med anledning av propositionen 1976/77:76 om utbildning av förskollärare och fritidspedagoger m. m.

Motion 1976/77:1550 av herr Alemyr m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

Mot. 1976/77

1550-1554

1976/77: 1550

av herr Alemyr m. fl.

med anledning av propositionen 1976/77:76 om utbildning av förskollärare
och fritidspedagoger m. m.

Innehåll och arbetssätt

I sitt betänkande (SOU 1975:67) Utbildning i samspel har 1968 års barnstugeutredning
presenterat förslag rörande utbildningen av personal för förskola
och fritidsverksamhet. Utredningen har bl. a. föreslagit att de allmänna
målen för utbildningen bör vara desamma som gäller för barnomsorgen
och för fritidsverksamheten. Förslagen om mål, innehåll och arbetssätt i
de berörda utbildningarna har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.
Föredragande statsrådet ansluter sig också i dessa avseenden till utredningens
förslag. Detta är enligt vår mening tillfredsställande.

1 propositionen om skolans inre arbete (prop. 1975/76:39) framhålls att
den s. k. dialogpedagogiken, som betonar samspelet mellan individ och omgivning,
bör komma till användning i grundskolan. Såväl utredningen om
skolans inre arbete (SIA) som barnstugeutredningen har framhållit det väsentliga
i att det finns en kontinuitet mellan förskola och grundskola. I
propositionen 1975/76:39 betonade föredraganden att det förhållande mellan
lärare och elev, som dialogpedagogiken är ett uttryck för, bör prägla undervisningen
oavsett stadium och ålder.

Arbetssätt och arbetsformer bör givetvis utformas med hänsyn till olika
utvecklingsstadier. Särskilt viktig.är denna syn på pedagogiken då skolan
pedagogiskt och utvecklingspsykologiskt bör ta vid där förskolan slutar.
Grundskolans liksom förskolans pedagogiska arbete måste präglas av att
människans utveckling ses i ett helhetsmönster där barnens jaguppfattning,
begreppsbildning och kommunikationsförmåga får bilda utgångspunkten för
arbetet.

Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att man även i förskolan
tillämpar dialogpedagogiken. Som en konsekvens härav bör också de i propositionen
1976/77:76 berörda lärarutbildningarna präglas av detta pedagogiska
betraktelsesätt. Även om det inte klart framgår av propositionen
utgår vi från att detta också är föredragandens mening.

Under rubriken ”Utbildningens mål och inriktning” refererar föredraganden
barnstugeutredningen, vari framhålls att samarbete omkring barnets
totala situation är nödvändigt. Omsorgen om barns fritid är enligt utredningen
ett gemensamt ansvar för föräldrar, fritidshemmets personal, fritidsoch
ungdomsledare, lärare och övrig personal i skolan samt andra vuxna
som har kontakt med barn. Föreningslivets insatser betonas särskilt i be

1 Riksdagen 1976/77. 3 sami. Nr 1550-1554

Mot. 1976/77:1550

2

tänkandet liksom samarbetet mellan fritidshem och övriga fritidsverksamheter.

Mot denna bakgrund är det förvånande att föredraganden inte vidare
berör samspelet med föreningslivet. Flera remissinstanser, bl. a. skolöverstyrelsen
och statens ungdomsråd, framhåller vidare vikten av föreningslivets
medverkan i personalutbildningarna.

Enligt vår mening är det viktigt att barnomsorgspersonalen redan under
utbildningstiden lär sig förstå betydelsen av tidig kontakt med och engagemang
i folkrörelser och föreningsliv. Detta kan ske inom ramen för den
sociala omvärldsorienteringen och genom fältstudier såsom barnstugeutredningen
har föreslagit. Riksdagen bör uttala att samspelet med föreningslivet
beaktas i all barnomsorgsutbildning.

Behörighetsregler

Enligt förslagen i propositionen skall de allmänna behörighetskraven för
högskoleutbildning gälla för förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.
Det innebär att den sökande antingen skall ha genomgått minst tvåårig
gymnasieskola eller motsvarande utbildning samt ha kunskaper i engelska
motsvarande minst två årskurser på någon linje i gymnasieskolan eller skall
ha fyllt 25 år och arbetat minst fyra år samt uppfylla nyss nämnda krav
beträffande engelska språket. Enligt en särskild övergångsregel som föreslås
skall dessa behörighetskrav tillämpas först fr. o. m. den 1 juli- 1980.

Föredraganden framhåller att det nämnda kravet på kunskaper i engelska
kan bli ett hinder för vuxna sökande som med äldre barnskötarutbildning
eller någon av de speciella kurserna för utbildning till barnskötare i gymnasieskolan
i övrigt har fullständig behörighet till förskollärarutbildning.
Enligt propositionen bör man därför överväga i vilken utsträckning kunskaper
i engelska skall krävas av dessa sökande.

Det är oklart vad som avses i propositionen. Det framgår inte om föredragande
statsrådet förordar att kravet på engelska skall tas bort för denna
grupp sökande, vem som skall överväga frågan och i vilket sammanhang
detta skall ske.

Enligt vår mening bör kravet på engelska inte gälla för vuxna sökande
som har äldre barnskötarutbildning eller har genomgått någon av de speciella
kurserna för utbildning till barnskötare i gymnasieskolan. Detta är också
konsekvent med den trestegsutbildning, som föredraganden i annat sammanhang
i propositionen ansluter sig till, enligt vilken varje steg skall utgöra
grundval och utgångspunkt för närmast ovanför liggande utbildningssteg.
Ett sådant synsätt som också vi ansluter oss till måste rimligen innebära
att de som har genomgått någon av de utbildningar som utgör det första
steget inte skall behöva gå igenom kompletteringsutbildning för att kunna
gå vidare till det andra steget, dvs. förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.

Mot. 1976/77:1550

3

Utöver dessa principiella synpunkter kan tillfogas att kurslitteraturen i
de aktuella utbildningarna nästan genomgående f. n. är på svenska språket.
Det saknas därför grund att kräva de kunskaper i engelska språket som
normalt gäller för allmän behörighet för högskolestudier. Det är också en
fördel om förskollärarkåren representerar en skiftande livserfarenhet och
yrkesbakgrund. Krav på engelska kan bli ett hinder för äldre människor
med yrkeserfarenhet inom barnomsorgen. Riksdagen bör därför besluta att
denna grupp bör anses ha allmän behörighet till förskollärar- och fritidspedagoglinjerna
efter den 1 juli 1980 även utan dokumenterade kunskaper
i engelska.

Vi vill vidare framhålla betydelsen av 50-veckorsutbildningen av barnskötare
till förskollärare. Denna utbildning vänder sig till pesoner med fyra
års arbete i förskola efter barnskötarutbildning, vilket innebär att en något
äldre grupp människor tillförs den relativt unga förskollärarkåren. Motsvarande
gäller för 50-veckorsutbildningen till fritidspedagog. Enligt vår mening
bör aktiva insatser göras för att stimulera äldre människor att söka sig till
barnomsorgsutbildningarna, så att åldersstrukturen bland barnomsorgspersonalen
blir bättre balanserad.

Utvärdering och betyg

Barnstugeutredningen har föreslagit att de graderade betygen för förskollärar-
och fritidspedagogutbildningarna ersätts med ett kompetensbevis kompletterat
med ett utbildningsbevis som anger utbildningens innehåll och
omfattning. I en särskild motion (mot. 1976/77:764) har vi under den allmänna
motionstiden föreslagit att riksdagen uttalar att de graderade betygen
avskaffas i bl. a. förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.

Föredragande statsrådet tar i propositionen inte klar ställning i fråga om
de graderade betygen. Det framhålls visserligen att de skäl som i många
andra sammanhang kan åberopas för graderade betyg knappast föreligger
i fråga om dessa utbildningar. Utan eget ställningstagande i sakfrågan konstaterar
föredraganden att det ankommer på UHÄ, resp. SÖ och UHÄ i samråd,
att fatta beslut om vilket betygssystem som skall tillämpas.

Statsrådet, som sålunda inte tar ställning i principfrågan huruvida de graderade
betygen bör avskaffas, framför däremot vissa synpunkter på vilka
krav som bör ställas på en tvågradig betygsskala, därest en sådan skulle
införas. Detta finner vi inte konsekvent. Vi föreslår därför att riksdagen
uttalar att de graderade betygen bör avskaffas i förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna.

Huvudman för fritidspedagogutbildningen

Fritidspedagogutbildningarna kommer att ingå i högskolan fr. o. m. läsåret
1977/78. I likhet med vad som anfördes i propositionen 1976/77:59 anser

Mot. 1976/77:1550

4

föredraganden att frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för utbildningslinjer
som förekommer med både statlig och kommunal huvudman bör
prövas. Föredraganden framhåller att fritidspedagogutbildning på längre sikt
bör anordnas endast i anslutning till övrig lärarutbildning inom den statliga
högskolan. Den kommunala fritidspedagogutbildningen bör därför enligt
propositionen successivt avvecklas.

I högskolepropositionen (prop. 1976/77:59) framhåller utbildningsministern
att han anser att det finns skäl för ett enhetligt huvudmannaskap för
högskoleutbildningen. Men han anser samtidigt att vissa övergripande frågor
om det kommunala och landstingskommunala verksamhetsområdets utveckling
bör klarläggas innan ställning tas till en utredning i frågan. Vidare
anförs att några års erfarenhet av en kommunal högskoleorganisation kan
vara av värde för en bedömning av huvudmannaskapet. Beträffande bl. a.
fritidspedagoglinjen framhöll dock utbildningsministern att det borde vara
möjligt att pröva frågan om ett enhetligt huvudmannaskap i särskild ordning.

I en särskild motion (1976/77:1407) i anslutning till högskolepropositionen
har socialdemokraterna föreslagit att en utredning om huvudmannaskapet
för högskoleutbildningen bör komma till stånd nu. I likhet med föredraganden
anser vi emellertid att riksdagen utan föregående utredning beträffande
fritidspedagogutbildningen bör uttala sig för ett enhetligt statligt huvudmannaskap.
Riksdagen bör därför hemställa att regeringen snarast förelägger
riksdagen förslag om en plan för den kommunala fritidspedagogutbildningens
avveckling och inordnande i den statliga högskoleorganisationen.

Fortbildning

Barnstugeutredningen har understrukit vikten av en gemensam fortbildning
för all personal i förskole- och fritidsverksamhet, företrädesvis i studiecirkelform.
Liksom föredragande statsrådet vill vi betona det angelägna

1 en kontinuerlig fortbildningsverksamhet.

När det gäller utformningen av fortbildningsverksamheten rekommenderade
utredningen huvudmännen ”att genomföra en allmän fortbildning
som drivs kontinuerligt i lokal studiecirkelverksamhet, anordnad av den
kommun, där man innehar anställning. Som ett riktmärke rekommenderar
utredningen för omfattningen 30 timmars deltagande, helst årligen, för den
allmänna fortbildningen." (SOU 1975:67, s. 264.) Utredningen baserade sin
rekommendation dels på den tidsmässiga omfattningen av fortbildningen
av den pedagogiska personalen i skolan, dels på den tid som avsatts för
den s. k. särskilda informationen till förskolans personal inför den nya lagen
om förskoleverksamhet.

Sedan budgetåret 1974/75 har över socialdepartementets huvudtitel utgått

2 milj. kr. årligen för särskild information och fortbildning av förskolans
personal. Man har därvid riktat sig bl. a. till alla personalkategorier inom

Mot. 1976/77:1550

5

förskolan samt till politiker och förvaltningstjänstemän som ansvarar för
förskolan. Också för budgetåret 1977/78 skall enligt propositionen
1976/77:100, bil. 8 utgå 2 milj. kr. för socialstyrelsens medverkan i fortbildningsarbetet
av personal inom barnomsorgen. Enligt uppgift kommer
tyngdpunkten att läggas på invandrarbarn i förskolan, barn med behov av
särskilt stöd och stimulans samt uppföljnings- och planeringsaktiviteter.

Som Kommunförbundet har framhållit i sitt remissyttrande över barnstugeutredningens
betänkande är fortbildningen primärt en angelägenhet
för kommunerna. Socialstyrelsen ser det som sin uppgift att stödja huvudman
och personal med material, kursprogram, utbildning av handledare,
medhjälp vid kursplanering etc.

Det är viktigt att denna verksamhet kan fortsätta även efter nästa budgetår.
Det kommer under de närmaste åren att krävas en avsevärd personalökning
inom förskolan och inom fritidshemmen för att det av riksdagen beslutade
utbyggnadsprogrammet om 100 000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshemsplatser
under fem år skall kunna förverkligas. Det är viktigt att
även denna nytillkommande personal får ta del av den särskilda informationen
och fortbildningen. Riksdagen bör därför uttala att projektet ”Särskild
information och fortbildning" bör fortsätta under den aktuella utbyggnadsperioden.

När det gäller den närmare utformningen och omfattningen av fortbildningen
bör barnstugeut red ningens rekommendationer kunna utgöra ett riktmärke.
Dessa frågor bör dock lösas i samråd mellan socialstyrelsen, huvudmännen
och personalens fackliga organisationer.

Utbildning av hemspråkslärare

Vi ansluter oss till de riktlinjer för utbildning av hemspråkslärare som
redovisas i propositionen. Frågan om betygsättning i denna utbildning har
emellertid inte berörts i propositionen. Med tanke på strävandena att avskaffa
de graderade betygen inom andra delar av sektorn för utbildning för undervisningsyrken
bör redan nu en markering göras beträffande betygen i
utbildningen av hemspråkslärare.

Lärarutbildningarna utreds nu av 1974 års lärarutbildningsutredning. Angående
betygen anförs följande i direktiven:

De negativa drag som finns i nuvarande betygssystem vid lärarutbildningsanstalterna
kommer att förstärkas då utbildningen i högre grad inriktas
mot samverkan och de sociala funktionerna i lärararbetet. Man kan dock
inte bortse från att betygen utgör en av grunderna för meritvärderingen
i samband med tjänstetillsättningar i skolväsendet. Frågan om betygssättningens
utformning i lärarutbildningen har därför ett nära samband med
arbetet inom utredningen om skolan, staten och kommunerna.

Utbildningen av hemspråkslärare är en ny utbildning, och nya meritvärderingsbestämmelser
skall utarbetas för tillsättning av sådana lärare. Det

Mot. 1976/77:1550

6

finns därför inte något motiv för att här införa regler av samma slag som
nu gäller för befintliga lärarutbildningar. Riksdagen bör därför uttala att
graderade betyg inte bör införas i utbildningen av hemspråkslärare.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen

1. ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
samspelet med föreningslivet i all barnomsorgsutbildning,

2. ger regeringen till känna att kravet på kunskaper i engelska
för allmän behörighet till högskoleutbildning i enlighet med
vad som anförs i motionen inte bör gälla för vuxna sökande
till förskollärar- och fritidspedagoglinjerna,

3. uttalar att de graderade betygen bör avskaffas i förskolläraroch
fritidspedagogutbildningarna,

4. hemställer att regeringen snarast förelägger riksdagen förslag
om den kommunala fritidspedagogutbildningens avveckling
och inordnande i den staliga högskoleorganisationen,

5. ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående
särskild information och fortbildning av förskolans personal,

6. ger regeringen till känna att graderade betyg inte bör införas
i utbildningen av hemspråkslärare.

Stockholm den 13 april 1977
STIG ALEMYR (s)

i Arlöv

LARS GUSTAFSSON (s)
i Barkarby

SIVERT ANDERSSON (s)
i Stockholm

BENGT WIKLUND (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
ROLAND SUNDGREN (s)
HANS JÖNSSON (s)

ÅKE GILLSTRÖM (s)

LENNART BLADH (s)

MARGIT SANDÉHN (s)

TORSTEN KARLSSON (s)
i Motala

HELGE HAGBERG (s)
i Örebro

MARIANNE STÅLBERG (s)