med anledning av skr. 1992/93:13 Redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992 - UNCED

Motion 1992/93:Jo4 av Kenneth Lantz och Lars Svensk (kds)

Inledning

Dagens miljösituation, ''Rio-året'', i jämförelse med den
situation som rådde 1972, året för Stockholmskonferensen,
är oerhört mycket allvarligare. Insikten om att människan
med sitt nyttjande av mark- och vattenresurser samt
förbrukande av ändliga resurser gav oläkliga sår fanns redan
då. Men insikten om att vårt sätt att utvinna energi,
transportera oss mm skulle ge upphov till storskaliga
klimatförändringar fanns inte. Likaså saknades insikt om
att användningen av CFC-gaser kunde leda till att vårt
skyddande ozonskikt skulle brytas ned i den omfattning som
nu sker. Den storskaliga påverkan på ekosystemen har inte
varit lätt att förutse. När vår kunskap brister, när det gäller
att förutspå konsekvenserna av ett visst nyttjande av
naturresurser, måste försiktighetsprincipen få råda. Det är
hög tid att ödmjukt inse begränsningarna av vår kunskap.

Klyftan mellan i-länder och u-länder har fortsatt att öka
sedan konferensen 1972. Detta är i sig en orsak till ökad
miljöförstöring. Medan fattigdom orsakar vissa former av
miljöpåfrestningar, är den viktigaste orsaken till den
fortsatta förstöringen av den globala miljön ohållbara
konsumtions- och produktionsmönster i industrialiserade
länder. En förändrad livsstil i i-världen är viktig för att en
hållbar utveckling ska kunna nås.

Det omfattande handlingsprogrammet Agenda 21 måste
få genomslag i arbetet på alla nivåer nationellt och
internationellt. Sverige skall förutom att skapa det
långsiktigt hållbara samhället i Sverige, vara drivande i det
internationella arbetet. Som i-land, med relativ rikedom,
har vi den relativa handlingsfrihet många u-länder saknar.
Detta innebär ett speciellt ansvar. En av de viktigaste
frågorna att arbeta för är att en utjämning av resurserna kan
ske.

Nationellt

Kretslopp

Om ett hållbart samhälle ska kunna nås måste detta
byggas utifrån kretsloppsprincipen. Det ska inte vara
främmande att använda priset som styrmedel för att
begränsa konsumtionen av produkter som är tillverkade av
ändliga resurser. Incitament måste skapas för att styra i
riktning mot ökad återanvändning och återvinning av
produkter. Viktigt är också att styrning mot energisnålhet
gynnas på olika sätt. I Riodeklarationen slås det i artikel 16
fast att nationella myndigheter bör sträva efter att främja
internationalisering av miljökostnader som uppkommer till
följd av produktion och konsumtion av varor som det
handlas med såväl nationellt som internationellt. Ett
utredningsarbete på detta tema bör skyndsamt komma
igång. Det är viktigt att introduktionen av ett sådant system
kan kan komma till stånd så fort som möjligt. En
internationalisering av miljökostnader, som innefattar
principen om att förorenaren betalar, och
försiktighetsprincipen, är viktiga åtgärder för att vrida
samhället mot en hållbar utveckling. Endast inom sådana
ramar kan en ekonomisk tillväxt tillåtas ske.

Klimatkonventionen

Målet att hålla mängden växthusgaser på samma nivå år
2000 som 1990 räcker inte. Vi behöver arbeta fram planer
på hur vårt bidrag av växthusgaser kan minska på olika
områden. Enligt forskarna måste Världssamfundets utsläpp
minska med 50--60 %. Vi har cirka 50 år på oss att komma
ner till den nivån och en större del av reduceringen måste
enligt forskarna ske i början av perioden. Sveriges strävan
bör dessutom vara att nedbringa utsläppen av växthusgaser
ännu mera för att u-länderna ska få en chans till
industrialisering. Våra målformuleringar på detta område
måste naturligtvis ligga på en sådan ambitionsnivå att målet
om en hållbar utveckling kan nås också på detta område.
Det är viktigt att utforma konkreta handlingsprogram nu,
så att vi klarar av de båda målen att avveckla kärnkraften
till 2010 och minska utsläppen av växthusgaser. Detta kan
ske genom kraftfulla insatser för energieffektivisering,
sparande och introducering av alternativa energislag på
marknaden.

Trafiken är ett annat viktigt område för att komma
tillrätta med klimatproblemet. I förhandlingsprocessen
inför Rio var Sverige den ledande nationen för att driva på
att transportsektorns miljöproblem lyftes fram. Hälften av
koldioxidutsläppen kommer ifrån trafiken. Arbetet med att
få fordonsparken mer miljövänlig genom stränga normer,
miljöklassystem, krav om högsta koldioxidutsläpp med
mera måste fortgå och Sverige bör verka för detta i
internationellt sammanhang. Arbetet med att gynna
introduktionen av alternativa bränslen måste intensifieras.
Dessutom är arbetet med att utveckla och introducera
hållbara transportsystem av största vikt. Satsning på
forskning för att öka kunskapen om vad som påverkar
transportbehoven liksom ökad forskning och utveckling för
att ta fram nya miljövänliga transportsystem behövs.

Livsstilsfrågor

Både vad gäller kretsloppsfrågor och trafik är det viktigt
att diskutera livsstilsfrågorna. Vi behöver en livsstilsdebatt
som ger svar på frågor om hur vi i vårt vardagsliv kan leva
hållbart och i balans. Fortsatta resurser måste ges till
frivilliga organisationer och projekt som arbetar med att få
ut information om hur vi genom ansvarig livsstil kan minska
resursslöseriet och föroreningen av miljön.
Konsumtionsmönstren är säskilt viktiga att
uppmärksamma. Vad gäller trafikområdet är det viktigt att
förstå varför bilen är så pass attraktiv som transportmedel
för den enskilde. Idag åker allt flera bil och allt fler sitter
ensamma i sin bil. Bilen är ett oöverträffat transportmedel
när det gäller att på obestämda tider transportera folk från
dörr-till-dörr. Ökad forskning måste till i avsikt att skapa
kunskaper om ett kollektivt transportsystem som också tar
ansvar för resenären från dörr-till-dörr.

Biologisk mångfald

Trots ökande motåtgärder de senaste 20 åren har
minskningen av världens biologiska mångfald,
huvudsakligen till följd av förstörelse av livsmiljöer, alltför
stort uttag av skördar, miljöförstöring och olämpligt
införande av främmande växter och djur, pågått oavbrutet.
Om Sverige ska bli trovärdigt i det internationella arbetet
med bevarande av hotade arter och miljöer, måste vi leva
upp till målen om att bevara den biologiska mångfalden i
vårt eget land. I Sverige finns det drygt 100 akut hotade och
drygt 900 hotade växt- och djurarter. Det är av största vikt
att berörda sektorer, i synnerhet jordbruket och
skogsbruket, lever upp till sektorsansvaret om att nå det av
samhället fastslagna målet om bevarande av den biologiska
mångfalden. Berörda av dessa målsättningar är också
fiskerinäringen och rennäringen. Vid all fysisk planering av
vikt, bör i miljökonsekvensbedömningen också hotet mot
den biologiska mångfalden behandlas.

Medvetenheten om att bevarandet av den biologiska
mångfalden är en grundförutsättning för en långsiktigt
hållbar utveckling behöver öka. Den biologiska mångfalden
utgör den långsiktiga förutsättningen för alla nuvarande och
kommande produktionsmål. Sverige förband sig i och med
undertecknandet att ta fram aktionsplaner för hur den
biologiska mångfalden ska bevaras. För detta kommer det
behöva göras landstudier för att öka kunskapen om hur vårt
nyttjande av naturens tillgångar påverkar den biologiska
mångfalden. En sådan studie bör sedan leda till att en
konkret handlingsplan tas fram för den biologiska
mångfaldens långsiktiga bevarande. Uppföljning av
effekterna av den nya aviserade lagstiftningen på det
skogliga området bör ske i syfte att få kunskap om hur
måluppfyllelsen på naturvårdsområdet nås.

Nord--syd-konflikten

Problemen med global miljöförstöring kan inte angripas
om man inte erkänner behovet av en minskning av energi-
och råvaruförbrukning i i-världen och behovet av att utrota
fattigdomen i u-världen. En grundläggande välfärd måste
utvecklas. Sverige bör verka för att en större andel av FN-
systemets sammanlagda bistånd går till sådant som
bosättningar, vattenförsörjning och avloppsanläggningar.
Först om man tar problemen med fattigdomsbekämpning
på allvar kan resultat nås för att utveckla hållbara strukturer
i tredje världen. Ekonomisk tillväxt, social utveckling och
utrotande av fattigdom är de viktigaste prioriteringarna för
utvecklingsländerna själva och detta är i själva verket en
förutsättning för att de nationella och globala målen om
hållbar utveckling skall uppnås.

Nya additionella finansiella resurser behövs för att
arbetet med Agenda 21 ska kunna bli effektivt. Sverige
verkade aktivt för att få med de övriga i-länderna till en
biståndsnivå på 0,7 % av BNP. För att citera ur Agenda 21:
''Med hänsyn till de fördelar för hela världen som
genomförandet av Agenda 21 i sin helhet bör medföra
kommer en överföring till utvecklingsländerna av effektiva
medel, bl.a. ekonomiska resurser och teknologi utan vilka
de får svårt att till alla delar genomföra sina åtaganden, att
tjäna såväl de utvecklade ländernas som
utvecklingsländernas och hela mänsklighetens, inklusive
kommande generationers, gemensamma intressen.''

Detta räcker emellertid inte, utan det är av stor vikt att
Sverige fortsätter sitt arbete med skuldavskrivning till de
allra fattigaste utvecklingsländerna samt på internationell
nivå försöker påverka andra industriländer att göra detta.
Likaså bör Sverige internationellt fortsätta arbetet med att
få till stånd en rättvis världshandel. Detta skulle tillföra
utvecklingsländerna huvuddelen av de resurser de behöver
för att ställa om till en hållbar utveckling.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationalisering av
miljökostnader i produkter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utarbeta planer för
reducering av växthusgaser som syftar till att nå målet om
hållbar utveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att utveckla och
introducera hållbara transportsystem och att stimulera
utvecklingen av alternativa bränsleslag,

4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
hur man kan göra de kollektiva transportalternativen mer
attraktiva genom att stimulera forskning som syftar till ett
effektivt transportsystem från dörr till dörr,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet att i större skala
utveckla alternativa bränsleslag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av konkreta
handlingsplaner för den biologiska mångfaldens bevarande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av uppföljning av
effekterna på den biologiska mångfalden med anledning av
den nya aviserade skogsvårdslagstiftningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att i olika
internationella fora verka för att u-ländernas ekonomiska
situation skall förbättras genom att påverka andra stater att
leva upp till 0,7-procentsmålet.

Stockholm den 11 november 1992

Kenneth Lantz (kds)

Lars Svensk (kds)