med anledning av skr. 1995/96:120 Vår miljö - Miljöarbetet under året

Motion 1995/96:Jo11 av Mariann Ytterberg och Barbro Hietala Nordlund (s)

Skrivelsen ger en god överblick över ämnesområdet. Bilden
av en i många stycken verkningsfull miljöpolitik blir tydlig.
Överblicken blottar samtidigt ett antal brister i miljöpolitiken
i vid mening.

Även om åtgärder redan vidtagits för att förbättra situationen tvingas
regeringen i några fall att redovisa att de av riksdagen fastlagda målen inte
nås.

Skrivelsen visar att den konkreta politiken alltjämt har en huvudinriktning
mot åtgärder som, med en viss generalisering, kan sägas vara inriktade på att
minska de skadliga miljöeffekterna av ett i stort av miljöhänsyn opåverkat
samhälls- och produktionssystem. Det är också denna inriktning som gör att
miljöfrågor behandlas som ett avgränsat, särskilt politikområde och inte som
en fråga som måste genomsyra och påkalla åtgärder inom alla politik-
områden.

I praktiken synes detta ha medverkat till att en del förnuftiga miljöinsatser
motverkas av styrimpulser inom andra områden. Ett just nu ofta använt
exempel är att en rad energisparåtgärder i byggnader ger extra poängpåslag i
fastighetstaxeringen och därmed höjda taxeringsvärden och ökad
fastighetsskatt. Av allmänheten uppfattas detta, om man får tro en del
debattörer, som ett direkt incitament att sluta investera i energisparåtgärder.
Direktiv som styr affärsverk och myndigheter mot kortsiktiga affärsmässiga
mål leder till att godstrafik flyttas från järnväg till bil osv. Fler exempel
kan
visas upp. Huvudintrycket blir att miljöpolitiken spretar utan samordning. En
del av trovärdigheten går förlorad och miljöarbetet blir mindre effektivt än
vad det, inom ramen av de direkta miljöregler som gäller, skulle behöva vara.

En annan och på sikt allvarligare effekt av "end of the pipe"-tänkandet är
att de stora framtidsfrågorna - naturresursernas begränsning, fördelningen av
jordens resurser i global solidaritet - faller utom ramen. Steget till en miljö-
och naturresurspolitik, som stakar ut en svensk handlingslinje för de
kommande decennierna, inför dessa stora utmaningar återstår ännu att ta.

I ett sådant steg behåller begrepp som miljö och skydd av miljön sin
betydelse. Men full ekologisk uthållighet, det verkliga hållbara samhället,
kräver ytterligare och bredare insatser. Uppgiften blir att ersätta den
nuvarande resursbasen för samhället med en ekologiskt uthållig sådan och
samtidigt göra all användning av energi och råvaror så effektiv att den nya
resursbasen blir tillräcklig för ett modernt välfärdssamhälle. Därmed dras
snart sagt alla politikområden in i bilden. Miljöpolitik i nuvarande mening
ersätts av en politik för omställnng av samhället till ekologisk uthållighet.

En sådan omställning förutsätter medborgarnas medverkan i det dagliga
livet. Men det kan också ses som en serie investeringar som över några
årtionden formar om de fysiska och tekniska system som omramar och styr
vårt dagliga liv, gör produktion möjlig osv. Den nuvarande höga
arbetslösheten och de oerhörda kostnader den förorsakar gör samtidigt att det
för överskådlig tid är möjligt att genomföra sådana investeringar till mycket
låga samhällsekonomiska kostnader. Investeringarnas omfattning gör att de
tar lång tid att genomföra fullt ut. Det innebär både att det är angeläget att
komma i gång nu för att motverka framtida ekologiska problem och att
omställningen genom sin omfattning mycket verksamt skulle bidra till att
regeringen kan uppnå målet att halvera den öppna arbetslösheten till
sekelskiftet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att regeringen utarbetar en tydligare, långsiktigt sektorsövergripande
politik för att ställa om Sverige till ekologisk uthållighet.

Stockholm den 6 februari 1996

Mariann Ytterberg (s)

Barbro Hietala Nordlund (s)