med anledning av prop. 2025/26:87 Nya regler för arbetskraftsinvandring

Motion 2025/26:3881 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 kap. 2 § första stycket 1 om att ett lönekrav på 90 procent av medianlönen ska införas.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 6 kap. 9 § första stycket 2 om att vissa yrkesgrupper ska kunna uteslutas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regleringen av arbetskraftsinvandring, att den ska utgå från företagens kompetensbehov samt att arbetslivskriminalitet ska bekämpas genom effektiva riktade kontroller i stället för generella lönegolv och exkludering av yrkesgrupper, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

Motivering

Regeringen har i proposition 2025/26:87 beskrivit att arbetslivskriminalitet är ett prioriterat område för regeringen. Arbetslivskriminaliteten leder till allvarliga samhällsproblem och i värsta fall utnyttjande av människor. Att komma till rätta med missbruket inom systemet för arbetskraftsinvandring är ett omfattande arbete som kräver många olika typer av åtgärder. I detta instämmer Centerpartiet. Därför ser vi positivt på flera av regeringens förslag, som t.ex. att arbetstillstånd får vägras om arbetsgivaren har blivit påförd vissa sanktioner eller är misstänkt för eller har dömts för vissa brott. Det är även positivt att den särskilda avgiften för den som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige höjs samt att två nya brott, exploatering av utländsk arbetskraft och handel med arbetstillstånd, införs. Det är även positivt att regeringen stärker möjligheten till längre perioder för säsongsarbete samt inför en möjlighet för vissa arbetskraftsinvandrare att söka inifrån Sverige.

Men med regeringens förslag om ett höjt lönegolv och möjligheten att utesluta hela yrken kommer den legala och för Sverige positiva arbetskraftsinvandringen att undermineras. Regeringens kontinuerliga försämring av villkoren för arbetskraftsinvandring är skadlig för svensk ekonomi och för de många människor som kommit till Sverige och bidrar till tillväxten och utvecklingen i svenska företag och svensk välfärd.

För att säkra Sveriges framtida tillväxt och välfärdens finansiering är det avgörande att jobben ska bli fler och utsläppen ska ned, samtidigt som hela Sverige ska fungera. Arbetskraftsinvandringen är en stor tillgång och behövs för Sveriges kompetensförsörjning, för samhällets ekonomi och för företagens konkurrenskraft. Därför anser Centerpartiet inte att ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare bör införas. Ett höjt tak löser heller inte de problem som åsyftas, och kan även ifrågasättas utifrån den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är företagen själva som bäst avgör vilket behov av arbetskraft de har, inte politiken. Arbetskraftsinvandringen möjliggör för företag som har svårt att hitta rätt kompetens i Sverige att både driva och utveckla sin verksamhet. Den stora majoriteten av alla arbetskraftsinvandrare arbetar dessutom inom bristyrken. Ett betydligt högre lönegolv skulle göra att många som i dag bidrar till svenska företags konkurrenskraft inte kommer att kunna arbeta i Sverige. Det kommer också att leda till förlorade skatteintäkter. Arbetskraftsinvandring bidrar med 52 miljarder till BNP och 17 miljarder i skatteintäkter[1]. Höjningen av lönegolvet kommer att innebära flera miljarder mindre in i svensk ekonomi.

Vi i Centerpartiet anser att det är mycket viktigt att få bukt med missbruk av arbetstillstånd. Ett antal reformer för att förhindra problemen har redan genomförts, men mer behöver göras. Det är dock viktigt att de reformer som genomförs är ändamålsenliga och leder till att fusket faktiskt minskar och inte slår hål på hela systemet – vilket regeringens höjda lönekrav baserat på medianlön gör. Kollektivavtalen är det primära instrument som används för lönereglering på arbetsmarknaden. Så bör också vara fallet för arbetskraftsinvandringen.

Den utredning som låg till grund för det nyligen införda lönegolvet på 80 procent av medianlönen konstaterade att ett ”höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden för att beviljas arbetstillstånd behöver inte införas eftersom det inte är ändamålsenligt för att motverka det missbruk som utredningen har kartlagt”. Utredningens huvudförslag var därför att försörjningskravet/inkomstkravet inte skulle höjas. Centerpartiet menar att även regeringens nu föreslagna höjning till 90 procent av medianlönen lider av samma problematik. Lönegolvet minskar inte fusket, som oftast innebär att arbetskraftsinvandraren betalar tillbaka en del av sin lön till sin arbetsgivare, utan leder endast till att företagen får betydligt svårare att hitta rätt kompetens.

Regeringen föreslår även att hela yrkesgrupper ska kunna uteslutas från att kunna söka arbetstillstånd. Att utesluta hela yrkesgrupper för att vissa arbetsgivare missbrukar systemet utgör i praktiken kollektiv bestraffning av arbetsgivare. Det finns inte någon anledning att hindra seriösa arbetsgivare från att rekrytera internationellt eftersom Migrationsverket har möjlighet att avslå en ansökan om arbetstillstånd om företaget inte är seriöst. Med propositionens övriga förslag om skärpta konsekvenser vid missbruk bör dessutom risken för missbruk minskas.

Sverige är beroende av att människor vill komma hit och arbeta. I dagsläget skadar regeringens politik Sveriges attraktivitet för arbetskraft, inte minst den högkvalificerade arbetskraften som regeringen ändå säger sig vilja locka hit. Regeringens politik innebär att arbetskraftsinvandrare ser att förutsättningarna för arbetskraftsinvandrares rätt att stanna i Sverige undermineras när som helst och gång på gång. Den som bidrar och gör allt rätt utvisas ändå. Det gör att andra europeiska länder med mer stabila och rimliga regler blir mer attraktiva. Det är en konsekvens som skadar svenska företag och svensk välfärd, som är beroende av den kompetens som i dag inte finns i Sverige och den som redan är här.

Regeringen har även ändrat regelverket så att barn till arbetskraftsinvandrare utvisas på sin 18-årsdag. Arbetskraftsinvandrare med stora barn eller barn som blir 18 år och vuxna lämnar därför Sverige till fördel för andra länder. Detta innebär att arbetskraftsinvandrare med vuxna barn ofta väljer andra länder, vilket utöver förslagen i föreliggande proposition ytterligare minskar Sveriges attraktivitet för internationell kompetens och skapar osäkerhet för familjer som i dag bidrar till samhället.

Niels Paarup-Petersen (C)
Anders W Jonsson (C)	Madeleine Atlas (C)

---

[1] Svenskt Näringsliv, 2024-04-25, Remissvar över SOU 2024:15.