med anledning av propositionen 1977/78:55 om bättre fartygsmiljö

Motion 1977/78:1581 av Sven Mellqvist m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion
1977/78:1581

av Sven Mellqvist m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:55 om bättre fartygsmiljö

Olycksfrekvensen för anställda ombord i fartyg har alltid varit hög.

Det ger utslag i olycksstatistiken när arbete utförs under dygnets alla
timmar. Det gäller vid hamnliggande under stress och jäkt med lastning,
lossning, surrningar eller förtöjningsarbeten. Det gäller under arbete till
sjöss i alla väder, i rigg, på däck, i lastrum eller i maskin på ett i sjön
stampande och krängande fartyg. Det gäller i fartyg lastade med fast,
rullande eller flytande gods, lättantändligt eller i explosiv gasform, farliga
frätande kemikalier.

När arbetarskyddslagstiftningen ändrades år 1973 omfattade ändringarna
inte skeppstjänsten. Men i samband med bl. a. (s)-motioner i ärendet
och kontakter med de ombordanställda tillsatte den dåvarande regeringen
en utredning som fick i uppgift att utreda frågor som angår de
ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden. Utredningen var klar
med ett delbetänkande år 1975. Det är detta som ligger till grund för nu
avgivet regeringsförslag, propositionen 1977/78: 55.

Ett viktigt inslag i de nu föreslagna ändringarna och tilläggen i lagstiftningen
om säkerheten på fartyg gäller skyddsverksamheten ombord
och skyddsombuden och deras ställning samt rätten att avbryta arbete,
s. k. stoppningsrätt, och handläggningen av sådant ärende.

Rätten för skyddsombud att avbryta ett farligt arbete är enligt arbetsmiljölagen
i sista hand avhängig yrkesinspektionens avgörande. Inspektionens
beslut skall följa gällande lagstiftning, och handläggningen i
fråga där skyddsombud använt sig av rätten att avbryta ett, som denne
bedömer det, farligt arbete sker alltså enligt myndighetsansvar.

Så kommer också att enligt propositionens förslag ske i sådana frågor
som uppkommer ombord på fartyg, dvs. tillsynsmyndigheten sjöfartsverket
tar slutlig ställning i frågan. Detta gäller dock endast ”fartyg som
är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn”. Befinner sig fartyg på
resa, eller ligger det förtöjt eller till ankars i hamn utanför Sverige, skall
befälhavaren fatta slutgiltigt beslut (9 kap. 9 §). Han inträder i stället
för yrkesinspektionen-sjöfartsverk och blir därigenom myndigheten. Befälhavaren
ges härmed enligt propositionen en dubbelroll, eftersom han
i inledningsskedet, innan skyddsombudet beslutat att avbryta arbetet, är
den till vilken skyddsombudet skall vända sig för att få rättelse. Denna
hänvändelse skall ske till befälhavaren i hans ställning som redarens
företrädare ombord. Även om befälhavaren, innan han upphäver beslut

Mot. 1977/78:1581

8

av skyddsombud att avbryta arbete som innebär omedelbar och allvarlig
fara för ombordvarandes liv eller hälsa, är skyldig höra skyddskommitté
om sådan finns och tvingande hinder ej föreligger härför, är det
ovedersägligt att befälhavaren samtidigt skall dels tillvarata redarens intressen,
dels handlägga ärandet enligt det självständiga säkerhets- och
myndighetsansvar som åvilar honom enligt lag.

Enligt vår uppfattning skulle befälhavarens ställning då han har att
avgöra fråga om upphävande eller ej av skyddsombuds beslut vara betydligt
friare och starkare om hänvändelsen i första instans skedde till
den för avdelningen ansvarige arbetsledaren. Sådan hänvändelse av
skyddsombud skall alltså enligt vår mening riktas till maskinchefen då
det gäller dennes ansvarsområde och till den främste av styrmännen då
det gäller övriga i fartyget. I passagerarfartyg, där intendenturavdelningen
ombord ofta har en ganska fristående ställning i förhållande till
fartygets drift, skall enligt vår mening framställningen först ske till intendenten
såsom den för denna avdelning inför rederiet ansvarige. I
övriga fartyg kan med fördel frågor av detta slag, som berör intendenturpersonalen
och deras arbetsmiljö, uppdras åt den främste av styrmännen
sorn bör vara den till vilken hänvändelse skall ske.

Maskinchefen har av en enig utredning ansetts vara redarens företrädare
ombord och skall som sådan icke delta i val av skyddsombud.
Departementschefen biträder i propositionen denna uppfattning. Maskinchefen
har alltså, dels i denna egenskap, dels såsom den för maskineriets
drift ansvarige, enligt säkerhetslagen redan en särställning som
gör honom lämpad att vara den till vilken skyddsombudet skall hänvända
sig i så allvarliga frågor som det här gäller. Maskinchefen svarar
exempelvis för förandet av fartygets maskindagbok.

Den främste av styrmännen har också en särställning ombord enligt
sjölagens bestämmelser. Om skeppsdagbok inte förs av befälhavaren,
skall den föras av den främste av styrmännen, 298 § sjölagen. Enligt
63 § sjölagen skall den främste av styrmännen träffa de avgöranden som
ej tål uppskov vid befälhavarens förfall. Den främste av styrmännen
kan alltså också sägas ha sådan ställning som gör honom lämplig att
vara den till vilken skyddsombud skall hänvända sig med begäran om
rättelse i fråga om arbete som skyddsombudet anser innebära omedelbar
och allvarlig fara för ombordvarandes liv eller hälsa.

Enligt förslaget till 3 kap. 9 § är det visserligen enbart befälhavare,
maskinchef och sådan ledamot av skyddskommittén som utsetts av
arbetsgivaren som anses stå i en sådan särställning ombord att de ej har
rätt att delta i val av skyddsombud. Men departementschefen har i propositionen,
s. 45, anfört att ”enligt min mening framstår det däremot
som självklart att visst högre befäl inte bör komma i fråga som skyddsombud.
I den mån det förekommer måste det betecknas som olämpligt.”
En arbetsledare med självständigt ansvar för sin avdelning, såsom den

Mot. 1977/78:1581

9

främste av styrmännen eller intendenten på ett passagerarfartyg, kan
således aldrig komma i den ställningen att han som skyddsombud och
ansvarig arbetsledare har dubbla lojaliteter.

Förslaget om ett sådant två-instans-förfarande i skyddsarbetet ombord
på fartyg som vi ovan framfört överensstämmer mer med vad som
gäller för arbetslivet i övrigt och ger ett större utrymme för det självständiga
säkerhetsansvar som i övrigt åvilar befälhavaren.

Förslaget till lagtext i 9 kap. 8 § första stycket skulle därmed få
följande lydelse:

Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för ombordvarandes
liv eller hälsa och kan rättelse ej genast uppnås genom hänvändelse till,
om fråga gäller maskinavdelningen, maskinchefen eller i övrigt till den
främste av styrmännen, kan skyddsombud bestämma att arbetet skall
avbrytas. I passagerarefartyg där intendent självständigt ansvarar för
arbete som utföres inom denna avdelning, skall dock hänvändelse av
skyddsombud i sådan fråga ske till intendenten.

I anledning av regeringens proposition om bättre fartygsmiljö föreslår
vi

att riksdagen beslutar att i förslag till lag om ändring i lagen om
säkerheten på fartyg lagförslagets 9 kap. 8 § ändras enligt vad
som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1978

SVEN MELLQVIST (s)

ESSEN LINDAHL (s)

KURT HUGOSSON (s)

NILS HJORTH (s)

BERTIL ZACHRISSON (s)

BIRGER ROSQVIST (s)

SVEN-GÖSTA SIGNELL (s)
MARGIT SANDÉHN (s)
CHRISTER NILSSON (s)
STEN-OVE SUNDSTRÖM (s)
STURE ERICSON (s)

RUNE JOHANSSON (s)
i Åmål

RUNE JONSSON (s)
i Husum

OLLE ÖSTRAND (s)

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978

~