med anledning av propositionen 1978/79:88 om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

Motion 1978/79:2189 av Håkan Winberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion

1978/79:2189

av Håkan Winberg m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:88 om försöksverksamhet
med användning av telefon vid rättegång

Det förslag till lag om försöksverksamhet med användning av telefon vid
rättegång som upptas i propositionen 1978/79:88 innebär ett helt nytt system
vid handläggning av mål i domstol. Rättegångsbalkens muntlighetsprincip
får genom förslaget en något annorlunda innebörd än tidigare.

Det är uppenbart att avsevärda praktiska problem kan uppkomma vid
telefonrättegångar. Hur stora dessa är ter sig dock svårt att bedöma innan
systemet alls prövats. Det kan innebära besparingar och förenklingar. Med
hänsyn till angelägenheten av att alla möjligheter till förenklingar i den
offentliga verksamheten tillvaratas och till att behovet av att kostnaderna för
offentlig verksamhet hålls nere så långt som möjligt, vill vi inte motsätta oss
att en viss försöksverksamhet sker. Denna får dock inte på något sätt
utformas så att risk för den enskildes rättssäkerhet uppstår eller väsentliga
principer i rättegångsförfarandet som t. ex. offentlighetsprincipen sätts åt
sidan.

I vad gäller området för försöksverksamheten finner vi att den kan omfatta
sammanträde för muntlig förberedelse i tvistemål, huvudförhandling i
förenklad form i tvistemål, sammanträde enligt 5 § småmålslagen samt
sådana brottmål som jämlikt 46 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken kan
avgöras utan hinder av den tilltalades utevaro. I den mån muntlig bevisning
upptas vid dessa sammanträden bör det kunna ske per telefon. Förslaget i
propositionen att införa möjlighet att per telefon uppta muntlig bevisning vid
övriga förhandlingar i tvistemål och brottmål synes dock mindre lämpligt.

Identifiering av ett vittne och avläggandet av vittnesed per telefon kan
medföra avsevärda problem. Det är vid vittnesförhör ofta en fördel för såväl
domstolen som parterna att kunna iaktta vittnet. Vid misstanke om mened
torde det vara svårt att belägga denna när eden avlagts per telefon.
Vittnesförhör per telefon kan vid domstolens övervägande av bevisningen
komma att framstå som mindre tillförlitliga än vittnesförhör inför domstolen.

Vi anser sålunda att försöksverksamheten endast skall omfatta sådana
förhandlingar som avses i 2 § lagförslaget. 3 § synes därför efter viss justering
av 2 § kunna utgå.

Vi vili slutligen stryka under vad lagrådet anfört, att lagens uppgift endast
är att utgöra grund för en tidsbegränsad försöksverksamhet vid några
domstolar.

Med hänsyn till att ett relativt omfattande förberedelsearbete synes

Mot. 1978/79:2189

14

erforderligt - inte minst av teknisk art - torde tidpunkten för ikraftträdandet
böra flyttas fram till den 1 juli 1979.

Det får ankomma på vederbörande utskott att utarbeta de ändringar i
lagförslaget som kan föranledas av vårt förslag.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar

1. att lagen om försöksverksamhet med användning av telefon vid
rättegång inte skall omfatta förhör med vittne, sakkunnig eller
målsägande vid andra förhandlingar än som anges i 2 § i
lagförslaget,

2. att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1979.

Stockholm den 14 februari 1979

HÅKAN WINBERG (m)

LARS SCHÖTT (m)
JOAKIM OLLÉN (m)
BO SIEGBAHN (m)

INGER LINDQUIST (m)
GUNNAR OSKARSON (m)
OLLE AULIN (m)

GOTAB 61533 Stockholm 1979