska fri- och rättigheter samt de mänskliga rättigheterna. Till de mänskliga rättigheterna hör föreningsfrihet. Denna frihet innebär tillsammans med yttrandefriheten också rörelsefrihet och frihet att verka för de organisationer som bildas. Vid flera tillfällen har det visat sig svårt för olika frivilligorganisationer, inte minst frivilligorganisationer som arbetar med MR-frågor, att verka i de palestinska områdena.

Vänsterpartiet anser att avtalet skall inskärpa betydelsen av respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska fri- och rättigheter samt rätten för frivilligorganisationer att verka fritt i de palestinska områdena. Det underlättar såväl avtalets genomförande som palestiniernas sak.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsbeteckningar för produkter som kommer från Israel, de palestinska områdena och de av Israel ockuperade områdena,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligorganisationernas möjligheter att arbeta i de palestinska områdena.

Stockholm den 17 mars 1998
Eva Zetterberg (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)	Kenneth Kvist (v)