med anledning av skr. 1994/95:131 Invandrar- och flyktingpolitiken

Motion 1994/95:Sf12 av Birthe Sörestedt och Sigrid Bolkéus (s)

Enligt 3 kap 1§ utlänningslagen har flyktingar,
krigsvägrare och s.k. de factoflyktingar rätt till asyl i Sverige.
En asylsökande kan även ges uppehållstillstånd inom ramen
för tillämpningen av en annan bestämmelse i
utlänningslagen, 2 kap. 4§, enligt vilken uppehållstillstånd
får ges till utlänning som av humanitära skäl bör tillåtas
bosätta sig här.

Denna paragraf kan bevilja uppehållstillstånd när
förhållandena i hemlandet är av det slaget att det skulle te sig
inhumant att tvinga utlänningen att återvända dit.

I många av de länder, från vilka flyktingar söker sig till
vårt land för att begära asyl, råder en för oss otänkbar syn på
kvinnor. De utsätts för en behandling som inte bara är
inhuman utan direkt avskyvärd.

Vi i Sverige har tagit avstånd från könsstympning och
agerar också mot detta i olika internationella sammanhang,
men den verklighet som kvinnor kan återvända till, om asyl
inte beviljas, är sådan att kvinnan blir stympad. Ett sådant
kvinnoförtryck måste kunna jämställas med andra former av
förtryck vid bedömning om kvinnan ska få stanna.

Kvinnor som genomgår en skilsmässa här enligt våra
regler och normer utsätts för förnedrande och inhuman
behandling i vissa länder om de tvingas återvända. I ett
flertal länder har en frånskild kvinna ingen möjlighet att få
arbete och bostad och saknar därmed försörjning, och
dessutom ställs kvinnan ofta utanför familj och gemenskap.
Lagarna i dessa länder kan ge möjligheter för f.d. maken att
få kvinnan placerad i husarrest och hon kan t.o.m. bli stenad
till döds.

Det finns en rad exempel på hur kvinnor, om de ej får asyl
i Sverige, kommer att utsättas för olika grader av
kvinnoförtryck, och detta måste beaktas vid bedömningen av
asyl.

Sverige bör i olika internationella organ arbeta för och
initiera förändringar i konventioner för att kvinnoförtryck
jämställs med andra former av förtryck.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnoförtryck som asylskäl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige internationellt bör
verka för att kvinnoförtryck jämställs med andra former av
förtryck.

Stockholm den 25 januari 1995

Birthe Sörestedt (s)

Sigrid Bolkéus (s)