med anledning av skr. 1996/97:95 Omstrukturering av AmuGruppen AB

Motion 1996/97:A27 av Hans Andersson och Ingrid Burman (v)

Vänsterpartiet pekade redan i november på behovet av att
stärka statens ägarroll till AMU-gruppen (motion
1996/97:A14). Vi påtalade också behovet av en konsekvent
och långsiktig strategi. Vänsterpartiet ser med
tillfredsställelse på att regeringen tagit intryck av kritiken
och beslutat behålla AMU-gruppen i statlig regi för att
garantera en nationellt omfattande arbetsmarknadsutbildning
av god kvalitet. Det är bra att man nu ser en genomtänkt
ägarstrategi men det gäller att den genomförs.

En långsiktig strategi innebär också att regeringen har ett ansvar för att
säkerställa en tillräcklig volym av arbetsmarknadsutbildning. De senaste
årens neddragningar visar en kraftig ambitionssänkning när det gäller
kompetenslinjen inom arbetsmarknadspolitiken.

Denna utveckling måste brytas. I dag finns ett mycket stort behov av
arbetsmarknadsutbildning såväl av konjunkturskäl som på grund av
strukturella faktorer.

AMU-gruppens nuvarande problem har till stor del utlösts av en drastisk
minskning av arbetsmarknadsutbildning inom ramen för regeringens
arbetsmarknadspolitik.

Behoven talar för att volymen läggs på en högre nivå än vad regeringen har
räknat med som grund för AMUs framtida utveckling. Inte minst kravet på
omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle och introduktionen av IT-
tjänster inom alltfler områden innebär en strukturomvandling som medför ett
växande behov av kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Detta blir en
alltmer nödvändig del av framtidens närings- och regionalpolitik.

Detta öppnar möjligheter för att AMU-gruppen skall spela en aktiv roll när
det gäller att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden i vårt land. I arbetet
att identifiera framtidens yrkesområden ligger också ett ansvar att använda
arbetsmarknadsutbildningen så att kvinnor gör inbrytningar på nya
yrkesområden. Detta innebär självfallet också att AMU har att föra
könsuppdelad statistik när det gäller fördelning av utbildningsplatser och
kostnader liksom att all utvärdering bör redovisas med ett könsperspektiv.

Vi tvingas konstatera att regeringens skrivelse inte redovisar ett
tillfredställande underlag ur denna synpunkt.

Arbetsmarknadsutbildningen har en stor regionalpolitisk betydelse. Det är
av vikt att AMU-gruppen har en god geografisk spridning. Detta gäller i
synnerhet områden som har en hög arbetslöshet och en låg utbildningsnivå.
Av regeringens skrivelse framgår att AMU-gruppen kommer att tvingas
reducera antalet utbildningsorter, vilket innebär att kringkostnader för
utbildningen kommer att öka. Arbetsmarknadspolitiken måste då säkerställa
medel för bidrag till resor och andra kostnader i samband med utbildningen.

Detta är av mycket stor regionalpolitisk betydelse.

Arbetsmarknadsutbildningen måste också samordnas med andra åtgärder
för den enskilde. Genom individuella handlingsplaner bör utbildningen
integreras med praktik, jobbsökarverksamhet m.m. Utbildningen måste
användas planmässigt i syfte att förstärka den enskildes möjlighet till arbete.
Detta ställer krav på samordning mellan arbetsförmedling och AMU.

I skrivelsen påpekas att "korrekta och relevanta utvärderingar skall göras".
Vänsterpartiet har tidigare fört fram detta och delar naturligtvis regeringens
uppfattning.

Vi menar dock att metodiken måste utvecklas, bl.a. så att placeringsgraden
efter avslutad utbildning mäts vid flera tidpunkter. Detta för att få en
relevant
uppfattning om utbildningens effektivitet på längre sikt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningens volym,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsuppdelad statistik och könsperspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av AmuGruppens geografiska spridning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiska medel för kostnader i samband med
utbildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individuella handlingsplaner och arbetsmarknadsutbildning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärderingar.

Stockholm den 26 februari 1997

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)