med anledning av propositionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.

Motion 1975:1956 av herr Bohman m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 1956-1960

Mot. 1975

1956-1960

Nr 1956

av herr Bohman m. fl.

med anledning av propositionen 1975:26 om riktlinjer för invandrar-
och minoritetspolitiken m. m.

Under de senaste åren har i genomsnitt 25 000 å 30 000 invandrare varje
år kommit till vårt land. En invandring av denna omfattning ställer stora
krav på det mottagande samhället. Det rör sig inte bara om olika nationsgrupper
av varierande storlek; varje invandrare är en individ för sig
med sina speciella förutsättningar och förväntningar. Hittills har samhället
inte i tillräcklig utsträckning lyckats informera och hjälpa invandrarna till
rätta. Invandrarnas och minoriteternas egna organisationer kan här vara
till god hjälp.

I regeringens nu framlagda proposition om riktlinjer för invandrar- och
minoritetspolitiken används för första gången ordet "minoritet”. Hittills
har myndigheternas intresse nästan uteslutande varit inriktat på de nyinvandrades
problem, medan de i vårt land redan befintliga minoriteterna
har vunnit föga förståelse. Statens invandrarverk har länge vägrat att ge
bidrag till baltiska organisationer med hänvisning till att de kan betraktas
som "etablerade minoriteter” och därmed faller utanför verkets ansvarsområde.

Dåvarande högerpartiet behandlade i sitt år 1968 utgivna program "Minoritets-
och invandringspolitik” både minoritets- och invandrarfrågor. Vi
hälsar med tillfredsställelse att regeringen hu har godtagit detta synsätt.

Målen

Moderata samlingspartiet ansluter sig till de av invandrarutredningen uppställda
målen, vilka står helt i samklang med vårt program från 1968.

Jämlikhetsmålet uttrycks i vårt program på följande sätt:

Invandrings- och minoritetsgrupper måste garanteras samma sysselsättningstrygghet,
bostadsstandard, sociala förmåner, rättssäkerhet, rätt och
möjligheter till skolutbildning som befolkningen i övrigt samt möjligheter
till särskild undervisning i språk och samhällskunskap, möjligheter till undervisning
på det egna språket även i andra ämnen.

Valfriheten betonas i följande uttalande:

Samhället bör i möjligaste mån tillgodose minoritetsgruppernas förväntningar
och invandrings- och minoritetspolitiken följaktligen utformas så

1. att individerna i minoritetsgrupperna själva får valfrihet avseende sam

1 Riksdagen 1975. 3 sami. Nr 1956-1960

Mot. 1975:1956

2

mansmältning med den inhemska befolkningen främst i vad gäller sådana
kulturaktiviteter som upprätthållande och vidareutveckling av språkkunskaper,
religion, särskilda konstarter och andra speciella kunskaper;

2. att samhället garanterar valfriheten genom ett aktivt materiellt och
personellt stöd till olika minoriteters kulturella och andra aktiviteter.

Den uppskattning av invandrares och minoriteters kultur och traditioner
som präglar vår inställning gör att också samverkansmålet blir självklart.

Arbetsmarknads-och sociala frågor

Utländska medborgare har i stort sett samma rättigheter men också samma
skyldigheter som vårt lands egna invånare.

Invandringens omfattning styrs nästan uteslutande av utvecklingen på
arbetsmarknaden. Därför utgör förhållandena i arbetslivet en mycket viktig
del av invandringspolitiken. Introduktionen på arbetsplatsen måste ges hög
prioritet. För invandrare från utomnordiska länder krävs att arbete, bostad
och arbetstillstånd måste ordnas före inresan. I samband med att arbetstillstånd
beviljas bör de blivande invandrarna också ges elementärt informationsmaterial
om förhållandena på svensk arbetsmarknad. Sådant material
bör tillställas även inomnordiska invandrare.

Moderata samlingspartiet vill betona vikten av att invandrarna erbjuds
hjälp och råd vid och omedelbart efter ankomsten. De första intrycken i
ett nytt land är utomordentligt viktiga för den fortsatta anpassningen. Det
bör åligga arbetsförmedlingen att ta ansvar för invandrarna. Detta kan t. ex.
ske genom någon form av faddersystem med hjälp av ideella organisationer
bland invandrarna.

Varje invandrare bör vid ankomsten informeras om att han/hon via fackklubbarna
kan riskera att bli kollektivansluten till det socialdemokratiska
partiet, men att var och en har rätt att reservera sig häremot. Detta finner
vi särskilt angeläget med tanke på att riksdagen två gånger uttalat sig mot
kollektivanslutningen.

Moderata samlingspartiet kräver vidare att resultatet av den hittillsvarande
svenskundervisningen utvärderas. Vidare vill vi understryka att alla studieförbund
måste erbjudas samma möjligheter att bedriva svenskundervisning
för invandrare.

Det är i detta sammanhang angeläget att betona att flyktingar med kvalificerad
utbildning bör hjälpas till en däremot svarande sysselsättning, även
om de i början måste acceptera mindre kvalificerade arbeten.

Invandrarnas nuvarande ålderssammansättning gör att invandrarproblemen
inom åldringsvården ännu inte blivit särskilt påtagliga. De blir dock
alltmer aktuella, inte minst därför att många med familjeanknytning har
kommit till Sverige först på äldre dar. Då de inte lärt sig svenska, kan
de bli isolerade vid placering på ålderdomshem. Åldringar, som så önskar,
bör placeras tillsammans med andra från samma nationella grupp eller språk

Mot. 1975:1956

3

område, vilket underlättar den vårdande och kurativa verksamheten. Detta
bör kunna lösas genom interkommunal samverkan.

Om en invandrar- eller minoritetsorganisation själv vill inrätta eller ha
inrättat särskilda hem för åldringar inom den egna gruppen, bör sådan verksamhet
stödjas. Behovet av tvåspråkig personal samt patientbesökare inom
socialvården, sjukvården, nykterhets- och kriminalvården bör beaktas.

Kultur

Försvinnandet av en kultur innebär alltid en förlust, oavsett hur liten
eller hur stor grupp som uppbär kulturen i fråga. Därför bör Sverige känna
ansvar också för en minoritets- eller invandrargrupps kultur och hjälpa till
att bevara denna. Detta är inte möjligt, om man inte också ger den möjlighet
att bevara sitt språk.

Invandrarutredningen har formulerat följande fyra delmål för en kulturpolitik
för minoriteter och invandrare:

1. ökade möjligheter till delaktighet i det allmänna svenska kulturutbudet,

2. ökade möjligheter till kontakt med ursprungslandet,

3. ökade möjligheter till kulturell egenverksamhet,

4. ökade möjligheter till kulturell växelverkan mellan minoriteterna och
majoritetsbefolkningen.

Till skillnad från utbildningsministern är vi beredda att förorda att dessa
delmål fastställs.

Vi kan inte heller dela statsrådets uppfattning att "insatser för invandrares
och språkliga minoriteters kulturella verksamhet på ett tillfredsställande sätt
bör kunna främjas inom ramen för redan existerande bidragsformer och
kulturinstitutioner”. Vi vill särskilt framhålla att speciellt stöd erfordras
för sådana flyktingrupper bland minoriteterna som inte har möjligheter till
kontakt med sina hemländer och sina naturliga språkområden.

Invandrarutredningen och litteraturutredningen har föresagd en upprustning
av bibliotekens bestånd av litteratur på minoritetsspråk, fördelad på
tre eller fem år. I propositionen 1975:26 föreslås för nästa budgetår härför
en summa på 1,7 milj. kr., men ingenting sägs om fortsatt upprustning.
Vi anser att riksdagen bör uttala sig för en flerårig bidragsgivning för detta
ändamål.

Utgivningen i Sverige av böcker, tidningar och tidskrifter på minoritetsspråk
är av mindre omfattning. Det är huvudsakligen balterna, som med
stora ekonomiska uppoffringar lyckats producera ett betydande antal böcker.
Ett produktionsstöd från samhällets sida skulle här vara av stor betydelse.

Tidningar och tidskrifter, som riktar sig till invandrare och minoriteter
på deras egna språk, fyller en viktig funktion som sammanhållande element
mellan individer ur en folkgrupp men också som medel för samhället att
nå ut med information, som kan röra förhållanden både i Sverige och i
invandrarnas hemländer.

Mot. 1975:1956

4

Det generella press-och tidskriftsstöd som utgår i vårt land bör självfallet
omfatta även publikationer på annat språk än svenska, om de i övrigt uppfyller
ställda villkor. Tidningen Eesti Päevaleht bör därför i fortsättningen
komma i åtnjutande av det rättmätiga stöd som regeringen nu så länge
förvägrat den.

Mer eller mindre periodiskt utkommande tidningar och tidskrifter bör
få bidrag från kulturrådet eller från invandrarverkets projektbidrag.

Förbättrade möjligheter till sändningar på minoritetsspråk i radio och TV
anser vi vara ytterst angelägna, och vi förväntar oss att såväl lokalradion
som radioutredningen ägnar dessa frågor tillbörlig uppmärksamhet.

Vi anser att departementschefen bör återkomma till riksdagen med förslag
till särskilt anslag för stöd till minoriteters och invandrares kulturella aktiviteter.

Utbildning

Som invandrarutredningen påvisat är förskoleåldern viktig för barnets utveckling.
Målet för språkträningen i förskolan bör vara att främja aktiv
tvåspråkighet hos invandrarbarnen.

Redan 1968 uppdrog riksdagen åt SÖ att anordna försöksverksamhet med
lärarundervisning på minoritetsspråk för barn i förskole- och grundskoleåldern.
Denna verksamhet igångsattes först läsåret 1972/73, och någon
fullständig utvärdering har alltså ännu inte kunnat göras. Preliminära resultat
visar dock att de barn som vistas i en enhetlig språklig miljö känner större
trygghet än andra.

Barn av samma nationalitet bör alltså samlas i grupper. 1 vissa kommuner
är dock antalet barn av samma nationalitet alltför litet. En värdefull insats
görs här av frivilliga organisationer, som bedriver förskolor för barn från
vissa minoritetsgrupper - barn som annars inte skulle kunna få den nödvändiga
träningen i sitt hemspråk. Ett ekonomiskt stöd härför från samhällets
sida är erforderligt och befogat.

I grundskolan ingår stödundervisning, bestående dels av undervisning
i svenska som främmande språk, dels av studiehandledning på elevens modersmål.
Detta är emellertid inte tillräckligt för att utveckla en aktiv tvåspråkighet
hos eleverna. Hemspråksundervisningen bör utformas som undervisning
i ett modersmål.

Behovet av utbildade lärare för hemspråksundervisning samt lärare med
utbildning att undervisa i svenska som främmande språk måste särskilt
beaktas av statsmakterna. Tillgången på lämpliga läromedel är otillräcklig.
Behovet av tvåspråkig personal i andra befattningar inom skolan liksom
tillgång till kvalificerade tolkar måste också uppmärksammas.

Mot. 1975:1956

5

Särskilda skolor för språkliga och religiösa minoriteter

En arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet väntas senare detta år lägga
fram förslag om insatser för invandrarbarnen. Detta oaktat gör föredraganden
redan nu bestämda uttalanden och anför: ”Inom det allmänna
skolväsendet kan bättre garantier skapas för en kulturell valfrihet än genom
särskilda skolor för språkliga och religiösa minoriteter.”

Det finns numera endast ett fätal minoritetsskolor i Sverige till skillnad
från i de flesta andra europeiska länder. Här finns två estniska skolor, den
judiska Hillelskolan, två katolska skolor (av vilka den ena är grundad redan
1796). De estniska skolorna och Hillelskolan har statsbidrag sedan 1968.
Invandrarutredningen förordar att statsbidrag i deras fall även i fortsättningen
skall utgå. Om detta sägs ingenting i propositionen. Statsrådets tystlåtenhet
i denna fråga kan befaras innebära att även dessa bidrag skall upphöra.

Invandrares och minoriteters möjligheter att bevara sin egen kultur är
dock helt beroende av möjligheten att bevara och utveckla det egna språket.

Moderata samlingspartiet anser att valfrihet ar en grundläggande princip
i ett demokratiskt samhälle. Vi kräver därför att nu existerande minoritetsskolor
ges möjlighet att fortleva. Statliga och kommunala bidrag bör
utgå såväl till nu befintliga skolor som till sådana som i framtiden kan
komma till stånd, om de i övrigt uppfyller allmänna krav på utbildningens
kvalitet. Dessa skolor bör fä arbetsmöjligheter som är likvärdiga med de
allmänna skolornas, och föräldrarnas ekonomiska situation får inte hindra
minoritetsbarn att fä den undervisning i sitt språk och sin kultur som befordrar
deras andliga utveckling.

Föredragande statsrådet anser att ömsesidig förståelse väcks för andra
språk och kulturer genom att det i skolan finns ungdomar med olika kulturbakgrund.
Vi vill emellertid understryka att erfarenheterna tydligt visat
att barn och ungdomar, som införs i en främmande miljö med ett språk
som de endast ofullständigt behärskar, riskerar att utsättas för mobbning
eller att bli tysta och passiva för att försöka undvika bråk.

Förutom till förskolor och skolor på grundskole- och gymnasienivå bör
bidrag utgå till s. k. kompletteringsskolor för minoriteter samt till ferieskolor
och folkhögskolekurser.

Föreningar och trossamfund

Föreningslivet i Sverige är väl utvecklat, och även inom invandrar- och
minoritetsgrupperna fyller organisationer och samfund en viktig uppgift.
De bör komma i åtnjutande av samhällets stöd på samma sätt som andra
motsvarande organisationer.

Trossamfunden spelar en stor roll inte bara för den andliga vården utan
också för den sociala omvårdnaden av personer tillhörande olika invandraroch
minoritetsgrupper. Det svenska samhället bör inte utöva ett andligt

Mot. 1975:1956

6

förmynderskap över oliktänkande.

Enligt vår mening bör invandrar-och minoritetsorganisation, som är att
anse som riksorganisation eller som representerar en viss grupp med mer
koncentrerad bosättning, kunna få i första hand ett grundbidrag till centrala
administrationskostnader. Om flera organisationer representerar samma nationalitet
eller språk, bör bidrag kunna utgå till alla. Verksamhetens omfattning
och medlemmarnas egna bidrag bör beaktas vid beräkningen av
bidrag.

Av ett i propositionen föreslaget nytt anslag, Åtgärder för invandrare,
under budgetåret 1975/76 på 5,7 milj. kr. bör 2,5 milj. kr. avse bidrag till
invandrar- och minoritetsorganisationer.

I propositionen föreslås att statens invandrarverk skall administrera bidragsgivningen
och att det bör ankomma på verket att i anvisningar närmare
ange de villkor som skall gälla för bidrag.

Moderata samlingspartiet anser att detta är en fråga som bör avgöras
av riksdagen. Departementschefen bör därför återkomma till riksdagen med
förslag till bidragsregler.

Statens invandrarverk m. m.

Statens invandrarverk inrättades den 1 juli 1969 och erhöll då en styrelse
på sju ledamöter med verkschefen som ordförande. Föredragande statsrådet
föreslår ingen ändring däri.

Största delen av vår invandring är arbetsmarknadsmässigt betingad. Det
är därför befogat att arbetsmarknadens parter, i detta fall Landsorganisationen
och Svenska arbetsgivareföreningen, får möjlighet att delta i utformningen
av vår invandringspolitik redan på planeringsstadiet. Riksrevisionsverket
har uttalat att detta skulle kunna ske genom att den till verket knutna
expertgruppen kompletteras med företrädare för nämnda organisationer. Föredragande
statsrådet vill emellertid avskaffa den nuvarande expertgruppen.
Vi delar inte hans uppfattning utan hävdaratt expertgruppen bör bibehållas
och utnyttjas på ett bättre sätt än som hittills skett. I detta ställningstagande
har vi stöd av tre myndigheter, som sedan verkets tillkomst varit representerade
i expertgruppen, nämligen rikspolisstyrelsen, försvarsstaben och
arbetsmarknadsstyrelsen.

Invandrarnas medinflytande bör ökas genom att ett permanent organ av
rådgivande karaktär inrättas att biträda invandrarverkets styrelse. Organisationer
och sammanslutningar, som ägnar sig åt minoritetsfrågor, bör
själva få utse sina representanter i rådet.

Vi kan därför inte biträda föredragande statsrådets förslag att ett permanent
organ med företrädare inte bara för invandrare och minoriteter utan också
för statliga och kommunala instanser samt arbetsmarknadens parter skall
knytas till arbetsmarknadsdepartementet. I ett sådant råd skulle representanter
för invandrare och minoriteter komma att utgöra blott en liten del.

Mot. 1975:1956

7

Statens invandrarverk har inrättats för att handlägga alla frågor som berör
vår invandringspolitik. Vi förordar därför att ett invandrarråd inrättas i invandrarverket
samt att regeringen får återkomma till riksdagen med förslag
om rådets sammansättning.

Anpassnings- och informationsverksamheten inom verket föreslås hädanefter
organiserad på två skilda enheter, samordningsenheten och informationsenheten.
Vi reser inga invändningar häremot men vill framhålla
vikten av att anpassningsbyråns hittillsvarande verksamhet blir föremål för
utvärdering och uppföljning.

Statens invandrarverk bedriver emellertid inte enbart anpassningsverksamhet.
Tillståndsbyrån övertog vid verkets inrättande uppgifter från utlänningskommissionen,
medan medborgarskapsbyrån övertog uppgifter från
justitiedepartementet.

Utlokaliseringen från Stockholm av statliga verk och de svårigheter detta
medför har drabbat invandrarverket särskilt hårt. Vi motsatte oss som bekant
verkets utflyttning. Vid en enkät i höstas angående flyttningsbenägenheten
hos verkets tjänstemän var endast 25 % villiga att flytta med till Norrköping,
medan så stor del som nära 50 % inte avsåg att medfölja. Det tar lång
tid att utbilda kvalificerade handläggare - enligt uppgift 6 månader - vilket
försenar och försvårar handläggningen av invandrarärenden.

Tillståndsbyrån handlade under förra budgetåret 103 000 ärenden mot
drygt 90 000 året förut. Väsentligt färre kvalificerade ärenden kunde avgöras.
Rättshjälpslagens ikraftträdande den 1 juli 1973 har medfört nya arbetsuppgifter
och en förlängning av handläggningen. Den 1 juli förra året uppgick
balansen vid tillståndsbyrån till drygt 8 000 ärenden, vilket inte är acceptabelt.
En lång väntetid skapar stor osäkerhet hos den enskilde invandraren
och medför dryga kostnader för samhället.

Vid medborgarskapsbyrån hade man vid budgetårets början en balans
på 4 768 ärenden. Även här har ärendenas svårighetsgrad ökats, inte minst
därför att nya självständiga stater uppstår med en ny lagstiftning som handläggarna
måste sätta sig in i.

Det läge som uppkommit genom utlokaliseringen är alltså utomordentligt
bekymmersamt. Verkets möjligheter att fullgöra sina uppgifter har därmed
i hög grad försvårats.

Forskningsfrågor

Det material som invandrarutredningen har tagit fram utgör en god grund
för en fortsatt forskning kring invandring och minoriteter. De åtgärder som
samhället vidtar bör självfallet bygga på vetenskapliga fakta och tillförlitlig
statistik, inte på en tillfällig opinion inom regeringspartiet.

Vetenskapliga rön utomlands bör också kunna komma till nytta i svensk
minoritetspolitik, inte minst på utbildningsområdet, där inställningen i andra
länder är betydligt mer generös än i Sverige.

Mot. 1975:1956

8

Vi kan inte biträda föredragandens förslag om en expertgrupp för invandringsforskning
knuten till arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget kan
leda till att forskningen styrs och att dess resultat kan ifrågasättas. Vi föreslår
att forskning rörande olika problem i samband med invandrare och minoriteter
skall bedrivas inom universitetens ram. Deras möjligheter till tvärvetenskaplig
forskning bör utnyttjas.

Auktorisation av tolkar och översättare m. m.

Önskemål om statlig auktorisation av översättare och tolkar har framförts
med stigande eftertryck från olika håll. Inte minst har bristen på tolkar
och avsaknaden av utbildning och kompetenskrav varit besvärande såväl
för samhället som för invandrarna. Vi hälsar därför med tillfredsställelse
att förslag äntligen framläggs.

Den auktorisation av translatorer som under 40 år ägt rum genom Stockholms
Handelskammare har skett efter ytterst kvalificerade prov och har
därigenom utgjort en garanti för avnämarna. Sedan Handelskammaren numera
sett sig nödsakad att upphöra med denna verksamhet, tycks nu som
enda alternativ återstå att den övertas av en statlig myndighet. Det förtjänar
påpekas att flera av Sverige ratificerade internationella konventioner föreskriver
översättningar bestyrkta av ”edsvurna översättare” med officiell
auktorisation.

Att yrkesbeteckningarna föreslås åtnjuta straffrättsligt skydd hälsar vi med
tillfredsställelse. Tendenser till missbruk har kunnat konstateras under senare
år.

Mot kommerskollegium som huvudman för verksamheten finns ingenting
att invända. Den rådgivande nämnd som föreslås inrättad hos myndigheten
bör omfatta en representant för Stockholms Handelskammare, som
ju har lång erfarenhet på detta område och företräder näringslivet, en viktig
avnämare när det gäller översättningar. Vidare bör såväl Föreningen auktoriserade
translatorer som de båda nu existerande tolkorganisationerna av
rikskaraktär samt annan språklig expertis beredas plats i nämnden.

I och med att statlig myndighet övertar överinseendet över verksamheten
vore det rimligt att myndigheterna rekommenderades att i första hand använda
sig av auktoriserade översättare och godkända tolkar i den utsträckning
sådana finns att tillgå inom aktuellt språkområde.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen

1. beslutar att av det i propositionen upptagna anslaget Åtgärder
för invandrare om 5 700 000 kr. skall 2 500 000 kr. avse bidrag
till invandrar- och minoritetsorganisationer,

Mot. 1975:1956

9

2. hemställer att regeringen i höst förelägger riksmötet förslag
till riktlinjer för fördelning av under punkt 1 nämnt bidrag,

3. beslutar att den nuvarande expertgruppen vid statens invandrarverk
bibehålls och utökas med en representant för vardera
SAF och LO.

4. beslutar att ett invandrarråd inrättas inom statens invandrarverk
enligt de riktlinjer som anvisats i motionen,

5. ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående verkets
lokalisering,

6. ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående invandringsforskning,

7. ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
auktorisation av tolkar och översättare samt den rådgivande
nämnden inom kommerskollegium.

Stockholm den 1 april 1975
GÖSTA BOHMAN (m)

STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) NILS CARLSHAMRE (m)

ALLAN HERNELIUS (m)

ERIC KRONMARK (m)

BRITT MOGÅRD (m)

TAGE MAGNUSSON (m)
i Borås

ASTRID KRISTENSSON (m)

CARL-WILH. LOTHIGIUS (m)

G. IVAR VIRGIN (m)

PER PETERSSON (m)
i Gäddvik