med anledning av propositionen 1977/78:67 med förslag om ändring i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, m. m.

Motion 1977/78:208 av Karl Boo

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1977/78:208

Motion
1977/78:208
av Karl Boo

med anledning av propositionen 1977/78:67 med förslag om ändring
i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden,
m. m.

I propositionen 1977/78:67 med förslag om ändring i lagen (1974:8) om
rättegång i tvistemål om mindre värden, m. m. föreslås bl. a. att handläggning
av tvist om parkering på enskild mark skall undantas från fastighetsdomstolens
kompetensområde. Enligt gällande bestämmelser är inte den
s. k. småmålslagen tillämplig i fråga om mål som handläggs av tingsrätt i
särskild sammansättning, dvs. bl. a. mål som tas upp i tingsrätten i dess
egenskap av fastighetsdomstol. De i propositionen föreslagna ändringarna i
rättegångsbalken och jordabalken innebär att småmålslagen i princip blir
tillämplig vid tvister om parkering på enskild mark genom att sådana tvister
undantas från fastighetsdomstolens kompetensområde.

De föreslagna ändringarna i rättegångsförfarandet vid s. k. parkeringsmål
bygger på en inom justitiedepartementet upprättad promemoria. Promemorian
har remissbehandlats. Några av remissinstanserna ifrågasätter lämpligheten
av att undanta mål om parkering på enskild mark från fastighetsdomstolens
kompetensområde. Kommunförbundet avstyrker förslaget med motiveringen
att från kommunal synpunkt är förslaget av betydelse inte bara med
hänsyn till upplåtelser av enskild tomtmark för tillfällig parkering utan även
med hänsyn till att följderna för parkeringsförhållandena i allmänhet måste
beaktas.

Upplåtelser av tomtmark för parkeringsändamål förekommer inom
bostadsområden, med risk för olägenheter för de boende. Dessa missförhållanden
måste kunna beivras på ett effektivt sätt. Den största praktiska
betydelsen en tillämpning av småmålslagen på parkeringsmål skulle få är
emellertid att rätten till ersättning för rättegångskostnaderna begränsas.
Detta kan leda till att markägaren ej får sina rättegångskostnader täckta, även
om han vinner målet, och att felparkeringar ej kommer att beivras. Allvarlig
risk föreligger således, enligt Kommunförbundets mening, för en försämring
av parkeringsförhållandena om förslaget genomförs.

Departementschefen framhåller också att det finns skäl som talar för att
parkeringsmålen skall fall under fastighetsdomstolarnas kompetensområde
men förordar ändå, med hänvisning till målens beskaffenhet, att de kan
handläggas i enklare former, om tvister om parkering på enskild mark
uttryckligen tas undan från fastighetsdomstolarnas kompetensområde.

Enligt min mening är de skäl som framförts mot att småmålslagen görs
tillämplig på parkeringsmål tungt vägande. Propositionens förslag kan

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami Nr 208

Mot. 1977/78:208

2

medföra från såväl den enskildes som kommunernas synpunkt stora
problem. Parkeringsförseelser måste kunna beivras utan risk för att målsägaren
ej skall få sina rättegångskostnader täckta.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att göra erforderliga förändringar
av i propositionen föreslagen lagtext.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen beslutar, med ändring i propositionen 1977/78:67, att
småmålslagen ej skall vara tillämplig vid handläggning av
tvister om parkering på enskild mark.

Stockholm den 5 december 1977
KARL GUST. H. BOO (c)

GOTAB 57148 Stockholm 1977