med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken m. m.

Motion 1975/76:2366 av fru Jacobsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

13

Motion

1975/76:2366

av fru Jacobsson

med anledning av propositionen 1975/76:153 med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken m. m.

I propositionen föreslås ändringar i rättegångsbalken och annan processuell
lagstiftning av innebörd att nämndeman skulle deltaga i hovrätt och kammarrätt
i vissa typer av mål, i hovrätt i familjerättsliga mål och brottmål
och i kammarrätt i mål av social karaktär. I normalfallen skulle enligt förslaget
tre lagfarna domare och två nämndemän deltaga vid huvudförhandling,
vilket skulle gälla både hovrätt och kammarrätt. Vid beslutsfattande
skulle regeln om individuell rösträtt gälla.

Propositionen innehåller inte något förslag till ändring av gällande regler
om fullföljd till de högsta instanserna, högsta domstolen och regeringsrätten,
med anledning av ändringen i hovrätten och kammarrätten. Ej heller redovisas
i propositionen någon diskussion om dessa fullföljdsfrågor. Jag anser
emellertid att om lekmän skall deltaga i avgörandena i hovrätt och kammarrätt
bör en justering av fullföljdsreglerna till högsta domstolen och regeringsrätten
ske.

Enligt nu gällande rätt kan fullföljd till högsta domstolen och regeringsrätten
ske endast efter prövningstillstånd meddelat på endera av två grunder.
Antingen skall det finnas ett prejudikatintresse eller skall det ha förekommit
ett grovt förbiseende eller grovt misstag vid beslutsfattandet i hovrätt resp.
kammarrätt. Speciellt beaktas resningsskäl och skäl för domvilla. Man kan
däremot ej få prövningstillstånd enbart på grund av ett påstående om felaktig
rättstillämpning.

Skälet till förslaget om lekmäns deltagande i hovrätt och kammarrätt
är att tillvarataga lekmannaerfarenheter som kan vara värdefulla framför
allt vid sakfrågans bedömning. Härigenom skulle man få överrättsprocessen
bättre förankrad hos allmänheten. Den möjlighet till insyn som lekmännen
skulle få kan antagas ha en psykologisk betydelse för allmänhetens tilltro
till rättsskipningen.

Emellertid skulle lekmännen ha att deltaga på lika fot med juristdomarna
även vad beträffar ställningstagande i rättsfrågor. Härvid kan visserligen
de två nämndemännen inte tillsammans bilda en majoritet, men deras två
röster kan bli avgörande, om de lagfarna ledamöterna inte är ense. Invecklade
rättsliga spörsmål skulle sålunda kunna avgöras i hovrätt och kammarrätt
av icke juridiskt utbildade domare. Det är mot denna bakgrund frågan om
fullföljd till de högsta instanserna skall ses. Enligt min mening bör man
öppna en möjlighet för allmänheten att få rättsfrågor överprövade i högsta
domstolen resp. i regeringsrätten.

Mot. 1975/76:2366

14

Det kan vara av intresse att undersöka vilka fullföljdsregler man i andra
länder har beträffande mål, vilka skall avgöras med deltagande av lekmän.
Av de länder, vilka omnämns i propositionen, uppges endast Danmark och
Norge ha en ordning med lekmäns deltagande i andra instans.

I Danmark deltar lekmän vid avgörande av brottmål i andra instans,
landsret. Detta gäller vare sig målet först behandlats i första instans eller
gått direkt till landsret, vilket är fallet med de grova brottmålen. De lindrigare
brottmålen kan efter dispens av justitieministern överklagas i höjesteret,
som i dessa fall alltså blir tredje instans. Justitieministern kan därvid bevilja
dispens, om han finner målet vara av allmänt intresse eller om utgången
skulle ha betydande följder för parten. (Retsplejeloven § 435 Stk. 2.) - De
grövre brottmålen, som gått direkt till landsret som första instans, kan i
allmänhet överklagas till höjesteret. Höjesteret prövar endast rättsfrågan i
brottmålen.

I Norge finns i tvistemål ett tre-instanssystem med möjlighet till lekmannamedverkan
både i underrett och lagmansrett. Efter dispens kan ett
mål föras upp till höyesterett. De begränsningar som gäller för möjligheten
att få dispens avser sakprövningen. Tyngdpunkten ligger därför på överprövning
av rättsfrågan. I brottmål deltager jury vid bedömningen i lagmansretten.
Lindriga brottmål kan inte överklagas till höyesterett. De grova
brottmålen däremot kan föras till högsta instans för överprövning av rättsfrågan.

Sammanfattningsvis kan man påstå att Danmark och Norge, vilka har
regler om lekmäns deltagande i dömandet i andra instans, samtidigt har
regler om möjlighet till överprövning av rättsfrågan i högsta instans.

Jag anser det angeläget att man beaktar de erfarenheter som finns i Danmark
och Norge beträffande hur angeläget det är att kunna få rättsfrågan
i ett mål överprövad i högsta instans, om den handlagts tidigare under
medverkan av lekmän.

Med hänsyn till det anförda hemställer jag

att riksdagen beslutar om utredning av reglerna om fullföljd till
högsta domstolen och regeringsrätten för jämkning av dessa
med anledning av lekmäns deltagande i avgörandena i hovrätt
och kammarrätt.

Stockholm den 26 mars 1976

ULLA JACOBSSON (m)