med anledning av redog. 1999/2000:RR1 Riksdagens revisorers årsredovisning för 1999

Motion 1999/2000:Fi10 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

Riksdagens revisorers årsredovisning för 1999 ger anledning både till
principiella och praktiska slutsatser.
Principiella synpunkter på revisionens organisation

Folkpartiet liberalerna har länge talat för behovet av en starkare och mer
självständig revision. Sverige har en i internationellt perspektiv svag
granskningsmakt. Konstitutionsutskottets granskning av regeringen är
starkt partipolitiserad. Det är ovanligt att den sittande majoriteten riktar
allvarligt klander mot den regering som framgått ur samma majoritet.
Riksdagens revisorer har förhållandevis små resurser och även om
mycket värdefullt arbete utförs går det inte heller där att bortse ifrån att
den politiska majoriteten har möjligheter att påverka arbetet. Det
personellt och ekonomiskt starkaste granskningsorganet är
Riksrevisionsverket. Men verket är ett regeringens organ.

För att demokratin ska fungera väl är behovet av en stark och integer
förvaltningsrevision mycket stort. Det blir också större och större genom att
verkligheten blir alltmera komplex. Starka intressen, "järntrianglar", slår ofta
vakt om rådande förhållanden. Därför är det av yttersta vikt att revisionen
bedrivs med starkt stöd i lagen och att den utvecklar en egen kultur av
sanningssökande och politiskt oberoende.

Det finns också, från riksdagsledamöternas utgångspunkt, behov av en
oberoende granskningsfunktion, som bidrar till att ge underlag för
bedömningar av hur det faktiska resultatet av beslutade reformer blev. Det
ägnas i dag i riksdagens arbete för lite intresse åt utvärderingar och gransk-
ningar.

Riksdagens kontrollmakt är reglerad i grundlagen. Med det svenska stats-
skickets uppbyggnad - med riksdagen som beslutar om skatter och budget
samt stiftar lagar - är det enligt vår mening naturligt att det viktigaste
kontrollorganet ligger under riksdagen. Så är det inte idag.

Vi vill inte förneka att regeringen - som enligt regeringsformen skall
"styra riket" - kan ha behov av ett stabsorgan av revisionstyp.

En del av revisionen handlar om huruvida de statliga myndigheterna
handlat i enlighet med lagar och föreskrifter. Felaktiga myndighetsbeslut
drabbar på ett oacceptabelt sätt enskilda människor. Det illustrerar vikten av
en oberoende revision.

Riksrevisionsverkets oberoende är inte grundlagsreglerat. Regeringens
detaljstyrning är förhållandevis omfattande. RRV:s generaldirektör tillsätts
och avsätts av regeringen. Hon eller han kommer därför i en stark beroende-
ställning till regeringen. Verket kan inte granska hela den verkställande
makten och har därigenom en konstitutionellt svag ställning.

Folkpartiet liberalernas slutsats av detta är att ett nytt, starkt
revisionsorgan
- Riksrevisionen - för den statliga verksamheten bör inrättas. Det bör ligga
under riksdagen och tillföras resurser dels från RRV:s effektivitetsrevision,
dels från Riksdagens revisorer. Det bör ges en ställning liknande den Riks-
banken nyligen fått. Den ledande tjänstemannen, riksrevisorn, bör ha en jäm-
förelsevis lång mandatperiod och väljas av riksdagen. Ett politiskt valt
ledningsorgan bör finnas, men konstruktionen bör hindra att politiska hänsyn
tas i den löpande verksamheten. Initiativ till utredningar kan komma från
olika håll - styrelsen, riksdagen eller regeringen - men de utförs av tjänste-
män under ämbetsmannaansvar.

Riksrevisorn bör väljas av riksdagen för en bestämd period. Detta val bör
ske på liknande sätt som val av justitieombudsman, alltså beredas av en
särskild delegation, varvid utgångspunkten skall vara att delegationen enas
om ett namn.

Riksrevisionen får en stark ställning i grundlagen, och i en revisionslag
skall finnas bestämmelser om verkets uppgifter och arbete, rätt till infor-
mation, former för rapportering m.m.

Enligt vår mening bör den sittande Riksdagsutredningen lägga fram ett
förslag med ovanstående innebörd. Talmanskonferensen bör i ett tilläggs-
direktiv precisera ett sådant uppdrag. Självfallet skall regeringens synpunkter
inhämtas under processen. Riksdagen bör inte motsätta sig att regeringen har
ett eget stabsorgan för förvaltningsutveckling och revisionsliknande upp-
gifter. Men det största och viktigaste statliga revisionsorganet i Sverige skall
i framtiden vara riksrevisionen.

Granskning av Skolverket

Riksdagens revisorer har granskat Skolverket och skolans utveckling.
Revisorerna konstaterade att nationella mål inte har påverkat
utbildningen på det sätt som förutsattes vid riksdagens beslut om mål-
och resultatstyrda skolor. Skolverket har inte tydliggjort målen och inte
heller systematiskt följt upp dem. Revisorerna föreslår att verket i sin
uppföljning och utvärdering bättre lyfter fram målavvikelser och
negativa trender.

Revisorerna konstaterar vidare att Sverige är det OECD-land som satsar
störst andel av sin bruttonationalprodukt på grundskolan. Men enligt flera
studier fördelas inte resurserna efter elevernas behov. Skolornas arbete med
att ompröva resursanvändningen behöver stödjas. Skolverkets kunskap om
nationella mål, målavvikelser, negativa trender och undervisningens
kostnader samt möjligheten att förbättra verksamheten behöver bättre nå ut i
skolorna.

Regeringen bör enligt revisorerna klargöra Skolverkets såväl kontrolleran-
de som främjande uppgift. Verkets huvuduppgift bör vara att hävda
nationella krav på utbildningen.

Revisorernas rapport visar enligt Folkpartiets uppfattning problemen med
att Skolverket är den myndighet som både skall vara rådgivande organ till
kommunerna i utbildningsfrågor, och samtidigt vara den instans som skall
följa upp kvaliteten i skolan. Det är en mycket svår uppgift att samtidigt vara
stödjande och rådgivande mot den man kritiskt skall granska och kontrollera.
För en tydligare uppföljning föreslår Folkpartiet en uppdelning av de
uppgifter som i dag ligger hos Skolverket. Skolverket behåller sin stödjande
och rådgivande roll och sina utvecklingsuppgifter. Samtidigt tillskapas en ny
myndighet för att stärka statens roll i utvärderingen av skolans resultat - en
nationell skolinspektion.

Nationella skolinspektionen skall granska kvaliteten i såväl kommunala
som fristående skolor, säkerställa likvärdighet i bedömningen av nationella
prov och det nationella betygssystemet. Nationella skolinspektionen skall
också vara den myndighet som utfärdar respektive drar in den lärar-
legitimation som Folkpartiet föreslår inrättas.

Granskning av biståndet

Riksdagens revisorer har också granskat biståndet. Granskningen
omfattade i huvudsak det bilaterala biståndet och avsåg särskilt
anslagsformerna och medelstilldelningen, Sidas förvaltningsbistånd,
utvecklingssamarbete genom enskilda organisationer samt samarbetet
med EU. Revisorerna konstaterade bl.a. att regeringen borde se över
formerna för att stärka en utvärderingsfunktion som är mer oberoende
från biståndsorganisationen. Även om Sidas utvärderingsenhet och
Expertgruppen för utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt
Folkpartiets mening inte ersätta ett självständigt och oberoende
utvärderingsinstitut liknande Sekretariatet för analys och utvärdering av
det svenska utvecklingsbiståndet (SAU).

Folkpartiet liberalerna anser det beklagligt att det oberoende Sekretariatet
för analys och utvärdering av det svenska biståndet, som inrättades under
fyrpartiregeringen, lades ned. Detta innebär att Sida åter utvärderar denna del
av sin egen verksamhet.

Att Sida löpande genomför utvärderingar av projekt och program är en
normal del av verksamheten. Detta ersätter dock inte behovet av en oberoen-
de analys och utvärdering av Sidas verksamhet.

Enligt vår mening är en extern oberoende analys och utvärdering av det
svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel att
biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för att
man skall kunna försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt
ställda kvalitetskrav.

Granskning av de lokala investeringsprogrammen

Riksdagens revisorer har vidare granskat det statliga stödet till lokala in-
vesteringsprogram. Revisorerna har vid granskningen pålagt sig
restriktionen att granska utförandet av, inte grunderna för, stödet i sig.
Deras rapport utgör dock i praktiken en svidande kritik av systemet som
sådant.

Revisorerna pekar på flera ställen i rapporten på konsekvenserna av att ett
omfattande statligt stöd fördelas utan att tydliga mål finns för satsningens
inriktning. Det finns en tydlig risk att stödet i alltför hög grad syftar till
lokal
eller regional måluppfyllelse och att detta leder till suboptimering.

I rapporten konstateras att för de miljöeffekter där jämförelser med
befintliga kvantitativa miljömål varit möjliga, förväntas de åtgärder som
erhållit stöd under det första fördelningsåret bidra med högst 3,6 % av vad
som krävs för att nå det nationella målet. Revisorerna finner det tveksamt om
regeringen med hjälp av andra styrmedel kan driva fram sådana åtgärder som
gör att återstående minst 95 % av vad som krävs för att målen skall nås
verkligen uppkommer. RRV har i en senare studie konstaterat att denna
måluppfyllelse sannolikt är lägre än de angivna 3,6 procenten.

Revisorerna har vidare synpunkter på sektorsmyndigheternas och
länsstyrelsernas roll. Revisorerna anser att det är viktigt att råda bot på de
insynsproblem som finns i Miljödepartementets informella konsultationer
med sektorsmyndigheterna samt att man bör förstärka inslaget av formella
expertbedömningar. Länsstyrelsernas roll i processen har vidare varit oklar.

Det finns en besvärande motsättning mellan å ena sidan regeringens
tendens att ta en mer aktiv del i förvaltningsliknande ärendehantering och
kommunernas önskan om tydlighet och klargörande återkoppling. Den
oklarhet som råder om motiven bakom regeringens beslut i olika fall leder
riksdagsrevisorerna till att påpeka att i Statsrådsberedningens handbok om
handläggningen av ärenden i Regeringskansliet anges att det är viktigt att
man i regeringsärenden följer de principer som förvaltningslagen ger uttryck
för. En av dessa principer är att beslut skall motiveras. Sammanfattningsvis
menar Riksdagens revisorer att de problem som förknippas med regeringens
bristande anslagsmotiveringar och svårigheter att kommunicera rådande
bedömningsgrunder är av betydande omfattning.

I inriktningen av stödet har, i förhållande till de angivna intentionerna, en
förskjutning skett till förmån för "hårda" investeringar i byggnader och
anläggningar till nackdel för "mjuka" investeringar i folkbildning, infor-
mation och kompetensuppbyggnad. Det har med andra ord blivit en ny
byggsubvention.

Det finns vidare brister i hur miljöeffekterna redovisas, vilket försvårar en
bedömning av deras kostnadseffektivitet. De iakttagelser om bristfälliga
underlag för kostnadseffektivitetsberäkningar som revisorerna gör i
rapporten stöds också av RRV.

Revisorerna befarar vidare att satsningen på ny teknik inte ges det utrym-
me som är önskvärt inom ramen för ett omfattande statligt investeringsstöd.

Folkpartiet liberalerna menar att det finns all anledning att ifrågasätta såväl
miljönyttan som sysselsättningseffekterna av regeringens program. Det
bygger på ett centralistiskt uppifrånperspektiv med statligt utportionerat
godis till dem som lyckas presentera idéer som tillfredsställer Miljödeparte-
mentet.

Det finns en betydande risk att bidrag och subventioner gör mottagarna
alltför beroende. Mycket talar för att styrmedel i form av skatter och avgifter
är effektivare sätt att nå miljöresultat.

Riksdagens revisorers rapport visar enligt Folkpartiets uppfattning att detta
stöd bör avskaffas.

Granskning av Östersjömiljarden

Riksdagens revisorer har också granskat miljöinsatserna inom bl.a. den
s.k. Östersjömiljarden. De pekar på att ansvaret för hanteringen har varit
oklart. Det har inte funnits någon självklar instans att vända sig till.
Verksamheten har varit anonym och svåråtkomlig. Möjligheterna till
insyn, kontroll och överblick har varit begränsade. Någon mera samlad
utvärdering av insatserna inom ramen för Östersjömiljarden har
regeringen inte låtit göra. Revisorerna konstaterar att det blir svårt att
utföra en samlad utvärdering eftersom det inte finns några fastställda
kriterier eller kända utgångspunkter att gå efter. Revisorerna konstaterar
vidare att de svenska miljöinsatserna i Baltikum inte följs upp eller
redovisas på ett samlat sätt. Detta innebär att insatsernas betydelse för
miljön och Östersjön inte är känd.

Folkpartiet liberalerna har varit starkt kritiskt mot den s.k. Östersjö-
miljarden och dess fortsättning. Denna kritik får stöd av revisorernas gransk-
ning. Vår slutsats är att av dessa medel bör insatser göras för den verkligt
farliga kärnkraften i vårt närområde, den i Östeuropa.

Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av den s.k. Östersjömiljarden.

Stockholm den 21 mars 2000

Karin Pilsäter (fp)

Lars Leijonborg (fp)

Bo Könberg (fp)