med anledning av proposition 1987/88:7 om ändring i 1987/88

Motion 1987/88:Ju1 av Marianne Andersson och Gunnar Björk (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jul |*fjf

av Marianne Andersson och Gunnar Björk (c)

med anledning av proposition 1987/88:7 om ändring i 1987/88

rättegångsbalken m.m. (underrättelser till Jul-Ju2

parterna om dom m. m.)

Frågor rörande rättssäkerheten i domstolsprocessen har under senare tid
blivit alltmer aktuell i debatten. Det har därvid blivit uppenbart att det finns
ett behov av att värna och i vissa fall förstärka rättssäkerheten på olika områden.

I proposition 1987/88:7 föreslås riksdagen besluta om vissa ändringar i
rättegångsbalken rörande formerna för underrättelser till parterna om dom.
Syftet med ändringarna är att i lag förtydliga vikten av att alla parter i en
rättegång skyndsamt får underrättelser om det beslut som domstolen fattar
och skälen härför. I detta avseende innebär förslaget en förstärkning av
rättssäkerheten.

I motion 1986/87:Ju710 angående skriftlig underrättelse om dom argumenterade
vi för en sådan förändring.

Av lagregleringen i RB 30 kap. 7 § och 17 kap. 9§ framgår dels under vilka
former dom och domskäl skall presenteras för parterna, dels den tidsfrist
inom vilken domstol skall avfatta och meddela dom. Tidfristerna är av rättssäkerhetsskäl
begränsade till två veckor.

Den svenska rättegångsprocessen skall kännetecknas av bl. a. opartiskhet
och omedelbarhet. Det är därför angeläget att domstolarna kan organisera
sin verksamhet så att rättegångsbalkens stadganden rörande doms avfattande
i sin helhet kan uppfyllas.

Vikten av att dom avfattas och meddelas i omedelbar anslutning till förhandling
understryks också av lagtexten. Endast i det fall ”synnerligt hinder
möter” får domstol dröja med doms avfattande längre tid än den i lagen stipulerade.

Enligt uppgifter vi inhämtat bl. a. från domstolsverket är det dock inte
ovanligt att denna tid överskrids utan att lagens rekvisit om ”synnerligt hinder”
rimligen kan anses föreligga. Ett skäl för att dröja med domslutet är
den arbetsbelastning som många domstolar i dag lever med. Enligt vår mening
är det tveksamt om lagen ger stöd för uppfattningen att detta förhållande
är ett hinder av det slag som åsyftas i rättegångsbalken.

Av det ovan anförda framgår att regeringen och riksdagen bör ägna särskild
uppmärksamhet åt att rättegångsbalkens stadganden i 30 kap. 7 § och
17 kap. 9§ kan uppfyllas.

1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jul-Ju2

Hemställan

Mot. 1987/88
Jul

Eftersom frågan om tidsfristen mellan huvudförhandling knyter an till vad i
propositionen anförs om rättegångsordningens krav på högt ställda anspråk
på rättssäkerhet och också, enligt vår mening, ansluter till den ändring som
propositionen förordar hemställer vi

att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförs om vikten av att kravet på omedelbarhet i rättegångsprocessen
kan uppfyllas så som stadgas i rättegångsbalken.

Stockholm den 21 oktober 1987

Marianne Andersson (c) Gunnar Björk (c)

2