med anledning av propositionen 1975:46 om planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism.
Motion 1975:2063 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl.
Motioner nr 2063-2066
Mot. 1975
2063-2066
Nr 2063
av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl.
med anledning av propositionen 1975:46 om planering och samordning
av samhällets insatser för rekreation och turism.
Vi har i vårt land sedan länge en utveckling innebärande att arbetstiden
reduceras, att semestrarna blir längre och att inkomsterna förbättras. Den
utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta. Samhället har vidtagit en rad
åtgärder för att ge medborgarna möjlighet till en meningsfylld fritid och
semester. Ytterligare insatser måste emellertid vidtas. Kommittén för planering
av turistanläggningar och friluftsområden presenterade en rad åtgärder,
vilka skulle förbättra det svenska folkets möjligheter att semestra
här i landet. Detta förslag ligger nu till grund för förslagen i propositionen
1975:46.
Fritidspolitiken måste utgå från en social grundsyn. En sådan syn har
hittills inte kunnat göra sig gällande inom turistnäringen i Sverige. Det
finns få alternativ till inkvartering om man inte fysiskt eller psykiskt orkar
med camping och ekonomiskt förhindras att bo på hotell. Härigenom utestängs
stora grupper från turism och rekreation, och ofta är det människor
som bäst skulle behöva avkoppling. För att skapa ett alternativ mellan camping
och hotell bör därför fler stugor för uthyrning och självhushåll uppföras
i landet.
Samtidigt med att en ökad efterfrågan på rekreation till rimlig kostnad
gör sig gällande sker en kapitalförstöring i glesbygdsområden med stora
potentiella möjligheter att erbjuda en positiv miljöupplevelse och rekreation.
Med den fortgående strukturomvandlingen inom lantbruksnäringen friställs
ofta bostadshus som med fördel kan användas som semesterbostad för t. ex.
barnfamiljer.
I Svenska turisttrafikförbundets undersökning Svenskamas semesterplaner
1974 konstateras att av de ca 3,4 miljoner svenskar mellan 16-68 år
som ämnade tillbringa sommarsemester i Sverige planerade
21 96 att huvudsakligen använda eget fritidshus som inkvarteringsform
14 96 att huvudsakligen använda hyrt fritidshus som inkvarteringsform
22 96 att huvudsakligen använda camping/husvagn/båt som inkvarteringsform
9 96 att huvudsakligen använda hotell/pensionat som inkvarteringsform
20 96 att huvudsakligen använda släkt/bekanta som inkvarteringsform
14 96 att huvudsakligen använda den egna bostaden som inkvarteringsform
1962 års fritidsutredning konstaterade i sitt betänkande (SOU 1964:47)
1 Riksdagen 1975. 3 sami. Nr 2063-2066
Mot. 1975:2063
2
att 65 % av de tätortshushåll som icke ägde fritidshus skulle vilja äga ett
sådant. Antalet fritidshus ökade under 1960-talet med 23 000 per år, och
det totala antalet är f. n. drygt 500 000.
Ovanstående uppgifter visar att en överväldigande del av svenska folket
anser att fritidshuset - ”stugan” - är den bästa enskilda semesterformen
i jämförelse med t. ex. camping, turisthotell, vandrarhem m. fl. semesterformer
och inkvarteringsalternativ. För veckoslutsturismen har fritidshuset
som inkvarteringsform en ännu större relevans. Inkvarteringskapaciteten
i de i turistbetänkandet föreslagna primära rekreationsområdena uppskattas
till 110 780 bäddar. Därav hänför sig dock 74 740 bäddar på camping, en
form som i många fall ej är så lämplig för de kategorier som utredningen
vill prioritera, dvs. äldre, handikappade och barnfamiljer. Dessa kategorier
kan också i vissa fall skygga för mer koncentrerade fritidsboendeformer.
De föreliggande önskemålen inklusive viss utländsk efterfrågan leder till
att vi skulle behöva öka antalet fritidshus med 1,5-2 miljoner. En sådan
utveckling är dock av kända skäl varken möjlig eller acceptabel, vilket klart
framgår bl. a. i ”Hushållning med mark och vatten”. (SOU 1971:75.)
Under 1960- och 1970-talen har jord- och skogsbruket genomgått en snabb
strukturrationaliseringsprocess. Omvandlingen har medfört att vissa resurser
har frigjorts från lantbruksproduktionen - mark, byggnader och arbetskraft.
I vissa bygder har detta i sin tur medfört förslumning av miljön, kapitalförstöring
och sysselsättningsproblem.
Problemen bör dock inte vara olösliga. Nämnda frigjorda resurser efterfrågas
av en expanderande turist- och fritidssektor. Enskilda lantbrukare
har redan i dag en stor potential av upprustade f. d. lantbruksbyggnader
till fritidsuthyrning. Till största delen sker uthyrningen på årsbasis där hyresgästen
ofta själv förstå för underhållet, mot att han får lägre hyra. Eftersom
förmedlingen uteslutande sker utan mellanhänder är det svårt att statistiskt
uppskatta volymen av denna verksamhet.
Lantbrukarnas verksamhet på nybyggnads- och korttidsuthyrningssidan
har däremot hittills varit av väsentligt mindre omfattning, vilket beror på
bristande möjligheter vad beträffar rådgivning, marknadsföring och framför
allt finansiering. Om dessa problem löses kan ett rekreationsutbud med
miljömässiga fördelar som tjänar både producent och konsument väsentligt
ökas.
Speciellt i glesbygdsområdena haren kombination av lantbruk och turism
en stor inkomst- och sysselsättningsmässig betydelse, samtidigt som odlingslandskapet
och byggnadstradionen bevaras.
Turismens sysselsättningsskapande effekt är av speciellt stor betydelse
för de delar av en glesbygd som är belägna långt från centralorten, eftersom
de industriella och servicemässiga investeringarna i regel lokaliseras till centralorten.
Småbrukare i skogsbygder har tidigare kunnat skapa en dräglig
inkomst genom att kombinera jordbruk med skogsarbete. Skogsbrukets mekanisering
med krav på heltidsanställning medför att denna kombinations
Mot. 1975:2063
3
möjlighet elimineras, med åtföljande nedläggning av jordbruket och en förbuskning
av odlingsmarken. Turismen kan här utgöra en ny kombinationsmöjlighet.
Det är väsentligt att produktionskostnaderna för fritidsuthyrningshus
hålls så låga som möjligt vid given standard och attraktionsgrad för att
turistbetänkandets intentioner om låginkomsttagarnas ökade möjligheter till
meningsfylld semester och fritid skall kunna förverkligas. Många lantbrukare
har förutsättningar att på ett optimalt sätt utnyttja sin egen arbetskraft och
fysiska resurser genom att t. ex. taga virke ur egen skog, grus för vägbyggnad
ur eget grustag, utnyttja redan befintliga infrastrukturella anläggningar etc.
På detta sätt kan kostnader och därmed hyror hållas nere.
Insititutionen för ekonomi och statistik vid lantbrukshögskolan i Uppsala
bedriver sedan två år tillbaka viss forskningsverksamhet angående kombinationen
lantbruk-turism.
För att göra en fritidsbebyggelse för uthyrning i lantbrukarnas egen regi
möjlig (även fiskar- och skärgårdsbefolkningen bör inkluderas) bör stat och
kommun kunna medverka genom någon form av ekonomiskt stöd och/eller
tillgång till speciella kreditmöjligheter.
I många länder är kombinationen jordbruk och turism en realitet. 11, ex.
Norge, Danmark och Västtyskland stödjs kombinationsobjekt av typen jordbruk-turism
av stat, delstat, distrikt etc.
Den tyska och danska verksamheten har främst karaktären av ”pension”.
Det norska systemet, som bygger på principen att en småbrukare - ofta
med eget virke och med eget arbete - uppför ett mindre antal stugor i
anslutning till gården för uthyrning, är näraliggande och har väckt intresse
bland kommuner, enskilda, lantbrukare, turistorganisationer m. fl. här i landet.
Finansieringen av de norska stugobjekten har delvis lösts genom ”Distriktens
utbyggnadsfond”, som under viss tid ställer ränte- och amorteringsfria
lån till förfogande åt intresserade småbrukare.
De norska erfarenheterna av denna form av turism finns samlade i ”Hytteutleige
på gärdsbruk” (Fellesmelding frå: Institutt for bygningsteknikk
Norges Landsbrukshögskole och Norges Landbruksekonomiske Institutt,
Oslo 1972). Erfarenheterna är klart positiva, och det ekonomiska utfallet
av verksamheten är också klart tillfredsställande.
Många skäl talar i dag för att kombinationer jord- och skogsbruk och
turism bör uppmärksammas. Frågan om särskilda stödformer för investeringar
i uthyrningsstugor i anslutning till befintliga lantbruksföretag bör snarast
bli föremål för övervägande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
Mot. 1975:2063
4
att riksdagen hos regeringen begära» beredningen för samordning
av statliga insatser för rekreation och turism prövar frågan om
uthyrningsstugor i anslutning till befintliga lantbruksföretag
enligt de riktlinjer som angivits i motionen.
Stockholm den 16 april 1975
OLLE ERIKSSON (c)
i Ulfsbyn
nils g. Åsling (c) bertil jonasson (c)
KARL-ERIC NORRBY (c) GUNDE RANESKOG (c)
JAN-fVAN NILSSON (c) P. O. SUNDMAN (c)
i Tvärålund
