med anledning av proposition 1986/87:91 om 1987/88

Motion 1987/88:K1 av Birgit Friggebo m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:K1 (j|p

av Birgit Friggebo m. fl. (fp)

med anledning av proposition 1986/87:91 om 1987/88

aktivt folkstyre i kommuner och landsting K1-K5

Rubricerade proposition är på många sätt ett märkligt aktstycke. I den del
av propositionen som innehåller förslag till förändringar av kommunallagen
föreslås det såväl sådana självklarheter som att ”styrelsen och övriga nämnder
biträds av anställda i den omfattning som behövs” (1 kap. 5 § 5 st., förslag
till lag om ändring i kommunallagen), och som sådana onödiga anvisningar
som att ”de förtroendevalda i styrelsen och övriga nämnder bör
särskilt ägna sig åt frågor som rör verksamhetens mål, inriktning, omfattning
och kvalitet” (4 st. samma paragraf).

Propositionen visar också på otillräckligheten i den strategi för den offentliga
sektorn som socialdemokraterna har valt. Eftersom man inte är beredd
att släppa fram konkurrens och enskilda alternativ är man hänvisad till mer
kosmetiska justeringar i befintliga lagar. Ur tillägg till kommunallagen om
t. ex. samråd med brukare kan inte någon rejäl förnyelse och utveckling av
den offentliga verksamheten växa fram.

Civildepartementets ambitioner att fördjupa den kommunala demokratin
resulterade under förra mandatperioden inte i så mycket mer än en skrivelse
till riksdagen om den offentliga sektorn. Något samlat program i form av en
proposition lades aldrig fram. Strävandena att frigöra kommunerna från
överdriven statlig reglering inskränks huvudsakligen till de s. k. frikommunerna.
Det är betecknande att departementet nu för andra gången på några
år presenterar riksdagen ett reformdokument som innehåller mer av retorik
och symboler än faktiska förändringar.

Vi behandlar i denna motion de förslag som presenteras i propositionen.
Vi vill därutöver påminna om den motion som vi väckte under allmänna
motionstiden 1987 och i vilken vi föreslår en rad åtgärder för att stärka den
kommunala demokratin, däribland:

- ökade möjligheter till kommundelning,

- försöksverksamhet med direktvalda kommundelsfullmäktige,

- skilda valdagar för kommun- och riksdagsval,

- ökade möjligheter till kommunala folkomröstningar,

- möjligheter för kommuner att ha öppna nämndsammanträden,

- rättvisare regler för det kommunala partistödet.

1

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr K1-K5

Rättelse: S. 1 rad 4 Står: 4 Rättat till: 5 Rad 8 Står: 3 Rättat till: 4

Ändring i kommunallagen
Brukarinflytande

Mot. 1987/88
Kl

Förutom de inledningsvis citerade styckena ur 1 kap. 5 § innehåller denna
paragraf ett förslag att i lagen reglera ett s. k. brukarinflytande.

Föredragande statsrådet Bo Holmberg motiverar förslaget bl. a. på följande
sätt: ”Medborgarna skall ges ökade möjligheter att påverka den kommunala
verksamheten inte endast via det representativa systemet utan också
i sin egenskap av konsumenter av kommunala tjänster.”

Förslaget till brukarinflytande så som det har formulerats i lag och i motivtext
är till intet förpliktande. Om en styrelse eller nämnd avstår från samråd
i ett visst ärende innebär detta inte att beslutet blir ogiltigt. Brukarinflytande!
kan emellertid ges en mer konkret innebörd i de fall en styrelse eller
nämnd delegerar beslut till en tjänsteman. Ett sådant beslut kan
nämligen villkoras med att a: tjänstemannen innan denne fattar beslut skall
ge brukaren möjlighet att yttra sig eller b: att tjänstemannen får utöva sin
delegationsrätt endast om brukaren tillstyrkt detta.

Propositionens förslag kan synas förföriskt tilltalande. Vem kan rikta några
invändningar mot att ”brukarna” ges ett inflytande över den service som
de i egenskap av föräldrar, elever, pensionärer, vårdtagare, etc., har rätt
till? För flertalet kommuner kommer emellertid den föreslagna paragrafen
knappast att innebära några praktiska förändringar från rådande praxis.
Det är vår övertygelse att politiker och tjänstemän i styrelser och nämnder
på skilda vägar redan i dag har ett samråd med de kommuninnevånare som
från olika utgångspunkter är brukare av kommunens tjänster.

Därigenom finns det förutsättningar för att kommuninvånarna har ett inflytande
över verksamheten. Det är enligt vår uppfattning självklart och angeläget
att politiker och tjänstemän på skilda sätt strävar efter att vidga detta
inflytande. Det enklaste sättet tror vi är att producenterna/kommunerna
är mer lyhörda för konsumenterna/kommuninvånarnas krav och önskemål.

Kontakter med den offentliga verksamhetens ”brukare” är självfallet en
viktig form för konsumentinflytande. Men regeringen förefaller bortse från
att det också finns andra sådana former. Inte minst om man tillåter många
olika alternativa former av tjänsteproduktion öppnas nya vägar för konsumentpåverkan.
Vi delar inte regeringens bedömning att ”brukarinflytande”
enbart kan realiseras inom ramen för offentliga monopol.

Folkpartiets strävan är att utvidga brukarinflytande! så att det inte bara är
möjligt för brukarna att påverka hur den offentliga servicen skall utformas
utan också låta dem välja om de över huvud taget vill utnyttja den offentliga
servicen eller i stället utnyttja enskilda alternativ. Om någon som kommuninnevånare,
förälder, omsorgstagare eller dylikt är missnöjd med den kommunala
servicen, daghemmet, vårdhemmet skall han/hon ha möjlighet att
vända sig till något enskilt alternativ.

Detta kommer socialdemokraterna emellertid även i fortsättningen att
vägra. Brukarinflytande! enligt socialdemokratisk modell är nämligen inte
inflytande över vem man vill skall tillhandahålla tjänsterna, inflytandet skall
inskränka sig till att ge synpunkter på hur kommunen skall göra det.

Den andra invändningen som kan riktas mot propositionen är att den fö- Mot. 1987/88

reslagna ordningen riskerar att leda till ökad korporativism. Till vem skall Kl

politiker och anställda vända sig när de skall samråda med ”brukarna” i
fasta former? Erfarenheten säger att det sällan blir till de enskilda människorna
och oftare till företrädare för organisationer eller föreningar. Pensionärerna
på en vårdcentral företräds av en representant för Pensionärernas
riksorganisation, patienterna på ett vårdhem av någon lokal patientförening
etc.

Föreningsväsendet har självfallet en viktig funktion i närsamhället. Föreningar
kan ge röst och styrka åt enskilda människors önskemål. Men det
finns också en risk att kontakten med konsumenternas/medborgarnas företrädare
får ersätta kontakter med konsumenterna/medborgarna själva. Flärigenom
kan det alltför stora inslag av korporativism som redan finns i vårt
samhälle komma att förstärkas. I konsekvens med att vi inte är beredda att
acceptera det socialdemokratiska förslaget till brukarinflytande är vi inte
heller beredda att ställa oss bakom de förslag till villkorad delegationsrätt
som föreslås.

1 kap. 5 §, 3 st. och 3 kap. 13 a § bör därför avslås.

Förtroendemännens och de anställdas roll

I propositionen föreslås att de förtroendevaldas roll i den kommunala beslutsprocessen
skall preciseras genom att det i kommunallagen anges att de i
huvudsak bör ”ägna sig åt frågor som rör verksamhetens mål, inriktning,
omfattning och kvalité”. Detta är en kommunalrättslig nyhet som föredragande
statsrådet motivera med att rollfördelningen mellan förtroendevalda
och anställda behöver bli klarare.

Eftersom de förtroendevalda hittills har haft den fulla beslutanderätten
såväl för den övergripande planeringen som för detaljbeslut måste varje precisering
av deras uppgifter ses som en inskränkning i deras suveränitet. Det
finns också en uppenbar risk att man vid tolkning av det föreslagna lagrummet
kommer att jämföra med lagen om medbestämmanderätt. I praxis har
man här stakat ut ett område som skall anses som ”politiskt” och därmed
inte kunna bli föremål för förhandlingar enligt lagen. Detta område är
mycket snävt och skulle om det skulle tillämpas analogt också i kommunallagen
innebära en betydande maktöverföring till de anställda. Vi är inte beredda
att acceptera en sådan urholkning av den kommunala demokratin och
minskning av de förtroendevaldas inflytande. 1 kap. 5 § 4 st. bör därför avslås.

Likaledes anser vi att 5 st. i samma paragraf ”styrelsen och övriga nämnder
biträdes av anställda i den omfattning som behövs” skall avslås. Vi har
självfallet inget att invända mot det uppenbara sakförhållande som paragrafen
beskriver. Vi anser tvärtom att det faktum att ”anställda biträder i
den omfattning som behövs” är så uppenbart att lagrummet är överflödigt.

Sådan lag bör riksdagen inte besluta att införa.

Vi har inga invändningar mot motiven till den nya lydelsen av 6 §. Eftersom
frågan om kompetensfördelningen mellan fullmäktige och nämnderna 3

1* Riksdagen 1987/88. 8 sami. Nr K1-K5

Rättelse: S. 3 rad 18 Står: 2 Rättat till: 3 Rad 36 Står: 3 Rättat till: 4 Rad 38 Står: 4
Rättat till: 5 S. 5 Hemställan: 4 ny text, 4-8 ändrat till: 5-9

är grundlagsfäst anser vi emellertid inte att riksdagen skall fatta beslut av Mot. 1987/88

den innebörd som föreslås i 6 § innan lagrådet har yttrat sig över förslaget. Kl

Vi anser det anmärkningsvärt att sådan granskning inte har föreslagits innan
propositionen överlämnats till riksdagen.

Lokalnämndslag

Regeringen föreslår att en ny lag kallad lokalnämndslagen skall ersätta den
tidigare lagen om vissa lokala organ i kommunerna. I materiellt hänseende
är skillnaden mellan de bägge lagarna obetydlig. De främsta nyheterna i lagförslaget
är dels att institutionsstyrelser skall kunna inrättas inom det specialreglerade
området med undantag av skolverksamheten, dels att ansvaret
för specialreglerade uppgifter skall kunna lämnas åt en lokal nämnd även
om uppgiften inte i alla avseenden har anknytning till kommundelen och
slutligen att lokala nämnder skall ges möjlighet att handlägga uppgifter som
avser statligt reglerade tjänster.

En i vår mening allvarlig brist som vidlåder förslaget är att detta inte öppnar
möjligheten för att ha ett direktval till ett kommundelsfullmäktige.

Folkpartiet har under lång tid verkat för att medborgarna skall få möjlighet
att i direkta val utse lokala organ, t. ex. kommundelsfullmäktige. Dessa
skall ha till uppgift att ta hand om och besluta i frågor som gäller den egna
kommundelen samt yttra sig över centrala frågor.

Särskilt i folkrika eller till ytan stora kommuner med flera tätorter finns
det skäl att inrätta direktvalda beslutande kommundelsfullmäktige. Först
när invånarna i ett område själva får utse sina lokala representanter kan
man tala om en i verklig mening lokal demokrati. Fullmäktigeförsamlingama
skall ha rätt att besluta inom av kommunfullmäktige anvisade ekonomiska
ramar. Bara om kommundelsfullmäktige får viktiga uppgifter och
rätt att fatta beslut i intressanta frågor kan man räkna med att de i längden
fungerar som bärare av lokal demokrati.

Målet bör vara att låta kommundelsfullmäktige svara för fördelningen av
resurser till alla de områden där inte särskilda skäl gör en central bedömning
nödvändig.

Eftersom det i propositionens förslag, som får ses som en permanentning
av verksamheten, inte öppnas möjlighet till direktvalda kommundelsfullmäktige
bör förslaget till lokalnämndslag avslås. En mer definitiv reglering
av verksamheten bör därför anstå i avvaktan på att regeringen återkommer
med förslag till en ny lag som också reglerar möjligheten till direktval. Intill
dess att regeringen presenterar ett sådant förslag bör lagen (1979:408) om
vissa lokala organ i kommunerna äga fortsatt giltighet.

Kommunal information

Behovet av central och regional samordning tas upp i propositionen. Departementscheferna
avser att återkomma med förslag om åtgärder till regeringen
om så bedöms erforderligt.

4

Samordningen mellan statliga och kommunala organs informationsin- Mot. 1987/88

satser är enligt vår uppfattning knappast en uppgift som bör lösas med lag- Kl

stiftning och centrala direktiv. Kommunen måste även i framtiden sköta informationen
i kommunala frågor självständigt. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Fri nämndorganisation

Sorn framgått ovan innehåller förslaget till ny lokalnämndslag en något utvidgad
möjlighet för de kommuner som har lokala organ att fatta beslut om
centrala nämnders organisation och verksamhetsformer. Inte heller i detta
avseende anser vi emellertid att propositionen har gått tillräckligt långt. Enligt
vår mening bör därför riksdagen nu besluta att med ändring av kommunallagen
ge varje kommun möjlighet att fritt fatta beslut om den centrala
nämndorganisationen både vad gäller den frivilliga kommunala nämndverksamheten
och den obligatoriska. Det bör ankomma på utskottet att formulera
nödvändig lagtext i kommunallagen samt vederbörliga konsekvensändringar
i berörda lagar.

Hemställan

Med hänvisning till ovan hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört angående ett avskaffande av de offentliga monopolen,

2. att riksdagen beslutar att avslå 1 kap., 5 § 3 st. i förslaget till lag
om ändring i kommunallagen,

3. att riksdagen beslutar att avslå 1 kap., 5 § 4 st. i förslaget till lag
om ändring i kommunallagen,

4. att riksdagen beslutar att avslå 1 kap., 5 § 5 st. i förslaget till lag
om ändring i kommunallagen,

5. att riksdagen beslutar att avslå 3 kap., 13 a § i förslaget till lag
om ändring i kommunallagen,

6. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lokalnämndslag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående ny lokalnämndslag
med möjlighet till direktvalda kommundelsfullmäktige
enligt vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad vi i motionen anfört angående den kommunala informationen,

9. att riksdagen beslutar om sådan ändring i kommunallagen som
ger kommunen rätt att fritt fatta beslut om den centrala nämndorganisationen
i enlighet med vad vi i motionen anfört.

Stockholm den 7 oktober 1987

Birgit Friggebo (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Börje Stensson (fp)

Margitta Edgren (fp)

5