med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m.

Motion 1975/76:2367 av herr Winberg m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975/76

2367-2370

Motion

1975/76:2367

av herr Winberg m. fl.

med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till lag
om ändring i rättegångsbalken m. m.

Propositionen 1975/76:153 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m. m. avser införande av ett system med nämndemän i hovrätt
och kammarrätt. Utmärkande för den svenska domstolsorganisationen har
hittills varit att lekmän deltar i rättsskipningen i såväl de allmänna domstolarnas
som förvaltningsdomstolarnas underrätter men inte i överinstanserna.
Det är därför en helt ny princip i svenskt rättegångsväsende som
nu föreslås.

Den gamla organisationen från häradsrätterna, där mål och ärenden i
stor utsträckning avgjordes av lagfaren domare tillsammans med en nämnd
sammansatt av kunniga och omdömesgilla folkvalda förtroendemän, har
visat sig vara utomordentligt värdefull i domstolsarbetet. Den gjorde successivt
insteg också i rådhusrätterna och har i väsentliga delar överförts
till de nya tingsrätterna. Den har också införts i länsrätterna.

Fråg-m är nämndsystemet utan att vara förankrat i den tradition som
finns från dt allmänna underrätterna kan vara av värde också i arbetet
i överinstanser. Det kan knappast göras gällande att inte hovrätterna med
nuvarande sammansättning av i huvudsak fyra lagfarna ledamöter vid avgörande
av mål på ett tillräckligt omsorgsfullt och skarpsinnigt sätt utfört
prövningen av överklagade underrättsdomare. Någon förstärkning i hovrätternas
dömande verksamhet och större möjlighet att i de särskilda fallen
nå ett materiellt riktigt domslut synes därför ett nämndemannasystem i
hovrätt generellt sett inte innebära. Motsvarande torde kunna anföras i vad
gäller kammarrätterna.

Emellertid anser vi - oaktat vad vi nyss anfört - det vara mycket väsentligt
att domstolarnas arbete är väl förankrat hos de enskilda medborgarna och
att allmänheten hyser tilltro till rättsskipningens objektivitet och effektivitet.

Det kan knappast råda något tvivel om att den insyn i och de erfarenheter
av domstolsarbetet som medborgarna under lång tid fått via nämndemän
har bidragit till att på ett väsentligt sätt förankra domstolsarbetet inom
samhällsarbetet i övrigt. Detta är så väsentligt att det ger anledning att
införa också ett lekmannainslag i hovrätternas och kammarrätternas arbete.

Vi är därför beredda att acceptera förslaget att nämndemän skall delta i
prövningen av vissa mål i hovrätt och kammarrätt. Domstolen bör därvid
ha den sammansättning som föreslås i propositionen.

Vi vill emellertid i detta sammanhang understryka nämndemannauppdragets
särskilda karaktär av förtroendeuppdrag till vilket icke är knutet

1 Riksdagen 1975/76. 3sami. Nr2367-2370

Mot. 1975/76:2367

2

uppgifter av politisk natur. Med nämndemannauppdraget kan icke förenas
något politiskt ansvar. Det är från principiella synpunkter och bland annat
för att inte äventyra allmänhetens förtroende för domstolarna utomordentligt
viktigt att garantier numera skapats mot att ett majoritetsparti utnyttjar
sin ställning till att välja uteslutande egna kandidater. Det bör samtidigt
framhållas att uppdraget innebär utövandet av en domarfunktion där personliga
kvalifikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet
måste väga tyngre än tillhörigheten till ett visst politiskt parti.

I några avseenden anser vi att förslaget fått en mindre tillfredsställande
utformning. Det gäller för det första vilka personer som bör kunna utses
till nämndemän. Det är å ena sidan önskvärt att till nämndemän i överinstans
i första hand väljs sådana som tidigare har erfarenhet av tjänstgöring som
nämndeman vid tingsrätt eller länsrätt. Å andra sidan bör samma person
inte samtidigt kunna vara nämndeman i både undrrätt och överrätt. Sistnämnda
synpunkt synes delas av departementschefen som i propositionen
(s. 49) stryker under att ett sådant arrangemang inte är önskvärt. Departementschefen
drar emellertid ingen slutsats av sin uppfattning och ställer
inte heller upp någon regel som förhindrar att någon samtidigt kan vara
nämndeman i två instanser. Vi anser att reglerna bör kompletteras med
bestämmelser innebärande att den som valts till nämdeman i hovrätt eller
kammarrätt icke är behörig att under den tid han har detta uppdrag vara
nämndeman i tingsrätt resp. länsrätt. Inte minst för allmänhetens tilltro
till domstolarnas objektivitet och självständighet anser vi det väsentligt med
förhållandevis ingående bestämmelser som förhindrar att en och samma
person samtidigt kan tjänstgöra i olika instanser.

Den andra frågan gäller omfattningen av bestämmelsen i 12 kap. 3 S andra
stycket rättegångsbalken att nämndeman vid allmän domstol inte må föra
annans talan vid den domstol han tillhör. Någon ändring föreslås härvidlag
inte i propositionen. Det innebär att förbudet för hovrättsnämndeman att
föra annans talan endast skulle avse den hovrätt vid vilken han är vald
till nämndeman. Han skulle sålunda kunna föra annans talan vid underrätter
tillhörande hovrättens jurisdiktionsområde. Detta är enligt vår mening inte
lämpligt. När ett system med nämndemän i överrätt införs måste utomordentligt
rigorösa regler införas, så att varje rimlig misstanke om bristande
objektivitet vid tjänstgöringen som nämndemän förhindras. I likhet med
vad högsta domstolen anfört hävdar vi därför att hovrättsnämndeman inte
bör få föra annans talan vare sig vid hovrätten eller vid domstolar under
hovrätten.

Det torde få ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.

Mot. 1975/76:2367

3

Åberopande det anförda hemställer vi

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1975/76:153 beslutar

1. att den som valts till nämndeman i hovrätt eller kammarrätt
icke är behörig att under den tid han är nämndeman vid sådan
domstol vara nämndeman vid tingsrätt resp. länsrätt
(länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt),

2. att nämndeman vid hovrätt icke äger föra annans talan vid
hovrätten eller vid domstolar, som hör under hovrätten.

Stockholm den 26 mars 1976
HÅKAN WINBERG (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m) ULLA JACOBSSON (m)

INGER LINDQUIST (m)

1* Riksdagen 1975/76. 3sami. Nr2367-2370