med anledning av propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m.

Motion 1977/78:1915 av Wiggo Komstedt och Sven-Olov Träff

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1977/78:1915

av Wiggo Komstedt och Sven-Olov Träff

med anledning av propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor
m. m.

Propositionen 1977/78: 137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m. innehåller
bl. a. förslag angående lagstiftning om lastindikatorer på tyngre fordon.

Enligt vår uppfattning bör den frågan utredas ytterligare innan förslag
framläggs. Skälen till detta är följande:

Erfarenheterna av hittills gjorda försök på lastbilar visar att de lastindikatorer
som finns på marknaden inte har nått fullgod tillförlitlighet.
Felmarginalen är hela ± 7 %. Fältproven, som nu pågått i 1,5 år,
visar att det är svårt att uppnå en tillfredsställande nivå på hela indikatorsystemet.
Flertalet indikatorer som testats under denna tid har behövt
åtgärdas på ett eller annat sätt. I de flesta fall har det gällt att
byta ut givare eller kablarna i systemet.

När det gäller lastindikator på släpvagnar är problemen ännu större.
Praktiska försök har gjorts endast med ett fåtal släpvagnar. För närvarande
är erfarenheterna mycket små.

Det är vidare t. ex. oklart om man kan få lastindikatorn att visa rätt
resultat om släpvagnen skiftas mellan olika dragbilar. Att låsa en släpvagn
till en viss bestämd lastbil innebär en mycket allvarlig nackdel,
eftersom det i praktiken är vanligt med byten av släp. Problemen ökar
om släpvagnarna har indikatorer av olika fabrikat.

De existerande lastindikatorerna är som framgår knappast att betrakta
som tekniskt fullgångna, och risken är att de snart är omoderna.
(Den tekniska utvecklingen går snabbt. En talande jämförelse är de till
växellådan vajerförbundna kilometerräknarna för dieselfordon. Räknaren
är beroende av det motsvarande hastighetsmätarmontaget. Nu
kommer emellertid elektronhastighetsmätare att införas utan att motsvarande
kilometermätarteknik uppbringats vad gäller mätning för fiskalt
ändamål.)

Den föreslagna lagstiftningen skulle omfatta ca 3 000 lastbilar per år
och 1 800 släp- och påhängsvagnar per år. Ungefär hälften av dessa
fordon transporterar gods med viktuppgifter eller har lastbegränsning i
sin konstruktion, t. ex. tank- och bulkfordon, eller är dragfordon eller
specialfordon. Sådana fordon har till följd av typ av transport eller påbyggnad
inte något behov av lastindikator. Till detta kommer att många
av de fordon som transporterar massgods har tillgång till vågstation vid
lastplatsen eller erhåller viktuppgifter genom våg inbyggd i lastapparat.

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1915—1919

Mot. 1977/78

1915—1919

Mot. 1977/78:1915

2

Det senare gäller t. ex. ofta skogsbilarna. Det skall vidare särskilt nämnas
att gruskörning numera endast sker från så stora grustag att de
vanligtvis har våganläggning.

Kostnaden för en fabriksmonterad och kalibrerad lastindikator är i
dagens penningvärde ca 10 000 kr. per lastbil och ca 6 000 kr. per släpvagn.
Om tidigare nämnda 3 000 lastbilar och 1 800 släpvagnar skulle
omfattas av lagstiftning skulle den årliga kostnaden bli omkring 40
milj. kr. Till detta kommer underhållskostnaden.

För kalibrering och underhåll av lastindikatorer skulle ett stort antal
stationer krävas, eftersom nätet måste vara rikstäckande. Det är oklart
vem som skulle svara för detta. Oavsett vem, kan enbart investeringskostnaden
för vågar och belastningsutrustning vid en anläggning uppskattas
till 100 000 å 200 000 kr. Åtminstone varje bilprovningsanstalt
— det finns 160 stycken i Sverige — borde i den mån propositionen i
berörda avseende förverkligas förses med var sin apparat. Det skulle
medföra en investeringskostnad på mellan 15 och 30 milj. kr. En kalibrering
av lastindikatorn är tidskrävande. Denna operation skulle för
fordonsägaren medföra stora kostnader i form av avställning och verkstadstid
omfattande en hel arbetsdag vid varje kalibrering.

Till oklarheterna hör vidare juridiska spörsmål rörande ansvar för
kalibreringens riktighet, lastindikatorns status vid tvist angående lastvikt
samt vid tvist mellan förare och fordonsägare.

Ett ytterligare argument mot lagfäst införande av lastindikatorer är
att de nu höga överlastavgifterna i kombination med den relativt effektiva
övervakningen medfört att överträdelserna är fåtaliga.

Med stöd av det ovan anförda hemställs

att riksdagen med bifall i övrigt till propositionen 1977/78: 137
hos regeringen begär ytterligare utredning om frågan om lagstiftning
om lastindikatorer på tyngre fordon.

Stockholm den 17 april 1978

WIGGO KOMSTEDT (m)

SVEN-OLOV TRÄFF (m)