med anledning av proposition 1980/81:49 om stöd för åtgärder för att ersätta olja, m. m.
Motion 1980/81:144 av Ingvar Svanberg m. fl.
15
Motion
1980/81:144
av Ingvar Svanberg m. fl.
med anledning av proposition 1980/81:49 om stöd för åtgärder för att
ersätta olja, m. m.
Åtgärder för att minska det svenska oljeberoendet är välkomna. I motionerna
1979/80:2056, 1980 U:3 och 1980/81:91 har vi socialdemokrater
lämnat en mängd förslag om hur detta beroende skall kunna minska,
samtidigt som försörjningstryggheten kan öka. Det gäller bl. a.:
o En rikstäckande plan och ett program för oljeersättning måste snarast
utarbetas av regeringen.
O Överläggningar mellan regeringen och kommunerna måste snarast komma
till stånd. Vid dessa överläggningar bör diskuteras hur stat och kommun
i samverkan kan bidra till ökad trygghet i oljeförsörjningen. Överläggningarna
bör också syfta till kommunala program för ersättning av olja med
andra bränslen.
o Regeringen bör snarast utarbeta en beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris.
o Regeringen bör allvarligt pröva förutsättningarna att förstärka den
svenska oljeberedskapen genom att samhället i samverkan, eventuellt i
delägarskap med OK, bygger en s. k. katalytisk kracker. Därigenom blir
det möjligt att inom landet vidareförädla tunga eldningsoljor till lätta oljeprodukter.
En sådan anläggning innebär väsentliga förbättringar både av
bytesbalans och försörjningstrygghet.
o En plan för utvecklingen av den svenska raffinaderi verksamheten och
den petrokemiska industrin bör snarast utarbetas,
o En plan för torvutvinning bör presenteras av regeringen,
o För att öka försörjningstryggheten bör regeringen också på allvar försöka
anstränga sig för att få direktavtal med bl. a. Norge om olje- och
gasleveranser inom ramen för ett utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt
arbete.
o Regeringen måste snarast fatta de övergripande beslut som fordras för
storstädernas värmeförsörjning. F. n. råder en olycklig handlingsförlamning
i storstäderna genom oklarheter om regeringens avsikter. Hetvattenavtappning
från de svenska kärnkraftverken skulle enligt energikommissionen
kunna användas för att ersätta 27 TWh värme per år. Detta motsvarar
2,5 miljoner ton olja eller ca 10% av vår oljeimport. Om denna möjlighet
utnyttjades, skulle vår handelsbalans förbättras med mellan 2 och 3
miljarder kronor per år.
o Regeringen måste snarast presentera förslag till principbeslut om intro
Mot. 1980/81:144
16
duktion av metanol och etanol samt fatta beslut om lokalisering av en
försöksanläggning för metanol.
O 1980-talets tillgängliga elkraft kan användas för oljeersättning. Vi utgår
ifrån att regeringen tar till vara dessa möjligheter, samtidigt som utvecklingen
av de förnybara alternativen forceras.
0 Regeringen bör snarast presentera riktlinjer för den svenska kolanvändningen
samt olika åtgärder för att dessa riktlinjer skall kunna bli verklighet.
1 detta sammanhang är det väsentligt att styrmedel utformas så att utvecklingen
av inhemska bränslen stimuleras. Dagens oljeberoende får inte
ersättas av ett oacceptabelt kolberoende. Den av regeringen presenterade
fonden kan bli ett viktigt instrument i dessa strävanden. Vi återkommer till
detta.
o Ett utvecklingsbolag på energiområdet bör snarast inrättas.
O Ett upphandlingsbolag för ny energiteknik, där stat och kommun har det
dominerande inflytandet, bör bildas.
o För att underlätta introduktionen av bl. a. direkt solvärme, spillvärme
och värmepumpar bör regeringen snarast lämna förslag som leder till att
tillkommande vattenburna system, bl. a. i kommunernas fjärrvärmesystem,
dimensioneras för s. k. lågtemperatur.
0 Lagstiftningen bör snarast ses över så att introduktionen av ny energiteknik
kan underlättas. Samtidigt bör en översyn göras av bl. a. byggnadslagstiftningen,
byggnormer samt statliga låne- och bidragsregler för bostadsbyggandet
så att dessa regler främjar hushållning och kan öka förutsättningarna
för introduktion och användning av förnybara energikällor.
Förslaget om en energifond utarbetades av den s. k. oljeersättningsdelegationen
(OED) i rapporten Finansiering av energiteknik för oljeersättning.
(Ds I 1979:17) av den 15 november 1979. Redan i den socialdemokratiska
partistyrelsens uttalande inför folkomröstningen konstaterades: ”Användningen
av nya energikällor stimuleras genom att samhället skapar en utvecklingsfond.”
I avvecklingsplanen från linje 2 i folkomröstningen om kärnkraften
sades: ”En särskild energifond inrättas för finansiering av nya energikällor.
Staten underlättar industriella satsningar på ny energiteknik.”
När nu regeringen inrättar denna fond är det självklart att vi socialdemokrater
inte har några principiella anmärkningar. Ett kraftfullt stöd till
investeringar i teknik som kan ersätta olja är en viktig del i den plan och det
program för oljeersättning som snarast måste utarbetas. Den av regeringen
1 proposition 1980/81:49 föreslagna fonden har en given plats bland de
nödvändiga medlen för oljeersättning i ett sådant program. Vi hälsar därför
regeringsförslaget med tillfredsställelse, även om vissa förändringar bör
göras, för att fonden skall kunna bli ett handlingskraftigt instrument i
strävandena att minska landets beroende av olja och bygga ett energisystem
som baseras på varaktiga, förnybara och inhemska energikällor.
Samtidigt är det viktigt att understryka att detta förslag isolerat inte
Mot. 1980/81:144
17
leder till målet om ett kraftigt minskat oljeberoende. Flera åtgärder måste
vidtas. Vi har ovan redovisat de socialdemokratiska förslagen.
Allmänna riktlinjer
Vi delar uppfattningen att stödet bör syfta till att stimulera introduktion
och kommersialisering av åtgärder som snabbt kan ersätta olja eller spara
energi. Objekt som bör stödjas är bl. a.:
o Anläggningar för omvandling och distribution av energi,
o Anläggningar och utrustning för utvinning, bearbetning och hantering av
olika energislag, inkl. investeringar i infrastruktur, samt i vissa fall också
användning av energi.
Vi delar uppfattningen att den teknik för energiförädling som grundas på
utnyttjande av tunga råoljor och restoljor från raffinaderierna bör kunna få
stöd. Detsamma gäller stöd till viss nyutvecklad utrustning av demonstrationskaraktär
för miljöskyddsåtgärder, t. ex. rökgasavsvavling.
Självfallet skall stödet ges en klar energipolitisk inriktning.
I propositionen sägs (s. 12):
Detta innebär att stöd bör ges till teknik som grundas på varaktiga, helst
förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan.
Med utgångspunkt i den tidshorisont som bör gälla för stödverksamheten,
bör stöd ges till t. ex. teknik som baseras på solenergi, torv, flis, biomassa
och kol samt teknik för framställning av syntetiska bränslen. Även större
värmepunpar och system för energilagring bör kunna bli aktuella. Till detta
kommer teknik som gör det möjligt att på annat sätt spara energi. Vid
stödgivningen är det väsentligt att teknik som grundas på inhemska bränslen
prioriteras.
Denna formulering kan dock innebära att ett kraftigt stöd kommer att
ges till en massiv kolintroduktion vid en tidpunkt då regeringen ännu inte
har presenterat riktlinjer för den svenska kolanvändningen.
Kol är f. n. ett lönsamt alternativ både i förhållande till olja och i de flesta
fall också i förhållande till inhemska bränslen. Planeringen av översättning
i t. ex. kommuner och industri är därför f. n. till övervägande delen
inriktad på kol. Därför måste introduktionen av inhemska, förnybara energikällor
stimuleras speciellt. Fonden bör medverka till att de företagsekonomiska
motiveringarna ökar för användarna att satsa på förnybara, inhemska
källor i stället för kol.
När det gäller anläggningar fram till 1985/86 som är aktuella för kol bör
därför det ekonomiska stödet främst användas för anläggningar med dyrbara
miljövårdsinvesteringar, speciellt av demonstrationskaraktär.
För skogsenergi, torv m. m. gäller att bidrag kan behöva utgå även till
investeringar i såväl råvaruutvinning, transportapparat som förädlingsoch
förbränningsanläggningar.
Mot. 1980/81:144
18
Dessa allmänna riktlinjer för stödet, vilka syftar till att stimulera förnybara
inhemska alternativ, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Organisationen
Regeringen föreslår att en kommitté skall tillkallas för att förbereda
stödverksamheten, utarbeta närmare anvisningar för stödverksamheten
och överväga hur statens industriverks (SIND:s) erfarenheter från den
nuvarande bidragsgivningen skall kunna tas till vara. Från den 1 januari
1981 skall kommittén också handha stödverksamheten. Regeringen skriver
i proposition 1980/81:49 (s. 31): ”Inriktningen bör vara att kommittén
avvecklas senast den 31 december 1981”.
Vi vill bestämt avvisa denna organisatoriska lösning. I stället bör SIND
handha verksamheten.
OED föreslog att SIND skulle administrera den nya stödverksamheten.
Samtliga remissinstanser som har uttalat sig om denna fråga tillstyrker
OED:s förslag. Statskontoret, DFE och utredningen om myndighetsorganisationen
på energiområdet (MOE) framför den självklara uppfattningen
att slutlig ställning till organisationen bör tas först i samband med att
myndighetsorganisationen på energiområdet slutligt utformas.
Vi förutsätter att regeringen under våren 1981 lämnar förslag till ny
organisation på energiområdet med anledning av betänkandet från utredningen
om myndighetsorganisationen på energiområdet och remissinstansernas
synpunkter.
Vi skall med intresse ta del av fondens plats i denna nya organisation.
I väntan på beslut om ny myndighetsorganisation på energiområdet är
det viktigt att det nya stödsystemet kan bli ett handlingskraftigt instrument
i energipolitiken. Enligt regeringen skall fonden kunna verka redan från
den 1 januari 1981, dvs. om drygt en månad. Vi vill understryka betydelsen
av att fonden kan verkan från detta datum.
Hos SIND finns både kunskap och organisation. Det skulle allvarligt
försämra fondens möjligheter att verka om en ny organisation i stället
skulle byggas upp.
Utredningen om myndighetsorganisationen på energiområdet framhåller
en viktig aspekt. Antalet tillfälliga kommittéer inom energisektorn är för
många.
Att - som regeringen gör - lämna förslag om ytterligare en kommitté
med hänvisning till MOE är att grovt missuppfatta huvudtankarna i denna
utredning.
I proposition 1980/81:20 (bil. 13) om besparingar inom statsverksamheten
m. m. föreslog regeringen att bidragen till energibesparande åtgärder i
näringslivets byggnader och processer i huvudsak skulle upphöra den 1
januari 1981. Vi hade inget att erinra emot detta.
I samma proposition nämndes att bidragen till prototyper och demonstrationsanläggningar
bör finansieras med medel från en fond för oljeer
Mot. 1980/81:144
19
sättning. Detsamma gällde stödet till åtgärder för att få till stånd elproduktion
i små vattenkraftverk samt stöd till utbildning och rådgivning i energisparfrågor
inom industrin.
Genom dessa förslag kunde 231 milj. kr. sparas i statsbudgeten budgetåret
1981/82 i förhållande till innevarande budgetår.
Alla dessa frågor — som nu bör föras till fondens verksamhet - administreras
av SIND. Genom fonden och den nya stödverksamhetens inriktning
finns nu möjligheter att inom samma organisation koppla samman
t. ex. demonstrationsverksamheten med marknadsintroduktionen. Hos
SIND finns den nödvändiga erfarenheten av sådan verksamhet samt kontakterna
med aktörerna på marknaden, t. ex. kommuner och industrier.
SIND har också ansvaret för att den kommunala energiplaneringen förstärks.
Också detta talar för att SIND bör administrera fondens verksamhet.
SIND har redan anmälda ärenden eller aviserade sådana i en mängd som
kommer att ställa anspråk på en stor del av fondens resurser under första
året, samtidigt som SIND inte beviljas medel till prototyp- och demonstrationsverksamhet
från den 1 januari 1981. Därmed är en organisatorisk
anknytning till SIND en förutsättning för att fonden skall kunna verka från
samma datum.
Detta förord för SIND innebär inte att vi därmed vill föregripa regeringens
och riksdagens senare ställningstagande till myndighetsorganisation på
energiområdet.
De fackliga organisationerna har också haft allvarliga erinringar emot att
en särskild kommitté bildas.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att SIND skall handha den nya
fondens verksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande de allmänna riktlinjerna för stödet,
Mot. 1980/81:144
20
2. som sin mening ger regeringen till känna att statens industriverk
(S1ND) skall handha den nya fondens verksamhet.
Stockholm den 19 november 1980
INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)
LILLY HANSSON (s)
THAGE PETERSON (s)
LENNART PETTERSSON (s)
RUNE JONSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
W1V1-ANNE RADESJO (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)
GUNNAR NILSSON (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980
